Fernando Alonso Díaz, född 29 juli 1981 i Oviedo i Asturien, är en spansk racerförare som sedan 2023 kör för Aston Martin i Formel 1.https://www.astonmartinf1.com/en-GB/news/announcement/fernando-alonso-to-join-aston-martin-f1-in-2023 Han blev världsmästare i formel 1 säsongerna och för Renault. Alonso är den förare som startat flest Formel 1-lopp någonsin.https://www.autosport.com/f1/news/which-f1-driver-has-the-most-race-starts-hamilton-raikkonen-and-more/10338884/
Alonso tävlade från 2010 för Scuderia Ferrari. 2015 avbröt Alonso sitt samarbete med dem och bytte stall till McLaren där han blev kvar till och med säsongen 2018. År 2018 vann han med Toyota Le Mans 24-timmars tillsammans med Sébastien Buemi och Kazuki Nakajima. År 2021 gjorde Alonso comeback i Formel 1 för Alpine där han stannade till och med säsongen 2022.
Alonso bor utanför Genève i Schweiz.
Racingkarriär Sammanfattning Alonso debuterade i formel 1 . Hans definitiva genombrott kom säsongen då han blev världsmästare i Formel 1. Alonso var då den yngste som erövrat mästartiteln i den racingklassen. Genom vinsten i Kinas Grand Prix 2005 säkrade han också konstruktörsmästerskapet för Renault 2005.
Säsongen vann Alonso sju lopp, varav fyra i följd, och kom tvåa i sju av de 18 loppen. I och med segern i säkrade han i praktiken VM-titeln , Alonso behövde endast en poäng till och i säsongens sista lopp kunde han relativt enkelt komma tvåa och därmed ta sin andra VM-titel. Alonso är den förste spanjoren som vunnit i Spanien, vilket han gjorde i Spaniens Grand Prix 2006.
Säsongen körde Alonso för McLaren och hade inför det avslutande loppet i Brasilien chansen att ta en ny VM-titel men han slutade i stället trea i förarmästerskapet.
Den 10 december 2007 blev det klart att Alonso skulle köra för Renault säsongen vilket han även gjorde säsongen . Alonso skulle inte komma till start i Valencia för att Renault var avstängda på grund av att han tappade ena framdäcket i Ungern, men överklagan gjorde att han kunde starta. Efter att en skandal kring Renault och en avsiktlig krasch av Nelson Piquet Jr. för att Alonso skulle vinna Singapores Grand Prix 2008 frikändes Alonso, vilket ledde till att han kunde skriva på för Ferrari.
2001 Alonso inledde sin karriär säsongen i Minardi, som just köpts av Paul Stoddart. Alonso fick Tarso Marques som stallkamrat och många trodde att Alonso skulle komma på artonde plats i kvalet, men det var Marques som kom sist. Detta blev en följetong inom Minardi, där Alonso konstant utklassade Marques och Benetton, som just skulle bli Renault, anmälde sitt intresse för Alonso. Renault stallchef Flavio Briatore, som dessutom var Alonsos manager, hade därför inga problem att få Alonso som testförare i stallet 2002.
Starten i Renault Alonso skötte sitt testjobb med bravur och fick därför inför säsongen chansen att tävla för Renault när Jenson Button fick lämna stallet. Alonso parades ihop med Jarno Trulli och de blev snabbt kompisar. Fernando startade säsongen med en blygsam sjundeplats, men i Malaysia tog han pole position, som den yngste någonsin, och kom sedan trea i loppet. Att en ny stjärna var född såg man i Brasilien. Men där höll hans karriär på att få ett drastiskt slut när han körde in i Mark Webbers vrakdelar och sedan in i en mur i 250 km/h varefter loppet bröts. Alonso, som slutade trea, hade tur som klarade sig undan större skador, men han kunde inte närvara på podiet under prisceremonin.
Nästa pallplats kom på hemmaplan i Spanien där han nästan slog Michael Schumacher. Alonso låg trea i förar-VM efter halva säsongen, men började sedan tappa, när Williams hittade formen. I Ungern skrev Alonso historia då han blev den yngste vinnaren någonsin. Alonso slutade som sexa i förar-VM. Paralleller började dras med Michael Schumacher, som inledde karriären under Flavio Briatore i dåvarande Benetton .
Säsongen började Alonso med en tredjeplats i Australien, men fortsatte ganska dåligt och låg ett tag 16 poäng efter Trulli, som låg fyra i mästerskapet. Alonso kom dock igång i Frankrike där han ledde, men under andra halvan av loppet tappade han ledningen och slutade tvåa. I Tyskland och Ungern tog han två nya tredjeplatser. Annars byggde Alonso sin säsong till stor del på fjärdeplatser och slutade också fyra i förar-VM. Alonso tog färre poäng men Trulli fick sparken och gick till Toyota. Istället körde Jacques Villeneuve i de tre sista loppen, men han var chanslös mot Alonso.
VM-titeln 2005 Säsongen var Michael Schumacher i Ferrari som vanligt favorit. De övriga förarna tippades i bästa fall få biroller. Alonso fick den rutinerade italienaren Giancarlo Fisichella från Sauber som stallkamrat. När han kom till Renault sades det att han aldrig hade blivit besegrad av någon stallkamrat. I Australien tog Fisichella pole position, efter att ha varit den ende som fått köra kvalet under hyfsade förhållanden, och höll sedan undan i toppen. Alonso, som kvalat in på 13:e plats, gjorde dock ett förnämligt lopp och slutade på tredje plats. I Malaysia startade Alonso från pole position och körde sedan ifrån de andra och vann övertygande sitt andra lopp i karriären. I Bahrain var det samma historia och Alonso ledde förar-VM klart när tävlingsserien kom till Europa.
I San Marino tog Alonso en imponerande seger trots att Schumachers Ferrari hade börjat fungera klart bättre. Schumacher lyckades inte ta sig förbi Alonso, som gjorde en mästerlig försvarsinsats. I Spanien vann Kimi Räikkönen i McLaren efter en oerhört imponerande körning. Alonso kunde inte konkurrera efter att ha gjort ett felaktigt däckval. I Monaco visade Räikkönen att segern i Spanien inte var en tillfällighet efter att ha dominerat hela helgen. Alonso valde återigen fel däck, men denna gången fick det betydligt värre konsekvenser eftersom han hade i sämre fäste än konkurrenterna i slutet av loppet. Nick Heidfeld och Mark Webber i Williams kunde ta sig förbi medan fyra andra förare låg tätt bakom när han gick i mål. Alonso visade här dock prov på stor kyla och slutade fyra.
I Europas Grand Prix tog Alonso en oväntad seger. Räikkönen ledde från start ända fram till sista varvet då hans hjulupphängning gick sönder på grund av däckvibrationer. Då kunde Alonso rulla i mål som segrare och i 32 poängs ledning. I Kanada gjorde Alonso säsongens enda riktiga misstag, när han kraschade på väg mot en andraplats. I USA gjorde Alonso ett dåligt kval men när loppet började bröt han och övriga Michelinförare tävlingen på grund av bristande däcksäkerhet.
I Frankrike hade Alonso roligare och tog säsongens femte seger, som han fick gratis efter att Räikkönen tvingats byta motor. I Storbritannien tog Alonso en andraplats bakom Juan Pablo Montoya. Det hade han råd med eftersom han kom före Räikkönen som bytt motor och blev trea. I Tyskland hade Alonso återigen tur, när Räikkönens växellåda havererade och han var tvungen att bryta i ledning. Alonso tackade och tog emot och ledde nu förar-VM med 36 poängs marginal.
I Ungern krockade Alonso med Ralf Schumacher i Toyota i första kurvan och han blev elva. Räikkönen vann loppet och låg nu 26 poäng efter spanjoren. I Turkiet kom Alonso tvåa efter Räikkönen, efter att Montoya krockat med Tiago Monteiro i Jordan, som han skulle varva. I Italien blev det en ny andraplats bakom Montoya och Fisichella slog Räikkönen efter ett motorbyte och en punktering. I Belgien såg Alonso ut att vara på väg mot en tredjeplats men blev tvåa bakom Räikkönen efter att den varvade Antônio Pizzonia i Williams kört på Montoya och de båda fick bryta.
I Brasilien behövde Alonso en tredjeplats för att ta över VM-titeln och detronisera Michael Schumacher, vars Ferrari inte höll måttet. Det var precis vad Alonso gjorde när han defilerade i mål bakom Montoya och Räikkönen. Alonso vann förarmästerskapet, bland annat för att Räikkönen drabbats av McLarens tekniska problem, och blev också den yngste världsmästaren i formel 1-sportens historia. I Japan vann Räikkönen vann före Fisichella medan Alonso tog ännu en tredjeplats efter ett regnkval som missgynnat honom. I Kina lyckades Alonso äntligen slå Räikkönen på lika villkor, något som han inte gjort sedan i loppet i Bahrain. Alonso slutade på 133 poäng, före Räikkönen på 112 och Michael Schumacher på 62.
VM-titeln 2006 Säsongen hade tre favoriter, Alonso, Kimi Räikkönen i McLaren och Michael Schumacher i Ferrari. I premiären i Bahrain vann Alonso efter att ha passerat Schumacher i samband med det sista depåstoppet. Räikkönen var dock den som fick mest beröm för sin magiska uppkörning från sista till tredje plats. Många trodde nu att dessa tre skulle göra upp om mästartiteln, men så skulle det inte bli.
I Malaysia vann Giancarlo Fisichella före Alonso som ytterligare drygade ut sin ledning, när Schumacher blev sexa och Räikkönen bröt. Loppet i Australien var ännu en framgång för Renault och Alonso. Spanjoren vann loppet före Räikkönen, medan Schumacher kraschade. I San Marino vann Schumacher och Alonso klarade utan problem en andraplats, medan Räikkönen blev femma. I Europas Grand Prix kom ännu en vinst för Schumacher, med Alonso som tvåa och Räikkönen fyra.
Sedan började Alonsos stora svit i Spanien där han vann före Schumacher och ungefär här försvann Räikkönen från striden genom sin femteplats. I Monaco vann Alonso på domarnas bestraffning av Schumacher, som kom femma. Det gjorde att Alonsos marginal i mästerskapet nu var uppe i 21 poäng. Både i Storbritannien och Kanada blev det enkla segrar för Alonso. Det tråkiga för honom var att Räikkönen båda gångerna mot slutet släppte Schumacher förbi sig, vilket gjorde att Alonsos ledning, trots hans totala dominans, bara var 25 poäng.
Därefter kom svackan. Trots att bara tio bilar överlevde de fem första varven i USA blev Alonso inte bättre än femma. Schumacher vann där liksom i Frankrike och Tyskland. Alonso kom tvåa i Frankrike, men i Tyskland hade Renault tvingats plocka bort sina massadämpare, vilket gjorde bilen långsammare. Han blev dock femma, tack vare att stallkamraten Fisichella släppte förbi honom i slutet. I Ungern gjorde han två regelöverträdelser på fredagen och fick två sekunders tillägg i kvalet vilket gav honom en 14:e startplats. Regnet dagen därpå gynnade dock honom och han låg tvåa när Räikkönen kraschade. Sedan såg det ut som raka spåret, när han efter ett depåstopp blev av med en hjulmutter och kraschade.
Turkiets Grand Prix gav en skön revansch för spanjoren när han slog Schumacher, som gjorde ett misstag i mitten av loppet. Trots att Alonso återigen var underlägsen på banan verkade han ha kontroll på mästerskapet. I Italien fick han ett svårbegripligt straff för att ha hindrat Felipe Massa under kvalet. Han startade från ruta tio med extra högt motorvarv men det straffade sig när hans motor sprängdes när han låg trea med tio varv kvar. I Kina blev han grundligt besegrad av Schumacher, som gjorde en av sin karriärs bästa insatser i den upptorkande vätan. Alonso gjorde ett felaktigt däckval mitt i loppet, men lyckades ändå komma tvåa efter att ha varit supersnabb med sin sista däckuppsättning. miniatyr|höger|300px|Alonso i . Schumacher ledde förar-VM på samma poäng som Alonso, men med fler segrar. Schumacher hade ett guldläge i Japan när hans motor sprängdes, vilket lämnade vägen öppen för Alonso att vinna. Detta säkrade i praktiken Alonsos mästartitel, som blev definitiv i Brasilien.
De flesta anser att om Ferrari varit med från början av säsongen hade Schumacher vunnit mästerskapet lätt, men nu avgjorde istället Alonso i början. Noterbart är att ingen förare tidigare hade vunnit två F1-titlar vid så unga år.
McLaren-episoden I all hemlighet började Alonso förhandla med McLaren redan under säsongen sedan han hört att Renault kanske skulle lämna formel 1.
Alonso höll sin stallchef och manager Flavio Briatore utanför förhandlingarna för att han var orolig för att denne skulle rasera allt och tvinga honom att skriva på ett nytt kontrakt med Renault.