miniatyr|Befolkningskollaps i Mexiko under 1500-talet, tillskrivet upprepade epidemier av smittkoppor och cocoliztli.Befolkningsminskning, också kallat avfolkning, är minskad befolkningsstorlek. Begreppet avfolkning i svenskan inkluderar även lokal avfolkning, relaterad till ökande urbanisering.
Världens befolkning har länge växt, men vissa bedömare menar att världsbefolkningen kan börja minska redan omkring 2050, medan Förenta nationernas (FN) prognoser anger att denna långsiktiga trend i stället avslutas först i mitten av 2080-talet.
Från antiken till början av den industriella revolutionen växte den globala befolkningen mycket långsamt, med cirka 0,04 % per år. Efter omkring 1800 accelererade tillväxttakten till en topp på 2,1% årligen under perioden 1962–1968, men på grund av sjunkande födelsetal låg den på 0,9% år 2023. Den globala årliga ökningen i absoluta tal accelererade till en topp på 93 miljoner år 1990, och var fortfarande hög, 70 miljoner, år 2023.
Tillväxttakten för befolkningen avtar och byts enligt FN till minskning från ca 2090. Exempel på sådan trend idag är Japan, vars befolkning 2023 minskade med 0,5% per år, och Kina, vars befolkning 2023 minskade med cirka 0,2% per år. Europas befolkning förväntas minska på sikt, vilket dock enligt Europeiska unionen (EU) påverkas av omfattningen av invandring.
Folkökningen har avtagit på grund av minskat födelsetal, antal barn per kvinna, från 5,3 år 1963 till 2,25 år 2023. Under så kallad demografisk transition minskar först dödstalen, medan födelsetal minskar senare och därmed ger folkökning under en tid. För att ett land ska behålla sin befolkning i avsaknad av invandring, behöver varje kvinna i snitt föda ungefär 2,2 barn (siffran är något högre än två eftersom inte alla barn lever till vuxen ålder). Många utvecklade länder upplever idag (2025) födelsetal under 2,2, men höga födelsetal finns ännu i Afrika (4,1 i snitt) och delar av västra Asien.
Kvinnor i många länder får färre barn av flera skäl. Färre barn dör i spädbarnsåldern, vilket minskar behovet av barn för hjälp inom familjen. Bättre trygghet vid pensionering minskar motivationen att få många barn. Andra viktiga orsaker är kvinnors förbättrade tillgång till familjeplanering globalt, preventivmedel, längre utbildning och därmed bättre jobbmöjligheter.
Nationella insatser för att hantera en minskande befolkning har hittills huvudsakligen inriktats på de potentiella negativa ekonomiska följderna, med fokus på att öka arbetskraftens omfattning och produktivitet.
Orsaker Folkminskning över tid kan bero på akuta ogynnsamma händelser som infektionssjukdomar, pandemier, svält eller krig, men också på trender som ihållande låga födelsetal, hög dödlighet eller emigration.
Kortsiktiga befolkningschocker Historiskt har kortsiktiga regionala och lokala befolkningsminskningar varit vanliga och orsakats av till exempel:
Sjukdomar, till exempel digerdöden som ödelade delar av Europa under 1300- och 1600-talen, ankomsten av sjukdomar från den gamla världen till Amerika under den europeiska koloniseringen och den så kallade spanska sjukan, en pandemin efter första världskriget, Svält, till exempel den stora irländska svälten på 1800-talet och den stora kinesiska svälten orsakad av stora språnget framåt, med tiotals miljoner döda. Stora vulkanutbrott, vilka kan ändrar klimat och tillgång på mat. Krig, till exempel den mongoliska invasionen av Europa på 1200-talet, som kan ha minskat Ungerns befolkning med 20–40 %, Civila oroligheter, till exempel migration till följd av det syriska inbördeskriget. En kombination av dessa. Den första hälften av 1900-talet i det kejserliga Ryssland och Sovjetunionen präglades av en rad stora krig, hungersnöd och andra katastrofer, vilket medförde befolkningsförluster (ungefär 60 miljoner extra dödsfall).
Kortsiktiga befolkningsminskningar orsakas mer sällan av folkmord eller massavrättningar. Det har till exempel uppskattats att det armeniska folkmordet ledde till 1,5 miljoner dödsfall, den judiska Förintelsen cirka 6 miljoner dödsfall, och under perioden 1975 till 1979 minskade Kambodjas befolkning med 26 procent till följd av omfattande avrättningar utförda av Khmer Rouge.
I modern tid har AIDS- pandemin och COVID-19-pandemin orsakat överdödlighet i ett antal länder.
Folkminskning kan ha oklara orsaker, såsom bronsålderskollapsen, den kanske allvarligaste katastrofen i antikens historia.
Långsiktiga historiska trender i världens befolkningstillväxt Trots kortvariga befolkningschocker har den globala befolkningen fortsatt att öka. Mellan cirka 10 000 f.Kr. och tidigmodern period (vanligen daterad till 1500–1800) växte befolkningen mycket långsamt; i genomsnitt 0,04% per år. Efter 1700, med ökad mänsklig produktivitet på grund av industriella revolutionen, särskilt inom jordbruket, accelererade folkökningen till cirka 0,6% per år, en takt tio gånger snabbare än tillväxten de föregående 12 000 åren. Ökningen av den globala befolkningen medförde att Malthus uppmärksammade överbefolkning.
Efter första världskriget sjönk födelsetalen i USA och europeiska länder under ersättningsnivån. Detta väckte oro över befolkningsminskning. Men återhämtning av födelsetalen i de flesta västländer runt 1940 ledde till "babyboom" med årliga tillväxttakter i intervallet 1,0–1,5 %, och topp 1962–1968 på 2,1 % per år. Detta skingrade tillfälligt oro för folkminskning, och i världen diskuterades då överbefolkning. höger|miniatyr|250x250px|Karta över länder efter födelsetal (total fertility rate) 2023, enligt Population Reference Bureau. Men efter 1968 började den globala befolkningstillväxten minska och FN rapporterade att den år 2023 sjunkit till cirka 0,9%, mindre än hälften av sin toppnivå 1962–1968. Även om den fortfarande växer förutspår FN (2024) att den globala befolkningen kommer att plana ut om ca 60 år (vissa källor förutspår nedgång innan dess). Det huvudsakliga skälet är minskningen av det globala födelsetalet.
Möjliga konsekvenser Prognoser om ekonomiska och andra effekterna av ihållande folkminskning baseras i regel på teoretiska modeller. Studier indikerar att samband mellan folkökning och ekonomisk tillväxt generellt är svagt och kan vara positivt, negativt eller obefintligt. En metastudie fann inget tydligt samband mellan befolkningstillväxt och ekonomisk tillväxt.
Möjliga positiva effekter Effekterna av en minskande befolkning kan vara positiva. Ett mått på ekonomisk framgång är BNP per person, inte den totala BNP. BNP per person (eller per capita) mäter grovt genomsnittlig levnadsstandard. Ett land kan samtidigt öka sin genomsnittliga levnadsstandard vid låg eller negativ befolkningstillväxt. Rysslands ekonomi uppvisade snabb tillväxt från 1999, trots att befolkningen minskade sedan början av 1990-talet.Nicholas Eberstadt. 2005. "Russia, the Sick Man of Europe". Public Interest, Winter 2005 I 17 länder med minskande befolkning steg BNP per capita åren 2000–2020 med i snitt 115 procent. Sådan tillväxt ifrågasätter den gängse uppfattningen att ekonomisk tillväxt kräver befolkningstillväxt, eller att ekonomisk tillväxt är omöjlig under en befolkningsminskning. I USA har sambandet mellan befolkningstillväxt och tillväxt av BNP per capita visat sig vara empiriskt obetydligt. Ekonomiskt välstånd kan öka under perioder av befolkningsminskning.
För att bättre förstå de ekonomiska effekterna av olika demografiska för- och nackdelar analyserade Lee med flera data från 40 länder. Studien visade att en födelsetal som ligger över ersättningsnivån och resulterar i befolkningstillväxt skulle vara mest gynnsam för de offentliga finanserna. Men tal nära ersättningsnivån, och befolkningsstabilitet, skulle vara mest fördelaktigt för levnadsstandarden, särskilt då hänsyn tas till åldersstrukturens inverkan. När även kostnaden för att tillhandahålla kapital till växande arbetskraft beaktas framstår något lägre födelsetal än ersättningsnivån, och gradvis befolkningsminskning, som alternativ som kan maximera konsumtionen per capita.
Ett annat sätt att se på möjliga positiva effekter av folkminskning är att beakta hållbar utveckling och att försöka motverka negativa effekter av mänsklig överbefolkning. Den lägsta uppskattningen av hållbar population är mindre än en miljard, den högsta höga uppskattningen är över en biljon. En statistisk analys av dessa historiska uppskattningar visade att medianen för de höga uppskattningarna för alla intervall skulle vara 12 miljarder, och medianen för de låga uppskattningarna skulle vara cirka 8 miljarder. Men nyare analyser tyder på att en hållbar mänsklig population uppgår till ca 3 miljarder, långt under dagens 8,2 miljarder (2025). Planeten kan därför vara på väg in i en situation där den mänskliga bärförmågan överskrids, vilket stöds av analyser av det globala ekologiska fotavtrycket. och WWF:s Living Planet Report. Dessa rapporter och studier påverkar dock i ringa grad ländernas ekonomier i världen.
Möjliga negativa effekter En minskande befolkning kan även medföra negativa konsekvenser. Om befolkningen krymper riskerar ekonomisk tillväxt, mätt i bruttonationalprodukt (BNP), att avta eller bli negativ. Om folkminskning inte kompenseras av motsvarande eller högre ökning i produktivitet, uttryckt som BNP per capita, kan BNP minska från ett kvartal till nästa, vilket definieras som en ekonomisk recession. Om sådana förhållanden blir långvariga kan landet hamna i lågkonjunktur.
Andra möjliga negativa effekter av en minskande befolkning är:
Deflation orsakad av den åldrande befolkningen En belastning på den mentala hälsan orsakad av permanent recession En förlust av kultur och minskat förtroende bland medborgarna En kris inom vården av äldre i livets slutskede om det saknas tillräckligt med vårdgivare En minskning av militär styrka En nedgång i innovationRepetto, Luca and Cipullo, Davide and Pinchbeck, Edward and Bietenbeck, Jan, Human-Capital Shocks and Innovation: Evidence from Britain’s Lost Generation (2026). CESifo Working Paper No. 12529, Tillgänglig på SSRN: https://ssrn.com/abstract=6363165 En ökning av försörjningskvoten som skulle öka det ekonomiska trycket på arbetskraften. (Försörjningskvot i procent anges ofta som Antal 0-19-åringar + Antal 65+) / (Antal 20-64-åringar) * 100. Den kan förändras om fler arbetar efter 65, och räknar inte in obetalt arbete, t ex hemarbete, voluntärt arbete, eller egen vård av gamla familjemedlemmar) Färre vetenskapliga genombrott Svårigheter att finansiera pensionsprogram om det finns färre skattebetalare
Alla dessa negativa effekter skulle kunna sammanfattas under rubriken "Underbefolkning". Underbefolkning definieras vanligtvis som ett tillstånd där ett lands befolkning har minskat för mycket för att stödja det nuvarande ekonomiska systemet. Folkminskning kan få sekundära effekter som etniska konflikter, flyktingströmmar och hypernationalism, särskilt i regioner där etniska grupper har olika tillväxttakt. Låga födelsetal kan också leda till en åldrande befolkning, där befolkningspyramiden blir "topptung". Åldrande befolkning i Europa har gett upphov till oro över inverkan på social sammanhållning.
En mindre nationell befolkning kan också ha geostrategiska effekter, men sambandet mellan befolkning och makt är svagt. Teknik och resurser spelar ofta en större roll. Sedan andra världskriget har den "statiska" teorin sett en befolknings absoluta storlek som en av komponenterna i ett lands nationella makt. På senare tid har teorin om "humankapital" framkommit. Denna uppfattning menar att arbetskraftens kvalitet och kompetensnivå samt den teknologi och de resurser som finns tillgängliga för den är viktigare än bara en nations befolkningsstorlek.
Samtida förändringar per land