Danmarks runeindskrifter Schl3, även DR Schl3, DR EM85;484, SlB 3, DK SlB3, SlB 3: Slesvig-pind, Slesvig-pind, Slesvig-kævle och Runenstäbchen von Schleswig är en runinskrift från elfte århundradet ristad på en träpinne.Michael Lerche Nielsen, Marie Stoklund, Klaus Düwel, Ingo Gabriel och Volker Vogel, ”Neue Runenfunde aus Schleswig und Starigard/Oldenburg” i Klaus Düwel, Edith Marold och Christiane Zimmermann (redaktörer), Von Thorsberg nach Schleswig: Sprache und Schriftlichkeit eines Grenzgebietes im Wandel eines Jahrtausends. Internationales Kolloquium im Wikinger Museum Haithabu vom 29. September – 3. Oktober 1994. Berlin och Boston 2001. .Runinskrift DR Schl3 i senaste (2020) utgåvan av Samnordisk runtextdatabas (tillgänglig via Riksantikvarieämbetets söktjänst Runor), Institutionen för nordiska språk, Uppsala universitet.
Inskriftens ord är i de flesta fall uttydda, men sammanhanget är oklart. Den är möjligen en niddikt på regelbundet versmått. Texten är betydelsefull eftersom innehållet har litterära drag, och som ett av få östnordiska belägg på ordet ås, åser, vanligen kallade asar, asagudar på nusvenska.
Upptäckt och allmän karakteristik Inskriften blev funnen 1973 vid en arkeologisk utgrävning inne i staden Schleswig. Den är ristad på de fyra sidorna av en bearbetad träpinne eller kavel, som är 13 centimeter lång, och 1–1,4 centimeter tjock. Den var bruten i tre delar.
Inskriften är huvudsakligen välbevarad och väl ristad. Den förvaras på Archäologisches Landesmuseum i Schleswig.
Datering Inskriften dateras till elfte århundradet. Erik Moltke preciserade till omkring 1075.
Texten Inskriften är gjord med normalrunor och har ett antal stugna runor, men ett fåtal otydligheter finns. Skiljetecken mellan ord finns, vilket underlättar läsningen.
En källa har skiljetecken i runföljden ᛏᚱᚽ᛫ᛋᚢᛅ. Runan ᚵ i ᛘᚬᚵᛣ kan tydas med viss säkerhet som stunget ᚵ (/g/) snarare än ostunget ᚴ (/k/).
Ett alternativt översättningsförslag till danska: Runer jeg ristede på drivende/herskende(?) træ, så[ledes] rådede (=tydede) den rige/mægtige unge mand: Aser i urtid, ”huller” og ”buller”, for dig skal mæle (tale) røv som mave.
Ett alternativt översättningsförslag till engelska: I carved runes on (the) driving/ruling(?) tree, thus interpreted the powerful young man: Æsir in days of yore, “hurlys” and “burlys”, for you may speak arse as stomach.
Svensk översättning: Runor jag ristade på drivande/härskande(?) trä, så[ledes] rådde (=tydde) den rike/mäktige unge mannen: Åser (asagudar) i urtid, ”huller” och ”buller”, för dig mäle (tale) röv som mage.
Erik Moltke normaliserade inskriften som en strof på ljóðaháttr:
Runaʀ iak ristia r(i)kjanda tre swa reþ saʀ riki mǫgʀasiʀ a ardagum hullaʀ ok bullaʀmæli þæʀ ars sum magi.
Tolkning Enskilda ord Osäkerhet råder om vilket ord som avses med runföljden rikiata. Det är troligen presens particip av ett verb. Sammanhanget är ”Jag ristade runor på det ?‑ande trästycket”, där verbet är ovisst. Förslagen är att verbet motsvarar isländska rekja (räcka, följa, betyda), ríkja (härska, styra) hrekja (håna, driva bort) eller rækja (drivande, som i drivved). Bortsett från förslaget ”drivande trä = drivved” handlar de olika förslagen om att ristaren ville att inskriften skulle ha någon effekt.
Ordet mǫgʀ har tolkats som (”måg, svåger, ingift man”) men konsensus är att det betyder ”ung man” utan släktskap, .
Formen iag är oväntad på elfte århundradets språkstadium men tolkas av alla källor som pronomenet ”jag”.
De ovanliga hulaʀ och bulaʀ antas onomatopoetiskt (ljudhärmande) syfta på oväsen, eller oordning; liknande uttryck finns i svenska ”huller om buller” och engelska hurlyburly.
”asiʀ” Ordet fornnordiska ordet áss (gud) är belagt ett fåtal gånger på östnordiskt område.Frog, ”The Æsir: An Obituary”, sidorna 141–175 i Sabine Heidi Walther, Regina Jucknies, Judith Meurer-Bongardt och Jens Eike Schnall, Res, Artes et Religio: Essays in Honour of Rudolf Simek. Leeds 2021. . fyra belägg finns i runinskrifter, varav två osäkra, och två sannolika, varav runföljden asiʀ i DR Schl3 är mest säker, och den enda i pluralis, vilket ger information om detta ords historia på östnordiskt område.
Áss har pluralen æsir på isländska, med i‑omljudd æ-vokal i rotstavelsen och i‑vokal i ändelsen. Det har ansetts osäkert vilka vokalerna var i olika böjningsformer på östnordiskt område. De fornsvenska formerna *æsir, *asir och *asar, som ljudlagsenligt hypotetiskt skulle motsvara nysvenska ”äser”, ”åser” respektive ”åsar” har diskuterats som möjligheter..Adolf Noreen, Spridda studier: Populära uppsatser. Stockholm 1985.Sidorna 150, 151, 193 och 194. Nyfyndet 1973 av DR Schl3 ger ett belägg för ändelsevokalen ‑i‑ (‑e‑) från östnordiskt område, liksom i isländska, men rotstavelsens vokal normaliseras som a‑ i runologiska normaliseringar av DR Schl3: asiʀ (āsiʀ med vokallängd utsatt).
Sammanhang Inskriften förefaller ingå i en litterär tradition. Den är metriskt uppbyggd, med det från äldre eddan kända versmåttet ljóðaháttr,Sofia Pereswetoff‑Morath, Vikingatida runbleck. Läsningar och tolkningar. Doktorsavhandling, Institutionen för nordiska språk vid Uppsala universitet 2017. Sidorna 169–188. och den innehåller litterära vändningar, som i raden ”gudar i urtid”, med ord som finns i Valans spådom.
Å andra sidan förefaller inskriften splittrad, som vore den sammansatt av brottstycken utan sammanhang. Ristaren säger först att han ristade (eller ristar i presens) på trä. Sedan sägs en ung man ha ”uttytt”. Det är ovisst, huruvida det ”uttydda” är det som följer. Det följande är först en åkallan av gamla gudar. Det därefter följande är möjligen är en skymfande önskan om en person, i vilken kroppsdelar nämns. Möjligen skall inskriften orsaka diarré: ”röv och mage mäle (tale) för dig”.Richard Cole, ”Runes and Rye: Administration in Denmark and the Emergence of the Younger Futhark, 500–800”, i Comparative Studies in Society and History nummer 4, årgång 65, 2023. Sidorna 828–852. Där finns tydligen en önskan riktad mot en person, eftersom mæli är i konjunktiv, och þeʀ betyder ”för dig”. ”Huller och buller” kan ha något att göra med denna nidönskan.
Anmärkningar
Referenser
Kategori:Runinskrifter i Danmark Kategori:Runinskrifter i Tyskland