Esarhaddon (akkadiska: Aššur-ahhe-iddina) var kung i Assyrien 681 - 669 f.Kr. Han var Sanheribs yngsta son, och far till sin efterföljare Ashurbanipal.
Välde Misstänksamhet miniatyr|Närbild på Esarhaddon som han avbildas på sin segerstele efter att ha besegrat egypterna. Finns idag på Pergamonmuseet. Esarhaddon blev Assyriens konung år 681 f.Kr. efter att han besegrat sina två bröder Arda-Mulissu och Nabu-shar-usur som mördat deras far Sanherib och försökt ta Esarhaddons plats på den assyriska tronen. Den våldsamma maktövergången gjorde att Esarhaddon hela sitt liv skulle vara en misstänksam och enligt vissa forskare paranoid konung. Han skall ofta ha sökt råd hos präster och orakel om huruvida någon av hans släktingar var ute efter att skada honom och han litade inte på sina statsmän och speciellt inte på sina manliga släktingar. Många assyriska kungar sökte råd hos gudarna genom orakel gällande politiska beslut och krigföring men endast Esarhaddon har lämnat efter sig skrifter där han ber om råd gällande förräderiRadner, Karen (2003). "The Trials of Esarhaddon: The Conspiracy of 670 BC". ISIMU: Revista sobre Oriente Próximo y Egipto en la antigüedad. Universidad Autónoma de Madrid.. Esarhaddons misstänksamhet resulterade i att kvinnorna i hovet, då främst Esarhaddons kvinnliga släktingar och fru, fick långt mer inflytande över riket än vad som tidigare varit fallet i det assyriska imperiet.
Esarhaddons misstänksamhet visade sig även i hans val av palats. Istället för att bo i palatset i centrala Nimrud, en ståtlig och synlig byggnad där större delen av det administrativa arbetet pågick, bosatte han sig istället i en palatsliknande rustkammare som låg på en lättförsvarlig kulle i utkanten av staden. Esarhaddon bättrade dessutom byggnaden genom att sätta upp nya förstärkta portar vid alla ingångar till palatset vilket innebar att byggnaden vid behov kunde förvandlas till en fästning. Även i Nineve lät han bygga en liknande byggnad på en kulle i utkanten av staden.
Vissa forskare menar att Esarhaddon led av en paranoid personlighetsstörningDamrosch, David (2007). The Buried Book: The Loss and Rediscovery of the Great Epic of Gilgamesh. Henry Holt and Company.Kalimi, Isaac; Richardson, Seth (2014). Sennacherib at the Gates of Jerusalem: Story, History and Historiography. Brill. medan andra menar att han bara var misstänksam och pekar på att paranoia grundar sig i "inbillad och irrationell rädsla för att någon är ute efter en" Esarhaddon hade otvivelaktigt många fiender och även släktingar som ville komma åt Assyriens tron och hans rädsla för förräderi kan därmed inte ses som irrationellKnapp, Andrew (2015). Royal Apologetic in the Ancient Near East..
Återuppbyggandet av Babylon Esarhaddon ville få befolkningen i Babylon, som utgjorde det assyriska imperiets södra del, på sin sida. Därför beslutade han att staden Babylon skulle återuppföras. Staden hade tidigare bränts till grunden av Esarhaddons far Sanherib efter flera uppror varav ett resulterat i att Sanheribs äldsta son Ashur-nadin-shumi överlämnades till Elam där han sannolikt avrättades. Återuppbyggandet skulle fortsätta under hela Esarhaddons liv och när han avled var den fortfarande inte klar. Hans efterträdare skulle komma att fortsätta med återuppförandet av staden.Porter, Barbara N. (1993). Images, Power, and Politics: Figurative Aspects of Esarhaddon's Babylonian Policy. American Philosophical Society.
Militära kampanjer De vasallstater som hoppats på att Esarhaddons tillträde av Assyriens tron skulle resultera i en turbulent period för riket där de kunde bryta sig fria skulle komma att bli besvikna. Trots sin misstänksamhet var Esarhaddon omtyckt av både sina guvernörer och den assyriska armén som gav honom sitt fulla stöd. De två största hoten mot Assyrien under Esarhaddons tidiga år på tronen var kungariket Urartu i norr och kimmeriska nomader som utförde räder i Assyriens västra gränslandMark, Joshua J. (2014). "Esarhaddon". Ancient History Encyclopedia.. Ett av Esarhaddons första steg som kung var att alliera sig med skyterna som även de var ett nomadfolk kända för sina ryttare. Målet verkar ha varit att avskräcka kimmerierna från att utföra vidare räder mot Assyrien men detta misslyckades. 679 f.Kr. invaderade kimmerierna på allvar de västra delarna av Assyrien och 676 f.Kr. hade de tagit sig långt in i riket och plundrat alla städer och byar i sin väg. Esarhaddon insåg att han nu var tvungen att agera och han ledde personligen en assyrisk armé till Kilikien där han besegrade kimmeriernas armé. Esarhaddons skrifter påstår att det var han själv som dräpte kimmeriernas konung Teushpa.
Medan kimmerierna plundrade västra Assyrien reste sig även en av deras vasaller, Sidon, i uppror mot riket. Sidon, som erövrats av Sanherib 701 f.Kr., ansåg att den kimmeriska invasionen var det perfekta tillfället att bryta sig fria från assyrierna. Esarhaddon insåg dock att han kunde slå två flugor i en smäll och på väg mot kimmererna beslutade han att armén skulle ta en omväg och besegra Sidon. Sidon intogs 677 f.Kr. och efter det utfördes även en kampanj mot Kilikiens vasallkung Sanduarri som även han gjort uppror. Sidons kung Abdi-Milkutti hade flytt med båt när den assyriska armén anlände men han tillfångatogs 676 f.Kr.Grayson, A. K. (1970). "Assyria: Sennacherib and Esarhaddon (704–669 BC)". The Cambridge Ancient History Volume 3 Part 2: The Assyrian and Babylonian Empires and Other States of the Near East, from the Eighth to the Sixth Centuries BC. Cambridge University Press.. Efter det avrättades de två upproriska kungarna och deras huvuden bands i rep och hängdes runt halsen på deras två mest trogna adelsmän som sedan tvingades marschera runt i Nineve med huvudena. Efter den lyckade kampanjen mot Sidon och Kilikien (där även kimmererna besegrats) gjordes Sidon till en assyrisk provins styrd av en guvernör medan Kilikien gavs till vasallkungen Baal av Tyros.
Efter att ha hanterat problemen i de västra delarna av imperiet vände Esarhaddon sin uppmärksamhet norrut mot Urartu. Först anfölls mannaerna som var en folkstam allierad till Urartu och efter det anfölls själva kungadömet Urartu. Som del av den urartiska kampanjen anföll Esarhaddon även det urartiska vasallkungadömet Shupria som egentligen försökt hålla sig utanför kriget. Casus belli för detta var att Esarhaddons bröder Arda-Mulissu och Nabu-shar-usur uppehöll sig i riket och att kungen av Shupria först vägrade överlämna dem till assyrierna. När kungen av Shupria slutligen gick med på att överlämna bröderna menade Esarhaddon att det tagit för lång tid och riket erövrades. Esarhaddons bröder avrättades därefter. 673 f.Kr. hade Urartu och Shupria fallit, Shupria blev till en assyrisk provins styrd av guvernörer och Urartu blev ett assyriskt vasallkungadöme.
Elam och första egyptiska kampanjen 675 f.Kr. hade Elam invaderat Babylonien och de hade erövrat staden Sippar. Större delen av den assyriska armén var då upptagen i Anatolien och Kaukasus med kriget mot Urartu och dess allierade och därmed hade de inte styrka nog att driva tillbaka elamiterna. Det finns få källor om konflikten och Sippars fall omnämns inte i Esarhaddons skrifter då förlusten av staden ansågs skamlig för assyrierna. Strax efter att Sippar intagits dog dock Elams kung Khumban-khaltash II och han efterträddes av Urtak. Urtak oroade sig för att assyrierna skulle överge sina kampanjer i Anatolien och istället inrikta sig på Elam och för att skipa fred mellan rikena avslutade han den elamitiska kampanjen i Babylonien och Sippar återlämnades till Assyrien. Han lämnade även över gudastatyer som elamiterna tagit i tidigare kampanjer. Efter att Elam dragit sig tillbaka formade Esarhaddon och Urtak en allians och de utbytte några av sina barn som gisslan till varandra.
Mot mitten av 673 f.Kr. var det assyriska imperiets västra, östra och norra gränser säkrade. Kvar av de gamla fienderna var nu endast det egyptiska riket som om och om igen sponsrat och stöttat uppror mot assyrierna i Levanten. Esarhaddon beslutade sig för att det nu var dags att göra slut på Egypten en gång för alla och vintern 673 f.Kr. anföll han riket. Esarhaddon och hans generaler ansåg att Egypten endast skulle falla om anfallet kom hastigt och den assyriska armén hade därmed drivits hårt för att så snabbt som möjligt nå den egyptiska gränsen. Resultatet blev dock att en utmattad assyrisk armé mötte den utvilade egyptiska armén under farao Taharka vid den egyptiska staden Ashkelon i Levanten. Striden som följde resulterade i vad som möjligen kan ha varit ett av Assyriens största nederlag dittills och kampanjen avbröts efter slaget, Esarhaddon återvände därmed till Nineve.Ephʿal, Israel (2005). "Esarhaddon, Egypt, and Shubria: Politics and Propaganda". Journal of Cuneiform Studies. University of Chicago Press.
Falnande hälsa och depression Efter den misslyckade invasionen av Egypten var det uppenbart att Esarhaddons hälsa försämrades. Detta var ett problem då en assyrisk kung var tvungen att vara vid god hälsa både mentalt och fysiskt. Esarhaddon verkar nästan konstant ha lidit av åkommor och ibland spenderade han flera dagar i sitt sovrum utan att äta, dricka eller samtala. När hans fru Esharra-hammat dog ungefär samtidigt som deras nyfödda barn verkar hans psykiska mående ha försämrats ännu mer. Skrifter från hovet från perioden talar om att Esarhaddon ofta sörjde sin fru och sitt barn vilket även syns i Esarhaddons brevväxling med sin överexorsist (huvudläkare) Adad-shumu-usurRadner, Karen (2015). Ancient Assyria: A Very Short Introduction. Oxford University Press.. Ett av breven från Adad-shumu-usur lyder som följer:
"och vad kungen, min herre, skrev till mig "Jag känner mig väldigt ledsen, vad har vi gjort för att jag skall förtjäna att känna sådan sorg över min lilla". Hade botemedel funnits hade du givit halva ditt kungadöme för att bota det men vad kan vi göra?, o konung, min herre, vi kan inte göra något åt detta."
Skrifter nedtecknade av Esarhaddons doktorer talar om de sjukdomar Esarhaddon led av och nämner några av hans symptom som våldsamma kräkningar, konstant feber, näsblod, yrsel, smärta i örat, diarré och depression. Han hade även utslag över hela kroppen vilket gjorde det tydligt för alla som gick nära honom att kungen var mycket sjuk. Läkarna, som förmodligen var de bästa i Assyrien stod handfallna och tvingades till slut erkänna att de inte visste vad de skulle göra. i en skrift från en läkare står:
"Min herre, kungen, fortsätter att säga till mig " Varför tar ni inte reda på vad jag har för sjukdom och botar mig?" Jag har redan sagt till honom personligen att hans symptom ej kan klassificeras."
Esarhaddons sjukdomstillstånd övertygade honom om att han snart skulle dö. Dessutom ansågs sjukdom vara gudarnas straff för oförrätter och kungens tillstånd hölls därmed hemlig för den assyriska befolkningen och adelsmännen som förblev ovetande. För att försäkra sig om att ingen såg kungen återinfördes en gammal tradition om att alla som skulle samtala med kungen gjorde det på sina knän med huvudet nedböjt och täckt av en slöja.
Planeringen av efterträdare Då Esarhaddon var övertygad om att han snart skulle avlida började han tänka mycket på hur maktövergången till hans efterträdare skulle ske. Esarhaddons egna kröning hade varit resultatet av ett sex år långt inbördeskrig och Esarhaddon ville undvika att hans söner mötte en liknande situation. En stor oro för Esarhaddon var att hans söner fortfarande var minderåriga och att risken fanns för att flera grupper i det assyriska samhället skulle försöka ta över makten innan de blev gamla nog för att styra själva. Dessutom fanns manliga släktingar till Esarhaddon i livet som faktiskt hade ett giltigt anspråk på tronen om Esarhaddon och hans söner dog.Ahmed, Sami Said (2018). Southern Mesopotamia in the time of Ashurbanipal. Walter de Gruyter GmbH & Co KG.