miniatyr|Akan stenas, av Gustave Doré. Akan plundrade guld, silver och ett dyrbart klädesplagg från Jeriko, och straffades genom stening.Israel Drazin, Maimonides and the Biblical Prophets, Gefen Publishing House, 2009, sid. 64. Herem eller cherem (hebreiska: חרם, ḥērem), såsom det används i Tanakh, betyder något som överlämnats till Herren, eller som står under förbud, och syftar ibland på ting eller personer som ska fullständigt förgöras.Leon J. Wood, "חרם," in Theological Wordbook of the Old Testament, Moody, 1980, sid. 324-325. Begreppet har tolkats på olika och ibland motstridiga sätt av olika forskare. Det har definierats som ”ett sätt att avskilja och oskadliggöra allt som hotar nationens religiösa liv”, eller som ”den totala förintelsen av fienden och hans egendom i slutet av ett fälttåg”,J. Soggin, Joshua (London, SCM 1972), sid. 97 eller som ”en kompromisslös helgelse av egendom och överlåtelse av den till Gud utan möjlighet till återkallelse eller återlösning”. Det översätts till latin som devotio, ett ord som användes för människooffer, och till grekiska som anatema, vilket var ett offer till gudarna (och senare till Gud).
Ett besläktat verb, heḥərîm (החרים), betyder ”att behandla som ḥērem” eller ”att fullständigt förgöra”.
Etymologi Ordet kommer från den semitiska roten Ḥ-R-M, med betydelser som rör förbud och helighet. Det finns även en annan rot, ḫ-r-m, som kan betyda att förstöra eller utplåna.Hans Wehr Dictionary of Modern Written Arabic, 1960. I den masoretiska texten av Tanakh förekommer verbformen 51 gånger, medan substantivet förekommer 38 gånger. Även om ordet i grunden betyder något som är helgat eller överlämnat till Gud (som i 3 Mosebok 27:28), syftar det ofta på ”ett förbud om fullständig förintelse”. Det finns också en homonym, herem, som betyder fisknät och förekommer 9 gånger i den masoretiska texten. Enligt Brown-Driver-Briggs Lexicon är detta ord etymologiskt orelaterat. Det är besläktat med den arabiska roten ḫ-r-m, som även kan betyda att perforera.
Källor Ordet används ofta i det sjätte och sjunde kapitlet i Josuas bok, där Jeriko stod under herem. Det innebar att staden skulle fullständigt förgöras, med undantag för ”silver och guld samt föremål av brons och järn”, som skulle föras till ”YHWH:s skattkammare” (Josua 6:19). I det följande kapitlet beskrivs hur Akan plundrade en guldtacka, en mängd silver och ett dyrbart klädesplagg åt sig själv, och avrättades genom stening.
Femte Moseboken 20:17 nämner också sex folkgrupper som skulle bli föremål för ḥērem (med användning av verbformen): hettiterna, amoréerna, kanaanéerna, perisséerna, hivéerna och Jebuséerna.
I Domarboken, kapitel 19–21, sattes den israelitiska staden Jabesh-Gilead under herem för att den inte deltog i striden mot Benjamins stam.
Kung Saul satte präststaden Nob under herem och utplånade nästan hela prästhuset Elis. miniatyr|230x230px|Gustave Doré, Agags död. Agag avrättades av Samuel som en del av Guds befallning att lägga amalekiterna under herem (1 Samuelsboken 15). Begreppet herem förekommer också i Första Samuelsboken 15, där Saul ”fullständigt förgjorde” (vers 8) amalekiterna med svärd, men skonade deras kung Agag och behöll ”det bästa av småboskapen och nötboskapen, de gödda kalvarna och lammen – allt som var gott”. För detta tillrättavisas Saul av Samuel, som påminner honom om att Gud hade befallt att han skulle ”fullständigt förgöra” amalekiterna (vers 15). Samuel ”högg Agag i stycken” själv (vers 33).
Ordet herem är det sista ordet i profetböckerna i den hebreiska Bibeln: ”… så att jag inte kommer och viger landet åt förintelse” (Malaki 4:6).
De flesta forskare drar slutsatsen att Bibelns berättelser om utrotning är överdrivna, fiktiva eller metaforiska. Inom det arkeologiska forskarsamhället råder det enighet bland moderna experter om att berättelsen om striden och den därmed förknippade utrotningen är en from fiktion och inte ägde rum så som den beskrivs i Josuas bok. Till exempel beskriver Josuas bok visserligen utrotningen av de kanaaneiska stammarna, men i Josua 16:10 och Domarboken 1:1–2:5 sägs att utrotningen inte var fullständig.
Betydelse och innebörd William Dumbrell menar att ”herem tycks ha uppfattats som ett erkännande av Jahves hjälp.”William J. Dumbrell, The Faith of Israel (Grand Rapids: Baker, 2002), 66. Han påpekar också att ”allt som sannolikt kunde förorena Israel religiöst” förstördes, och att institutionen herem därför ”inte var avsedd att möta ett militärt hot, utan ett religiöst.”Dumbrell, The Faith of Israel, 73. På liknande sätt hävdar Balchin att ”drastiska åtgärder krävdes för att bevara Israels heliga existens.”J. A. Balchin, "War," in The New Bible Dictionary, IVF, 1963, sid. 1316. Lilley invänder dock att ”Israel, liksom andra samtida samhällen, inte erkände någon åtskillnad mellan heligt och sekulärt krig”, och att ”heligt krig” inte är ett bibliskt begrepp, ”utan ett som uppfunnits eller åtminstone approprierats av kommentatorer.” Lilley fortsätter med att föreslå att kärnan i herem-begreppet är ett ”oåterkalleligt avstående från allt intresse” i det som helgats, och att det därför, när det gäller människor, inte fanns några alternativ som slaveri eller fördrag. Han ifrågasätter idén att det alltid rörde sig om sådant som hotade nationens religiösa liv, och menar att sådana ting ”skulle förgöras direkt, inte ges till helgedomen.”Lilley, "Understanding the herem," in Tyndale Bulletin 44, 1993, sid. 176-177.
Longman och Reid föreslår i stället att herem var ett ”offer av Kanaans invånare i syfte att säkerställa landets renhet.”Tremper Longman III och Daniel G. Reid, God is a Warrior, Grand Rapids, Zondervan, 1995, sid. 131. Begreppet herem var inte unikt för Israel. Meshastenen innehåller ett uttalande av kung Mesha av Moab, där han berättar att han intog staden Nebo och dödade alla dess sju tusen invånare, ”ty jag hade helgat dem åt förintelse för (guden) Ashtar-Kemosh.”James B. Pritchard (ed.), Ancient Near Eastern Texts Relating to the Old Testament, 3de upplagan, 1969, sid. 320.
Historikern Max Ostrovsky menar att herem är ett kännetecknande inslag i hövdingedömens krigföring världen över, varhelst kulturen nått denna samhällsnivå. Liknande förbud praktiserades före införandet av slaveri och imperier, vilket är mer typiskt för monarkier. Därför speglar skildringarna i Domarboken troligen en historisk verklighet.Ostrovsky, Max (2006). The Hyperbola of the World Order. (Lanham: University Press of America), sid. 299-300.
Etiska frågor Teologer och andra forskare har kommenterat de etiska och moraliska dilemman som krigen för utrotning väcker, särskilt vad gäller dödandet av kvinnor och barn.För ett tidigt exempel, se: Horne, Thomas Hartwell, An introduction to the critical study and knowledge of the Holy Scriptures, Volume 2, T. Cadell, 1828, sid. 523-525.
Maimonides tillämpar reglerna från Femte Moseboken 20:10 (reglerna för frivilliga krig) på kriget mot kanaanéerna, och föreslår att budet om att utrota kanaanéerna inte var absolut. Han skriver att Josua gav kanaanéerna tre alternativ: att fly, att stanna kvar och sluta fred med israeliterna, eller att strida.Drazin, Israel, Maimonides and the Biblical Prophets, Gefen Publishing House Ltd, 2009 sid. 79.
Rabbi Gunther Plaut hävdade att Toran i sig aldrig tar upp moralen i utrotningskrigen.Carl S. Ehrlich, "Joshua, Judaism, and Genocide," i Jewish Studies at the Turn of the Twentieth Century, Brill, 1999, sid. 118:
"In his Torah commentary Plaut (1981: 114) grapples with the 'Morality of Conquest,' only to conclude that '[t]he morality of the forcible displacement of the Canaanites was never raised by the Torah, and neither was the morality of war as such.'" (Citerar Gunther Plaut, The Torah: A Modern Commentary, Union of American Hebrew Congregations, 1981, sid. 114 (Reviderad upplaga, Union for Reform Judaism, 2005, sid. 991)). Bibelforskaren Sidney Hoenig diskuterade den ”brutalitet” som förekommer i Josuas bok, men drog slutsatsen att ”striden sker enbart till Guds ära”.Carl S. Ehrlich, "Joshua, Judaism, and Genocide," ii Jewish Studies at the Turn of the Twentieth Century, Brill, 1999, p. 118:
"Sidney Hoenig is one of the few relatively modern commentators … who has raised the issue of violence in respect to Joshua, only to justify it as a divinely ordained holy war …" (Citerar Hoenig:) "Sensitive readers are concerned about the brutality shown in Joshua, but one should not forget that it is a story of a war – of a holy war. The theme is the obliteration of historically hated pagans and the battle is only in honor of God." (Sidney Hoenig, The Book of Joshua: A New English Translation of the Text and Rashi with a Commentary Digest, Judaica Press, 1969, sid. VIII). Den mennonitiske forskaren John Howard Yoder föreslår att herem-begreppet var unikt i förhållande till dåtidens moral, inte på grund av sin våldsamhet, utan för att det säkerställde att ”krig inte blev en källa till omedelbar berikning genom plundring”,John Howard Yoder, "If Abraham Is Our Father," i The Original Revolution: Essays on Christian Pacifism, Wipf and Stock, 1971, sid. 105. och var därmed början på en utvecklingslinje som till slut skulle leda till icke-våldsläran. Forskarna Ian Lustick och Leonard B. Glick citerar Shlomo Aviner, som säger: ”Ur mänsklighetens humanistiska moral var vi i fel när vi [tog landet] från kanaanéerna. Det finns bara ett undantag. Guds befallning beordrade oss att vara Israels lands folk.”Lustick, sid. 76. citerar Shlomo Aviner, Messianic Realism, sid. 115-116.
Vissa forskare hävdar att kollektiv bestraffning, särskilt bestraffning av ättlingar för överträdelser begångna av deras förfäder, är vanligt förekommande i den hebreiska Bibeln – en uppfattning som främst baseras på upprepade beskrivningar (med något varierad formulering) av Gud som ”en svartsjuk Gud, som straffar barnen för fädernas synd intill tredje och fjärde led … men visar kärlek till tusen generationer av dem som älskar mig och håller mina bud.”Krašovec, Jože, Reward, Punishment, and Forgiveness: The Thinking and Beliefs of Ancient Israel in the Light of Greek and Modern Views, Brill, 1999, sid. 113. Han hänvisar till följande exempel på kollektiv bestraffning (av ättlingar) i Bibeln: Andra Moseboken 20:5–6, 34:6–7; Femte Moseboken 5:9–10, 7:9–10; Jeremia 32:18.
Folkmord Flera forskare och kommentatorer har beskrivit utrotningskrigen som folkmord.Kravitz, Leonard, "What is Crime?", i Walter Jacob, Moshe Zemer (eds.), Crime and punishment in Jewish law: essays and responsa, Berghahn Books, 1999, sid. 31; Shaul Magid, "Subversion as Return: Scripture, Dissent, and Renewal in Contemporary Judaism, i Beth Hawkins Benedix (ed.), Subverting Scriptures: Critical Reflections on the Use of the Bible, Palgrave, 2009, sid. 217-236; Timothy Kandler Beal, Reading Bibles, Writing Bodies: Identity and the Book, Publisher Psychology Press, 1997, sid. 153-163; Cohn, Robert L., "Before Israel: The Canaanites as Other in Biblical Tradition", i Laurence Jay Silberstein (ed.), The Other in Jewish Thought and History: Constructions of Jewish Culture and Identity, NYU Press, 1994, sid. 76-77; Boustan, Ra'anan S., Violence, Scripture, and Textual Practice in Early Judaism and Christianity, Brill, 2010, sid. 3-5; Carl S. Ehrlich, "Joshua, Judaism, and Genocide," i Jewish Studies at the Turn of the Twentieth Century, Brill, 1999, sid. 121-122; Zev Garber, "Deconstructing Theodicy and Amalekut", i James F. Moore (ed.), Post-Shoah dialogues: re-thinking our texts together, University Press of America, 2004, sid. 241-243.Ra'anan S. Boustan, Violence, Scripture, and Textual Practice in Early Judaism and Christianity, (Brill, 2010), sid. 3-5.