Våldspornografi (våldsporr) är filmer, bilder eller populärlitterära verk med erotiserat underhållningsvåld, det vill säga våld som något sexigt och upphetsande. Det är en form av hårdpornografi, och ordet finns i svensk text sedan 1969. Utpräglad våldspornografi är en nisch inom pornografin, men inslag av våld kan även förekomma inom andra typer av pornografi.

Erotiska maktspel – med våld, aggression, tvång, hot, erotisk förnedring och dominans/underkastelse – är ett kontroversiellt ämne, och inom heterosexuell pornografi är det oftast kvinnor som blir föremål för handlingarna. Vissa ser detta som övergrepp och del av manssamhällets förtryck av kvinnor. Olika undersökningar antyder dock att fler kvinnor än män möjligen konsumerar denna typ av pornografi (åtminstone bland porrkonsumenterna av respektive kön). Handlingarna förekommer även inom BDSM-subkulturen och har kopplingar till vanliga sexuella fantasier (inklusive fantasier om att bli tvingad till sex). Våld och aggression inom pornografin anses ofta inspirera till "hårt sex" i vardagliga relationer.

Karaktär

Funktion och effekter I våldspornografi presenteras sexuella aktiviteter där den ena parten hanteras hårt, aggressivt eller förnedrande. Olika slag av våldsamma handlingar, tvång eller hot kan ingå, och även grovt språk kan komplettera våldet. Ibland simuleras regelrätta våldtäkter eller liknande övergrepp.

Ibland skiljer man mellan olika perspektiv, där det grövsta våldet kan simulera kidnappning, slaveri och tortyr. Våld och tvång är ett vanligt inslag i BDSM-subkulturen, där man lever ut sexuella fantasier omkring dominans, över- och underordning och förnedring. Det är ett sexuellt rollspel med särskilda spelregler, och förutsedd smärta ses här ofta som positivt och en del av det sexuella utlevandet. Vissa porrskådespelare menar att utlevandet av en undergiven sexualitet även kan rensa hjärnan från störande tankar.”The XCritic Interview: Dee Williams – Pt.: 2 "The True Passion of a Porn Star"”. xcritic.com, 2020. Läst 3 juli 2022.

Våldet kan i våldspornografi presenteras som kontrollerande struptag eller att man håller fast någons hår. Slag med öppen handflata mot ansiktet (örfil) eller bröst eller rumpa (risbastu) förekommer, liksom grovt språk, spottande och aggressiva eller djupa former av oralsex (irrumatio – ofta beskrivet som facefucking respektive deep throat). Fokuset ligger i en hel del våldspornografi på mottagarens ansikte, utifrån föreställningen att pornografisk konsumtion ofta syftar på individens önskan till att bli accepterad av en annan människa, om än bara i form av en sexuell önskedröm. Dominerande handlingar kan därför bemötas med ett ansikte som uttrycker uppmuntran (mer!), acceptans (okej då…) eller avståndstagande (vill inte!), men i alla tre fallen ges ett facit om att handlingen verkligen kan genomföras och uppfylla konsumentens längtan. Ansiktsuttryck och blickar hos skådespelaren som ger den undergivna rollprestationen förmedlar ofta antingen rädsla, smärta, obehag eller passiv underkastelse, ibland även gråt, förtvivlan eller ren skräck. En bedjande blick kan uttrycka eller förstärka maktskillnaden i scenen.

Skådespelerskan spelar inom våldspornografin ofta rollen som den ständigt tillgängliga kvinnan, så realistiskt som möjligt – trots handlingarnas (i en annan kontext) motbjudande innehåll. Genom att utsätta kvinnans ansikte för en mängd aggressiva handlingar, ökas avhumaniseringen av henne. Detta scenario anses kunna minska den postorgastiska skammen hos konsumenten, men även inspirera till ett misogynt beteende i dennes övriga liv. Tanken ses ibland som generell för all pornografi.

Sociologen Natalie Purcell ser sadismen som grundläggande för konsumentens sexuella upphetsning genom all slags pornografi. Däremot skiljer hon mellan sadismen inom pornografin och sadismens uttryck i utövande av BDSM (utanför pornografin); hon menar att sadismen inom pornografin handlar om "absolut dominans", ett lidande som måste framstå för konsumenten som ett lidande. Detta kontrasterar Purcell emot BDSM-handlingarnas enligt henne "ömsesidigt samtyckta och njutningsfulla möte och maktutbyte". Fantasin om den kvinnliga underkastelsen dominerar inom BDSM-pornografin, vilket filmvetaren Linda Williams ställer emot hur manlig underkastelse – enligt hennes bedömning – är vanligare inom BDSM i verkliga livet.

Arbetsmiljö En del ser den här typen av handlingar per definition som övergrepp, andra att det även för den dominerade kan vara del av ett njutningsfullt sex där man på ett utlämnande sätt leker med roller. Vissa hävdar att denna typ av ingång till deltagande i sådana scener är vanlig, och bolaget Kink.com är känt för att erbjuda en arbetsmiljö där skådespelarna kan leva ut olika sexuella fantasier i en trygg miljö.Wardlaw, Jack (2016-02-20): "Interview with veteran porn performer Lance Hart". exepose.com. Läst 28 mars 2022.

Inom produktionen av våldspornografi (liksom i BDSM) finns i regel så kallade stoppord, så den som dominerar tydligt märker när den dominerade vill avbryta aktiviteten. Inför inspelningen presenteras en lista på handlingar som skådespelaren kan välja att acceptera eller inte acceptera, vilket i stor utsträckning styr utformningen av scenen. Vissa regissörer har dock satt i system att under själva inspelningen inbjuda till olika slags improvisationer, vilket görs för att öka realismen i handlingarna och våldsmottagarens känslouttryck. Detta kan samtidigt utsätta inte minst de kvinnliga skådespelarna för hälsorisker.

I samband med inspelning av en våldspornografisk scen är skådespelarens "inre förhandling" en faktor att räkna med – på samma sätt som vid hanterandet av alla en individs viktiga beslut eller vardagsproblem. Det innebär att skådespelaren under produktionen av scenen hela tiden behöver känna efter om arbetsvillkoren är acceptabla, och ansträngningen och det eventuella obehaget rimliga i förhållande till den ersättning och andra fördelar som utförandet av scenen medför. En scen som planerats att motsvara iscensättningen av exempelvis en våldtäkt eller förnedring kan i stunden också kännas som detta (jämför våldtäktsfantasi, erotisk förnedring och metodskådespeleri), och i sådana fall finns stoppord som signaler för att avbryta en scen som känns fel. Utan stoppord eller annan stoppsignal förutsätts att scenen kan fortsätta och att obehaget för skådespelaren istället kan hanteras genom en efterföljande eftervård. Motsvarande eftervård kan behövas efter liknande maktutbyte under utövande av BDSM-relaterade handlingar.

I produktionen av våldsinslagen anses det viktigt att göra handgrepp och slag på "rätt" sätt. Exempelvis behöver örfilar träffa mitt på kinden (och inte i närheten av öron eller ögon). I samband med hårdragning är det säkrare och mer bekvämt att hålla närmast hårrötterna och inte långt ut i håret.

Antytt våld Ibland påstås att pornografi som sådan – åtminstone majoriteten av heterosexuell mainstreampornografi – är ett kulturfenomen med våld som en integrerad del. Då inkluderas i begreppet våld de maktfantasier som ofta spelas upp i filmerna och historierna.

Pornografins ibland tydliga våld ger sällan allvarliga fysiska skador, men ofta återupprepas scenarion med en eller flera personer (oftast män) som dominerar och en eller flera personer (oftast kvinnor) som domineras. Detta är i linje med idén om den manliga blicken, där kvinnan objektifieras sexuellt för en enligt teorin oftast manlig konsument.

Historia och spridning

Våldspornografi har i olika former funnits sedan 1700-talet (i tryck) respektive 1970-talet (på film). Den provokative författaren de Sade etablerade begreppet sadism genom böcker som Justine och De 120 dagarna i Sodom. Spridningen har i regel skett via inofficiella kanaler, eftersom intresset för våldsamma och hänsynslöst utförda sexhandlingar är starkt tabubelagt.

Många filmer och romaner av mainstreamkaraktär, särskilt polis- och detektivhistorier, kan dock innehålla korta avsnitt som rör sig in på våldspornografins område, med Mickey Spillane, Dean Koontz, Eric van Lustbader och Manhattanböckerna som exempel. Inom filmhistorien har utsatta eller dominerade kvinnor ofta använts som ett berättargrepp för att driva berättelsen framåt, och kvinnans utsatthet kan ofta porträtteras på ett sexuellt lockande sätt; se vidare "Dam i nöd". Prisbelönta skådespelerskor som Nicole Kidman och Reese Witherspoon har återkommande medverkat i filmer som kombinerat våld eller utsatthet med erotiska inslag.

Utpräglad våldspornografi är en nisch vid sidan av vanligare pornografiska genrer, och den lockar endast en mindre del av konsumenterna. Våld och aggression kan dock finnas även i andra typer av pornografi, men då som mindre vanliga eller otypiska inslag. Beroende på hur man räknar och vad man bedömer har allt från 2 till 90 procent av den vanligare pornografin förklarats innehålla aggressiva uttryck. En nyare studie på vanlig internetpornografi antydde att 31–43 procent av filmerna innehöll minst ett inslag av sexuell aggression, medan en brittisk studie från 2020 antydde att i snitt var åttonde video på de stora videoplattformarnas startsidor marknadsförde sexuellt våld. Studien som angav 2 procent våld i pornografi räknade bort BDSM-liknande aktiviteter och liknande samtyckta rollspel från våldsdefinitionen.

Lagstiftning Ibland anses våldspornografiska skildringar inspirera till våldsbrott. Slutledningen är dock omdiskuterad, och dessa övergrepp kan även kopplas till bristen på förberedande samtal inför heterosexuella samlag.

När pornografin släpptes fri i många länder åren runt 1970 saknades oftast lagar som reglerade mer extrema uttryck. Tendenser att kombinera våld/dominans och sex fanns tidigt även i mjukporrtidningar som Playboy och Penthouse, och ett antal hårdporrtidningar inriktade mot en manlig målgrupp iscensatte regelbundet våldsamma erotiska scener. Först successivt har förbud mot djurpornografi, barnpornografi och skildringar av faktiska övergrepp förbjudits i länder som Sverige. Vissa våldshandlingar eller okonventionella sexuella praktiker har varit eller är förbjudna i olika länder, och exempelvis befinner sig fisting i USA i en juridisk gråzon.

Japan och Storbritannien

Förbudet mot att visa könshår avskaffades i Japan i början av 1990-talet, och bilder av könsorgan behöver enligt lagen maskeras. I övrigt finns det få hinder för att visa olika typer av sexuella handlingar – inklusive tydligt våldsamma sådana – så länge inga lagar brutits emot under produktionen av bilderna eller filmerna. I Japan finns en stor marknad för tecknad underhållning, i form av manga och anime. Pornografisk tecknad underhållning från Japan är internationellt känd som hentai, och där finns ett stort utbud av exempelvis vålds- eller barnpornografisk karaktär. Materialet är dock kontroversiellt och föremål för politiskt tryck att reglera eller förbjuda det.

Förbud mot ett antal olika våldsuttryck – samt kvinnlig ejakulation (genom den möjliga kopplingen till urolagni) – infördes 2014 för brittisk pornografi eller pornografi som salufördes i Storbritannien (enligt Obscene Publications Act). Praktikerna som förbjöds, i ett försök att förtydliga det brittiska samhällets gränsdragning kring pornografiska uttryck, inkluderade följande:

Våldsam piskning (aggressive whipping) Spöslag (caning) Ansiktsridning (facesitting) Fisting Kvinnlig ejakulation Penetration med ett föremål associerat med våld Fysiska övergrepp och verbala tillmälen (physical or verbal abuse), oavsett om det är efter samtycke eller ej Smisk (slag med öppen hand på kroppsdel) Stryptag (strangulation) Urolagni (water sports)