thumb|300px|Växlingen, loppets mest kritiska ögonblick, på ett stafettlopp över 4 × 400 meter från VM i Osaka 2007
4 × 400 meter löpning är en friidrottsgren såväl vid de Olympiska sommarspelen som vid världsmästerskap. Den långa stafetten är traditionellt den gren som avslutar ett friidrottsmästerskap.
Totalt springer löparna 500 meter på individuella banor, d.v.s. hela första sträckan och hundra meter av andra sträckan innan löparna går över till gemensamma banor. Vid växlingarna har lagen 20 meter på sig att växla över pinnen till nästa löpare. Det är inte lika vanligt med överväxlingar i den långa stafetten som det är i den korta på 4 x 100 meter. Däremot kan det bli trångt vid växlingarna när flera lag kommer in samtidigt.
På herrsidan har USA, precis som på 400 meter slätt och på 400 meter häck, varit den helt dominerande nationen. De elva snabbaste tiderna på 4 x 400 meter har löpts av amerikanska lag. Det nuvarande världsrekordet lyder på 2.54,29 och noterades av ett lag som bestod av Andrew Valmon, Quincy Watts, Harry Reynolds och Michael Johnson. Amerikanska lag har abonnerat på OS- och VM-titlarna i modern tid. Den enda gången de fått se sig besegrade, utan att de själva tappat stafettpinnen eller dylikt, var i VM 1991 när den brittiske häcklöparen Kriss Akabusi kämpade ned Antonio Pettigrew på upploppet och förde Storbritannien till segern. I EM-sammanhang dominerade länge Västtyskland, bland annat vann landet medalj i 11 raka EM-finaler (1954-1990). Den tyska dominansen har sedan förbytts i en brittisk dominans; Storbritannien vann mellan åren 1986 och 2002 fem EM-guld i följd (och var nära ett sjätte men fick till slut nöja sig med silvret i Göteborg 2006). Övriga framstående europeiska stafettlag har varit Sverige (fram till 1950-talet), Frankrike (bland annat fyra EM-guld) och Polen (bronsmedaljör vid senaste VM).
På damsidan var länge Östtyskland den nation som dominerade i den långa stafetten. Vid en tävling i Erfurt 1984 sprang ett östtyskt lag på tiden 3.15,92 - en förbättring av det dåvarande rekordet med tre sekunder. Laget bestod av Gesine Walther, Sabine Busch, Dagmar Neubauer och Marita Koch. Rekordet stod sig till Olympiska sommarspelen 1988 där både segrarna Sovjetunionen och tvåan USA underskred det östtyska rekordet. Det nya världsrekordet är 3.15,17 och laget bestod av Tatjana Ledovskaja, Olga Nazarova, Marija Pinigina och Olga Bryzgina.
Rekord Män Uppdaterat den 16 juli 2008
Rekord Res. Lag Datum Plats Världsrekord 2.54,29 Förenta staterna Andrew Valmon, Quincy Watts, Harry Reynolds och Michael Johnson 22 augusti 1993 Stuttgart Olympiskt rekord 2.55,74 Förenta staterna Andrew Valmon, Quincy Watts, Michael Johnson och Steve Lewis 8 augusti 1992 Barcelona VM-rekord 2.54,29 Förenta staterna Andrew Valmon, Quincy Watts, Harry Reynolds och Michael Johnson 22 augusti 1993 Stuttgart EM-rekord 2.58,22 Paul Sanders, Kriss Akabusi, John Regis och Roger Black 1 september 1990 Split Afrika 2.58,68 Clement Chukwu, Jude Monye, Sunday Bada och Enefiok Udo-Obong 30 september 2000 Sydney Asien 3.00,76 Shigekazu Omori, Koji Ito, Jun Osakada och Shunji Karube 3 augusti 1996 Atlanta Europa 2.56,60 Storbritannien Iwan Thomas, Jamie Baulch, Mark Richardson och Roger Black 3 augusti 1996 Atlanta Nordamerika 2.54,20 Förenta staterna Jerome Young, Antonio Pettigrew, Tyree Washington och Michael Johnson 22 juli 1998 Uniondale Oceanien 2.59,70 Bruce Frayne, Gary Minihan, Richard Mitchell och Darren Clark 11 augusti 1984 Los Angeles Sydamerika 2.58,56 Sanderlei Claro Parrela, Cleverson da Silva, Sérgio dos Santos och Eronilde de Araújo 30 juli 1999 Winnipeg
Kvinnor Uppdaterat den 16 juli 2008
Rekord Res. Lag Datum Plats Världsrekord 3.15,17 Tatjana Ledovskaja, Olga Nazarova, Marija Kulchunova-Pinigina och Olga Vladykina-Bryzgina 1 oktober 1988 Seoul Olympiskt rekord 3.15,17 Sovjetunionen Tatjana Ledovskaja, Olga Nazarova, Marija Kulchunova-Pinigina och Olga Vladykina-Bryzgina 1 oktober 1988 Seoul VM-rekord 3.16,71 Förenta staterna Gwen Torrence, Maicel Malone-Wallace, Natasha Kaiser-Brown och Jearl Miles Clark 22 augusti 1993 Stuttgart Afrika 3.21,04 Olabisi Afolabi, Fatima Yusuf, Charity Opara och Falilat Ogunkoya 3 augusti 1996 Atlanta Asien 3.24,28 Hebei Chunying Cao, Yuqin Ma, Xiaohong An och Xiaoyun Bai 13 september 1993 Peking Europa 3.15,17 Sovjetunionen Tatjana Ledovskaja, Olga Nazarova, Marija Kulchunova-Pinigina och Olga Vladykina-Bryzgina 1 oktober 1988 Seoul Nordamerika 3.15,51 Förenta staterna Denean Howard-Hill, Diane Dixon, Valerie Brisco-Hooks och Florence Griffith-Joyner 1 oktober 1988 Seoul Oceanien 3.23,81 Nova Peris, Melinda Gainsford-Taylor, Tamsyn Lewis och Cathy Freeman 30 september 2000 Sydney Sydamerika 3.26,82 Lucimar Teodoro, Geisa Aparecida Coutinho, Josiane Tito och Maria Laura Almirão 13 augusti 2005 Helsingfors
Tio snabbaste tiderna på 4 x 400 meter Män Uppdaterat den 16 juli 2008
Rank Res. Lag Datum Plats 1. 2.54,29** Förenta staterna Andrew Valmon, Quincy Watts, Harry Reynolds och Michael Johnson 22 augusti 1993 Stuttgart 2. 2.55,56 Förenta staterna LaShawn Merritt, Angelo Taylor, Darold Williamson och Jeremy Wariner 2 september 2007 Osaka 3. 2.55,74 Förenta staterna Andrew Valmon, Quincy Watts, Michael Johnson och Steve Lewis 8 augusti 1992 Barcelona 4. 2.55,91 Förenta staterna Otis Harris, Derrick Brew, Jeremy Wariner och Darold Williamson 28 augusti 2004 Aten 5. 2.55,99 Förenta staterna Lamont Smith, Alvin Harrison, Derek Mills och Anthuan Maybank 3 augusti 1996 Atlanta 6. 2.56,16 A Förenta staterna Vincent Matthews, Ron Freeman, Larry James och Lee Evans 20 oktober 1968 Mexiko stad = 2.56,16 Förenta staterna Danny Everett, Steve Lewis, Kevin Robinzine och Harry Reynolds 1 oktober 1998 Seoul 8. 2.56,35* Förenta staterna Alvin Harrison, Antonio Pettigrew, Calvin Harrison och Michael Johnson 30 september 2000 Sydney 9. 2.56,45 Förenta staterna Jerome Davis, Antonio Pettigrew, Angelo Taylor och Michael Johnson 29 augusti 1999 Sevilla 10. 2.56,47 Förenta staterna Jerome Young, Antonio Pettigrew, Chris Jones och Tyree Washington 10 augusti 1997 Aten 11. 2.56,60 Iwan Thomas, Jamie Baulch, Mark Richardson och Roger Black 3 augusti 1996 Atlanta Under- känt 2.54,20** Förenta staterna Jerome Young, Antonio Pettigrew, Tyree Washington och Michael Johnson 22 juli 1998 Uniondale År 2004 blev Alvin Harrison avstängd från att tävla efter att ha genomgått ett dopingtest. IAAF beslutade 2004 att stafettguldet från OS 2000 skulle fråntagas Förenta staterna och istället tilldelas Nigeria till följd av Harrisons dopning, varigenom amerikanernas segertid (2.56,35) ogiltigförklarades. IAAF:s beslut annullerades dock 2005 av idrottens skiljedomstol CAS, varför Förenta staterna behållit guldmedaljen (och segertiden), trots att Harrison erkänt dopning. Michael Johnson återlämnade dock sin guldmedalj från tävlingen och under 2008 beslutade IOK att guldet skulle fråntas det amerikanska laget. Storbritannien har noterat den elfte främsta tiden genom tiderna i grenen, och är därigenom det främsta icke-amerikanska laget. Mellan åren 1998 och 2008 löd världsrekordtiden på 2.54,20 men IAAF annullerade rekordet den 12 augusti 2008 eftersom en av lagmedlemmarna (Pettigrew) varit dopad.
Kvinnor Uppdaterat den 16 juli 2008
Rank Res. Lag Datum Plats 1. 3.15,17 Tatjana Ledovskaja, Olga Nazarova, Marija Kulchunova-Pinigina och Olga Vladykina-Bryzgina 1 oktober 1988 Seoul 2. 3.15,51 Förenta staterna Denean Howard-Hill, Diane Dixon, Valerie Brisco-Hooks och Florence Griffith-Joyner 1 oktober 1988 Seoul 3. 3.15,92 Gesine Walther, Sabine Busch, Dagmar Neubauer och Marita Koch 3 juni 1984 Erfurt 4. 3.16,71 Förenta staterna Gwen Torrence, Maicel Malone-Wallace, Natasha Kaiser-Brown och Jearl Miles Clark 22 augusti 1993 Stuttgart 5. 3.16,87 Östtyskland Kirsten Siemon-Emmelmann, Sabine Busch, Petra Schersing och Marita Koch 31 augusti 1986 Stuttgart 6. 3.18,29 Förenta staterna Lillie Leatherwood, Sherrie Howard, Valerie Brisco-Hooks och Chandra Cheesborough 11 augusti 1984 Los Angeles = 3.18,29 Östtyskland Dagmar Neubauer, Kirsten Siemon-Emmelmann, Sabine Busch och Petra Schersing 1 oktober 1988 Seoul 8. 3.18,38 Jelena Ruzina, Tatjana Aleksejeva, Margarita Khromova-Ponomarjova och Irina Privalova 22 augusti 1993 Stuttgart 9. 3.18,43 Sovjetunionen Tatjana Ledovskaja, Ljudmila Dzhigalova, Olga Nazarova och Olga Vladykina-Bryzgina 1 september 1991 Tokyo 10. 3.18,55 Förenta staterna DeeDee Trotter, Allyson Felix, Mary Wineberg och Sanya Richards 2 september 2007 Osaka
Framstående tider på enskilda sträckor
Michael Johnson sprang sista sträckan i VM-finalen 1993 på tiden 42,91, vilket är den snabbaste sträcktiden någonsin. Jeremy Wariner sprang sista sträckan vid VM 2007 i Osaka på 43,10. Quincy Watts sprang andra sträckan vid OS 1992 på 43,1. Marita Koch sprang sista sträckan vid tävlingen i Erfurt på 47,70. Jarmila Kratochvílová sprang sista sträckan vid VM 1983 på 47,75.
Mästerskapsmedaljörer, herrar Olympiska spel