Regeringen Boström II var Sveriges regering från den 5 juli 1902 till den 13 april 1905. Den leddes av statsminister Erik Gustaf Boström.
Boströms första politiska förslag som regeringschef 1902 var att försöka lösa rösträttsfrågan. Detta eftersom en alltmer påträngande arbetarrörelse ville ha allmän och lika rösträtt. 1904 presenterade regeringen sitt rösträttsförslag. Det föreslog allmän och lika rösträtt till andra kammaren, proportionellt valsätt, lika representationsrätt för städer och landsbygd, 25 års rösträttsålder samt fullgjorda skatte- och värnpliktsskyldigheter. Förslaget föll dock i båda kammare 1904 eftersom proportionalismen ansågs ge mer makt åt regeringen.
Men det som till slut skulle fälla regeringen var unionsfrågan. När Boström återtog statsministerskapet blev ett av hans första initiativ i den norska frågan att i mars 1903 utfärda en kommuniké. Denna innefattade han själv, utrikesminister Alfred Lagerheim och den norske statsministern Otto Blehr. Denna kommuniké utlovade ett eget norskt konsulatväsen, med bibehållna garantier för unionens enlighet, i diplomatiskt hänseende. Denna kommuniké och en alltmer krävande självständighetsrörelse gjorde till slut att Boströms tvingades avgå, till förmån för statsrådet Johan Ramstedt i april 1905.
Statsråd
Ämbete Minister Tillträdde Avgick Parti
Källor
Kategori:1902 i Sverige Kategori:1903 i Sverige Kategori:1904 i Sverige Kategori:1905 i Sverige Kategori:Bildanden 1902 Kategori:Upplösningar 1905 Boström 2 Kategori:Politikåret 1902 Kategori:Politikåret 1903 Kategori:Politikåret 1904 Kategori:Politikåret 1905