Ernst Viktor Lorentz von Born, född 24 augusti 1885 på Sarvlax i Pernå, död 7 juli 1956 i Lovisa var en finländsk friherre, jurist, godsägare och politiker. Han var en medlem av Svenska Folkpartiet och dess ordförande 1934–1945 och 1955–1956, samt en framträdande försvarare av den svenska kulturen i Finland. Han var riksdagsman 1919–1954 och innehade flera ministerposter, bland annat som inrikesminister 1931–1932 och 1939–1941. År 1944 var han justitieminister och tjänstgjorde som tillförordnad statsminister efter att statsminister Antti Hackzell drabbats av slaganfall under vapenstilleståndsprocessen med Sovjetunionen.

Biografi Tidiga år Ernst von Born var son till Viktor Magnus von Born och Hulda Augusta, född Berndtson, dotter till Fredrik Berndtson. von Borns mor dog när han var fem år gammal och hans far gifte om sig med Clara Grafström. Våren 1900 flyttade familjen till Helsingfors och han började i Svenska normallyceums femte klass. Han avlade studentexamen 1904. Året före hade hans far blivit landsförvisad, men han kunde återvända 1905 efter storstrejken.

Han inledde studier i juridik vid Helsingfors universitet 1904. Under studietiden var han aktiv i Nyländska avdelningen (senare Nylands Nation), bland annat som protokollist. Han avlade högre rättsexamen 1909, auskulterade vid Åbo hovrätt och erhöll titeln av vicehäradshövding 1912 och verkade som praktiserande jurist till 1913. Samma år var han politieborgmästare i Helsingfors och dömdes på denna post för brott mot den så kallade likställighetslagen och satt 1915 tre månader i Krestyfängelset i Petrograd. Han övertog följande år fädernegodset Stor-Sarvlax i Pernå, där han var ordförande i kommunalfullmäktige och kommunalstämman 1918–1945.

Politisk karriär Under inbördeskriget var von Born aktiv i skyddskårsrörelsen och deltog på de vitas sida. I mars anslöt han sig till jägarbataljonen Thesleff, som leddes av överstelöjtnant Wilhelm Thesleff. Han deltog i april och maj i bataljonens operationer och blev därefter juridiskt biträde åt den tyske kommendören i Lovisa och verkade samtidigt som kretschef för den lokala skyddskåren.

Inom den finska rikspolitiken väckte von Borns rakryggade uppträdande respekt även bland politiska motståndare. I lantdagsvalet hösten 1917 ställde han upp som obunden kandidat på Svenska Folkpartiets lista; han fick drygt 5 000 röster som gav honom platsen som förste suppleant. I frågan om statsformen var von Born monarkist och stödde general Mannerheim i presidentvalet 1919, där K. J. Ståhlberg avgick med segern.

Han var riksdagsman 1919–1954 och vid flera tillfällen medlem av Finlands regering. År 1922 motsatte han sig den så kallade , en lag som förpliktade staten och kommunerna att ge jordlösa möjlighet att förvärva egen mark på förmånliga villkor. Som följd av sin kamp mot lagförslaget var von Born en av initiativtagarna till Finlands svenska jordägarförbund, som bildades sommaren 1922. Han ingick också i dess styrelse.

Som inrikesminister under de oroliga åren 1931–1932 upprätthöll han med kraft den lagliga ordningen mot Lapporörelsen. Han blev under dessa år en hatad man på högerextremistiskt håll, och misslyckade försök gjordes att kidnappa honom. Han valdes till elektor vid alla mellankrigs elektorval, alltså 1925, 1931 och 1937. Han verkade igen som inrikesminister 1939–1941. Under fortsättningskriget anslöt han sig till fredslinjen. Under 1944 var han justitieminister. Men när statsminister Antti Hackzell drabbades av slaganfall under vapenstilleståndsprocessen i september fick von Born, som var äldst i regeringen, hoppa in som tillförordnad statsminister under två dramatiska veckor då han alltså fick huvudansvaret för denna process. Det sista han gjorde i sin roll som justitieminister var att ge amnesti till 700 personer som dömts eller fängslats för landsförräderi.

Övriga engagemang Ernst von Born framstod också som en försvarare av den svenska kulturen i mellankrigstidens Finland. 1932–1935 var han ordförande i Svenska folkpartiets riksdagsgrupp och 1934–1945 och 1955–1956 partiets ordförande. Han var också ordförande för Svenska Finlands folkting 1944 och 1951. År 1933 verkade han som korresponderande ledamot av den Sverigebaserade Riksföreningen för svenskhetens bevarande i utlandet. Han var medlem av Östra Nylands tidnings- och tryckeri Ab:s styrelse från 1938, och dess ordförande från 1946. Han utgav även många skrifter med inlägg i debatten om språkfrågan och informativa memoarer. Hans änka skådespelerskan Alix Ellen Toivi von Born, född Selin (1895–1976), testamenterade Storsarvlax egendom till Svenska kulturfonden.

År 1954 promoverades von Born till hedersdoktor i juridik vid Helsingfors universitet. von Born var också ordförande för Nylands och Tavastehus läns lantbrukssällskap 1926–1956, Finlands svenska landskommuners förbund och Svenska lantbrukssällskapens i Finland förbund från 1937.

Bibliografi Den svenska nationaliteten i Finland (ertillsammans med G. Nikander, 1921) ”Lex Kallio” (1923) Den nuvarande språklagstiftningen i Finland (1924) Aktuella svenskhetsfrågor (1927) Svensk riksdagspolitik (1931) Kring presidentvalet (1937) Levnadsminnen (1954).


Utmärkelser

Litteratur Göran Stjernschantz: Ernst von Born. Den siste hövdingen.(1984.)

Referenser Noter

Externa länkar Sarvlaks arkiv vid Svenska litteratursällskapet i Finland

Kategori:Ledamöter av Finlands riksdag för Svenska folkpartiet Kategori:Finlands justitieministrar Kategori:Finlands inrikesministrar Kategori:Svenska folkpartiets partiledare Kategori:Finländsk adel Kategori:Finlandssvenska politiker Kategori:Finländska politiker under 1900-talet Kategori:Alumner från Helsingfors universitet Kategori:Finländska friherrar Ernst Kategori:Personer från Pernå Kategori:Födda 1885 Kategori:Avlidna 1956 Kategori:Män Kategori:Mottagare av Frihetskorsets andra klass Kategori:Mottagare av Frihetskorsets fjärde klass Kategori:Kommendörer av Finlands Vita Ros’ orden Kategori:Storkorset av Finlands Lejons orden Kategori:Kommendörer av Vasaorden Kategori:Kommendörer av Nordstjärneorden Kategori:Kommendörer av första klassen av Finlands Vita Ros’ orden Kategori:Kommendörer av första klass av Vasaorden Kategori:Kommendörer med stora korset av Nordstjärneorden