Yrjö Sakari Yrjö-Koskinen, ursprungligen Georg Zacharias Forsman (jmfr: förfinskning), född den 10 december 1830 i Vasa, död den 13 november 1903 i Helsingfors, var en finländsk friherre, historiker, publicist och politiker. Han var professor i historia vid Helsingfors universitet, senator och ledare för finska partiet samt en av de mest framträdande gestalterna inom fennomanrörelsen. Han tillhörde prästsläkten Forsman och använde författarnamnet Yrjö Koskinen men antog vid adlandet 1884 släktnamnet Yrjö-Koskinen. Han upphöjdes i friherrligt stånd 1897. Han var bror till Jakob Oskar Forsman.

Han är begravd på Sandudds begravningsplats i Helsingfors.

Bakgrund och studier Yrjö-Koskinen växte upp i ett svenskspråkigt hem; fadern Georg Jakob Forsman var lärare i Vasa och senare kyrkoherde i Tavastkyro. Redan under skoltiden inspirerades han av Snellmans tidning Saima och började studera finska, vilket han fortsatte med under sina första universitetsår bland annat under ledning av "Pirtti-Anni" i folkstugan vid Tavastkyro prästgård. Han lärde sig tala finska först under gymnasietiden och lär ha betecknat denna bedrift som ett nedstigande i helvetet.Björn Collinder: Finskan som kulturspråk, s. 34. Stockholm 1962, Sveriges Finlandsföreningars Riksförbund Fadderortsrörelsen.

Politikern Yrjö Koskinen var en flitig journalist och publicist, och gick konsekvent in för att göra finskan till landets huvudspråk samt skapa en ny finsksinnad och finskspråkig elit. Han var med om att grunda och redigera flera tidningar som blev språkrör för det finska partiet, bland annat Helsingin Uutiset (1863), Kirjallinen kuukauslehti (där han var chefredaktör i närmare ett halvt århundrade), Uusi Suometar (1869) och det svenskspråkiga Morgonbladet (1872), avsett för svenskspråkiga finsksinnade. I tidningen Suometar myntade han den 17 augusti 1864 ordet "statsnatten" (valtioyö) för den författningslösa perioden i Finlands historia 1809–1863.

Yrjö-Koskinen var lantdagsledamot i prästeståndet 1872, 1877–1878 och 1882, och från lantdagen 1885 representant för ridderskapet och adeln. Hans insats var avgörande för att värnpliktslagen 1877–1878 fick en för Finland gynnsam lösning.

Han inträdde i senaten 1882 och var 1885–1899 chef för ecklesiastikexpeditionen, en post där han gjorde en stor insats för att främja det finska skol- och kulturlivet. Under hans femtonåriga period som "skolminister" steg antalet folkskolor från 667 till 1 650 och elevantalet från cirka 40 000 till närmare 100 000. Antalet finskspråkiga lyceer ökade från tre till femton och de finskspråkiga flickskolorna från noll till sju, och distriktsförordningen 1898 säkrade folkskolans framtid.

Som konservativ och stridbar ledare för det finska partiet förordade han ett nära samarbete med de ryska myndigheterna för att främja finskans sak, och under sekelskiftets konstitutionella konflikter sökte han behålla förvaltningen i finska händer med målsättningen att trygga den finska nationens fortbestånd. Linjen, som även förutsatte en skärpt språkstrid, stämplades som undfallenhetspolitik och splittrade finska partiet i gammalfinnar och ungfinnar. I februari 1899 röstade Yrjö-Koskinen i senaten för att februarimanifestet skulle promulgeras. Efter detta bad han om entledigande från senaten, och hans offentliga politiska karriär var i praktiken över.

Historikern Yrjö Koskinen utsågs till professor i allmän historia vid Helsingfors universitet 1863 och flyttade genom tjänstbyte till lärostolen i finsk, rysk och nordisk historia 1876.

Yrjö Koskinens forskning gällde framför allt klubbekriget, stora ofreden, Göran Magnus Sprengtporten samt Finlands forntid och medeltid. Oppikirja Suomen kansan historiassa (1869-73) anlade ett av Snellman och Hegel inspirerat finsknationellt synsätt på Finlands historia. Enligt Koskinen, som blev fennomanernas ledare på 1870-talet och sedermera också senator, hade den svenska tiden inneburit en utdragen förträngning och diskriminering av den finska nationen. I denna anda började fennomanska historiker skriva om hela Finlands historia.

1857 gav han ut en undersökning om bebyggelsen i Österbotten, och den blev länge riktgivande för den fortsatta forskningen. Också hans tes om att de s.k. birkarlarna som beskattade samerna var tavastländska bönder accepterades allmänt. Koskinens betydelse för medeltidsforskningen ligger främst i att han skapade en helhetssyn med hypoteser som senare forskare har kunnat kommentera och revidera. Hans teorier granskades och diskuterades ivrigt redan av samtiden, och några andra historiker ansåg dem både tendentiösa och alltför partipolitiskt inspirerade.

Familj Yrjö-Koskinen var son till prosten Georg Jakob Forsman och Anna Lovisa Ebeling. Han gifte sig 1854 med Sofia Fransiska Friberg, som han hade förlovat sig med under tiden i Tavastkyro. Efter hennes död 1895 gifte han om sig 1896 med författaren Sofia Theodolinda Hahnsson, född Limón, änka efter en lektor.

Böcker (på svenska) Rättshistoriska bidrag till tolkningen af 1734 års lag [Diss. Helsingfors, 1855] Klubbe-kriget samt Finlands sociala tillstånd vid slutet af sextonde århundradet (Nuijasota, sen syyt ja tapaukset) (översättning Erik Oskar Edlund, 1864) Handlingar till upplysande af Finlands öden under det Stora nordiska kriget (utg. af Yrjo Koskinen, 1865) Finlands historia: för folkskolornas behof utarbetad (1873) Finlands historia från den äldsta tiden intill våra dagar (översättning Rafael Hertzberg, 1874) Om rikedomen: fyra korta kapitel (Folkupplysningssällskapet, 1875) De ledande idéerna i mänsklighetens historia (översättning T. O. Ilmoni, 1906)

Utmärkelser

Referenser

Vidare läsning

Externa länkar Yrjö Koskinen i 375 humanister 28.1.2015, humanistiska fakulteten vid Helsingfors universitet

Kategori:Prästeståndets lantdagsledamöter Kategori:Ridderskapet och adelns lantdagsledamöter Kategori:Finländska politiker under 1800-talet Kategori:Finländska professorer i historia Kategori:Alumner från Helsingfors universitet Kategori:Personer verksamma vid Helsingfors universitet Kategori:Finlandssvenska politiker Kategori:Finlandssvenska historiker Kategori:Personer från Vasa Kategori:Födda 1830 Kategori:Avlidna 1903 Kategori:Män Kategori:Gravsatta på Sandudds begravningsplats Kategori:Finländska friherrar