Hastersboda är en by i Föglö kommun på Åland med 26 invånare (2023). Den ligger i den del av kommunen som kallas Östersocken och hör sedan 2006 till Ålands södra skärgårdsförsamling. Tidigare hörde den till Föglö församling.
Byn har medeltida ursprung och består av åtta gamla hemman. Bönderna förr i tiden försörjde sig framför allt på jord- och skogsbruk, boskapsskötsel och fiske. I dag finns ett par turistföretag (stugbyar) i Hastersboda.
Geografi Hastersboda gränsar i norr mot byn Sommarö och i väster mot byn Skogboda. I öster har vattengräns mot byn Hästö i Sottunga kommun och i söder mot byn Klovskär. Till byn hör ett större vattenområde åt sydost med åtskilliga holmar, skär och klippor (se lista längre ner).
Hastersboda och resten av Östersocken har förbindelse med de västra delarna av Föglö via Brändöströmsbron över Brändöströmmen, sundet som skiljer Östersocken från Sonbodalandet.
Bebyggelsen Enligt kulturmiljöinventeringen, gjord på 1990-talet, finns fortfarande en stor del av den äldre bebyggelsen i Hastersboda bevarad, samlad utmed landsvägen. De äldsta husen är från tidigt 1800-tal. Utmärkande är de stora manbyggnaderna uppförda under andra hälften av 1800-talet, från den tid då sjöfarten blomstrade i socknen. Flera lär vara uppförda av timmermän från Österbotten. Vid sidan av den egentliga bykärnan finns några före detta torpställen. Det samfällda sjövistet ligger öster om bykärnan, vid viken Gårglo. Utmed stranden finns flera äldre timrade sjöbodar och båthus bevarade. Vid sjövistet låg den gemensamma kyrkbåten med vilken byborna varje helg seglade eller rodde till kyrkan. Området kring byn utgörs av gamla lövängar och lundar med inslag av hamlad ask, ek och hassel.
Jordbruk kombinerat med fiske var tidigare huvudnäringar. Både fjällfiske och strömmingsfiske med skötar förekom. Levande fisk såldes till Stockholm och saltad strömming till Helsingfors. Flera av byborna hade under andra hälften av 1800-talet andelar i fartyg och många deltog själva aktivt i seglationen.
Bland de kulturhistoriskt värdefulla byggnaderna nämns:
Östergård, den första gården när man kommer in i byn, är en rödmålad manbyggnad uppförd omkring 1890. Till gården hör flera äldre uthusbyggnader som lider, timrad bod och lillstuga.
Västergård är en stor manbyggnad från 1860-talet med flera rum i rad. Huset är uppfört av timmermän från Österbotten. Den förra manbyggnaden lär ha brunnit ned medan gårdsfolket var ute på notisen. Lillstuga, timrad bod, lider och ladugård hör till gården.
Dansas manbyggnad är en parstuga uppförd troligen under andra hälften av 1800-talet. Fönstren omges av vackert profilerade foderbräden. Runt byggnaden grupperar sig ett flertal uthusbyggnader med olika funktioner: stolphärbre, stall, timrat uthus, källare och ladugård.
Pellas manbyggnad är från andra hälften av 1800-talet med senare tillbyggd veranda. Ett flertal äldre timrade uthusbyggnader hör till gården som lillstuga, källare och två timrade bodar som står på berget mot vägen.
Henrikas ligger norr om landsvägen och har en väl bevarad gårdsmiljö. Manbyggnaden är uppförd i början av 1800-talet. Huset är byggt i flera etapper, först stugan och därefter salen. Senare har tillkommit en veranda med ett tätt spröjsverk i fönstren. Runt gårdstunet grupperar sig äldre byggnader som lillstuga, timrat härbre, bastu och källare.
Kersons manbyggnaden är troligen uppförd under första hälften av 1800-talet och senare tillbyggd. Verandan har många dekorativa snickeridetaljer.
Lajbergs (i folkmun Leanders eller Landers) är ett före detta torp som ligger norr om Henrikas och avskilt i förhållande till övrig bebyggelse. Där bodde den i Föglö välbekante möbelsnickaren Leander Lajberg (1852–1905). Hans möbler finns i dag i flera gårdar i Föglö. Huset är en rödmålad enkelstuga som senare har byggts till med en flygel mot väster.
Norra Hastersboda naturreservat I byn finns Norra Hastersboda naturreservat, inrättat 1988, som omfattar 5,25 hektar naturskog. Där häckar spillkråka, järpe och havsörn. Marken är privatägd. Syftet med reservatet är att bevara området i urskogsartat tillstånd. Området ingår i det europeiska nätverket Natura 2000 som särskilt skyddsområde i enlighet med fågelskyddsdirektivet (SPA).
Hastersboda vandringsled Hastersboda vandringsled är omkring fyra kilometer och går längs stranden och genom gammal skog. Skyltar berättar om lokal historia, kulturmiljö och om naturens roll i skärgårdslivet förr i tiden. Vid vandringsleden finns även ett 10 meter högt fågeltorn med ståtlig utsikt. Vandringsleden är utmärkt med vitmålade stenar. Den börjar vid Isakssons stugby i slutet av byn Hastersboda.
En discgolfbana med nio hål, Hastersboda DiscGolfPark, ligger intill vandringsleden och Isakssons stugby. Den brukar anses som en av Ålands mest vackert belägna.
Historia Hastersboda är den näst största byn i Föglö med åtta gamla hemman och helt säkert urbyn i Östersocken. Byn anlades under medeltiden, förmodligen på 1200-talet eller senare delen av 1100-talet. Sedan tillkom ett antal nybyggen på urbyns utmark. De tidigare torde ha varit Sommarö och Horsholma och kanske Skogboda, medan Sanda och Brändö sannolikt anlagts något senare. Hela området kan antas ha koloniserats på relativt kort tid, kanske ett par generationer (50–75 år). Nybyggena avsöndrades med tiden till egna byar, en process som tog mycket lång tid. Av 1661 års jordebok framgår att Sommarö ännu hade skog och betesmark gemensamt med Hastersboda.
Det som lockade de första människorna att slå sig ner i Hastersboda var sannolikt de ganska stora strandängar som måste ha funnits invid de många vikar och sund som successivt grundades upp till följd av landhöjningen. Ängarna hade helt säkert utnyttjats redan tidigare, innan de första bosättarna slog sig ner på platsen. Det avslöjar bynamnet Hastersboda, som är en sammansättning av ett gammalt fornsvenskt personnamn Hasten och ordet bod i plural och betyder ’Hastens bodar’. Vem Hasten var är inte känt – inga skriftliga källor finns bevarade från denna tid – men sannolikt bodde han i Degerby. Där torde de första Föglöborna ha slagit sig ner. De såg förmodligen hela ögruppen som sina domäner. De satte upp bodar invid de bästa strandängarna – en Hasten i öster (Hastersboda), en Björn i väster (Björsboda) och en Sune i det som skulle bli Sonboda. Förmodligen var det barn till dessa pionjärer som byggde de första gårdarna på dessa platser.
1500- och 1600-talet Första gången Hastersboda nämns i bevarade skriftliga källor är i 1537 och 1539 års skatteböcker. Åtta bönder nämns: Erik Jönsson, Engelbrekt Jönsson, Per Svensson, Olof Persson, Johan Månsson (1539: Jöns Jönsson), Anders Månsson, Per Jönsson och Nils Jönsson (Johansson).
Hastersboda förefaller ha klarat de svåra åren i början av 1600-talet – då så många gårdar i Föglö blev öde – relativt bra. Längderna över ödegårdar visar dock att några gårdar i Hastersboda drabbades av svårigheter. Åren 1597 och 1603 var tre gårdar öde och år 1600 och 1606 två (sistnämnda längd uppger märkligt nog att de varit öde från 1570 och 1588, vilket dock är svårt att jämka samman med andra källor). Från omkring 1615 verkar alla åtta gårdar i Hastersboda vara bebodda, även om en – sedermera nr 6, Ollas – hade problem och brukades av granngårdarna men beboddes av Erik Persson och hans hustru Brita Tomasdotter. Vid tinget den 13 augusti 1627 beklagade hon sig att maken länge hade legat på sotsängen, vilket lett till att familjen inte kunde betala skatterna. Erik Persson dog kort därpå och änkan bodde kvar, uppenbarligen under knappa omständigheter. En skattelängd från 1631 uppger att hon mist ”alla sina öker” (kreatur) och därför fick vissa lättnader. Omkring 1635 övertogs gården av en Mats Larsson, möjligen en släkting till Brita, och sedan verkar gården ha kommit på fötter. Det förefaller alltså som om hon genom sitt slit lyckades rädda kvar gården i familjens besittning.
Värre gick det för Mats Perssons änka Margareta, sannolikt bosatt på den gård som senare kom att kallas Andersas (nr 5). Mannen dog omkring 1633, varpå änkan blev sittande på gården med fyra små barn men ägde inte mer än en ko samtidigt som hon hade stora skatteskulder. Sedan noterades att gården var öde och från 1637 beboddes gården av en ny bonde, Hans Henriksson. Vad som hände Margareta vet vi ingenting om.
En stor förändring skedde i byn vid denna tid, på 1630-talet. Dessförinnan var nästan alla gårdar olika stora. Enda undantaget var Östergård och Västergård (sedermera nr 1 och 8), som låg för sig själva en bit norrut och båda var taxerade till 110 jordmark. De andra gårdarna var samlade ett stycke längre söderut och hade alla olika taxeringsvärden:
80 jordmark (sedermera nr 2, Ersas) 101 jordmark (sedermera nr 3, Henrikas) 98 jordmark (sedermera nr 4, Daniels) 115 jordmark (sedermera nr 5, Andersas) 127 jordmark (sedermera nr 6, Ollas) 99 jordmark (sedermera nr 7, Pellas)
Detta var på många sätt opraktiskt för bönderna när de skulle fördela bördor och nyttigheter mellan sig. Om de behövde göra gemensamma dagsverken kunde det bli så att ett par av dem skulle göra ett dagsverke (gårdarna om 101 och 99 jordmark) medan andra skulle bidra med 0,8 eller 1,3 dagsverken (80 respektive 127 jordmark). Det är lätt att tänka sig att det kunde bli långdragna diskussioner. För att förenkla arbetet i byn beslutade bönderna den 20 februari 1632 på en sammankomst i Sommarö att göra alla gårdar lika stora, vilket också blev beviljat av myndigheterna. Därefter var gårdarna taxerade till 106 jordmark.
Under fortsättningen av 1600-talet förefaller förhållandena i Hastersboda varit ganska stabila. Gårdarna har inte blivit öde och generationsskiften verkar för det mesta ha kunnat ske inom släkten.
Den första beskrivningen av Hastersboda finns i 1661 års jordebok: ”Denna by haver brännskog och mulbete till nödtorften, strömmingsfiske i stora havet, fjällfiskedräkt hemma under landet medelmåttigt. Humlegårdar till deras husbehov.” Trots det något kärva språket, torde detta betyda att Hastersbodaborna hade ungefär vad de behövde – ved, bete, möjlighet till fiske och humle till öl. I alla fall sägs de inte uttryckligen lida brist på någonting.
1700-talet Det långa kriget i början av 1700-talet – stora ofreden – var en prövningens tid för ålänningarna. Sensommaren 1714 flydde nästan alla till Sverige sedan ryska trupper hade ockuperat landskapet. Det dröjde till efter fredsslutet 1721 innan ålänningarna kunde återvända hem. Många byar i Föglö hade blivit svårt härjade under kriget, men Hastersboda verkar ha klarat sig förhållandevis bra. Sommaren 1722 var alla gårdar utom en befolkade och till den sista (Östergård) kom brukare året därpå.