Cangaço () var ett historiskt fenomen av banditism och väpnade grupper i nordöstra Brasilien under perioden 1870 till 1940. Det uppstod i sertão, de torra och marginaliserade landsbygdsområdena.
Dessa grupper av cangaceiros ägnade sig åt rån, kidnappningar, sabotage, våldtäkter samt strider mot polis, militär och jordägare. I dag finns två huvudsakliga tolkningar av deras verksamhet: antingen ses den som organiserad kriminalitet utan politiska motiv, eller som en form av motstånd mot sociala orättvisor och förtryck.
Som kulturell symbol är cangaço viktig än idag. Särskilt i nordöstra regionen är den närvarande i musik, kläder, dans, design och andra uttryck.
Bakgrund Cangaço uppstod i en region präglad av social ojämlikhet, återkommande torka och svag statlig närvaro. Landsbygden dominerades av mäktiga jordägare, coronéis, medan fattiga bönder och herdar saknade både rättsskydd och försörjningsmöjligheter, vilket bidrog till våld och framväxten av väpnade grupper.
Mot denna bakgrund växte cangaceiros fram som rörliga och beväpnade följen. Vissa verkade i samarbete med lokala makthavare, andra blev fredlösa efter konflikter eller övergrepp. Cangaço kom därmed att uppfattas både som organiserad brottslighet och som ett uttryck för motstånd och överlevnad i ett område där statens kontroll var begränsad.
Staten bekämpade cangaço främst genom särskilda polisförband, volantes, rörliga och tungt beväpnade styrkor som sattes in av delstaterna, ofta med stöd av militär och lokala miliser. Volantes jagade cangaceiros över stora områden och använde hårda metoder, inklusive repressalier mot misstänkta medhjälpare.
Cangaceiros Cangaceiros kom från olika samhällsskikt i de nordöstra delstaterna som Bahia, Pernambuco, Paraíba och Ceará. Vissa grupper var relativt små och självständiga, medan andra större band styrdes av karismatiska ledare. Några av de mest kända är paret Lampião och Maria Bonita som under 1920‑ och 30‑talen ledde en stor grupp i omfattande väpnade aktioner mot både statliga styrkor och lokala markägare. Statens kamp mot cangaço kulminerade 1938 när Lampião och hans grupp dödades i ett bakhåll vid Grota do Angico i Sergipe, vilket i praktiken markerade slutet på cangaço-eran.
Begreppet cangaço kommer troligen från ordet canga, dragok (för oxar) som symboliserade både bindning och vandring – vilket speglar de nomadiska banditernas livsstil. Forskning visar att fenomenet blandades med lokala sociala strukturer och konflikter. Perspektiven på cangaceiros skiljer sig i historisk litteratur, från att ses som rena brottslingar till att tolkas som del av en bredare social dynamik i regionens historia.
Kulturell påverkan I dagens Brasilien lever cangaço vidare som en viktig kulturell symbol, särskilt i nordöstra Brasilien, där det inspirerar musik, klädstil och traditionella danser. De unika kläderna – dekorerade läderhattar, fodrade läderkläder med broderier och metallprydnader – har blivit ikoniska och återfinns i konst, mode och folkloristiska evenemang som en representation av regional identitet och historisk estetik. Stilen har analyserats som en blandning av funktion, ornamentik och kulturella uttryck i konst och designstudier om fenomenet.
Musiken och dansen kring cangaço har också fått bestående uttryck i den brasilianska kulturen. Xaxado, en folklig dans med rötter i cangaceiros firande av segrar och gemenskap, är fortfarande en del av traditionella festivaler och folklig scenkonst och betraktas som en viktig dansform med historiska rötter i fenomenet. Utförandet kännetecknas av rytmiska steg ofta ackompanjerade av dragspel och sång, och har blivit en symbol för regionens musikaliska traditioner.
Cangaço har också influerat brasiliansk populärmusik genom artister som Luiz Gonzaga och Marinês, som integrerade element från xaxado och sertão‑estetik i sina verk och därigenom förde traditionerna ut till en bredare nationell publik. Deras bruk av rytmer och ibland härmande klädstilar bidrog till att cementera cangaço som en del av Brasiliens kulturella berättelse och musikaliska arv.
Cangaço är tema eller närvarande i ett antal filmer, bland andra En hunds testamente (O Auto da Compadecida).
Bildgalleri
Nutida kulturella uttryck
Källor
Externa länkar Xaxado Pisada do Sertão (dansgrupp som dansar xaxado, youtube.com) Óia eu aqui de novo (xaxado från filmen Eu, tu, eles, Gilberto Gil, youtube.com)
Kategori:Brasilien Kategori:Brott i Brasilien