Frimurarnas förhållande till kvinnor och kvinnliga medlemmar har en komplicerad historia. Kvinnors deltagande i frimureri har i stort gått till på flera olika sätt: genom adoptionsloger, genom samfrimureri; och genom att kvinnor invigts i de ordinarie manliga frimurarna som undantag.
Historik Frimurarnas första storlogen, Premier Grand Lodge of England, uteslöts kvinnor från att bli medlemmar i frimurarna. Under 1700-talet spred sig frimurarväsendet utanför England. Samtidigt som frimurarordnar för män bildades runt om Europa, tycks även så kallade adoptionsloger för de manliga medlemmarnas hustrur och kvinnliga anhöriga ha bildats: de uppstod först i Frankrike och nämns först som La Franc-Maconne år 1744, i Tyskland 1748, i Danmark 1750 och Nederländerna 1751.Handbook of Freemasonry. (2014). Nederländerna: Brill. s. 409-413 Adoptionslogerna lydde under en separat rit, den så kallade Rite d'adoption, och inte samma rit som de ordinarie frimurarna. Adoptionslogerna förbjöds i Frankrike 1808.
De ordinarie frimurarordnarna var reserverade för män i alla länder där de bildades. Det har dock förekommit ett flertal fall där enskilda individuella kvinnor har blivit medlemmar i de ordinarie frimurarna som undantagsfall. Vissa av dessa fall är inte bekräftade och kan vara uppdiktade, medan andra betraktas som historiska. Det kanske mest berömda fallet av detta slag var Elizabeth Aldworth.
Frimurarna i de engelsktalande länderna lydde ännu mer strikt under de brittiska frimurarnas förbud av kvinnliga medlemmarna, och bildade länge inga adoptionsloger. Från mitten av 1800-talet bildades samfrimurarordnar för både kvinnor och män, så som Order of the Eastern Star (1850), som dock inte räknas som del av de ordinarie frimurarna. Även i Europa bildades samfrimurarordnar. Le Droit Humain bildades i Frankrike 1893, och blev en global orden.
En rent kvinnlig frimurarorden uppges ha bildats i USA av Hannah Mather Crocker år 1815. Adoptionslogerna återupplivades i Frankrike 1901, något som till slut ledde till Grande Loge féminine de France (1952) och ett rent kvinnligt frimureri.
Källor Noter
Kategori:Frimureri