Jägaren, före detta danska Jægermesteren, var ett örlogsskepp på 84 kanoner (62 bronskanoner och 22 järnkanoner). År 1567 utökades bestyckningen till 68 bronskanoner och 22 järnkanoner. Skeppet byggdes 1564 på örlogsvarvet på Bremerholm i Köpenhamn.

Jægermesteren byggdes på order av kung Frederik II för att användas i det nordiska sjuårskriget för att ersätta det äldre skeppet Fortuna som den danska flottans flaggskepp. Hon var sedan de danska amiralerna Herluf Trolles och Otte Knudsen Ruds amiralsskepp.

Historik Skeppet togs av svenskarna i andra sjöslaget vid Bornholm den 7 juli 1565. Jægermesteren seglade med hjälp av lovartsläge in bland de svenska fartygen för att borda och äntra. Utan föregående eldgivning lade hon till vid svenska Sankt Erik och de båda amiralsskeppen kämpade sedan i timtals tills Otte Knudsen Rud slutligen tvingades stryka flagg. Jægermesteren var då i sjunkande tillstånd och av en besättning på mellan 1 100 och 1 200 man hade inte mindre än 1 000 man antingen stupat eller sårats.

Efter erövringen blev skeppet taget i bruk av svenska flottan och omdöpt till Jägaren under resten av kriget fram till freden i Stettin 1570. Som en del av fredstraktaten fick Sverige lämna tillbaka alla erövrade skepp som inte hade gått förlorade, inklusive deras bestyckning, till Danmark. Otte Knudsen Rud som hade avlidit på grund av sjukdom den 11 oktober 1565 fick, på kung Frederik II:s order, en sista hedersbetygelse genom att bli förd hem ombord på Jægermesteren våren 1571. Kungen hade beordrat eskaderchef Jørgen Daa, som hade kommit till Stockholm för att hämta skeppen, att vänta med att föra den döda ombord på Jægermesteren först tills de var ett stycke från Dragør. Därefter skulle Jægermesteren föra Otte Knudsen Ruds kropp in till Köpenhamns slott. Efter ankomsten blev skeppet omdöpt till Jægeren i den andra omgången i dansk tjänst.

Jægermesteren Bygget av skeppet började som en del av krigsförberedelserna redan år 1563 för att ersätta det äldre flaggskeppet Fortuna och hon sjösattes 1564. Skeppet som därefter döptes till Jægermester, blev den danska flottans flaggskepp under en säsong under kriget mot Sverige.

Som ett stort örlogsskepp skulle det ha ett deplacement på cirka 1 100 ton, en besättning på upp till 650 man och en stark bestyckning på upp till 84 kanoner. Det hade en mycket kraftig konstruktion och det sades att det tog en stund innan ljuden kom igenom när man bankade på skrovets utsida. Skeppet var ett av de få krigsfartygen i den danska flottan byggda för detta ändamål. I huvudsak bestod flottan av ombyggda handelsskepp.

Herluf Trolle, som flyttat över sin amiralsflagga till det nya storskeppet, hade beslutat att ännu fler beväpnade män skulle tas ombord för att ha ett extra stort manskap till de blodiga äntringsstriderna och för att kunna ha tillräckligt många män kvar sedan man varit utsatta för stark beskjutning från de svenska krigsfartygen. Därefter hade besättningen fördubblats till bortåt totalt 1 200 man.

Utseendet på Jægermesteren är okänt, i likhet med vad det är beträffande merparten av krigsfartygen under det nordiska sjuårskriget, men en konstnär som deltog i det blodiga sjökriget på den danska sidan, målade 1585 en akvarell av två krigsfartyg i strid med varandra. Målningen anses beskriva striden mellan det svenska Sankt Erik som hade två kanondäck och den danske Jægermesteren, som var avbildad som något mindre, med ett kanondäck. Konstnären Rudolf van Deventer kan dock ha varit något partisk i sitt arbete med en av de mycket få samtida avbildningarna från det nordiska sjuårskriget. Denna akvarell har senare använts i en rad nyare böcker.

Källor

Den danske flådes historie band 2 1533-1588: Christian 3.s flåde, Jørgen H. Barfod, 1995 Det Första Stora Kriget, Alexej Smirnov, 2009 Svenska Flottans Historia band 1 1521-1679, Malmö 1942

Jägmästern (1565) Jägmästern (1565)