Kongliga Jämtlands Hästjägarkår var från 1834 ett förband inom Jämtlands fältjägarregemente. Kåren blev ett självständigt förband år 1853 i samband med att Jämtlands fältjägarregemente reducerades till en kår med namnet Jämtlands fältjägarkår. Förbandet hade föregångare i Jämtlands hästjägareskvadron bildad 1802 ur Jämtlands kavallerikompani. År 1892 ombildades och utökades Hästjägarkåren till Norrlands dragonregemente (K 8)
Förbandet hade sin övningsplats på Frösön i Jämtland.
Förbandets administrativa historik Jämtlands kavallerikompani År 1658 bildades Trondhiems kavalleriregemente av ett kompani Upplands ryttare, General Karl Sparres Kavallerikompani och delar av det norska Livkompaniet (Standarnes Rostjeneste). År 1659 hemförlovades Trondhiems kavalleriregemente på Frösön och gick upp i det Norska regementet till häst på sex kompanier som utrustades i Uppland. Den 1 december 1659 ändrades namnet till Erik Plantings regemente till häst med tre kompanier i Jämtland och tre kompanier i Stockholmstrakten. De tre jämtländska kompanierna ingick senare i det Skånska kavalleriet som tillsammans med Jämtlänningarnas tre kompanier även hade överstens eget kompani stationerat i Jämtland. De ryttare som hade hästar tillsammans med en del befäl kom 1661 att ingå i Bohus-Jämtlands kavalleribataljon. Två kompanier stationerades i Jämtland, Livkompaniet och Ryttmästare Bernhard Albrecht von Bärfelts kompani. De oberidna, jämte en del befäl, ingick i Dragonregementet i f.d. danska provinserna (Skåne, Bohusläns och Jämtlands dragonregementes) Jämtlandskompanier. De två Jämtlandskompanierna blev med gårdar och hemman i Jämtland försörjde.
År 1670 drogs vardera ett kompani ryttare in i Jämtland och Bohuslän. Det kompani som blev kvar med 100 nummer (ryttare) i Jämtland, Överste Börje Månsson Skecktas Livkompani, underställdes chefen för infanteriregementet överste Anders Planting-Bergloo och kallades Jämtlands kavallerikompani.
Den reform som senare kom att kallas "det äldre indelningsverket" ägde rum i Jämtland åren 1685-1695. Med början den 2 juni 1686 generalmönstrade kung Karl XI ryttarkompaniet tillsammans med regementet på Frösön. Karl XI skriver: exerserade Jemthelans Regementet, som står undh. Öfwersten Åke Ulfsparres comando samt Ryttar-Companie.
År 1695 genomfördes det yngre indelningsverket och kompaniet fick sina boställen i det centrala delarna av Jämtland. Vid genomförandet av indelningsverket skulle Kavallerikompaniet placeras så att rusthållen så sättas, att Compagniet må kunna komma tillsammans utan att passera några sjöar och pass så mycket möjligt är.
Först 1699 ansågs jämtarna för lika ansedde med andre Våra Undersåtar. Detta innebar för ryttarna och dragonernas del att rekryteringen skedde i Jämtland och inte som tidigare från andra trakter. År 1686 utgjordes endast 20% av de värvade soldaterna av jämtar.
År 1770 ändrades namnet till Jämtlands kavalleri- eller lättberidne dragonkompani.
Jämtlands hästjägareskvadron Den 11 november 1802 fick Jämtlands kavalleri - eller lättberidne dragonkompani namnet Jägartrupp till häst och ganska snart börjar namnet hästjägare användas.
Omkring 1815 används namnet Kongl Jemtlands Hästjägareskvadron, men först i och med 1823 års mönsterrulla är hästjägareskvadron fullt genomförd.
Jämtlands Hästjägarkår En ny skvadron bildades som mönstrades vid generalmönstringen den 4 juli 1831. Den nya skvadronen bildades genom att man drog in 200 rotar från Jämtlands fältjägarregemente med 24 eller 26 nummer per kompani, av vilka hälften höll med häst och hälften med ryttare, spridda häst och karl på var sitt nummer inom hela provinsen. Den gamla skvadronen kallades 1. skv eller rusthållsskvadronen och den nya 2.skv eller rotehållsskvadronen.
Namnet ändrades åter 1834, nu till Kongl Jämtlands Hästjägarkår eller Jämtlands hästjägarecorps. Denna kår bestod då av två skvadroner, Livskvadronen och Alsens skvadron.
Hästjägarkåren blev den 19 juli 1853 självständigt förband med den äldste ryttmästaren som chef, men Georg Adlersparre tog så småningom över som chef.
År 1892 ombildades och utökades Hästjägarkåren till Norrlands dragonregemente (K 8) och flyttade omkring 1900 från Jämtland till nya kaserner i Umeå.
Stridsinsatser miniatyr|höger|Slaget vid Fehrbellin. miniatyr|Kung Karl XI till häst. miniatyr|höger|General Carl Gustaf Armfeldt. miniatyr|Minnessten över slaget vid Sundsvall-Selånger 1721. Slaget vid Fehrbellin 1674 marscherade Jämtlands kavallerikompani till Stockholm för skeppning till Tyskland och Peenemünde, där man under befäl av ryttmästaren Hans Henrik von Rappholt, förenade sig med tre värvade tyska kompanier som tillsammans bildade Jämtlands regemente till häst.
Skånska kriget 1675-1679 Den 8 augusti 1675 rapporterades 15 man dödsskjutna under operationer mot Brandenburgarna i Fehrbellin samt två dödsskjutna i Hafvelberg, fyra döda i Landsberg och tre dödsskjutna i Wittstock. Senare kom skvadronen att ingå i garnisonen i Stettin. Vid en mönstring den 11 mars 1676 befanns 56 man vara beridna och 25 oberidna. Efter hemkomsten till Sverige mönstrades kompaniet i Stockholm den 10 oktober 1678 och hade då fulltaligt befäl men endast 40 ryttare. Återkommet till Jämtland deltog kompaniet i kriget mot Norge till den 1 december 1679, då trupperna hemförlovades.
Stora nordiska kriget 1700-1721 Åren 1700 till 1718 utförde kompaniet patrullering och gränsbevakning mot Norge på sommarhalvåret och var under vinterhalvåret marschfärdiga.
Åren 1718-1719 deltog kompaniet under ryttmästare Johan Jacob Rickman med 169 man i invasionen av Tröndelag i Norge under general Carl Gustaf Armfeldt, med den efterföljande katastrofen under återtåget över fjällen. Ett antal om 79 ryttare dog under fälttåget och många förfrös sig. Det senare kan skyllas på att kompaniet hade avdelats till armégardet, och att de för kompaniet specialsydda fårskinnspälsarna hade lämnats hemma för att inte i onödan tynga ner trossen.
Den 6 mars 1719 höll generalmajor Horn rekryteringsmöte för kompaniet på Frösön. 1720 bestred kompaniet strandvakt i trakten av Hudiksvall.
År 1721 var kompaniet under löjtnant Johan Lindstedt återigen strandvakt, men nu även i Sundsvall med omkring 80 ryttare. 25 av dessa var veteraner från Armfeldts tåg mot Norge, vissa även från Finland och Baltikum, men huvuddelen var nyrekryterade. Tjänstgöringen vid Sundsvall innebar den sista striden under det stora nordiska kriget. Striden började med att en rysk eskader på 33 galärer, 33 lodjor och 33 slupar fullastade med manskap och materiel den 25 maj 1721 attackerade Sundsvall med artillerield och prickskytteeld.
Försvararna, som endast hade ett mindre artilleri i form av några små pjäser från gårdarna och båtarna i närheten, lyckades med de 80 kavalleristerna, 80 båtsmännen och 77 bönderna och borgargardet, vid västra bron hålla de landstigande ryssarna stången i en timmes tid. När major Johan Henrik Fieandt, som var högste befäl för svenskarna, med sina små resurser hotades av att bli kringränd av de ryska kosackerna och det ryska infanteriet vid västra bron, beordrade han att man skulle dra sig tillbaka på vägen mot Jämtland och med 70 man ta stridsställning i skogen vid Holmbron. Detta skulle visa sig omöjligt då bönderna och båtsmännen flydde och lämnade de jämtska kavalleristerna ensamma att tillsammans med Fieandt slåss mot den ryska övermakten.
Den ryska härskaran bestod av omkring 600 kosacker och 6870 man infanteri. De jämtska kavalleristerna försvarade sig väl och lyckades genom två motanfall hejda ryssarna. Svenskarna måste sedan retirera vidare via Selångersdalen till Nävsta och Valla byar där man återigen satte sig till motvärn. Nu hade ryssarna fått fram förstärkning och det blev en svår strid för svenskarna. 22 man blev nedsablade på landsvägen vid Valla. Omkring tio man lyckades hugga sig igenom ryssarnas linjer och fly. 10 svenskar blev tagna som fångar och förda till S:t Petersburg tillsammans med kompaniets fana. Sju av männen återkom efter freden. Ryssarna förlorade enligt kornett Nandelstedt, som var en av fångarna som återkom, omkring 40 man Två dagar tidigare, den 23 maj, hade 9 jämtländska kavallerister råkat i strid med kosacker vid Högs kyrka, i Hudiksvall. 2 kavallerister och 14 kosacker, osäkert hur många allmogemän, stupade.
Hattarnas ryska krig 1741-1743 Kavallerikompaniet engagerades år 1742-1743 till bevakningsuppdrag längs norrlandskusten.
Teaterkriget 1788-1799 Jämtland tycktes år 1788 kunna vara lätt att inta, då större delen av dess soldater hade skickats till Stockholm. Norrmännens hastiga marsch från Trondheim till Verdalen uppmärksammades av borgaren i Östersund, Zakarias Wiklund under vistelse i Stjördal. Han underrättade genast Johan Herman Tideman i Rödön, vilken var ryttmästare för kavalleriet. Den framryckande norska armén under general Kornbakk bestod av 2700 man dragoner, soldater och skidlöpare, vilka fördelades i tre divisioner. En av dessa lämnades i Stjördal, en andra i Verdal men bortåt 1000 man under överste Ryn gick upp till Sul.
Därifrån gick major Hornemann med 200 soldater ur den nordanfjällska skidlöparebataljonen över gränsen den 23 september, och var kl 11 om natten framme i Skalstugan. Efter en vilodag ryckte norrmännen fram till Medstugan där de fattade posto. Den 27 september fortsatte emellertid Hornemann jämte sina officerare till Bodsjövadet (Bodsjöedet) som ligger fyra och en halv mil hitom riksgränsen.
Försvararna i Jämtland hade inte legat overksamma. Ryttmästare Tideman, kommendant Milde samt befallningsman Peder Lidsten samlades till krigsråd och beslöt kalla tillgänglig militär och vapenför allmoge till Hjerpe Skans, dit åtta falkonetter också dirigerades från den centrala depån Kronstad skans. Vid Hjerpe ödelagda skansar formerades defensionspunkter och snart var falkonetterna uppställda och försedda med 10 centner krut, kulor och 2400 karduser. Allmogen beordrades infinna sig försedd med tjära och borstar samt med kök, dvs matsäck för tre veckor. Den 26 september brändes nya bron över strömmen, och av virket flottades en del till skansens norra sida där det kom att användas till bröstvärn.
Skansens försvarare slog upp 13 bröstvärn på norra stranden och även mot stora vägen, allt gick snabbt men så hade också 1960 man samlats vid Hjerpe Skans under dessa nervösa dagar. Ledande officerare var major Eric Örbom, major Gyllenhaal, kapten Planting och kornett Nandelstedt, vilka vid sin sida hade några avdankade underofficerare. Förutom dessa hade även prosten Söderberg infunnit sig jämte adjunkt, och i övrigt fanns såväl fältskären Pilo som en fältsmed. Bostäder för den stora mängden människor synes ha ordnats genom anläggande av 200 granriskojor mm.
På de norskes anstalter kunde väl märkas at de hade alfar med at infalla i landet, men sedan dess kundskapare inbragt underrättelse at försvara sig, fick Horneman order av von Krogh att retirera. Major Horneman återgick till Skalstugan varifrån hela styrkan den 29 september drog sig tillbaka över gränsen.
Gustav III:s ryska krig 1788-1790 År 1790 fanns en idé att sända kompaniet till Finland för att där täcka jägarbataljonen i Jämtlands lätta infanteriregementes vakanser, men dessa planerna verkställdes inte.
Dansk-svenska kriget 1808-1809 I augusti 1808 avdelades en mindre trupp om kornetten och 20 man till Härjedalen och norska gränsen.
Kompaniet ingick i den så kallade Norra fördelningen. Bedrev år 1808 kustbevakning och brevposteringstjänst i trakten av Sundsvall. En avdelning med kornett Nandelstadt och 25 ryttare red till Umeå, men överfördes snart till Nykarleby i Finland, där de bevistade striderna i Österbotten vid Alavo, Wirdvis, Brändö och Vasa. I september överfördes de från brändö hamn till Vasa till Sundsvall och återgick till kompaniet. Huvuddelen av kompaniet kvarstannade i trakten av Sundsvall till den 22 november då det förutom några posteringar förlas på sina hemman.