Clambake är det sextonde soundtrackalbumet och det 30:e albumet totalt av den amerikanske sångaren och musikern Elvis Presley. Det gavs ut av RCA Victor den 23 oktober 1967 i både mono (LPM 3893) och stereo (LSP 3893). Albumet utgör soundtracket till filmen med samma namn från 1967, där Elvis Presley spelade huvudrollen.
Inspelningarna för soundtracket ägde rum den 21–23 februari 1967 i RCA:s studio B i Nashville, Tennessee. Albumet inkluderar även bonuslåtar från studioinspelningar gjorda i september 1967. Albumet blandar starka studioinspelningar från september 1967 med soundtrackmaterialet från februari samma år, vilket har lett till att det beskrivits som innehållande såväl några av Elvis Presleys främsta som några av hans mest kritiserade inspelningar.
Två singlar med låtar från septemberinspelningen gavs ut. "Big Boss Man" släpptes samma månad som inspelningarna gjordes tillsammans med "You Don't Know Me" och de nådde platserna 38 och 44 på Billboard Hot 100-listan i USA. I januari 1968 släpptes "Guitar Man" och "High Heel Sneakers", och A-sidan "Guitar Man" nådde plats 43 på samma singellista.
Albumet nådde 40:e plats på Billboard 200-listan i USA, och också 40:e plats på den konkurrerande Cashbox-listan. I Storbritannien placerade det sig som bäst på 39:e plats på UK Albums Chart. Totalt såldes färre än 200 000 exemplar av albumet i USA.
Bakgrund I början av februari 1967, under en hästköpsexpedition, upptäckte Elvis Presley en ranch i norra Mississippi, som han snabbt köpte för 437 000 dollar och namngav Circle G (G för Graceland). Ranchen blev snart en samlingsplats för honom, hans entourage och hans växande hästbestånd, och Elvis påbörjade omedelbart omfattande förbättringar. Han köpte jordbruksutrustning, pickupbilar och mobila hem, och övervägde att bosätta sig där med familj och vänner, samtidigt som han för stunden ignorerade sina Hollywoodåtaganden.
Elvis var fullt upptagen med livet på ranchen och visade inget intresse för sin kommande film och dess soundtrack, Clambake, ett namn som ursprungligen föreslogs för Spinout, men som avslogs eftersom den filmen inte hade tillräckligt många strandscener för att motivera det. Inspelningen av soundtracket flyttades från Hollywood till det mer närliggande Nashville för att underlätta för Elvis, men sessionen fick skjutas upp en vecka eftersom Elvis klagade över smärtor efter för mycket ridning. När Elvis till slut anlände till RCA:s studio i Nashville den 21 februari 1967, var producenten Felton Jarvis på plats tillsammans med de vanliga musikerna från Nashville. Efter den första inspelningskvällen återvände han dock till sin ranch och uteblev från nästa kvälls session. Hans vän Red West fick täcka upp genom att meddela att Elvis var förkyld och tillfälligt sjunga in provisoriska sångspår. Dessa ersatte Elvis dagen därpå med sina egna insjungningar.
miniatyr|Jerry Reed som skrev "Guitar Man" och också spelade gitarr vid Elvis inspelning av låten. Mot slutet av sommaren hade Elvis i praktiken avvecklat verksamheten på Circle G-ranchen. Kostnaderna hade var höga och okontrollerade och efter sex månader förefaller han ha tröttnat på cowboylivet.
Albumet, inspelningssessionerna och musikerna Inspelningarna till soundtracket ägde rum den 21–23 februari 1967 i RCA:s studio B i Nashville i Tennessee. Studiomusikerna utgjordes av Scotty Moore, Chip Young och Charlie McCoy på gitarr (den sistnämnde även på munspel), Bob Moore på bas, D. J. Fontana och Murrey "Buddy" Harman på trummor, Floyd Cramer och Hoyt Hawkins från the Jordanaires på piano samt Norman Ray på saxofon. Peter Drake spelade hawaiigitarr. Bakgrundssången utfördes av Millie Kirkham och av gruppen The Jordanaires, som bestod av Gordon Stoker, Neal Matthews, Hoyt Hawkins och Ray Walker.
I mitten av augusti 1967, omedelbart efter avslutad inspelning av filmen Speedway, hade Elvis Presley en paus från sina åtaganden. Hans manager, Tom Parker, hade då passat på att planera in en studioinspelningssession utan filmmusik i RCA:s Studio A i Hollywood den 22–23 augusti 1967. Målet var att spela in två singlar, fyra till fem bonusspår till Clambake-albumet samt eventuellt en påsksingel. Elvis såg sin chans att spela in musik som han gillade. Producenten Felton Jarvis och ljudteknikern Jim Malloy skulle flygas in från Nashville, medan den tidigare studiogitarristen Billy Strange fick uppdraget att sätta ihop ett band och skriva arrangemang för de låtar som Elvis valde. Genom att inte använda sig av de vanliga Nashville-musikerna hoppades man, med Billy Stranges hjälp, kunna modernisera Elvis sound. Dessa inspelningar blev dock aldrig av. Samma dag som de skulle börja inträffade en tragedi. En av Elvis medarbetare, som körde en av Elvis bilar, hade kört på och dödat en person som oväntat klev ut på vägen. För att undvika negativ publicitet eller juridiska problem skickade Parker genast Elvis ut ur delstaten till Las Vegas, vilket ledde till att inspelningssessionen fick avbokas.
Sessionen ombokades i stället till Nashville den 10 september, vilket innebar att Billy Strange inte längre var involverad. Fokus låg nu på att spela in Jerry Reed-låten "Guitar Man", en låt som Elvis var mycket entusiastisk över. Det stod dock snabbt klart att det inte gick att återskapa Jerry Reeds unika sound utan honom, och han kallades därför in för att spela gitarr på sin egen låt.
Albumet, som släpptes i oktober 1967, bestod av sju låtar som ingick i filmen (men med en nyinspelning av "You Don't Know Me" gjord i september 1967), en åttonde som spelades in till filmen, men inte kom med – utökat med fyra låtar från studioinspelningen i september 1967. Kvalitetsskillnaden mellan soundtrackinspelningarna och dessa studioinspelningar har gjort att albumet av kritiker har beskrivits som innehållande både några av Elvis Presleys bästa och sämsta låtar.
Komposition, stil och texter Soundtrackinspelningarna den 21–23 februari 1967 miniatyr|vänster|RCA:s studio B I Nashville, där samtliga låtar på albumet Clambake spelades in.
"The Girl I Never Loved" är en ballad skriven av Randy Starr. Trots sin korta speltid på mindre än två minuter och en mixning som inte fullt ut gör låten rättvisa, utmärker den sig som ett av soundtrackets starkare inslag, tack vare sitt melodiska flöde. Elvis Presley gör en känslomässigt laddad sånginsats, särskilt i de utdragna tonerna och de dramatiska crescendona i slutet av varje vers.
miniatyr|Countryartisten Eddie Arnold (1969), som skrev "You Don't Know Me" tillsammans med Cindy Walker och som också populariserade "Just Call Me Lonesome".
"How Can You Lose What You Never Had", komponerad av Sid Wayne och Ben Weisman, spelades in för filmen, men togs bort från den slutliga versionen av den. Det är en bluesig, soul- och countryinfluerad låt inspelad i medeltempo. Elvis framför låten med en något ansträngd röst, men försöker ändå övervinna den ibland osmidiga texten genom sin sång. Användningen av orgel, spelad av Hoyt Hawkins eller Floyd Cramer, bidrar till låtens distinkta sound.
"You Don't Know Me", skriven av Cindy Walker och Eddy Arnold och ursprungligen utgiven av Arnold 1956, är en countryballad som Elvis Presley spelade in i två versioner under 1967. Den första inspelningen gjordes under det första soundtrackinspelningspasset den 21–22 februari för filmen Clambake. Denna version, som användes i filmen, arrangerades med stråkar och inspirerades av Ray Charles tolkning från 1962. Trots att Elvis gjorde 20 tagningar av låten var han inte nöjd med resultatet och kom därför att spela in den på nytt i september. Denna inspelning togs med på albumet.
"A House That Has Everything", skriven av Roy C. Bennett och Sid Tepper, är en kärleksballad med ett enkelt och direkt uttryck. Genom att kontrastera materiellt överflöd med emotionell tomhet förmedlar låttexten budskapet att kärlek och mänsklig kontakt är viktigare än rikedom för att uppleva verklig lycka.
Efter att inspelningarna under den första kvällen och natten var avslutade åkte Elvis hem och stannade hemma nästa kväll. Under tiden spelade bandet in musiken till de återstående låtarna, vilka Elvis senare lade på sången till under den tredje och sista inspelningskvällen. De låtar som spelades in var "Who Needs Money?", "Confidence", "Hey, Hey, Hey" och filmens titellåt, "Clambake".
"Hey, Hey, Hey", en rock'n'roll-låt skriven av Joy Byers, var den första låt som Elvis spelade in nästa dag till det redan inspelade instrumentala spåret. Texten skildrar arbetet med att rengöra båtar, med referenser till det fysiska slit som krävs. Låten fungerade dock bättre i sitt filmiska sammanhang än som enskilt ljudspår på ett album.
"Clambake", filmens titellåt skriven av Ben Weisman och Sid Wayne, är en rock'n'roll-låt som delvis bygger på den amerikanska folksången "Shortnin' Bread". Även om den inte var någon kommersiell höjdpunkt, är den en lättsam och förhållandevis medryckande låt, där Elvis framstår som mer engagerad jämfört med annat material från filmen.
"Who Needs Money?", skriven av Randy Starr, framfördes i filmen som en duett mellan Elvis Presley och hans motspelare Will Hutchins. Hutchins sjöng dock inte själv utan läppsynkade till Jordanaires-medlemmen Ray Walkers sång. Det som i filmen framstod som ett komiskt musikalnummer, fungerade dock mindre väl som fristående ljudspår på skiva. Grundmusiken spelades in den 22–23 februari 1967. Den 23 februari lade först Ray Walker och därefter Elvis Presley på sina respektive sångspår. För skivversionen spelade Elvis in ett nytt, drygt tio sekunder långt avslut den 6 mars 1967 i Annex Studios (Radio Recorders) i Hollywood, Kalifornien.
"Confidence" var det andra bidraget till soundtracket från låtskrivarduon Roy C. Bennett och Sid Tepper. Låten är tydligt inspirerad av Frank Sinatras hitlåt "High Hopes" från sju år tidigare, både vad gäller melodi och takt. Elvis röst framstår som anmärkningsvärt hes i denna inspelning, och bakgrundskören, med vuxna som försöker efterlikna barnröster, bidrar till ett något udda helhetsintryck.
Studioinspelningarna den 10–12 september 1967 Åtta låtar spelades in till filmen, varav sju användes. Den åttonde, "How Can You Lose What You Never Had?", uteslöts ur filmen men togs med på albumet. Balladen "You Don't Know Me" förekom i filmen i den version som spelades in i februari 1967, men till albumet ersattes den med en nyinspelning gjord i september samma år. Albumet kompletterades dessutom med ytterligare fyra låtar från samma septemberinspelning, vilket gav totalt tolv spår. Dessa spelades in den 10–12 september 1967 i RCA:s studio B i Nashville under en session där nio låtar färdigställdes.
Under denna inspelningssession medverkade Scotty Moore, Chip Young och Harold Bradley på gitarr, D. J. Fontana och Murrey "Buddy" Harman på trummor, Bob Moore på bas och Floyd Cramer på piano. Peter Drake spelade hawaiigitarr och Homer "Boots" Randolph saxofon. Charlie McCoy deltog på orgel, gitarr och munspel medan Hoyt Hawkins spelade orgel på bland annat "Singing Tree" och "Just Call Me Lonesome". Till sessionen hade också Jerry Reed kallats för att spela gitarr på sin egen låt, "Guitar Man". Bakgrundssången stod The Jordanaires och Millie Kirkham för.