Protesterna i Iran 2025–2026 utbröt i flera städer den 28 december 2025 mitt under en djup ekonomisk kris och ett utbrett missnöje med landets regering.
De landsomfattande protesterna utlöstes initialt på grund av frustration över en skenande inflation, stigande matpriser och kraftig minskning av värdet för en iranska rialen, men de utvecklades snabbt till en bred folklig rörelse med krav på att den islamiska republikens avskaffas. Massprotesterna omfattade mer än 210 städer i landets samtliga 31 provinser och hade både en större utbredning och ett högre dödstal (minst 7000 döda) än protesterna i samband med den iranska revolutionen (1978-1979).
Till skillnad mot tidigare protester i Iran hade massprotesterna 2025-2026 en uttrycklig nationalistisk och monarkistisk framtoning. Demonstranterna skanderade inte enbart slagord (såsom "Död åt diktatorn") för att markera sitt avståndstagande från det nuvarande statsskicket utan också slagord (såsom "Detta är den sista striden, Pahlavi återvänder") för att uttrycka sitt stöd till den sekulära liberaldemokratiska politikern Reza Pahlavi. Pahlavi var kronprins i Pahlavidynastin som avsattes genom den iranska revolutionen och många av demonstranterna uppfattar honom som oppositionsledare.
Den islamiska republikens brutala svar på protesterna har beskrivits av både människorättsorganisationer och oberoende bedömare som "den största massakern i Irans moderna historia". Irans högste ledare Ali Khamenei liknade protesterna vid ett statskuppförsök.
Bakgrund miniatyr|Karta över Irans provinser där protester har rapporterats fram till den 25 januari 2026 Protesterna började hos köpmännen (så kallade bāzāri) i Teheran och spred sig snart till universitet och lockade ett stort antal studenter från hela landet.
Demonstranter framförde olika regeringsfientliga slagord som "Död åt diktatorn" (Marg bar diktātor), "Detta är den sista striden, Pahlavi återvänder" (In ākharin nabarde Pahlavi bar-migardad) och "Länge leve shahen" (Jāvid shāh), vilket markerade både en kritik av de makthavare som var ansvariga för finanskrisen samt bredare politiska krav såsom återinförandet av Pahlavimonarkin i Iran.
Protestvågen utlöstes av en snabbt försämrad ekonomisk situation: inflationen i Iran steg till 48,6 % i oktober 2025 och 42,2 % i december 2025, vilket allvarligt påverkade hushållens ekonomi. Den 29 december 2025 föll den iranska rialen till rekordlåga 1,45 miljoner rial per amerikansk dollar, vilket kan jämföras med 70 rial per dollar när shahen Mohammad Reza Pahlavi gick i exil år 1979. Priserna på mat och viktiga varor steg kraftigt under hösten och vintern 2025, vilket gjorde att många iranier kämpade för att ha råd med grundläggande förnödenheter.
Utveckling 28 december–5 januari Protesterna, som inledningsvis var koncentrerade till Teherans affärsdistrikt, spred sig snabbt till större städer som Esfahan, Shiraz, Mashhad och Yazd. I Teheran kretsade protesterna kring den Stora basaren, där köpmännen genomförde strejker. Bilder som delades på sociala medier visade att säkerhetsstyrkor använde tårgas för att skingra fredliga demonstranter. Basaren hade historiskt sett haft ett stort ekonomiskt inflytande och varit en hemvist för muslimsk konservatism. På universiteten, som tidigare varit bastioner för antirojalistisk marxism, skanderade studenterna ett slagord som dömde ut både khomeinism, vänsterextremism och Folkets mujahedins islamiska marxism, dvs. ideologierna bakom den iranska revolutionen:
Vid universiteten Sharif University of Technology, Esfahan universitet och Beheshti universitet ropade studenterna också andra slagord såsom "Detta är den sista striden, Pahlavi återvänder", "Reza Shah - vila i frid" (Rezā Shāh ruh-at shād) och "Pervers är du, luder är du, fri kvinna är jag" (Hiz tu-i, harze tu-i, zan-e āzāde man-am).miniatyr|Demonstranter marscherar genom affärsdistriktet i centrala Qazvin den 2 januari 2026|vänster|220x220pxAllt eftersom protesterna växte i storlek, blev demonstrationerna landsomfattande och krävde flera dödsoffer. Den 2 januari spreds protesterna till minst 72 platser i landet och följande dag omfattade de mer än 100 platser och hade skördat tio dödsoffer på demonstranternas sida. Samtidigt varnade USA:s president Donald Trump att USA "ska ingripa om dödandet fortsätter", en varning som upprepades den 5 januari. Brigadgeneral Morteza Ghorbani, rådgivare till Islamiska revolutionsgardets överbefälhavare svarade Trump att landets väpnade styrkor är "på högsta beredskapsnivå och beredda att reagera beslutsamt på alla aggressioner från USA eller Israel".
Irans president Masoud Pezeshkian kungjorde den 1 januari 2026 att hans regering skulle lyssna på demonstranternas "legitima krav", men den 3 januari förklarade landets högste ledare Ali Khamenei att "upprorsmakarna måste sättas på plats". Den 5 januari förklarade Gholamhossein Mohseni Ejei, chefen för landets åklagarmyndighet, att "ingen mildhet eller eftergift" kommer att visas mot "upprorsmakare".
6–10 januari miniatyr|Reza Pahlavi. Den 6 januari hade protesterna spridits till 92 städer (i 27 av landets 31 provinser), minst 36 demonstranter hade dödats av statliga säkerhetsstyrkor och nära 2100 personer arresterats. Under de pågående strejkerna i Stora basaren under samma dag uttryckte stora demonstrationer sitt stöd till Reza Pahlavi med slagordet "Pahlavi återvänder" och hyllade återigen Pahlavidynastins grundare med ropet "Reza Shah - vila i frid".
Den 7 januari deltog stora skaror studenter vid 45 universitet i landet i protesterna. Europaparlamentets talman Roberta Metsola framförde sitt stöd till protesterna den 8 januari och förklarade att en grundläggande förändring är på väg i Iran. Samtidigt kom de första rapporterna om att ett tjugotal av regimens makthavare, däribland presidenten Masoud Pezeshkians och Mohammad Bagher Ghalibafs familjer, sökt visum för att fly utomlands till Frankrike.
Reza Pahlavi, som har beskrivits som en enande ledarfigur under protesterna, uppmanade iranierna att gå man ur huse klockan 20:00 den 8 januari och den 9 januari för att tillsammans protestera mot det islamistiska styret. På eftermiddagen 8 januari släckte myndigheterna ner internet och mobiltelefonin i hela landet men hela kvällen hölls väldiga demonstrationer mot diktaturen i landets samtliga 31 provinser. Enligt europeiska diplomatkällor deltog omkring 5 miljoner demonstranter i hela landet, varav minst 1,5 miljoner enbart i huvudstaden. Iraks säkerhetstjänst uppgav enligt CNN att regimen anlitade omkring 5800 irakiska och libanesiska krigare med kopplingar till Hizbollah och olika shiitiska miliser för att slå ner protesterna. Rapporter nämnde också att regimen använde sig av peshmerga från Kurdistans patriotiska union för att skjuta på demonstranter. Samtidigt stängdes flera av landets flygplatser, däribland Imam Khomeinis internationella flygplats, och försvarsmaktens luftvärn och radarsystem aktiverades.
miniatyr|Demonstranter samlas på Farahbakhsh-gatan i staden Neyshabur i nordöstra Iran den 8 januari. Den 9 januari hölls enorma protester över hela landet. Enligt europeiska diplomatkällor deltog minst 5 miljoner demonstranter i hela landet, varav omkring 1,5 miljoner i Teheran. Demonstrationerna i Mashhad omfattade enligt ögonvittnen omkring en miljon demonstranter. Trots att internet var fortsatt nedsläckt spreds videor på sociala nätverk, vars äkthet bestyrkts av internationella nyhetsbyråer, som visade massprotesternas omfattning. Demonstranternas slagord vittnade om ett utbrett stöd för Reza Pahlavi som oppositionsledare och om fortsatta krav på hans återkomst till landet. Samtidigt vädjade Reza Pahlavi till USA:s president att vara "beredd att ingripa" till stöd för det iranska folket. Trump uttalade sig på Truth Social och underströk att USA "står reda att hjälpa till". Den 10 januari hölls massiva protester runtom i landet mot styret och de flesta platser till stöd för Pahlavi. I Teheran och andra städer, däribland Shiraz, Rasht och Kashan, sköt säkerhetsstyrkor med skarp ammunition och i huvudstaden dödades minst 217 demonstranter enligt sjukhuskällor. Flera sjukhus, däribland Farabisjukhuset, förklarade katastrofläge, personalen hade inte ens tid att utföra HLR och bårhusen var överfulla. Myndigheterna krävde 7 miljarder rial (ca 65 tusen kr) från de avlidnas anhöriga för att få dem fria till begravning.
11–31 januari Efter tre veckors pågående protester uppmanade Pahlavi nationen till fortsatta demonstrationer och sade sig var beredd att återvända till Iran för att leda en övergång till en demokratisk regering. Den 11 januari samlades stora folksamlingar i otaliga iranska städer för att visa sitt motstånd mot styret trots säkerhetsstyrkornas upptrappade våld och nedstängningen av internet och mobiltelefoni (inklusive starlink). Befolkningen var totalt isolerad från omvärlden i ett digitalt mörker och människorättsgrupper beskrev tidigt skeendena som en pågående massaker på fredliga demonstranter. Eftersom internet och telefoni var nedsläckt kom knappt någon information ut från landet förutom regimens officiella version. Tiotusentals personer hade frihetsberövats och den 15 januari började myndigheterna tevesända framtvingade erkännanden från gripna demonstranter. Enligt iranska advokater var majoriteten av de gripna familjens huvudsakliga försörjare och födda mellan 1980 och 1985. Den 17 januari hade protesterna avtagit i omfång som ett resultat av myndigheternas brutala tillslag.
Den 28 januari återställdes internet för en liten utvald del av befolkningen medan majoriteten fortfarande saknade åtkomst eller enbart hade sporadisk och kraftigt begränsad uppkoppling. Det var först nu som massakerns storlek och omfattning började träda fram i ljuset och som det stod klart att regimen mörklagt ett massmord på fredliga demonstranter.
Arresteringarna av demonstranter intensifierades under februari och människorättsgrupper identifierade minst 53 845 gripanden och 355 fall av offentliga erkännanden.
FN:s generalsekreterare António Guterres valde att inte fördöma Den islamiska republiken för massakern utan efterfrågade enbart "maximal återhållsamhet" för att undvika fler dödsfall och bredare eskalering. FN:s människorättschef Volker Türk uppmanade dock Den islamiska republiken att omedelbart stoppa alla former av våld och förtryck mot fredliga demonstranter och krävde ansvarsskyldighet. Han framhöll också att FN övervakade iranska myndigheter och dokumenterade rapporterade övergrepp på distans.
1 februari– miniatyr|"Död åt diktatorn", oppositionell grafitti i Teheran, 2026 På Reza Pahlavis uppmaning om att hålla en internationell manifestation den 14 februari 2026 mot Den islamiska republiken skanderade människor slagord kvälls- och nattetid runtom i Iran från sina hustak och bostäder. Utländska medier rapporterade om protester i olika städer, däribland Teheran, Karaj, Babol och Esfahan där man ropade "Död åt diktatorn" och "Länge leve kungen". Pahlavi kallade de pågående protesterna för "Lejonet och solenrevolutionen (The Lion-and-Sun Revolution) med anspelning på Irans nationalsymbol.