Livregementets husarer (K 3) är ett kavalleriförband inom svenska armén som verkat i olika former sedan 1815. Förbandsledningen är sedan 1984 förlagd i Karlsborgs garnison i Karlsborg. Åren 1815–1974 var regementet en del av Kungl. Maj:ts Liv- och Hustrupper.Braunstein (2003), s. 175-177Kjellander (2003), s. 263-264Holmberg (1993), s. 19
Historia Bildandet Livregementets husarer härstammar från de ryttarfanor som sattes upp av Gustav Vasa 1536 i Uppland (Upplandsfanan), Södermanland, Västmanland, Närke och Värmland. Dessa sammanfördes till två regementen vilka enligt 1634 års regeringsform sammanfördes till ett. Regementet benämndes från 1636 vanligtvis Upplands ryttare. Dess förste chef var Isak Axelsson Silversparre. Den 26 november 1667 upphöjdes regementet till kunglig livtrupp, som tack för sina insatser under Karl X Gustavs fälttåg, och fick namnet Livregementet till häst. Samtidigt utnämndes greve Otto Wilhelm von Königsmarck till chef för regementet. Regementet utmärkte sig för stor tapperhet i slaget vid Lund 1676, under Nils Bielkes befäl. Karl XI lär ha yttrat efter segern: "min krona hängde på Bielkes värjspets, och att jag näst efter Gud har min tappre Bielke samt mitt Livregemente att tacka för segern". Bielkes berömda värja finns fortfarande bevarad inom familjen.
År 1680 blev regementet indelt inom östra Svealand. Livregementet till häst var det enda regemente inom Stockholms garnison som inte var värvat. År 1785 bildades en särskild trupp lätta dragoner vid regementet. Den bildades genom att 18 man från respektive kompani tillfördes dragonerna, som bildade fyra kompanier om 36 man i vardera. Denna styrka utökades senare och 1789 under det ryska kriget uppträdde man som eget förband om 300 man, sex kompanier, under namnet Lätta Dragonkåren av Kungl. Maj:ts Livregemente.
År 1791 omorganiserades regementet till en brigad bestående av Livregementsbrigadens kyrassiärkår, som bestod av kompanierna som låg närmast huvudstaden, och som utgjorde tungt kavalleri. Livregementsbrigadens lätta dragonkår bestod av Örebro, Fellingsbro, Östra Närkes och Vadsbo kompanier. Livregementsbrigadens lätta infanteribataljon bestod av kompanierna i Västmanland, och från 1804 även Södermanlands kompani. År 1815 blev Livregementsbrigadens lätta dragonkår självständig och fick namnet Livregementets husarkår. Kåren var indelt främst i Närke och norra Västergötland.
Den rangordning som hade fastställts i 1634 års regeringsform började halta och skapa luckor efter freden i Fredrikshamn den 17 september 1809, då Finland tillföll Ryssland och de svenska regementen i Finland upplöstes. Därmed fanns det ett behov med att skapa ett nytt system. Under kronprins Karl Johans tid infördes 1816 ett nytt numreringssystem, där de svenska regementena genom en generalorder den 26 mars 1816 tillfördes ett officiellt ordningsnummer, till exempel № 3 Livregementets husarkår.von Konow (1987), s. 19 Till grund för numreringen låg inte bara ett regementes status, utan också de svenska landskapens inbördes ordning, samt att Svealand, Götaland och Norrland skulle varvas. De lägsta ordningsnumren tilldelades "liv- och hus- trupperna". Dessa nummer hade dock ingenting med rangordningen att göra, vilket bland annat framgår av gamla förteckningar där infanteri- och kavalleriförband är blandade just med hänsyn till rang och värdighet.Björkenstam (1994), s. 10-11
I regeringens proposition 1902:1 konstaterades det att kavalleriets nuvarande kasernetablissement inte kunde inrymma den verksamhet som beslutat genom försvarsreformen 1901, det vill säga det saknades tillfredsställande förläggningsmöjligheter för både personal och hästar. För Livregementets husarer och Smålands husarregemente ansågs situationen vara så pass ohållbar att helt nya kasernetablissement föreslogs. År 1902 fick arméförvaltningen i uppdrag av regeringen att sluta avtal med Skövde om upplåtande mark till kasernetablissement för Livregementets husarer och Första Göta trängkår.Ljungné (1991), s. 19
I samband med 1914 års härordning justerades 1914 samtliga ordningsnummer inom armén. För till exempel Livregementets husarer innebar det att regementet blev tilldelad beteckningen K 3. Justeringen av beteckningen gjordes för att särskilja regementen och kårer mellan truppslagen. Det med bakgrund till att namn och nummer som till exempel № 3 Livregementets grenadjärkår och № 3 Livregementets husarkår kunde förefalla egendomliga för den som inte kände till att förbanden ifråga tillhörde skilda truppslag.von Konow (1987), s. 18
Inför 1955 års riksdag föreslog regeringen för riksdagen, på förslag från chefen för armén Carl August Ehrensvärd, en viss reducering av arméns organisation. Bland annat föreslogs att antalet stamridhästar skulle minskas vid kavalleriet, från 1455 till 435 hästar till budgetåret 1959/1960. Vidare föreslogs en reducering av kavalleriets organisation, där Livregementets husarer föreslogs att från budgetåret 1956/57 reduceras till att omfatta en bataljon. Bataljonen skulle samtidigt administrativt underställas Skaraborgs pansarregemente (P 4). Utbildningen av beridna jägare skulle överföras till Norrlands dragonregemente (K 4), samt att fältpolisutbildningen vid Svea livgarde skulle överföras till Livregementets husarer. Livregementets husarer skulle från denna tidpunkt utbilda 150 jägare på motorcykel och cykel samt 200 fältpoliser. I stort sett avhästades Livregementets husarer genom denna omorganisation. Av förbandets 432 stamridhästar kom endast 15 stamridhästar att bibehållas, dessa behölls av anledningen att officerarna skulle kunna vidmakthålla sin ridskicklighet för krigsplacering vid jägarskvadronerna.
Genom ett Kungligt brev från den 11 maj 1955 beslutades att regementet skulle reduceras med en bataljon. Därmed upphörde utbildning av manskap för beriden tjänst vid kavalleribataljonen. Vid denna tidpunkt omfattade bataljon cirka 600 hästar av olika kategorier. Dock var ett stort antal av dessa hästar redan utackorderade och placerade vid andra förband. Kvar vid regementet kvarstod endast 15 stamhästar, som bibehölls för befälets utbildning.Byström (1967), s. 86-87 Den 1 juli 1955 reducerades regementet till att omfatta en bataljon, vilken administrativt underställdes Skaraborgs pansarregemente (P 4).Holmberg (1993), s. 19 Även om Livregementets husarer var administrativt underställda Skaraborgs pansarregemente, lydde fortfarande sekundchefen under militärbefälhavaren, avseende utbildning och övningar. Även underofficerarna och officerarna var fortfarande placerade inom kavalleriet. Livregementets husarer var nu avsuttna och en bataljon hade utgått. Den kvarstående bataljonen organiseras till att utbilda jägarförband. Även den till Svea livgarde förlagda utbildningen av fältpoliser skulle överföras till Livregementets husarer. Totalt skulle den årliga utbildningen uppgå till 150 jägarsoldater på motorcykel och cykel samt omkring 200 fältpoliser (MP).
Reduceringen Inför försvarsbeslutet 1958 föreslog chefen för armén att Livregementets husarer skulle avvecklas och utbildningen skulle fördelas på andra förband. Bakgrunden var att armén skulle minska sin krigsorganisation. Spaningsutbildningen föreslogs överföras till pansarinfanteriregementena, medan fältpolisutbildningen föreslogs återföras till Svea livgarde. Det kasernområde som Livregementets husarer efterlämnade sig föreslogs utnyttjas helt för Signalbataljonen i Skövde (S 2), som samtidigt skulle ombildas till en signalkår. Därigenom kunde området nyttjas för signalutbildning, samt att en flytt av teletekniska installationer då kunde undvikas. År 1959 föreslogs om en ändring av delar av försvarsbeslutet, där Signalbataljonen i Skövde nu istället föreslogs omlokaliseras till Karlsborgs garnison, för att där organiseras som ett signalregemente. Det med bakgrund till att Karlsborgs luftvärnsregemente samtidigt föreslogs för att avvecklas. Omlokaliseringen av fältpolisutbildningen kvarstod dock, då förutsättningarna ansågs bättre i Stockholm jämfört med Skövde. Spaningsutbildningen skulle dock kvarstå i Skövde. Med bakgrund till att utbildningskontingenten nu minskades, föreslogs att Livregementets husarer skulle kvarstå administrativt och förvaltningsmässigt till Skaraborgs pansarregemente. Därmed ansågs samtidigt att matsalen samt viss förrådsverksamhet kunde avvecklas vid kasernetablissementet, då detta produktionsstöd kunde fås från Skaraborgs pansarregemente.
OLLI-reformen I samband med OLLI-reformen, vilken genomfördes inom försvaret åren 1973–1975, sammanslogs Skaraborgs regemente med Skövde försvarsområde (Fo 43), som med sammanslagningen bytte namn till Skaraborgs försvarsområde. Från den 1 juli 1974 bildades försvarsområdesregementet P 4/Fo 35. Detta medförde att inom Skaraborgs försvarsområde blev Skaraborgs regemente ett A-förband (försvarsområdesregemente), Göta trängregemente och Göta signalregemente blev B-förband (utbildningsförband) och Livregementets husarer (K 3) blev ett C-förband. Skaraborgs regemente fick det samlade mobiliserings- och materialansvaret inom försvarsområdet och B- och C-förbanden svarade endast som utbildningsförband. Med reformen kvarstod Livregementets husarer som ett fristående utbildningsförband med egen chef, men förblev förvaltningsmässigt anslutet till Skaraborgs regemente.
1974 års regeringsform I samband med att 1974 års regeringsform trädde i kraft den 1 januari 1975, ändrades namnet på regementet från Kungliga Livregementets husarer till enbart Livregementets husarer. Samtidigt fråntogs Konungen den formella rollen som högste befälhavare för krigsmakten, vilket även kom att gälla rollen som regementschef över gardesförbanden. Från den 1 januari 1975 blev monarken istället hederschef över gardesförbanden.
Försvarsbesluten Genom att Livgardesskvadronen omorganiserades den 1 juli 1975 till regemente, kom militärpolisutbildningen att överföras från Livregementets husarer (K 3) till Livgardets dragoner (K 1). I samband med övergången från utbildning i kompani till bataljon blev Livregementets husarer 1976 åter regemente. Inför försvarsbeslutet 1982 föreslog Överbefälhavaren (ÖB) att Livregementets husarer (K 3) senast 1985 skulle omlokaliseras till Karlsborg. Detta med anledning att ÖB även ville avveckla Göta signalregemente (S 2), för att starkt begränsa signalutbildningen där. Vidare önskade ÖB att inom Skövde garnison omlokalisera Göta trängregemente (T 2). Regeringen delade Överbefälhavarens förslag, som därmed föreslog för riksdagen att Livregementets husarer (K 3) skulle överta myndighetsansvaret för Fallskärmsjägarskolan, samt ansvaret för viss stabs- och sambandsutbildning i Karlsborg. Det kasernområde som friställdes med omlokaliseringen av Livregementets husarer (K 3), skulle istället utnyttjas för att samlokalisera kvarvarande förband på andra platser i Skövde.
Inför försvarsbeslutet 1996 föreslog Försvarsmakten att omlokalisera Livregementets husarer till Borås för att där bilda en större armégarnison bestående av Älvsborgs regemente, Älvsborgsbrigaden och Livregementets husarer. Regeringen ansåg emellertid att Livregementets husarer skulle kvarstå i Karlsborg. Dock ansåg man att stabs- och sambandsförband skulle upphöra vid regementet, vilket medförde att Göta signalbataljon avvecklades den 31 december 1997.