Hakarps kyrka är en kyrkobyggnad i Hakarps socken i Växjö stift. Den är församlingskyrka i Hakarps församling i Huskvarna pastorat. Kyrkan ligger i Hakarps kyrkby och är en rosa korskyrka och sevärdhetskyrka[Broschyren från Hakarps kyrka; Hakarps kyrka Sevärdhetskyrka, sommaren 2009, Sidan 3. Läst 9 augusti 2009.] som byggdes 1694. Det har före stenkyrkan funnits två kyrkor: en stavkyrka, som byggts under 1100-talets mitt, samt en kyrka byggd av liggande timmerstockar, vilken uppförts omkring 1283. Timmerkyrkan från 1200-talet revs samtidigt som den nuvarande stenkyrkan byggdes. I den nya kyrkan finns bland annat ett krucifix som tros ha tillhört kyrkan sedan den första byggdes.
När stenkyrkan skulle byggas 1694 hade församlingen bevljats en kollekt, som togs upp under påsken. Dock räckte inte pengarna från kollekten till nybyggnationen, och generaltullinspektör Nils Arvidsson Hägerflycht bekostade då den nya kyrkan. Hägerflycht anställde Johan Olsson Ståhle som arbetsledare och en möjlig arkitekt var Erik Dahlbergh. Hägerflycht bekostade den nya kyrkan med 6 000 daler kopparmynt samt 1 700 daler kopparmynt för orgeln och andra inventarier.
I enlighet med den trend som rådde i övriga Sverige under 1800-talet målades många av kyrkans inventarier och möbler över med vit färg, något som emellertid togs bort vid kyrkans 200-årsjubileum 1894.
Från och med 2014 ingår Hakarps församling i Huskvarna pastorat.
Kyrkobyggnaden Stavkyrkan Det exakta byggnadsåret för Hakarps första kyrka är inte känt, inte heller varför kyrkan placerades där den gjorde. Man tror dock att kyrkan är samtida med kristnandet av området och grundandet av Linköpings stift, dit kyrkan först hörde. Linköpings stift grundades i mitten av 1100-talet. Under den första tiden efter kristnandet i området förrättades förmodligen gudstjänsterna utomhus med ett enkelt träkors som symbol, då Hakarp var för glesbebott för att ha råd med en egen kyrka. Ville man gå till en kyrka kunde man gå till Sanda kyrka som låg nere vid Vätterstranden vilket lär ha varit en av Södra vätterbygdens tidigaste kyrkor. Invånarna i Hakarp ville emellertid ha en kyrka och man timrade upp en träkyrka mitt i Hakarp, eller Hakatorp som det då hette. Det var både dyrt och tungt att bygga en egen kyrka och man tror att en församling därför bildades i samband med bygget. Man hade inte råd med en egen kyrkoherde utan man var en annexförsamling till Skärstads församling till 1566. Klockaren förrättade de gudstjänster som firades i kyrkan, vilket var fallet till in på 1500-talet. Den äldsta befintliga uppgiften om Hakarps kyrka är från Gustav Vasas klockuppbörd 1530.Svenska kyrkan om Hakarps kyrka. Läst juli 2009.
Man vet ändock att det omkring 1100-talets mitt, efter 1141, uppfördes en stavkyrka. 2012 kom det fram uppgifter om att den nuvarande kyrkan kan ha haft två föregångare. När man skulle ta bort hussvamp 2011-2012 fann man kraftiga ekplankor. Undersökningar visade att några plankorna avverkades 1141. Detta tyder på att kyrkan har haft två föregångare, och att virke från båda återanvänts i den nuvarande kyrkan. Den första kyrkan var förmodligen en stavkyrka. Det finns ett trettiotal liknande fynd av rivna stavkyrkor i Sverige, och ekplankorna från Hakarps första kyrka motsvarar andra småländska kyrkor i Aringsås, Sjösås och Nöttja.
Från omkring samma tid är triumfkrucifixet som än finns kvar i kyrkan, samt en sandstensdopfunt. Det är osäkert om dessa ursprungligen kommer från Hakarps kyrka eller Sanda kyrka, som lades ned efter reformationen - varpå inventarierna delades upp mellan de närliggande kyrkorna. 1283 plockas stavkyrkan ner och ersätts av en timmerkyrka. Delar av materialet från stavkyrkan användes också för timmerkyrkan - förmodligen i golvet.
Timmerkyrkan miniatyr|Knutskallar, såsom på timmerkyrkan.
1283, enligt de dendrokronologiska dateringar man kan göra, plockades stavkyrkan ner, antingen för att den var uttjänt eller för trång. Den ersattes av en timmerkyrka. Delar av materialet från stavkyrkan återanvänds, förmodligen i golvet. Timmerkyrkan består av furutimmer som huggits i fyrkanter, samt ektimmer till golv och syllar. Fasaderna hade klätts med spån.
När man byggde den nya stenkyrkan stod den gamla träkyrkan kvar innanför de murade väggarna och man kan därför på ett ungefär uppskatta den gamla kyrkans storlek. Man använde mer än 120 sträckmeter virke från timmerkyrkan till stenkyrkans tak. Kyrkan hade en romansk plan. Långhuset var 9,45x6,6m, och det mindre koret 5,75x5,15m. Landytan uppskattas ha varit runt 60 km² och med 20-30 gårdar i församlingen vid den tiden bör alla ha fått plats i kyrkan. Kyrkan låg med koret åt öster och andra sidan åt väster. Den var uppförd av liggande timmer med synliga knutskallar. Uppskattningsvis hade kyrkan fem fönster och två dörrar. Huvudingången låg i den södra långväggens västra del och trappstenen utanför dörren bar inskriptionen MARIA.
En hel del av virket från timmerkyrkan ligger på stenkyrkans vind och är dekorerade med motiv från den bibliska historien. Konterfejarens namn är inte känt, men man ser likheter i bilderna på virket i Grännas, Säbys, Askeryds, Marbäcks och Ölmstads kyrkor. Målningarna tillkom vid en om- eller tillbyggnad år 1508. Konstnären kan ha varit lärjunge till Amund men var inte lika skicklig som denne, vilket framgår om man jämför foton från bilder gjorda av Amund i Gränna kyrka från innan kyrkan brann ner i slutet av 1800-talet. Vissa detaljer i bilderna från Hakarps kyrka liknar målningarna i Södra Råda kyrka. Efter detta stod förmodligen kyrkan relativt oförändrad fram till dess att den rivs 1694.
1556 ändrades kyrkans förutsättningar när Sanna socken upplöstes och ett antal av socknens gårdar överfördes till Hakarps församling som därigenom ökade i folkmängd. Församlingen fick då råd med en egen kyrkoherde. Anledningen till att Sanna socken upplöstes var att landhöjningen som pågått sedan inlandsisens avsmältning, med följden att Vättern kantrar åt söder, medförde att kyrkan riskerade att översvämmas. Socknens invånare ansåg sig inte ha råd att bygga en ny kyrka. Inkorporeringen gjorde att Hakarp kunde bilda ett eget pastorat. Den förste kyrkoherden blev Haqvinius Laurenti (Håkan Larsson).
Inventarier miniatyr|Dagens dopfunt, i form av en ängel som håller dopskålen. Vid dop hissas ängeln ner från taket. Den gamla finns bevarad i kyrkan.
De tidigare kyrkorna hade en dopfunt som dateras till runt 1150. På dopfunten, som är gjord av sandsten, är en biskop avbildad med en kräkla. Det fanns även ett krucifix som är bevarat från den gamla kyrkan och som idag står i den nuvarande kyrkan. Krucifixet anses härstamma från slutet av 1100-talet. Krucifixet kan ha kommit till Hakarp först runt 1500-talets mitt, från Sanda kyrka.
Under golvet i den gamla kyrkan fanns ett antal gravar övertäckta med släta hällar av kalksten med inskriptioner om vilka som ligger begravda. Kvar från den gamla kyrkan finns även ett altarskåp med figurer som glänste i guld och silver. På dörrarna till altarskåpet är Sankt Erik och Sankt Olof avbildade. En nattvardskalk, brudkrona och ljuskrona anses också vara kvar sedan den gamla kyrkan.
Behov av renovering I slutet av 1600-talet började en reparation av kyrkan bli nödvändig. År 1675 skrev prästen Nicolaus Ingemari en vädjan om bidrag. Församlingen var liten, resurserna små och tjuvar hade stulit undansatta pengar. I en annan vädjan från 1690 stod det "att kyrkotaket är alldeles förruttet och odugligt". Ytterligare en vädjan från sockenbönder till landshövdingen löd:
Den 29 maj 1691 beviljades en kollekt för byggandet av en stenkyrka i Hakarps socken. I Huskvarna anlades emellertid ett bruk vilket ledde till folkökning och en kyrka planerades att byggas. Konungen godkände förslaget om bruket och kyrkan och Hakarpsborna blev oroade att de inte skulle kunna underhålla sin gamla kyrka, och inte heller ha råd med en kyrkoherde. Oron visade sig dock vara obefogad. Kollekten upptogs i kyrkorna i Växjö stift på annandag påsk 1694 och den nya kyrkan kunde börja byggas.
Stenkyrkan miniatyr|Erik Dahlbergh, möjlig arkitekt till Hakarps kyrka.
När kyrkan skulle byggas hade precis två år av missväxt passerat och församlingen hade inte råd att reparera sin kyrka eller bygga en ny. Problemet löstes när ägaren till Hakarps säteri, generaltullinspektör Nils Arvidsson Hägerflycht, åtog sig att bekosta den nya kyrkans byggnation. Hägerflycht var vid den tiden ägare till nästan halva Hakarps socken och en mycket rik man. Hägerflycht blev adlad 1675. Han tog sitt efternamn när han tillsammans med Karl XI med en lodbössa sköt ner en häger. Som de flesta andra adelsmän försökte man få sin familj begraven i en familjegrav inne i kyrkan. Då Hägerflycht började bli gammal är det troligt att löften om gravplats i kyrkan bidrog till att han bekostade kyrkbygget.
Man vet inte säkert hur lång tid kyrkan tog att bygga men det gick väldigt fort. Den 13 maj 1693 hade man inte börjat bygga kyrkan och 11 månader senare var väggarna klara och taket lagt. Att taket var lagt till påsk 1694 vet man av ett brev som den dåvarande kyrkoherden, Lars Lilliander, skrev. Den nya kyrkan var inte helt klar och pengarna som kom in via den påbjudna stiftskollekten användes till de sista detaljerna. Den 2 december 1694 invigdes Hakarps nuvarande kyrka av biskopen. Medan man byggde den nya kyrkan stod den gamla ännu kvar innanför murarna på den nya. Under byggnationstiden användes den gamla kyrkan som gudstjänstlokal. När den nya var klar slogs väggarna på den gamla in och bars ut genom porten. Kyrkan uppfördes enligt en grekisk korsplan, vilket var vanligt på barockkyrkor. Kyrkan är försedd med en sluten lanternin som spänner över det spåntäckta takets korsmitt. Från medeltidskyrkan har ett romanskt triumfkrucifix och en dopfunt bevarats. Edvard Orm målade 1729 de plana brädtaken, samt bibliska gestalter på sidoläktarna. På bänkarna är den ursprungliga bemålningen framtagen. Altaruppsatsen och predikstolen kommer från Eksjö kyrka.Gullbrandsson, s. 7.
Man vet inte vem som var arkitekt för kyrkan men en möjlighet är att det var Erik Dahlbergh. Arbetsledare för byggnaden var Johan Olsson Ståhle. Hägerflycht bekostade bygget med 6 000 daler kopparmynt samt 1 700 daler för orgel och andra inventarier. Han skänkte ett område till bostad för klockaren och bidrog med 114 daler till förflyttningen av prästgården. Hägerflycht och hans familj begravdes under altaret i kyrkan och till vänster om altaret sattes en minnestavla upp som än är kvar. Hans son, Arvid Hägerflycht, fick patronatsrätt vilket innebar att han fick tillsätta präst i pastoratet, något som följde med äganderätten till Hakarps säteri fram till mitten av 1800-talet. Därmed blev kyrkan vad som kallas en patronatskyrka. Altartavlan och predikstolen kom till kyrkan först fem år efter invigningen, 1699.
Restaurering av den nya kyrkan