miniatyr|Kartan över militärområdena åren 1966–1991. Militärområden är en del av Sveriges militärterritoriella indelning. Militärområdesindelningen ersatte 1942 den tidigare indelningen i arméfördelningar som mellan 1888 och 1893 gradvis ersatte de från 1833 införda militärdistrikten. Militärområdet ledes av en militärbefälhavare (MB). 1942 fick Befälhavaren de operativa uppgifterna för arméstridskrafterna. 1966 överfördes även de operativa uppgifter som tidigare legat på marinkommandochefer samt jakteskaderchefer. Militärbefälhavaren hade från 1966 hela ansvaret för den samlade operativa ledningen av alla stridskrafter inom respektive militärområde.
Den 1 juli 2000 ersattes militärområdena med en militärdistriktsorganisation, vilken kom att vara aktiv fram till den 31 december 2005. Efter att militärdistrikten hade avvecklats inordnades fyra stycken "Säkerhets- och samverkanssektioner". Sektioner leddes från Högkvarteret, och hade som uppgift att samordna den militära säkerhetstjänsten samt samverka med regionala myndigheter. Från och med den 1 januari 2013 ersätts dessa sektioner, av fyra militärregioner. Regionerna är tänkta att lyda under Högkvarteret och samordna den markterritoriella verksamheten. Regionerna kan till viss del likställas de tidigare försvarsområdena.
1700-talet 1792–1797 Genom ett kungligt brev den 10 maj 1792 indelades armén i åtta fördelningar. Fördelningarna leddes av fördelningschefer, vilkas uppgifter reglerades genom en instruktion den 19 maj 1792. Fördelningscheferna ansvarade bland annat för truppernas exercis, disciplin och beredskap samt för inspektion av regementenas årliga möten. De skulle även rapportera sina iakttagelser till kungen. Genom ett kungligt brev den 13 februari 1797 upplöstes arméns fördelningsindelning.Westerberg (1993), s. 9–10
Äldre källor ger delvis motstridiga uppgifter om antalet fördelningar. Ett riksdagsprotokoll från 1890 anger sex fördelningar år 1792, medan Westerberg anger åtta.
Följande fördelningar är belagda för perioden:
Fördelning Aktiv Livfördelningen 1792–1797 Skånska fördelningen 1792–1797 Finska fördelningen 1792–1797 Västra fördelningen 1792–1797 Norra fördelningen 1792–1797 Västgöta fördelningen 1792–1797 Småländska fördelningen 1792–1797
1800-talet 1833–1847 Militärdistrikten inrättades 1833 som endast en fredstida indelningsform. Blekinge län stod utanför indelningen och utgjorde Flottans militärdistrikt. Militärområde Stabsort Aktivt 1. militärdistriktet Landskrona 1833–1847 2. militärdistriktet Växjö 1833–1847 3. militärdistriktet Göteborg 1833–1847 4. militärdistriktet Stockholm 1833–1847 5. militärdistriktet Arboga 1833–1847 6. militärdistriktet Stockholm 1833–1847
1847–1867 Militärområde Stabsort Aktivt 1. militärdistriktet LandskronaMalmöHelsingborg 1847–18631863–18641864–1867 2. militärdistriktet MariefredStockholmLinköping 1847–18??18??–18631863–1867 3. militärdistriktet KarlstadAlingsåsTöreboda 1847–18621862–18641864–1867 4. militärdistriktet Stockholm 1847–1867 5. militärdistriktet GävleSöderhamnStockholmGävle 1847–18561856–18611861–18661866–1867
1867–1889 Militärområde Stabsort Aktivt 1. militärdistriktet Helsingborg Kristianstad 1864–18871887–1889 2. militärdistriktet Jönköping Linköping Eksjö 1867–18731873–1888 1888–1889 3. militärdistriktet MariestadKarlstadStockholmKarlstadSkövde 1867–18731873–18781878–18821882–1885 1885–1889 4. militärdistriktet Stockholm 1867–1889 5. militärdistriktet GävleStockholm Gävle 1866–18781878–1888 1888 Gotlands militärbefäl Visby 1873–1889
1889–1893 Militärområde Stabsort Aktivt 1. militärdistriktet Kristianstad Helsingborg 1887–18881888–1893 2. militärdistriktet Eksjö 1889–1893 3. militärdistriktet Skövde 1889–1893 4. militärdistriktet Stockholm 1889–1893 5. militärdistriktet Stockholm 1889–1893 6. militärdistriktet Gävle 1889–1893 Gotlands militärbefäl Visby 1889–1893
1893–1901 Militärområde Stabsort Aktivt 1. arméfördelningen Helsingborg 1893–1901 2. arméfördelningen EksjöLinköping 1893–1894 1894–1901 3. arméfördelningen Skövde 1883–1901 4. arméfördelningen Stockholm 1893–1902 5. arméfördelningen Stockholm 1893–1901 6. arméfördelningen Gävle Härnösand 1893–18941894–1901 Gotlands militärområde Visby 1893–1901
1900-talet 1902–1927 Militärområde Stabsort Aktivt I. arméfördelningen Helsingborg 1902–1927 II. arméfördelningen Linköping 1902–1927 III. arméfördelningen Skövde 1902–1927 IV. arméfördelningen Stockholm 1902–1927 V. arméfördelningen Stockholm 1902–1927 VI. arméfördelningen Härnösand Östersund 1902–1910 1910–1927 Gotlands militärområde Visby 1902–1927
1928–1936 Inom varje arméfördelning samt vid Övre Norrlands trupper fanns ett militärområde. Militärområdesbefälhavaren var territoriell chef och underställd chefen för arméfördelningen respektive chefen för Övre Norrlandstrupper.
Militärområde Stabsort Aktivt Södra arméfördelningen Helsingborg 1928–1936 Östra arméfördelningen Stockholm 1928–1936 Östra brigaden Linköping 1928–1937 Västra arméfördelningen Skövde 1928–1936 Norra arméfördelningen Östersund 1928–1936 Övre Norrlands trupper Boden 1928–1936 Gotlands trupper Visby 1928–1936
1937–1942 1937 års organisation med arméfördelningar gav förbanden fördelen genom att arméfördelningschefen kunde inrikta sig på sina huvuduppgifter som utbildning, krigsplanläggning samt mobiliseringsverksamhet inom fördelningen. Inom vardera fördelning fanns även en militärområdesbefälhavare som ledde den territoriella verksamheten.
Militärområde Stabsort Aktivt I. arméfördelningen HelsingborgKristianstad 1937–19391939–1942 II. arméfördelningen Östersund 1937–1942 III. arméfördelningen Skövde 1937–1942 IV. arméfördelningen Stockholm 1937–1942 Gotlands militärområde Visby 1937–1942 Övre Norrlands trupper Boden 1937–1942
1942–1966 Från 1942 indelades Sverige i sju militärområden (numrerade I–VII). I samband med en organisationsförändring 1966 genomfördes också en namnändring. Militärområdena övertog den operativa ledningen, det vill säga militärområdet ansvarade för krigsplanläggningen inom sitt område i händelse av krig.
Militärområde Stabsort Aktivt I. militärområdet Kristianstad 1942–1966 II. militärområdet Östersund 1942–1966 III. militärområdet Skövde 1942–1966 IV. militärområdet StockholmSträngnäs 1942–1963 1963–1966 V. militärområdet StockholmKarlstad 1942–19421942–1966 VI. militärområdet Boden 1942–1966 VII. militärområdet Visby 1942–1966
1966–1990-talet I samband med en organisationsförändring 1966 genomfördes en namnändring på Militärområdena. Militärområdena övertog den operativa ledningen. Det vill säga Militärområdet ansvarade för krigsplanläggning inom området (Milot), i händelse av krig. Vidare reucerades antalet militärområden då VII.militärområdet, som omfattade Gotland, uppgick som ett kommando inom Östra militärområdet.
Militärområde Beteckning Stabsort Aktivt Kommentar Södra militärområdet Milo S Kristianstad 1966–2000 Tidigare I.militärområdet Nedre Norrlands militärområde Milo NN Östersund 1966–1993 Tidigare II. militärområdet Västra militärområdet Milo V Skövde 1966–1993 Tidigare III. militärområdet Östra militärområdet Milo Ö Strängnäs 1966–1991 Tidigare IV. militärområdet Bergslagens militärområde MiloB Karlstad 1966–1991 Tidigare V. militärområdet Övre Norrlands militärområde Milo ÖN Boden 1966–1993 Tidigare VI.militärområdet Gotlands militärkommando MKG Visby 1966–2000 Tidigare VII. militärområdetUppgår inom Milo Ö, men kvarstår som stab.
1990-talet–2000 1966 års organisation bestod fram till åren 1991 och 1993 då de sex militärområdena slogs samman och bildade tre stycken områden samt ett kommando.
Militärområde Beteckning Stabsort Aktivt Kommentar Södra militärområdet Milo S Kristianstad 1966–2000 1993 uppgår Milo V inom Milo S. Mellersta militärområdet Milo M Strängnäs 1991–2000 Bildas genom sammanslagning av Milo B och Milo Ö. Norra militärområdet Milo N Boden 1993–2000 Bildas genom sammanslagning av Milo NN och Milo ÖN. Gotlands militärkommando MKG Visby 1966–2000 Överfördes 1991 till Milo M.
2000-talet 2000–2005 Genom försvarsbeslutet 2000 avvecklades militärområdena och ersattes av militärdistrikt. De nya Militärdistrikten motsvarade geografiskt sett de gamla militärområdena, dock hade man inte med samma territoriella och operativa uppgifter som militärområdena. Utan dessa överfördes till nyinrättade Operativa insatsledningen (OPIL). Militärdistrikten kom istället att bli den lägsta nivån där chefen var territoriellt ansvarig, istället för som tidigare respektive försvarsområde. Deras främsta uppgift var territoriell verksamhet, utbildning av hemvärns- och frivillig personal samt insatser, i första hand inom ramen för stöd till samhället.
Inom respektive militärdistrikt organiserades militärdistriktsgrupper, totalt 29 stycken vilka i princip tog över den gamla försvarsområdesindelningen, som i stort sett följde länsindelningen. Militärdistriktens uppgift var att stödja och utbilda hemvärnet samt övriga frivilliga organisationer. Distrikten avvecklades i sin tur 2005 efter försvarsbeslutet 2004.
Militärdistrikt Beteckning Stabsort Aktivt Kommentar Södra militärdistriktet MD S Göteborg 2000–2005 Tidigare Södra militärområdet Mellersta militärdistriktet MD M Strängnäs 2000–2005 Tidigare Mellersta militärområdet Norra militärdistriktet MD N Boden 2000–2005 Tidigare Norra militärområdet Gotlands militärdistrikt MD G Visby 2000–2004 Tidigare Gotlands militärkommando
2006–2012 Efter militärdistriktens avveckling ersattes de till viss del av fyra Säkerhets- och samverkanssektioner. Sektionerna uppgift är bland annat att regionalt samordna den militära säkerhetstjänsten samt samverka med regionala myndigheter. Sektionerna ledes från Försvarsmaktens Högkvarter i Stockholm, men fanns lokaliserade på fyra orter i Sverige.mil.se (2005-12-08) Nationell ledning Läst 11 juli 2010 De fyra Säkerhets- och samverkanssektionerna ersattes av fyra militärregioner från den 1 januari 2013, vilka övertog sektionernas uppgifter.
Sektion Stabsort Aktivt Ingående län SäkSam sekt Boden Boden 2005–2012 Norrbottens, Västerbottens, Västernorrlands och Jämtlands län SäkSam sekt Göteborg Göteborg 2005–2012 Västra Götalands, Hallands, Örebro och Värmlands län SäkSam sekt Malmö Malmö 2005–2012 Skånes, Blekinge, Kronobergs, Jönköpings och Kalmar län Stockholm 2005–2012 Stockholms, Uppsala, Dalarnas, Gävleborgs, Västmanlands, Södermanlands, Östergötlands och Gotlands län
2013– I Regeringen Reinfeldts budgetpropositionen för 2011 avsågs att i insatsorganisationen inrätta fyra regionala staber. Staberna var tänkta att lyda under Högkvarteret och samordna den markterritoriella verksamheten. Vidare var det även tänkt att staberna ska överta de uppgifter som tidigare utfördes av säkerhets- och samverkanssektioner och insatsledning i Stockholm.Regeringen.se Försvar och samhällets krisberedskap Läst 12 januari 2011 De fyra regionala staberna att lokaliserades till Boden, Kungsängen, Skövde/Göteborg och Revingehed.Forsvarsmakten.se (2011-03-01) Budgetunderlag 2012 Läst 5 mars 2011
Militärregionerna skiljer sig från tidigare organisationer, då de är organiserade som insatsförband, och lyder under cheferna för Norrbottens regemente (I 19), Livgardet (LG), Skaraborgs regemente (P 4) samt Södra skånska regementet (P 7). Vidare inordnades de fyra befintliga Säkerhets- och Samverkanssektioner (SäkSam) och Insatsledning Stockholm i staberna. Stabernas främsta uppgift är att leda territoriell verksamhet på den regionala och lokala nivån. Upprättandet av staberna tillgodosåg det militära ledningsbehovet och är även en samverkanspartner till den civila delen av samhället.