Kristinehamns garnison är en garnison inom svenska Försvarsmakten som verkade i olika former åren 1944–2006 och återigen från 2025. Garnisonen utgjordes tidigare av ett kasernetablissement i Presterud, men kommer från 2025 utgöras av ett nybyggt kasernetablissement i Harberget i Kristinehamn.Holmberg (1993), s. 30 { "type": "FeatureCollection", "features": [
"type": "Feature", "properties": { "marker-symbol": "-number", "marker-color": "302060" }, "geometry": { "type": "Point", "coordinates": [ 14.072499, 59.30275 ]
},
"type": "Feature", "properties": { "marker-symbol": "-number", "marker-color": "302060" }, "geometry": { "type": "Point", "coordinates": [ 14.066491, 59.308457 ]
},
"type": "Feature", "properties": { "marker-symbol": "-number", "marker-color": "302060" }, "geometry": { "type": "Point", "coordinates": [ 14.095261, 59.306087 ]
},
"type": "Feature", "properties": { "marker-symbol": "-number", "marker-color": "302060" }, "geometry": { "type": "Point", "coordinates": [ 14.154597, 59.314224 ]
},
"type": "Feature", "properties": { "marker-symbol": "-number", "marker-color": "302060" }, "geometry": { "type": "Point", "coordinates": [ 13.682377, 59.739433 ]
},
"type": "Feature", "properties": { "marker-symbol": "-number", "marker-color": "302060" }, "geometry": { "type": "Point", "coordinates": [ 14.703269, 59.28894 ]
},
"type": "Feature", "properties": { "marker-symbol": "-number", "marker-color": "302060" }, "geometry": { "type": "Point", "coordinates": [ 14.10796, 59.31074 ]
] }
Historik Inför försvarsbeslutet 1942 omfattade artilleriets fredsorganisation fyra fördelningsartilleriregementen, ett kårartilleriregemente, ett fästningsartilleriregemente och två artillerikårer, samt tre luftvärnsregementen och fyra beredskapsdivisioner. 1941 års försvarsutredningen föreslog att luftvärnsartilleriet skulle avskiljas från artilleriet och bilda ett eget truppslag. Vidare föreslogs att ett nytt kårartilleriregemente skulle bildas inom det då nya V. militärområdet. Försvarsutredningen föreslog att regementet skulle förläggas till ett nytt kasernetablissement i Örebro och benämnas Närkes artilleriregemente (A 9). Försvarsutredningens förslaget ingick i den proposition som regeringen presenterade för riksdagen den 27 mars 1942. Dock hade chefen för armén Ivar Holmquist i sitt yttrande över försvarsutredningens förslag, menat på att Örebro som förläggningsort var en mindre lämpligt för det nya kårartilleriregementet. Där han istället förordade att regementet skulle förläggas till Kristinehamn och benämnas Bergslagens artilleriregemente.Lyth, Gustavsson (1993), s. 197-198 1942 års försvarsberedning hade inget att invända mot arméchefens yttrande, men föreslog att istället för Örebro skulle regementet kunna förläggas till exempelvis Filipstad eller Karlskoga. Den 8 maj 1942 presenterades regeringens proposition för riksdagen gällande förläggningsort för nytt kårartilleriregemente, där ett antal alternativ presenterades som förläggningsort för det nya kårartilleriregementet. För Kristinehamn presenterades tre olika alternativ benämnda "Alternativ A, B och C", där alternativ C utgjorde ett område väster om staden vid Varnumsviken, där staden kostnadsfritt skulle ställa mark till statens förfogande och även skulle uppföra 95 lägenheter till regementets förfogande. I den mark som staden erbjöd sig att överlåta ingick Presteruds herrgård. Karlskogas förslag till alternativ förläggningsort utgjordes av två områden Kilsta i nordvästra Karlskoga, samt ett område på 400 hektar, i höjd med Storängen, mellan sjön Möckeln och den allmänna vägen mot Degerfors, cirka två kilometer söder om Karlskogas centrala del. Örebros förslag till alternativ förläggningsort utgjordes av ett område, i höjd med Aspholmen/Bista-Pilängen/Nasta, mellan dåvarande Hallsbergsvägen och Svartån. De ekonomiska kostnaderna, exklusive markkostnader, för att uppföra ett kasernetablissement i de tre olika städerna ansågs jämförbara. I den totala jämförelsen ansågs dock Örebro vara det minst fördelaktiga alternativet ur militär synvinkel då det föreslagna området inte erbjöd någon omväxlande terräng samt ett längre avstånd till en lämplig badplats. Karlskoga och Kristinehamn sågs som likvärdiga, men Kristinehamn lyftes fram med att staden utgjorde en mindre risk för luftangrepp, bättre samövningar med de två infanteriregementena Värmlands regemente och Livregementets grenadjärer samt en mycket god bostadstillgång. Försvarsberedningen och regeringen summerade utredningen med att även om Örebro av militära skäl ägde företräde till det nya regementet, så fick staden stå tillbaka framför Karlskoga och Kristinehamn, på grund av de mindre goda övningsmöjligheterna. Karlskoga lyftes fram av arméchefen, då han ansåg fördelarna med närheten till det då planerade arméskjutfältet i Villingsberg. Regeringen gjorde dock en annan bedömning efter inrådan av artilleriinspektören, Arméförvaltningens artilleri- och tygdepartement och Fortifikationsstyrelsen att kårartilleriregemente slutligen skulle förläggas till Kristinehamn och benämnas Bergslagens artilleriregemente (A 9). Det då bland annat Kristinehamn även kunde erbjuda ett högre allmänt läroverk framför Karlskogas samrealskola. Den 17 maj 1942 antog riksdagen regeringens proposition, där Närkes artilleriregemente (A 9) istället skulle förläggas till Kristinehamn och benämnas Bergslagens artilleriregemente (A 9). Regementet invigdes officiellt den 27 april 1945 av H K H Kronprins Gustav Adolf och fick namnet Bergslagens artilleriregemente (A 9).
Genom försvarsutredning 1988 beslutade riksdagen att truppslagsinspektörerna med truppslagsavdelningar vid arméstaben skulle sammanslås med arméns strids- och skjutskolor samt övriga truppslagsskolor, för att istället bilda så kallade truppslagscentrum. Denna omstrukturering resulterade i att arméns skolor avvecklades och de nyuppsatta truppslagscentrumen övertog ansvaret över utbildningen vid skolorna. Vid artilleriet bildades Arméns artillericentrum, vilket förlades till Kristinehamn.
Vid försvarsbeslutet 1992 beslutades det att den militära verksamheten på Kasernhöjden i Karlstad skulle flyttas till Kristinehamn, för att samlokaliseras med Bergslagens artilleriregemente inom garnisonen. År 1994 flyttade Värmlands regemente (I 2/Fo 52) tillsammans med Värmlandsbrigaden (IB 2) in på området. Därmed gjordes en ekonomisk investering i garnisonen på cirka 300 miljoner kronor. Två nya kaserner byggdes till skolkompanierna Ekeby kompani (A 9) och Livkompaniet (IB 2) samt en ny värnplikts- och personalrestaurang, Krongården. Detta för att klara en kull på cirka 1200 värnpliktiga plus anställda. Övningsfälten runt garnisonen utökades genom köp av mark. Och de skjutbanor renoverades, samt att man anlade en helt ny 600 meters skjutbana. Utöver annan modifiering och anpassning av garnisonen byggdes det även ett heltäckande stängsel runt området. När Värmlands regemente flyttade in på området övertog chefen för Värmlands regemente, som även var försvarsområdesbefälhavare, rollen som garnisonschef (fram till och med 2000, därefter var chefen för Artilleriregementet tillika garnisonschef). Då det tidigare hade beslutats genom försvarsbeslutet 1992 att mekanisera infanteribrigaderna, anpassades garnisonen för att möta den nya organisationen IB 2000, med nya garage, verkstäder och stolplador för pansarfordonen. Närövningsfältet anpassades med stråk till utbildningen av förare av pansarfordonen.
Inför försvarsbeslutet 2000 föreslog regeringen i sin propositionen för riksdagen, att den taktiska nivån bör reduceras genom att fördelnings- och försvarsområdesstaber samt marinkommandon och flygkommandon skulle avvecklas. Detta för att utforma ett armétaktiskt, marintaktiskt respektive flygtaktiskt kommando vilka skulle samlokaliseras med operationsledningen. Förslaget innebar att försvarsområdesstaben vid Värmlands regemente skulle avvecklas. Vidare föreslog regeringen i propositionen att avveckla de fem infanteribrigaderna IB 1, IB 2, IB 12, IB 16 och NB 13. Detta då regeringen ansåg att bibehålla dem skulle kräva omfattande investeringar för att kunna utgöra enheter för mekaniserad utbildning. Vidare ansågs att deras övnings- och skjutfält i vissa fall var begränsande. Dock kan konstateras att regementet förvaltade tre stora övnings- och skjutfält, något ingen annat förband vid denna tid kunde uppvisa.Johansson (2000), s 110 Beslutet medförde att regementet med brigaden kom att avvecklas den 30 juni 2000. Från den 1 juli 2000 övergick verksamheten till en avvecklingsorganisation, fram till att avvecklingen skulle vara slutförd senast den 31 december 2001. Avvecklingsorganisationen upplöstes i sin tur den 30 mars 2001, då avvecklingen av förbandet var slutförd. Vidare ansåg regeringen att endast fyra artilleribataljoner behövdes i den framtida insatsorganisationen. Vad som stod helt klart inför försvarsbeslutet var att Wendes artilleriregemente (A 3) och Gotlands artilleriregemente (A 7) skulle avvecklas. Vilket regemente som skulle behållas i den framtida insatsorganisationen stod mellan Norrlands artilleriregemente (A 8) och Bergslagens artilleriregemente (A 9). Det som talade för att behålla A 8, var direkta närheten till övnings- och skjutfält, samt en möjlig garnisonssamordning och samverkan med främst Norrbottens regemente och Norrbottensbrigaden (MekB 19). Det som talade för en avveckling var stora avstånd och begränsade möjligheter att samöva med huvuddelen av markstridskrafterna och skolor för officersutbildning. Det som talade för att behålla A 9 i Kristinehamn var närheten till Älvdalens skjutfält samt möjligheten till samövning med ett stort antal förband i södra och mellersta Sverige. Men även att Kristinehamn redan utgjorde ett kompetenscentrum för artillerifunktionen genom Artilleriets stridsskola (ArtSS) som redan var lokaliserad till Kristinehamn. Regeringen valde därmed att föreslå en avveckling av Norrlands artilleriregemente (A 8). Men i samma förslag ansåg regeringen att det var viktigt artilleriförbanden även ges vinterförmåga. Därför skulle en artilleribataljon behållas i Boden, och inordnas under Norrbottens regemente (I 19). Kvar inom garnisonen blev A 9 och 53. underhållsgruppen. A 9 antog namnet Artilleriregementet. Även en ny organisation tillkom, Värmlandsgruppen, vars uppgift var att utbilda och stödja hemvärnet i Värmlands län.
Garnisonen läggs ner...