Prostitution och sexarbete i Australien regleras på delstatlig nivå. Ingen av Australiens delstater eller territorier förbjuder själva säljandet av sexuella tjänster, men i övrigt varierar bestämmelserna. I landet omnämns verksamheten ofta som sexarbete (sex work) i samband med legalisering eller avkriminalisering, inte minst i delstater som genomfört sådana lagreformer. 1995 avkriminaliserades sexarbete i New South Wales, och andra delstater och territorier har följt efter.

Förenta nationernas program runt hiv/aids (UNAIDS) beräknade att antalet sexarbetare i Australien under åren 2012–2014 var mellan 20 000 och 25 000. Organisationen Scarlet Alliance agerar intresseorganisation för landets olika sexarbetare. Regler kring exempelvis produktion av pornografi är dock hårdare än i många andra länder. Samtidigt har Australiens moderna lagstiftning kopplats samman med en större risk för människohandel.

Omfattning I Australien försiggår verksamheten inom sexbranschen inom olika yrkesgrenar.

New South Wales Statistik samlas i New South Wales bland annat in via hälsovårdssektorns olika kliniker på området. I början av 2010-talet beräknades nästan 80 procent av de sexarbetare som uppsökte olika kliniker arbeta på bordeller, jämfört med en knapp femtedel som då verkade som fristående eskorter. Av de undersökta personerna tog kvinnliga sexarbetare emot 10–15 kunder per vecka, manliga diton mindre än tio under samma tid. Cirka var tjugonde svarande sa sig vara beroende av tyngre narkotika, oftare bland de manliga sexarbetarna; även där hade dock antalet sjunkit på senare år.

2019 verkade 39 bordeller inom City of Sydney, den centrala delen av storstadsområdet Sydney. Där fanns även ett antal strippklubbar och liknande verksamheter. 2015 noterades 340 bordeller inom delstaten som sådan. Fem år tidigare rapporterades 244 lagliga bordeller i Sydney, vid sidan av 90 klagomål på olagliga verksamheter.

Sydneys överborgmästare Clover Moore har vid flera tillfällen talat för vikten av att behålla en avkriminaliserad sexbransch. Hon deltog 2025 i återinstallerandet av statyn Joy i stadsdelen Darlinghurst (tidigare ett lokalt centrum för sexbranschen i Sydney); Moore ansåg då att New South Wales med sin avkriminalisering av prostitution 1995 var en ledande kraft i kampen för sexarbetares rättigheter. 2008 stod hon bakom ett beslut att inte kräva registrering av sexarbetare som arbetar hemifrån. 2011 sade hon och hennes administration nej till bygget av "Australiens största bordell", med hänsyn taget både till balansen mellan olika näringar i staden och negativa effekter för de boende i samband med koncentration av sexbranschen till ett visst område.

Queensland 2019 fanns 20 lagligt licensierade bordeller i Queensland, en delstat som då applicerade hårda regler för licensieringen. Bland annat var mängden arbetsrum per bordell lagligt begränsade till fem.

2024 avkriminaliserades prostitution/sexarbete i delstaten, vilket innebar att man följde modellen i New South Wales från 1995, liksom de senare lagändringarna i samma riktning i Nya Zeeland, Northern Territory och Victoria. I lagändringen avfördes tre olika lagar: en från 1999 som berörde licensiering/reglering, en från 1899 i brottslagstiftningen och en runt polisens befogenheter från år 2000. Detta innebar bland annat att polisen inte längre hade lagliga möjligheter att använda sig av brottsprovokation, där civilklädda polismän kunnat locka sexarbetare till då brottsliga handlingar. Målet med avkriminaliseringen var att minska stigmatisering, öka tryggheten i sexbranschen och sexarbetares tillgång till hälsovård och juridisk hjälp.

Lagen klubbades igenom trots motstånd bland annat från oppositionspartiet Liberal Party; däremot gillades lagförslaget av Queenslands centrala fackorganisation. Avkriminaliseringen hade ingått i en rekommendation från 1989 med syftet att minska problemen med korruption inom polisväsendet. Med den nya lagen avskaffades den tidigare obligatoriska testningen för könssjukdomar för arbetare vid en bordell; testningen var dock kvar som en rekommendation för att undvika hälsoproblem.

Victoria 2008 beräknades mängden sexarbetare vara mellan 5 000 och 10 000 i delstaten Victoria,Antonia Quandara, Sex Workers and Sexual Assault in Australia: Prevalence, Risk and Safety, (2008) 8 Australian Centre for the Study of Sexual Assault varav mer än hälften av dem inom den informella sektorn och i praktiken utanför lagen. Cirka hälften av dessa uppskattades ett antal år senare vara invandrare.

2020 rapporterades att cirka 1 procent av prostitutionen i delstaten gällde gatuprostitution, medan cirka 55 procent verkade inom eskortsektorn. Fyra av fem sexarbetare var kvinnor, de flesta under 30 års ålder. Knappt var åttonde sexarbetare hade arbetat inom branschen mer än tio år.

2019 noterades antalet licensierade bordeller vara 89 stycken inom delstaten, varav nästan alla (85 stycken) i Melbourne-området. Samtidigt beräknade delstatspolisen att det samtidigt fanns minst 500 olicensierade bordeller i Victoria.

Laglighet

Tre olika modeller Tasmanien, Western Australia och South Australia använder sig av en "abolitionistisk" politik. Där själva säljandet av sexuella tjänster lagligt, men sådant som kan definieras som koppleri, inklusive bordeller eller hallickar, är olagligt.

Australian Capital Territory arbetar med en legaliseringsmodell, där försäljningen av sexuella tjänster är lagliga. Relaterade tjänster som bordeller måste vara licensierade och kan straffas vid underlåtelse att hålla sig med en giltig licens. Eskorttjänster måste skötas utan medhjälpare; det råder därmed förbud mot exempelvis hallickar.

Northern Territory, Victoria och Queensland införde mellan 2019 och 2024 lagar som motsvarar en avkriminalisering av prostitution/sexarbete. Motsvarande lagstiftning infördes i New South Wales redan 1995. De flesta lagar mot sexarbete har enligt denna modell tagits bort, och bordeller eller prostituerade behöver inte vara licensierade. Däremot kvarstår vissa regleringar i olika områden, kring var verksamheten kan pågå eller hur den kan marknadsföras. Resultaten av dessa skilda lagar har varit blandade, men avkriminaliseringen i New South Wales anses ha förbättrat den personliga hälsan hos sexarbetarna, liksom möjligheten att undvika utnyttjande.

Definition Lagarna kring prostitution/sexarbete i Australien gäller för försäljning av fysiska sexuella tjänster till kund. Andra typer av sexarbete, inkluderat arbete med striptease, medverkan i produktion av pornografi, webbkameramodellande eller liknande, räknas inte in i den här lagstiftningen.

Oavsett delstat eller territorium är människohandel för sexuella ändamål, sexuellt slaveri och barnprostitution olagliga företeelser överallt i Australien.

Historik och utveckling

Sexarbete och prostitution har fungerat olika genom historien. Tre tydliga perioder kan urskiljas: fångkoloniperioden (fram till mitten av 1800-talet), den sena kolonialperioden och det självständiga Australien. Den förkoloniala "prostitutionen" bland aboriginer räknas då bort, eftersom det bar små likheter med det dåvarande systemet med "brudbyte". När européerna anlände, började dessa byta varor i utbyte mot sexuella tjänster från aboriginska kvinnor.

Under fångkoloniperioden gällde allmän engelsk lag, vilket inkluderade hantering av bordeller, korrektionsanstalter och störande av den allmänna ordningen. Under den senkoloniala perioden såg man prostitution som en offentlig hälsofråga, reglerad genom en smittskyddslag som infördes i olika versioner i de olika delarna av (östra) Australien. Den motsvarade en reglerad prostitution med obligatoriska hälsokontroller och inspärrande på en smittskyddsanstalt om någon könssjukdom kunde påvisas. South Australia införde ingen sådan smittskyddslag, eftersom man såg en sådan som "en inskränkning av kvinnors rättigheter och ett officiellt godkännande av omoral". Sedan Australiens grundande som självständig stat 1901 har fokus lagts på att kriminalisera olika aktiviteter relaterade till prostitution. Man förbjöd aldrig uttryckligen sexköp, men brottslagstiftningen medförde de facto ett sådant förbud.

Från 1970-talet har en successiv liberalisering av lagstiftningen medfört borttagande av ett antal förbud mot prostitution. Parallellt har olika sexarbetarorganisationer etablerats, det första i Adelaide 1977 och den nationella paraplyorganisationen Scarlet Alliance 1989.

Den allra mesta prostitutionen berör kvinnliga sexsäljare och manliga sexköpare, och andra könsmässiga varianter förekommer i mindre utsträckning. Viss forskning antyder att kvinnliga sexköpare på senare år kan ha ökat i antal i Australien, delvis på grund av en ökad upplevd trygghet via en allt mer normaliserad sexbransch i landet.

Fångkoloniperioden (1788–1855) Prostitutionen i Australien började troligen i samband med den första transporten av straffångar till Australien 1788. Några av kvinnorna som medföljde hade tidigare arbetat som prostituerade, medan andra valde yrket på grund av ekonomiska omständigheter samt den stora skillnaden i antal mellan män och kvinnor. Bigge-undersökningen nämner 1882 "bordeller", men dessa bestod huvudsakligen av kvinnor som arbetade hemifrån.

Den koloniala perioden (1855–1901) Under Australiens tid som brittisk koloni, efter 1855 (ett år då flera kolonier erhöll självstyre), anammade stora delar av Australien en brittisk smittskyddslagstiftning (Contagious Diseases Act). Målet med lagen, införd mellan 1868 och 1879, var att försöka kontrollera könssjukdomar inom militären. Man införde obligatorisk inspektion av kvinnor som misstänktes ägna sig åt prostitution, och tvingade dessa att registrera sig och underkasta sig regelbundna tvångsundersökningar för könssjukdomar enligt det system med reglementerad prostitution som vid denna tid var vanlig i Europa.Saunders, K (1995). "Controlling Heterosexuality: the Implementation and Operation of Contagious Diseases Legislation in Australia, 1868–1945". In Kirkby, Diane Elizabeth (ed.). Sex Power and Justice: Historical Perspectives of Law in Australia. Oxford University Press. pp. 2–18. .

Under perioden exporterade Japan prostituerade benämnda Karayuki-san. Dessa hamnade i länder som Kina, Kanada, USA, Australien, Franska Indokina, Brittiska Malaya, Brittiska Borneo, Brittiska Indien och Brittiska Östafrika, där de betjänade västliga soldater och kinesiska daglönare.

Det självständiga Australien (1901–1970-talet) Efter bildandet 1901 av det självständiga Australien överlämnades brottslagstiftningen i händerna på de olika delstaterna, och 1910 infördes en specifik lagstiftning gällande prostitution. Dessa lagar förbjöd inte prostitutionen i sig, men den kriminaliserade många kringaktiviteter. Lagarna, som var baserade på engelska lagar som införts mellan 1860 och 1885, gällde marknadsföring, åldersbegränsningar, drift av bordeller och uthyrningsregler.

Från 1970-talet Sedan 1970-talet har den allmänna politiken på området förändrats i riktning mot en liberalisering. De nya lagarna har dock kommit att skilja sig åt mellan olika delstater och territorier, även om den allmänna attityden i samhället förändrats åt samma håll. En australisk brottsrapport från 1990 rekommenderade ett tydliggörande att prostitution var en laglig verksamhet, eftersom de befintliga lagarna inte var effektiva och hotade sexarbetarnas verksamhet.