Ett roguelike deck-building-spel, även kallat roguelike deckbuilder, är en datorspelsundergenre som kombinerar inslag från deck-building-spel med strukturer och slumpmoment hämtade från roguelike-spel. Genren kännetecknas vanligtvis av att spelaren under en enskild spelomgång bygger upp och förändrar en kortlek eller annan begränsad uppsättning förmågor, samtidigt som spelet använder procedurgenererade möten, varierande vägval och ofta någon form av permanent död eller omstart mellan omgångar.
Spelmekanik I de flesta spel inom genren börjar spelaren med en enkel startlek som successivt utökas under spelomgången. Nya kort erhålls ofta som belöningar efter strider eller genom butiker, händelser och andra val längs vägen. Eftersom vilka kort som erbjuds ofta delvis är slumpmässigt avgjort måste spelaren bygga sin strategi utifrån det aktuella utbudet snarare än utifrån en färdigkonstruerad lek.
Striderna är vanligen turordningsbaserade. På spelarens tur dras en hand kort som sedan kan användas för att anfalla, försvara sig, stärka den egna figuren eller försvaga motståndaren. En viktig del av spelandet består i att skapa synergier mellan kort, föremål och andra effekter, samtidigt som leken hålls tillräckligt fokuserad för att viktiga kombinationer ska dyka upp tillräckligt ofta.
Roguelike-inslagen märks ofta genom att spelomgångarna är uppbyggda kring slumpmässigt sammansatta kartor eller vägförgreningar där olika möten ger olika risker och belöningar. Ofta finns minibossar och en slutboss som måste besegras för att omgången ska fullbordas. Om spelaren förlorar behöver en ny spelomgång normalt påbörjas från början, ibland med begränsade metaprogressionsinslag såsom upplåsta figurer, startförmågor eller nya korttyper.
Kortmetaforen är vanligast, men genren har också gett upphov till närliggande spel där samma grundidé tillämpas på andra system. Dicey Dungeons använder till exempel tärningar och utrustning i stället för traditionella kort, medan spel som Balatro bygger vidare på vanliga spelkort och poängkombinationer snarare än samlarkortsliknande lekar.
Historia Genrens bakgrund brukar beskrivas som ett möte mellan digitala kortspel och roguelike-strukturer. Enligt The Verge har spelskapare ofta pekat på Magic: The Gatherings digitala version från 1997, informellt kallad Shandalar, samt brädspelet Dominion från 2008 som viktiga föregångare för kombinationen av kortbyggande och spelomgångsbaserad progression. Julian Gollop har på liknande sätt beskrivit Dominion som en central inspirationskälla för deck-building som spelmekanik, och framhållit hur datorspel senare tog mekaniken vidare i en form som inte varit möjlig i fysiska kortspel.
Ett av de tidigaste tydliga exemplen på genren i digital form var Dream Quest, som först gavs ut till iOS 2014. Trots ett enkelt visuellt utförande lyftes spelet fram för hur det kombinerade kortbaserade strider, slumpmässig utforskning och successiv uppbyggnad av en lek under varje spelomgång. The Verge beskriver Dream Quest som ett spel som redan innehöll i stort sett alla de element som senare kom att förknippas med roguelike deck-building-spel.
Genren fick ett bredare genombrott med Slay the Spire, som släpptes i early access 2017. Spelet utvecklades av Mega Crit och byggde enligt Rock Paper Shotgun delvis på influenser från både Dominion och kortspelet Netrunner. Spelets popularitet växte snabbt efter lanseringen, och i juni 2018 rapporterade PC Gamer att det hade sålt över en miljon exemplar under sin early access-period. Efter Slay the Spire kom genren att etableras tydligare som en egen nisch inom oberoende datorspel, med titlar som Monster Train, Inscryption, Griftlands och Balatro.
Under 2020-talet växte genren snabbt i omfattning. Ars Technica noterade 2024 att hundratals spel på Steam då taggades som roguelike deckbuilders, och lyfte fram flera orsaker till genrens popularitet, bland annat att den lämpar sig väl för prototyputveckling, erbjuder hög omspelbarhet och är lätt att följa i direktsända spelomgångar.
Avgränsning Begreppet används inte alltid helt enhetligt. Vissa spel som beskrivs som roguelike deck-building-spel klassificeras i stället som roguelite, särskilt när de innehåller tydlig bestående progression mellan spelomgångar. Det förekommer också spel som använder roguelike deck-building som en viktig delmekanik utan att hela spelet är uppbyggt kring turordningsbaserad kortstrid.
Exempel Exempel på uppmärksammade eller inflytelserika roguelike deck-building-spel är:
Dream Quest Hand of Fate Slay the Spire Monster Train Inscryption Balatro
Se även Deck-building-spel Roguelike Roguelite Kortspel
Referenser
Kategori:Datorspelsgenrer