"The Pleasure Principle" är en låt framförd av Janet Jackson, inspelad till hennes tredje studioalbum Control (1986). Jacksons skivbolag A&M Records gav ut låten som den sjätte singeln från albumet den 15 maj 1987. "The Pleasure Principle" skrevs och producerades av Monte Moir och innehöll ytterligare produktion av Jackson och Steve Wiese. Låten, en hymn för kvinnligt självförverkligande, beskriver hur en ung kvinna tar kontroll i en relation och vägrar nöja sig med den kärlekslösa materialism som hennes partner erbjuder. "The Pleasure Principle" är en R&B-låt, byggd runt ett syntpop-beat.

"The Pleasure Principle" mottog efter utgivningen positiva reaktioner från musikjournalister. Kommersiellt blev låten den första musiksingeln från albumet att inte nå topp-fem på singellistan Billboard Hot 100, utan den stannade istället på plats 14. Den nådde förstaplatsen på R&B-listan Hot Black Singles samt toppen på danslistan Hot Dance Club Play. Med låten förlängde Jackson sitt rekord som artisten med flest listettor på Hot Black Singles från ett och samma album, totalt fem stycken. Internationellt nådde "The Pleasure Principle" topp-40 på de flesta musikmarknader.

Musikvideon som skapades för att marknadsföra "The Pleasure Principle" regisserades av Dominic Sena. Den visar Jackson som anländer till en industrilokal i t-shirt och jeans och övar på dans. Musikvideon beskrevs av musikjournalister som ikonisk och mottog två prisnomineringar vid MTV Video Music Awards år 1988 varav Jackson vann en av dem. Likt flera andra av Jacksons musikvideor var den till "The Pleasure Principle" inflytelserik inom populärkulturen och har sedan utgivningen inspirerat ett flertal musiker. År 2001 samplade Jackson låten under en danspaus i musikvideon för singeln "All for You".

Bakgrund Efter att ha förhandlat fram ett skivkontrakt åt sin då 16-åriga dotter Janet Jackson, erhöll hennes far Joe Jackson därefter översyn och bestämmanderätten på hennes två första studioalbum Janet Jackson (1982) och Dream Street (1984). År 1985 sparkade Jackson sin far som manager och anlitade istället John McClain, en vicepresident på A&M Records' A&R-avdelning. Om beslutet kommenterade Jackson: "Jag ville bara komma hemifrån och inte behöva jobba med min pappa. Det var ett av de svåraste besluten jag någonsin fattat, att berätta för honom att jag inte ville jobba med honom igen."

McClain introducerade Jackson för låtskrivar- och produktionsteamet Jimmy Jam och Terry Lewis, som tidigare varit bandmedlemmar i gruppen The Time och även skapat musik åt Prince. Då Jacksons två första studioalbum beskrevs som omogen tuggummipop och inte var kommersiella framgångar, ville Jackson, McClain, Jam och Lewis utveckla och ge henne ett helt nytt sound och image. Control, utgivet i februari 1986, blev en massiv kommersiell framgång som mottog flerfaldigt platinacertifikat och genererade musiksinglarna "What Have You Done for Me Lately", "Nasty", "Control" och "Let's Wait Awhile", låtar som alla toppade amerikanska R&B-listan Hot Black Singles. Control blev en triumf för Jam och Lewis och omskrevs av Black Enterprise som den mest storslagna albumlanseringen sedan Jacksons bror Michael levererade Thriller (1982). Jackson blev en frontfigur i den växande MTV-rörelsen med avancerad danskoreografi skapad av Paula Abdul och påkostade musikvideor.

Utgivning Över ett år efter utgivningen av Control var albumspåret "The Pleasure Principle" populär på amerikansk radio, trots att den officiellt inte getts ut som en musiksingel. Låten, den enda på Control som varken skrevs eller producerades av Jam och Lewis, skapades istället av Monte Moir, The Times keyboardspelare. A&M beslutade att ge ut den som albumets sjätte och sista singel på den amerikanska musikmarknaden. Den skickades till både R&B (urban contemporary) och popradio (contemporary hit radio) den 15 maj 1987. Moir fick vetskap om låtens utgivning när han läste i Billboard. I en intervju sade han: "Det hade gått ett och ett halvt år sedan albumet släpptes. Jag hade sedan länge slutat arbeta med Jimmy Jam och Terry Lewis. Jag hade ingen aning om att den skulle släppas som singel, men jag visste att radio och nattklubbar spelade den mycket. Helt plötsligt var den nästa singel. Jag hade inte så stora förväntningar för radio hade redan spelat den så mycket." I USA tryckte A&M upp "The Pleasure Principle" på singel och maxisingel. På 7"-skivorna inkluderades "Fast Girls" (1984) från Jacksons Dream Street-album som b-sida. I Europa inkluderade A&M en sju minuter lång dansmix på vinylskivorna skapad av Shep Pettibone.

Koncept och inspelning Innan skapandet av "The Pleasure Principle" arbetade Moir med sina tidigare bandkollegor i inspelningsstudion Flyte Tyme i Minneapolis i Minnesota, och blev tillfrågad om han ville bidra med demolåtar till Jacksons musikalbum. I det tidiga stadiet var det inte fastställt vilken riktning albumet skulle ta, och trion diskuterade flera idéer varav den som skulle komma att bli "The Pleasure Principle" passade bäst. I en intervju år 1993 med Adam White från Billboard förklarade Moir att han började med att skapa musiken: "Jag hade beatsen och ackordstrukturen. Det jag brukar göra är att börja spela in på ett tomt kassettband, kanske med trummaskinen på, och sedan börjar jag spela. Jag kan göra slut på en hel sidas band medan jag sjunger med. Det var så jag gjorde här och kom på hur bryggan skulle låta och vissa partier mot slutet. Man kan sedan gå tillbaka och lyssna på bandet och höra intressanta detaljer som man annars skulle ha glömt om man inte spelat in sig själv." Efter färdigställandet av kompositionen hade han varken koncept kring text eller titel, något som inte var ovanligt för honom. Moir kommenterade i en intervju 2018: "Allteftersom verserna började ta form, var jag tvungen att komma på vad jag ville säga. Jag famlade mig fram till titeln och det freudianska konceptet med lustprincipen ("The pleasure principle") och insåg att det passade bra tillsammans." Efter texten var färdigställd, skyndade Moir att spela in demolåten då det arbetades på många olika projekt samtidigt i studion. Jackson gick hem med demolåten och kom tillbaka nästa dag för att spela in den. Moir gillade att jobba tillsammans med Jackson då hon hade förberett sig ordentligt för att spela in låten. Han berättade: "Hon gick hem och kom tillbaka och gjorde sin grej – typ redan nästa kväll. Hon kunde låten i princip utan och innan. Många sångare kommer till studion och har inte övat så mycket eller gjort sin hemläxa för att lära sig låten. De läser bara rakt av från notbladen. Det tenderar att ta längre tid eftersom det inte bara blir sångprestationen som kräver fokus utan också låttext och allt annat."

Komposition och textanalys

"The Pleasure Principle" är en R&B-låt, uppbyggd kring ett syntpop-beat. Originalversionen har en total speltid på fyra minuter och femtioåtta sekunder (4:58). Den är skriven i tonarten c-dur och har ett tempo på 117 bpm. Den inleds med syntar och koskälla. Jackson tillämpar en ljus och lätt sångstil som beskrevs som "obekymrat" av webbplatsen The Singles Jukebox. Efter introt har låten beskrivits som "hektisk och energirik" med "bultande keyboardar, hoppande trummaskiner och medryckande bakgrundssång. Mot slutet av låten når Jacksons sång flera höga tonarter. När Sal Cinquemani från Slant Magazine kommenterade kompositionen ansåg han att syntarna lät som "trasiga stötdämpare" samtidigt som elgitarren kunde efterliknas med "bildäck som skriker på asfalt". Den innehåller även ett "rockinspirerat gitarrsolo" från den tidigare The Time-medlemmen Jellybean Johnson. Dansremixen skapad Shep Pettibone byggde vidare på kompositionens staccatorytmer genom inkluderandet av gitarrlicks, beat-breaks och nyinspelade sångriffs av Jackson.

Clash beskrev "The Pleasure Principle" som en "göra slut-låt" med "oemotståndliga" danspoptakter och en hymn till kvinnligt självförverkligande. Texten beskriver en ung kvinna som tar kontrollen i en kärleksrelation och vägrar nöja sig med den kärlekslösa materialism som hennes partner erbjuder. Jackson, som får en "bitterljuv självinsikt", inser sitt eget värde och sjunger: "What I thought was happiness was only part time bliss". Med texten dras sedan paralleller mellan en flyktig kärleksaffär och en åktur i en limousin. I en av verserna omnämns en "big yellow taxi", en nickning till Joni Mitchell-låten med samma namn som Jackson senare också samplade i sin "Got 'til It's Gone" från studioalbumet The Velvet Rope (1997). Justin Chadwick från Albumism tolkade partiet som att Jackson röt ifrån och inte tänkte fortsätta ta skit medan hon sjöng: "It's true you want to build your life on guarantees/ Hey, take a ride in a big yellow taxi/ I'm not here to feed your insecurities/ I wanted you to love me."

Mottagande Kritikers respons Musikjournalister var positiva till "The Pleasure Principle" efter utgivningen. Cash Box skrev: "Den enastående raden av singlar från Control fortsätter med den här brännande, högintensiva danslåten. Den rymliga, urbana atmosfären gör den till ett naturligt val i nattklubbar och på popradio". Ryan P. Murphy från The Spokesman-Review kommenterade: "Med utgivningen av 'The Pleasure Principle' förvandlas Jackson från ett one-hit wonder till ett sexfaldigt fenomen. 'Principle' är den sjätte singeln från Jacksons Control-album och kommer utan tvekan bli hennes sjätte att nå topp-fem." Kareem Gantt från AXS ansåg att jämfört med "Nasty" och "Control" var "The Pleasure Principle" mera nedtonad, men fortfarande en "utsökt groover". Pop Rescue jämförde den med musik utgiven av Jacksons äldre syster LaToya.

Clash inkluderade "The Pleasure Principle" på deras lista över Jacksons bästa låtar i karriären och skrev: "En ode till självkärlek. Låten är mer nedtonad i jämförelse med Jacksons övriga diskografi. Den är precis och försiktig men fortfarande en hit på dansgolven." Charles Waring från uDiscovermusic beskrev den som mera "tyglad" i jämförelse till Jam och Lewis övriga produktion på Control vilket lämnade mera utrymme för nyansering.

Utmärkelser År Ceremoni Kategori Mottagare Resultat 1988 Soul Train Music Awards Best R&B/Soul Single – Female Jackson

Kommersiell respons I USA blev "The Pleasure Principle" Jacksons tredje singelutgivning att nå toppen på dansmusiktopplistan Hot Dance Club Play. På övriga singellistor av musiktidningen hade låten en trög start, jämfört med Jacksons tidigare singlar från Control. Enligt Billboard-skribenten Paul Grein berodde det på att A&M hållit tillbaka en fullskalig utgivning av singeln så att den inte skulle krocka med utgivningen av "Diamonds", Jacksons samarbete med Herb Alpert. "The Pleasure Principle" gick in på plats 78 på poplistan Billboard Hot 100 i numret daterat 23 maj 1987. Den 1 augusti 1987 nådde den plats 14, vilket blev dess topposition på listan. Enligt musikjournalisten Fred Bronson blev den Jacksons enda musiksingel på den amerikanska musikmarknaden sedan 1985 att missa topp-tio på singellistan. Låten behöll utmärkelsen fram till 2001 när "Son of a Gun (I Betcha Think This Song Is About You)" placerade sig lägre, på plats 28. På R&B-listan Hot Black Singles gick låten in på plats 61 den 30 maj 1987. I tredje veckan på listan nådde den plats 45 och den 4 juli gick den in på topp-20. Den noterades på tiondeplatsen den 11 juli innan den till sist nådde förstaplatsen den 8 augusti. Den blev därmed den femte listettan från Control och förlängde hennes rekord med flest antal listettor på Hot Black Singles från samma album. I Billboard konkurrenten Cash Box noterades "The Pleasure Principle" som högst på plats 13 på poplistan Top 100 Singles och på förstaplatsen på tidningens R&B-lista Top B/C Singles.

Musikvideo Bakgrund och handling miniatyr|höger|stående|Musikvideon till "The Pleasure Principle" utspelar sig i en gammal lagerlokal (liknande den på bilden).