Örebro

Örebro () är en tätort vid Hjälmarens västra strand i Närke, samt centralort i Örebro kommun och residensstad i Örebro län. Örebro är Sveriges sjunde största tätort med i tätorten.

Örebro var under första hälften av 1900-talet känd som "skostaden", eftersom ett stort antal skofabriker fanns där. Dessa är numera nedlagda. Fortfarande är dock Örebro i viss mån en industristad, även om staden under senare delen av 1900-talet alltmer kommit att präglas av service, tjänster och utbildning. Stora arbetsgivare är Örebro universitet, Epiroc och Universitetssjukhuset i Örebro.

Örebro är en handels- och logistikstad med ett strategiskt läge 200 km från Stockholm, 330 km från Oslo och 280 km från Göteborg.

Ortnamnet Enligt en äldre uppfattning, som framfördes av Erik Gustaf GeijerGeijer, s. 409. Se även artikeln Eyra var Eyrarsundsbro eller Eyrarsund (jfr Ör), senare Öresund, det ursprungliga namnet på Örebro. Denna äldre etymologi är numera övergiven och det anses att Eyra- är en felaktig och missuppfattad form för Öra- i Örabro. Namnformen Eyra- användes i namnet på stadens fotbollsanläggning, Eyravallen, i mer än 80 år.

I slutet av 1100- eller början av 1200-talet omtalades Horebro, bland annat i ett latinskt donationsbrev från jarlen Birger Brosa (död 1202)Svenskt diplomatarium s. 682, även om inga äldre privilegier än från 1404 är kändaMargit Palmaer-Waldén 1965 s. 13. Den äldsta bron över Svartån kallades ännu till 1600-talets mitt Örebron (numera Storbron), och det kan alltså vara på själva bron det äldsta dokumenterade namnet Horebro syftarPalmaer-Waldén & Johansson sid. 13-14. Nästa kända skrivning av ortnamnet är Ørabro (1260). Staden har fått sitt namn av den bro som fanns där Örebroåsen genombryts av Svartån. Ör är ett gammalt nordiskt ord, 'eyrr' på isländska, som betyder ungefär grus(bank).

miniatyr|Engelbrekt Engelbrektsson med Örebro rådhus på Stortorget. Fotograf: Curt Götlin. miniatyr|Örebro slott omkring år 1680. Ur Suecia antiqua et hodierna, och därmed troligen inte helt tillförlitligt.

Historia Örebro är beläget på och omkring en låg rullstensås på Närkeslätten, på bägge sidor om Svartån. Där Svartån brutit sig genom åsen gjorde rullgruset ån grund, och möjlig att ta sig över. Med tiden byggdes en bro över vadstället, som, då den vilade på bankarna av rullgrus, kom att kallas Örebron. Denna bro, liksom förekomsten av sju, ännu bevarade, landsvägar gjorde att det fanns goda förutsättningar för bebyggelse. De sju landsvägarna är: Vägen mot Västergötland som var en del av Eriksgatan. Vägen mot Östergötland över Tylöskogen mot Skänninge och Linköping. Pilgrimsvägen mot Motala och Vadstena. Letstigen mot Värmland och Tingvalla. Vägen norrut mot Västmanland och Dalarna. Vägen mot Fellingsbro och Arboga, en del av Eriksgatan. En sydligare alternativ väg till Arboga var Ramstigen. Vägen söder om Hjälmaren mot Vingåker och Nyköping.

Förutom vägarna fanns sjöförbindelse över Hjälmaren mot andra delar av Mälardalen. Denna förbindelse spelade utomordentligt stor roll, både sommar- och vintertid.

Slaget vid Örebro stod 1161, då enligt Västgötalagens kungalängd kung Magnus Henriksson togs av daga av Karl Sverkersson.

Någon gång på 1200-talet tros Örebro ha fått stadsprivilegier. Örebro stad bestod på den tiden bara av kvarteren mellan Storbron och Stortorgets västra del, samt kvarteren runt torget. Huvudgatan genom Örebro, den så kallade Gatun, dagens Drottninggatan–Storgatan, gick från söder till norr, dock med en annan sträckning än dagens. Det var länge stadens enda gata.

Det blev intressant för makthavare att kontrollera denna knutpunkt. En kungsgård finns dokumenterad vid Örebro år 1347. Det var troligen kung Magnus Eriksson som på 1350-talet lät anlägga en fästning på den holme där det nuvarande Örebro slott ligger.

Under medeltiden var Örebro inblandat i många stridigheter. Fästningen byggdes på 1300-talet ut till en borg och belägrades vid upprepade tillfällen. Vid karmelitklostret (Vårfruklostret, se nedan) uppstod redan på 1300-talet en skola, Örebro skola.

På 1400-talet styrdes det dåvarande Sverige från Danmark av kung Erik av Pommern som såg Sverige som ett lydrike till Danmark. Landskapen i Sverige styrdes av svenska fogdar som var överlöpare. Den kanske mest kända "erövringen" (befrielsen från danskarna) av Örebroborgen gjorde Engelbrekt Engelbrektsson år 1434. Borgen förlänades senare till honom.

Vid den nya bron växte snart en liten köpstad upp. Under det sena 1500-talet ingick Örebro i Hertig Karls (senare Karl IX) hertigdöme. Staden fick ensamrätt på järnhandel i regionen och Örebros köpmän förmedlade export av Bergslagens järn och sålde i gengäld livsmedel till bergsmännen. Befolkningen i Örebro steg till 600 personer på 1500-talet. Flera riksdagar hölls i Örebro på 1500-talet. Kung Karl IX byggde om borgen till ett modernt renässansslott.

I Örebro hölls landstingen och samtidigt den stora årsmarknaden Hindersmässan (Hindriksmässan). Detta skedde på Henriksdagen, den 19 januari. Numera är Hindersmässan framflyttad till omkring den 26 januari. Vid landstingen mottog kungarna hyllningar av närkingarna. Platsens vikt som landskapets huvudort, i förening med dess läge, gav den betydelse för hela riket, därför att den användes ofta för möten och herredagar, bland annat i februari 1529, då ett kyrkomöte där fattade viktiga beslut och gjorde betydelsefulla uttalanden i reformatorisk riktning. I december 1539–januari 1540 hölls rättegång med Olaus Petri och Laurentius Andreæ. Dessa herrar svor den 4 januari 1540 på Gustav Vasas "blotta" svärd att bli kungens "lifsarfherrar trogne och hulde", det vill säga förband sig till arvrikets erkännande.

Under 1800-talet hölls två riksdagar i Örebro, nämligen 1810, då Jean Baptiste Bernadotte, furste av Pontecorvo (senare kung under namnet Karl XIV Johan), den 21 augusti valdes till tronföljare. För att visa sin uppskattning över sin "adoptivson" lät Karl XIII ge Örebro skola namnet Karolinska skolan. Vid riksdagen 1812 antogs en ny tryckfrihetsförordning och beväringsinstitutionen infördes. I Fredshuset ("fru Hjorts hus") slöts Freden i Örebro den 18 juli 1812 mellan England och Ryssland. Därigenom "grunden lades till Napoleons omstörtande". Underhandlare var Lars von Engeström, Thornton och van Suchtelen. 1849 och 1850 hölls det liberala reformmöten i Örebro, varvid diskuterades och antogs förslag till regeringsform och vallag.

Staden har några gånger varit hemsökt av större eldsvådor, se Örebro stadsbränder.

År 1863 stod det nya Örebro rådhus klart.

Första delsträckan (Örebro–Ervalla) av Sveriges första allmänna, normalspåriga järnväg med lokomotivdrift, Köping-Hults Järnväg, invigdes år 1856. År 1888 invigdes Örebro kanal med tillhörande sluss, som gjorde det möjligt för båtar och skepp att ta sig upp till de centrala delarna av Örebro.

Det första större företaget i Örebro var Örebro gevärsfaktori, grundlagt kring sekelskiftet 1600 av Hertig Karl. Örebro utvecklades snabbt i slutet av 1800-talet i samband med industrialiseringen. Örebro tändsticksfabrik grundades år 1844, och blev innan nedläggningen 1892 landets näst största. I slutet av 1800-talet grundades de första skofabrikerna i Örebro, som tillsammans med Kumla kom att bli centrum för skotillverkningen i landet. 1896 grundades Örebro kexfabrik, och samma år erhöll Örebro stapelstadsrättigheter, efter att tidigare ha varit uppstadForssell del 2, s. 166. I slutet av 1960-talet och början av 1970-talet drabbades stadens näringsliv av en allvarlig kris till följd av sko- och kexindustrins nedläggningar. I och med detta slutar en epok i stadens historia, då Örebro varit känd som en "sko- och kexstad". Som en del i ett åtgärdspaket, för att få stadens ekonomi på fötter igen, utlokaliserades delar av Statistiska centralbyrån till Örebro, liksom även Trafikregistret. Örebro fick också en universitetsfilial till Uppsala universitet förlagd till staden. Universitetsfilialen blev år 1977 Högskolan i Örebro, som år 1999 blev Örebro universitet.

Viktiga möten och riksdagar i Örebro 1278 hålls ett stormannamöte i Örebro, där den avsatte kungen Valdemar Birgersson träffade sin bror, kung Magnus Ladulås. 1292 hölls ett råds- och kyrkomöte i Örebro. Den nye strängnäsbiskopen, Isar (Isarus), vigs. 1308 herremöte efter Håtunaleken 1306. Bröderna och hertigarna Erik, Valdemar och Birger möttes, varvid en förlikning ingicks. Kung Birger avstod nära 2/3 av Sverige i förläning till sina bröder. 1321 stormannamöte. Möjligen deltog kungamodern, prinsessan Ingeborg Håkansdotter. 1333 rådsmöte, varvid kung Magnus Eriksson blev beviljad hälften av alla svenska kyrkors tionde. 1347 riksmöte angående ny landslag, kallad Magnus Erikssons landslag. 1468 herredag i Örebro. Man kom överens om att Ivar Axelsson skulle efterträda kung Karl Knutsson (Bonde), i händelse av dennes död. Tord Pedersson (Bonde) valdes till ny ärkebiskop efter Jöns Bengtsson (Oxenstierna). 1522 håller riksföreståndaren Gustav Vasa rådsmöte i Örebro efter att ha belägrat och återtagit av Örebro slott från danskarna den 30 januari. 1529 hölls Örebro koncilium, det första evangeliska kyrkomötet. Då intogs en "reformkatolsk" linje som inte innebar en fullständig brytning med katolska kyrkan. 1531 hölls riksmöte i Örebro. Beslut om att betala skatt till Lübeck med kyrkklockor. Detta beslut ledde till det s.k. Klockupproret. 1540 vid nyårstid hölls herremöte i Örebro. Laurentius Andreæ och Olaus Petri anklagade för högförräderi, men togs till nåder så småningom. Kyrkan underställdes nu administrativt kungamakten. Vid samma möte beslöts att Sverige skulle vara ett arvrike. Arvprinsarna Erik och Johan svor trohetsed "vpå Örebro slåth". 1543 hölls ett herremöte i Örebro vid hindersmässotid. Gustav Vasa sade upp vapenvilan med Nils Dacke och hans folk. 1586 antogs Örebro artiklar, där prästerna i Hertig Karls hertigdöme antog en lokal kyrkoordning som reaktion på Johan III:s katoliserande tendenser. Örebro artiklar var ett inlägg i den s.k. Liturgiska striden. Riksdagen år 1602: Beslut om att skicka representanter till gränsmöte med Kristian IV av Danmark. Riksdagen år 1606: Målet var att stoppa Sigismund och katolicism. I samband med detta möte avrättades Petrus Erici, "Petrus Petrosa", för förräderi såväl mot konungen som den "rätta" religionen. Riksdagen år 1608: Fredstrevare från Polen. Karl IX försökte ena protestanter. Riksdagen år 1610: Kronprins Gustav Adolf framträder. Hot från Danmark. Riksdagen år 1614: Huvudämnet var det Ingermanländska kriget, d.v.s. kriget mot Ryssland. Kungen sökte fred, men ville samtidigt behållda de erövrade områdena. Ny rättsordning: ett "översta parlament", senare Svea hovrätt, tillskapas. Riksdagen år 1617: Ny riksdagsordning. Örebro stadga föreskrev att var och en som hade kontakt med Sigismund och hans familj skulle betraktas som förrädare. Kungen meddelade också att han avsåg att kröna sig. Riksdagen år 1810: Marskalk Jean Baptiste Bernadotte, senare kung Karl XIV Johan, valdes till svensk tronföljare. Riksdagen år 1812: När bl.a. Freden i Örebro slöts. Reformmötena i Örebro även kallade Örebro möte hölls 1849, 1850 och 1853.

Militärstaden

miniatyr|Svea trängkårs kanslihus. miniatyr|Livregementets grenadjärers kasernetablissemang

Örebro blev garnisonsstad 1836 när delar av Livregementets husarers verksamhet förlades på Olaigatan. 1907 utökades garnisonen då Svea trängkår förlades till Västra mark. Och 1912 förlades ytterligare ett förband till staden i samband med att Livregementets grenadjärer flyttade in till Rynninge från sin tidigare mötesplats i Sannahed. De olika förbanden har sedan givit namn till olika platser och stadsdelar i staden. Sedan den 1 juli 2000 finns endast två militära förband kvar i staden.

Örebro

Källa och licens