Leo XIV (), född Robert Francis Prevost den 14 september 1955 i Chicago, USA, är sedan den 8 maj 2025 Katolska kyrkans 267:e påve, biskop av Roms stift och Vatikanstatens statschef. Han är den förste nordamerikanske påven i Kyrkans historia, den första med peruanskt medborgarskap och den förste påven från ett engelskspråkigt land sedan påve Hadrianus IV på 1100-talet. Han är därtill den förste påven från Augustinorden.
Robert Prevost växte upp i Dolton, Illinois. Han prästvigdes i Rom år 1982 och 1985 sändes han till missonsarbete i Peru. Prevost var mellan år 2001 och 2013 generalprior för Augustinorden och han arbetade som missionär i Peru under flera år innan han 2015 utsågs till biskop av Chiclayos stift av påve Franciskus. År 2023 blev han prefekt för Biskopskongregationen och senare samma år utsågs han till kardinal med Santa Monica degli Agostiniani som diakonia. År 2025 upphöjdes han till kardinalbiskop av Albano.
Efter Franciskus död i april 2025 valde konklaven Prevost till hans efterträdare den 8 maj, i den fjärde omröstningen, och han tog sig namnet Leo XIV. Hans namnval var inspirerat av påve Leo XIII som utvecklade den katolska socialläran.
Biografi
Uppväxt, familj och utbildning Prevost föddes på Mercy Hospital i Chicago och växte upp i Dolton, Illinois. Prevost är son till fransk-amerikanen Louis Marius Prevost och hans hustru Mildred Martinez. Hans far var veteran som tjänstgjort i USA:s flotta under Andra världskriget. Han har två äldre bröder; Louis Martín och John Joseph. Han växte upp i församlingen St. Mary of the Assumption i Riverdale där han sjöng i kören och var ministrant. Han genomgick gymnasiet vid augustinordens minoritseminarium i närheten av Saugatuck i Michigan, 1969 till 1973 och avlade examen 1973. Han gick vidare till högre studier vid Villanova University i Philadelphia där han avlade filosofie kandidat-examen 1977. Vid universitetet i Villanova tog han dessutom kurser i hebreiska och latin och läste verk av Augustinus. Under sina universitetsstudier arbetade Prevost som kyrkogårdsarbetare vid en katolsk kyrka i Havertown, Pennsylvania.
Prevost upptogs som novis i augustinorden den 1 september 1977. Efter sitt första år inom orden flyttade han till Chicago och avlade sina första löften den 2 september 1978 och klosterlöften den 29 augusti 1981. Året därpå blev han teologie doktor vid Catholic Theological Union i Chicago. Han vigdes till diakon den 10 september 1981 av Thomas Gumbleton i församlingen St. Clare of Montefalco i Grosse Pointe Park i Michigan.
Prevost talar engelska, spanska, italienska, franska och portugisiska, samt kan läsa latin och tyska. vänster|miniatyr|Prevosts barndomshem i Dolton, Illinois.
Präst Prevost prästvigdes för Augustinorden av ärkebiskop Jean Jadot i Santa Monica degli Agostiniani i Rom 19 juni 1982. Han blev kandidat i kanonisk rätt 1984 och doktor i kanonisk rätt år 1987, båda vid Angelicum i Rom.
Prevost sändes till augustinernas missionsarbete i Peru år 1985 och var kansler vid romersk-katolska stiftet i Chulucanas från 1985 till 1986.
Prevost återvände till Peru år 1988 och tjänstgjorde sedan som rektor för det augustinska seminariet i Trujillo. Han var lärare i kanonisk rätt vid stiftsseminariet och innehade även befattningen som prefekt. Prevost tjänstgjorde som domare vid den regionala kyrkliga domstolen och var ledamot av konsultorkollegiet i romersk-katolska ärkestiftet i Trujillo. Han verkade också i en församling i utkanten av staden. Han organiserade och uttryckte stöd för venezuelanska flyktingar trots diskriminering mot dessa.
Prevost kritiserade Alberto Fujimoris handlingar under hans presidentskap i Peru 1990–2000. 2017 kritiserade Prevost president Pedro Pablo Kuczynskis beslut att benåda Fujimori.
2001 blev Prevost vald till generalprior av Augustinordens ordinarie generalkapitel, vilket han var fram till år 2013. Som generalprior arbetade och levde Prevost i Rom, men han reste också runt i världen. 2004 besökte Prevost Buenos Aires och mötte där kardinal Bergoglio, sedermera påve Franciskus.
Han utnämndes den 3 november 2014 till apostolisk administratör för Chicayos stift av påve Franciskus, och upphöjdes även till titulärbiskop av Sufar. Han vigdes den 12 december 2014 av den apostoliske nuntien ärkebiskop James Green i Peru i katedralen Sankta Maria i Chiclayo.
Biskop av Chiclayo (2015–2023) miniatyr|Katedralen Santa María i Chiclayo, där Prevost verkade som biskop. Den 26 september 2015 utnämndes Prevost till biskop av Chiclayos stift. Han verkade i katedralen Sankta Maria i Chiclayo, där han biskopsvigdes den 12 december 2014. Innan sitt tillträde som biskop blev Prevost peruansk medborgare, efter en överenskommelse mellan Vatikanen och Peru. Hans biskopsmotto In illo uno unum är ord från en predikan av Augustinus över psaltaren 127.
Den 13 juli 2019 blev Prevost medlem i kongregationen för präster och den 21 november 2020 blev han medlem i biskopskongregationen.
Under sin tid som biskop har Prevost kritiserat vissa uppfattningar bland den politiska vänsterrörelsen i Peru och han motsatte sig bland annat politiska rörelser som arbetade för legalisering av abort och eutanasi. Han stödde dessutom projekt för flyktingar från Venezuela.
Under sin tid som biskop utvecklade Prevost ett nära band till Chiclayo och under sitt första tal som påve benämnde han stiftet som sitt "älskade stift".
Kardinal (2023–2025) vänster|miniatyr|stående|Kardinal Robert Francis Prevost i september 2023. Den 30 januari 2023 utnämnde påve Franciskus Prevost till prefekt för biskopskongregationen med titeln ärkebiskop emeritus av Chiclayo. Som prefekt hade han ansvar att välja biskopar. I samband med utnämningen 2023 flyttade Prevost från Peru till Rom, även om Prevost hade uttryckt sin preferens om att stanna i Peru. Prevost var prefekt fram till påve Franciskus död den 21 april 2025.
Han upphöjdes till kardinal den 30 september 2023 med Santa Monica degli Agostiniani som diaconia. Han tog officiellt sin diaconia i besittning den 28 januari 2024. Som prefekt hade kardinal Prevost en central roll i utvärderandet och rekommendationer av biskopskandidater över hela världen.
Den 6 februari 2025 utsågs Prevost till kardinalbiskop och titulärbiskop i suburbikariska stiftet Albano.
Den 11 februari 2025 utnämndes han till graden bailiff av Malteserorden av stormästaren John Dunlap.
Påve Påveval Som kardinal deltog Prevost i konklaven 2025, som hölls den 7–8 maj i Sixtinska kapellet. I den fjärde valomgången valdes han till Romersk-katolska kyrkans påve. Han tog påvenamnet Leo XIV. vänster|miniatyr|264x264px|Påve Leo XIV på Peterskyrkans benediktionsloggia vid tillträdet 8 maj 2025. Leo XIV:s första framträdande hölls traditionsenligt från Peterskyrkans benediktionsloggia efter konklavens avslutande den 8 maj 2025. Han talade på italienska och spanska, och förrättade såväl Urbi et Orbi som en mera allmän apostolisk välsignelse. I sitt tal talade han bland annat om arbetet för en enad kyrka och trohet till Jesus och evangeliet. Han var iklädd den påvliga röda stolan och mozzetta.
Den 9 maj 2025 firade han mässan i Sixtinska kapellet tillsammans med kardinalerna.
Han beslutade att residera i det Apostoliska palatset, vilket var det traditionella residenset för påven fram till att påve Franciskus 2013 valde att residera i Domus Sanctae Marthae.
Efterföljande händelser Den 14 maj 2025 offentliggjordes beskrivningen av Leo XIV:s vapensköld. Hans påvevapen betonar hängivenheten till Jungfru Maria och inspiration från Augustinus. Vapnet inkluderar de traditionella påvliga symbolerna och hans motto In illo uno unum. miniatyr|327x327px|Påve Leo XIV under installationsmässan den 18 maj 2025. Hans installationsmässa ägde rum den 18 maj 2025 på Petersplatsen, under vilken han mottog sitt pallium och fiskarringen. I samband med installationen mötte påven flera världsledare; däribland Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj, USA:s vicepresident J.D. Vance, Tysklands förbundskansler Friedrich Merz och Europeiska kommissionens ordförande Ursula von der Leyen. I Chiclayo, där han tidigare var biskop, firades en tacksägelsemässa efter påvevalet. Även i hans födelsestad Chicago samlades omkring 30 000 personer för att fira. Flera politiska ledare gratulerade Leo efter påvevalet och däribland USA:s president Donald Trump som uppgav att valet av påve Leo var "en stor ära för vårt land".
Den 25 maj 2025 installerades påve Leo XIV formellt som biskop av Rom i Roms katedral San Giovanni in Laterano.
Den 6 juli 2025 återupptog Leo traditionen att vistas på sommarresidenset i Castel Gandolfo vilket hans föregångare, påve Franciskus, valde att inte göra och den 14 mars 2026 flyttade Leo till det Apostoliska palatset och återupptog således också traditionen att påven residerar i det Apostoliska palatset.
Den 21 november 2025 signerade påven en ändring i en lag från 2023 som medger att en kvinna kan bli vald till president för den Påvliga kommissionen för Vatikanstaten, vilket innebär att innehavaren av posten inte behöver vara av rangen kardinal.
Under firandet av epifania den 6 januari 2026, stängde Leo den heliga porten i Peterskyrkan och avslutade därmed jubelåret 2025 som inleddes 2024 av hans företrädare Franciskus.
Val av namn Under sitt första tal till kardinalskollegiet den 10 maj 2025 talade påven om sitt val av påvenamnet Leo. För påven är namnet förknippat med kyrkans bestående arbete för människovärdet och social rättvisa. Han talade om hur påve Leo XIII adresserade sociala frågor under tiden för den industriella revolutionen och att kyrkan idag behöver adressera frågor till "en annan industriell revolution och utvecklingen av artificiell intelligens".
Utnämningar Den 14 maj 2025 gjorde Leo XIV sin första utnämning när han utnämnde Miguel Ángel Contreras Llajaruna till titulärbiskop i stiftet Callao i Peru. Den 5 juni nominerade Leo Joseph Lin Yuntuan till titulärbiskop i Fuzhou, vilket godkändes av kinesiska myndigheter den 11 juni.
Den 2 juni 2026 utnämnde Leo Maria Montserrat Alvarado till prefekt för Dikasteriet för kommunikation. Hon blir därmed den första kvinnan som inte tillhör en ordensgemenskap att bli utnämnd till prefekt över ett dikasterium inom Heliga Stolen.
Kyrkolärare Den 31 juli 2025 utnämnde påve Leo den helige John Henry Newman till kyrkolärare, vilket han formellt genomförde under en mässa den 1 november 2025.
Kanoniseringar Den 7 september 2025 helgonförklarade påve Leo den helige Carlo Acutis och den helige Pier Giorgio Frassati, vilket var den första helgonförklaringen under hans pontifikat.
Ekumenik och interreligiös dialog miniatyr|Leo tillsammans med kung Charles III och drottning Camilla under kungaparets besök i Vatikanen, oktober 2025. Påve Leo värnar om den ekumeniska och interreligiösa dialogen. I augusti 2025 firades 100-årsminnet av Stockholmsmötet 1925 med en ekumenisk vecka i Stockholm till vilken Leo skickade en hälsning i vilken han bland annat berörde att det är en självklarhet för Katolska kyrkan att delta i de ekumeniska samtalen.
I oktober 2025 besökte kung Charles III och drottning Camilla Vatikanen och mötte påven. Det hölls en gemensam gudstjänst i Sixtinska kapellet, där påven och den brittiske kungen bad tillsammans, vilket var den första av sitt slag sedan reformationen i England.
Den 28 november 2025 under sin resa till Turkiet deltog påven i en ekumenisk högtidsgudstjänst i Nicaea (dagens Iznik) tillsammans med andra kristna ledare, däribland patriarken av Konstantinopel Bartolomaios I och tillsammans läste de den trosbekännelse som skrevs under det första konciliet i Nicaea. Inför resan till Turkiet publicerade påven ett apostoliskt brev, In unitate Fidei, som berörde de kristnas enhet.
Den 27 april 2026 mötte Leo ärkebiskopen av Canterbury Sarah Mullally, den första kvinnan som blivit utnämnd till ärkebiskop av Canterbury. Påven uttryckte bland annat sin vilja till fortsatt dialog "i sanning och kärlek".