miniatyr|höger|Distinkt mise-en-scène från filmen Doktor Caligaris kabinett, 1920. Mise-en-scène är ett begrepp inom film som syftar till val och utformning av samtliga visuella komponenter framför kameran, det vill säga det som syns i bild, så som scenografi, kostym, mask, ljussättning, skådespeleri, inspelningsplats och rekvisita. Mise-en-scène är franska och betyder "placera på scen" men kan även översättas med ”iscensättning”. Termen kommer ursprungligen från teatern.
Historik miniatyr|Den franska filmtidskriften Cahiers du cinéma där André Bazin och François Truffaut skrev essäer om begreppet under 1950-talet.
Under 1900-talet kom begreppet att få en särskilt framträdande roll inom filmkritiken. I den franska filmtidskriften Cahiers du cinéma skrev André Bazin och senare François Truffaut om begreppet som sedan kom att bli en viktig pelare i den så kallad auteurteorin och Franska nya vågen. Begreppet kopplades bland annat till filmskapande som betonade bildens inre komposition och långa tagningar snarare än montage, samt till en uppvärdering av filmens visuella kvaliteter. I denna kontext blev mise-en-scène inte bara en analytisk term utan även ett värdeomdöme, förbundet med föreställningar om filmens särskilda estetiska möjligheter.
Användning miniatyr|Stanley Kubrick regisserar Ärans väg, 1957. Kubrick är känd för sitt noggranna arbete med mise-en-scène. Begreppet är i första hand ett kritiskt och teoretiskt redskap, snarare än en term som används i filmproduktionens praktiska arbete. Dess betydelse ligger i att det riktar uppmärksamheten mot filmens visuella dimension och därmed utmanar uppfattningen att en films kvalitet huvudsakligen är beroende av dess handling. Istället betonas vikten av bildkomposition och samspelet mellan de visuella elementen.
Mise-en-scène är fortsatt nära förknippat med auteurteorin och idén om regissören som filmens konstnärliga upphovsperson. Genom att identifiera återkommande stilistiska drag och tematiska uttryck hos enskilda regissörer, är det möjligt att argumentera för att även kommersiella studioproduktioner kan bära spår av en personlig stil och världsbild.
Stanley Kubrick är en regissör som är känd för sin mycket noggranna mise-en-scene - där varje bild är lika genomarbetad som en målning eller en stillbild - något som tog sin början när han arbetade som stillbildsfotograf. Kubrick är exempelvis känd för sin medvetna och återkommande användning av trappor i spänningscscener, i tillexempel filmer som Lolita, The Shining, Eyes Wide Shut och Dödande kärlek.
Referenser
Kategori:filmteknik