Sibirisk piplärkaBirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter (Anthus hodgsoni) är en liten tätting i familjen ärlor, nära släkt med och mycket lik trädpiplärkan.Gill F, D Donsker & P Rasmussen  (Eds). 2023. IOC World Bird List (v13.1). doi :  10.14344/IOC.ML.13.1.Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11 Den häckar som namnet avslöjar i Sibirien, men även i nordöstligaste Europa och sydligare delar av Asien som Himalaya, Kina och Japan. Vintertid flyttar den till södra och sydöstra Asien, från Indien till Indonesien. Arten påträffas sällsynt men regelbundet i Europa och är exempelvis en årlig gäst i Sverige. IUCN kategoriserar den som livskraftig.

Kännetecken Utseende Sibiriska piplärkan är liksom de flesta piplärkor en liten fågel med smal näbb anspråkslöst tecknad och streckad i olika nyanser av brunt, vitt och svart. Den är ytterst lik nära släktingen trädpiplärkan och har liksom denna unikt kort och krökt bakklo, en anpassning till arternas mer trädlevande beteende än andra piplärkor. Sibirisk piplärka är dock är aningen mindre (14–15,5 cm), mer gröntonad och mindre streckad på ovansidan, men kraftigare fläckad på bröstet. Vidare är ansiktsteckningen annorlunda, med tydligare ögonbrynsstreck och kantas ovan av svart samt en karakteristisk isolerad svartkantad ljus fläck bakom örontäckarna.

Läten Den högljudda och melodiska sången framförs likt trädpiplärkan ofta i spelflykt, men skiljer sig på kortare strofer med ljusare och mjukare röst, i tonen påminnande om järnsparv (Prunella modularis). Tempot är hela tiden högt, ej instannande, och drillarna torrare, vilket för tanken snarare till rödstrupig piplärka (Anthus cervinus). Locklätet är dock mycket likt, möjligen något finare, tunnare och mer utdraget.<

thumb|right|Sjungande sibirisk piplärka, denna individ från en hög sittplats snarare än i sångflykt.

Utbredning och systematik Den sibiriska piplärkan finns över hela Asien, samt i den nordöstra delen av europeiska Ryssland. Den absoluta merparten är långflyttande och övervintrar i södra Asien och Indonesien. Populationen som häckar i Himalaya flyttar årvisst i höjdled.Larsson 2001

Sibirisk piplärka delas oftast upp i två underarter med följande utbredning: Anthus hodgsoni yunnanensis (Uchida & Kuroda, 1916) – häckar i nordöstra Eurasien; övervintrar i Indien, Myanmar, Filippinerna och på Borneo Anthus hodgsoni hodgsoni, inkl. berezowskii (Zarudny, 1909) – nominatformen häckar från Himalaya till Kina och Japan; övervintrar i Sydostasien

Förekomst utanför utbredningsområdet Sibirisk piplärka är en tillfällig men årlig gäst i nordvästra Europa, främst i september–oktober. I Sverige påträffades den första gången på ön Stora Fjäderägg i Västerbotten i oktober 1988 och är sedan 2006 en årlig gäst med sammanlagt ett 80-tal fynd.Sibirisk piplärka, Sveriges ornitologiska förenings raritetskatalog. Felflugna individer har även rapporterats från Kanarieöarna, Alaska, kontinentala USA, Mexiko och på öar i Stilla havet.

Släktskap Arten är närmast släkt med trädpiplärka (Anthus trivialis). De utgör en grupp piplärkor tillsammans med tre mycket lokalt förekommande arter: nilgiripiplärkan (A. nilghiriensis) i södra Indien, papuapiplärkan (A. gutturalis) på Nya Guinea samt den märkliga burupiplärkan (A. ruficollis), endast förekommande på ön Buru i Indonesien och som fram tills nyligen troddes tillhöra en helt annan fågelfamilj, glasögonfåglarna (Zosteropidae).Alström, P., K. Jønsson, J. Fjeldså, A. Ödeen , P.G.P. Ericson och M. Irestedt (2015), Dramatic niche shifts and morphological change in two insular bird species, Royal Soc. Open Sci. 2, 140364.

Ekologi Fågeln häckar i öppen skogsmark. Den syns vanligen för sig eller parvis när den drar runt på marken på jakt efter mat. Likt trädpiplärkan flyger den upp i ett träd när den störs. Den äter insekter, gräs och frön.

Häckning Den sibiriska piplärkan häckar från maj till juli. Boet är skålformigt och gjort av mossa och gräs och placeras på marken under en grästuva, främst i öppen skog på höjder mellan 900 och 4 500 meter över havet. Den lägger tre till fem mörkbruna svartprickiga ägg. Vanligtvis överlever bara två av fågelungarna till dess att de är flygga.

Status Arten har ett stort utbredningsområde och internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar arten som livskraftig. Beståndsutvecklingen är dock okänd.

Namn Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar Brian Houghton Hodgson (1800–1894), engelsk diplomat, etnolog och naturforskare boende i Nepal 1833–1844.Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (eds.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Referenser

Noter

Övriga källor Jonsson, Lars (1992) Fåglar i Europa Larsson, Lars (2001) Birds of the World, CD-rom

Externa länkar

Läten på xeno-canto.org

Kategori:Fåglar i palearktiska regionen Kategori:Fåglar i orientaliska regionen Kategori:Piplärkor