Xhosa (Uttal () är en folkgrupp som talar bantuspråk och som bor i sydöstra Sydafrika och på senare tid även i andra delar av landet.
Ungefär åtta miljoner xhosa bor idag i Sydafrika och språket är det näst mest talade bland de infödda språken. Zulu är det största språket och nära besläktat med xhosa. Under apartheidtiden vägrades xhosa sydafrikanskt medborgarskap och hänvisades till de två bantustan, Ciskei och Transkei, som båda låg i dagens Östra Kapprovinsen. Drygt fem miljoner xhosa bodde år 2003 fortfarande i Östra Kapprovinsen, och en miljon bodde i Västra Kapprovinsen främst i Kapstaden (på xhosa iKapa).
Xhosa används modernt ibland som ett samlingsnamn på flera folkgrupper, men var egentligen endast en av flera stammar.
Stammar miniatyr|Ngqica. Kung över Rharhabe 1803. Modersmålstalare i denna folkgrupp har aldrig varit enade i samma nation under en gemensam kung, på motsvarande sätt som till exempel zulu har, utan har alltid varit uppdelade i självständiga stammar under egen kung. De största stammarna är xhosa, bhaca, bomvana, mfengu, mpondo, mpondomise, xesibe och tembu. Stammarna är i sin tur uppdelade i klaner.
Stammarna har mycket gemensamt i historia, kultur och tradition men också olikheter. Även språket skiljer sig något åt mellan stammarna genom egna dialekter. Nuförtiden skiljer sig dialekterna mindre åt sedan standardiserad skola införts och stammarna inte längre lever så åtskilt som traditionellt.
Under 1700- och 1800-talen blev det oftast xhosa-varianten som blev nedtecknad i skriftform av missionärer och kolonisatörer. När skolsystem infördes blev det denna version av språket som lärdes även skolbarn i de andra stammarna. Kolonisatörerna kallade också ibland alla stammarna gemensamt för xhosa.
Xhosakungen Phalo delade i slutet på 1700-talet sitt kungadöme i två självständiga delar där hans söner Rharhabe och Gcaleka blev självständiga kungar. Stammen xhosa upphörde därmed som enad stam och i fortsättningen blev de två självständiga stammarna Rharhabe och Gcaleka. På motsvarande sätt delade mpondokungen Faku sitt kungadöme i Mqikela och Ndamase.
Stammen xhosa kallar sig själva amaXhosa och sitt språk isiXhosa. Namnet xhosa sägs enligt en legend komma från en stor ledare som hette uXhosa. Det finns teorier om att folkets namn på sig själva kommer från ett ord som betyder vild eller arg och amaXhosa betyda "Det vilda folket".
På motsvarande sätt kallar till exempel stammen bomvana sig själva amaBomvana och sitt språk isiBomvana.
Mfengu sägs enligt vissa källor inte anse sig själva vara samma etniska grupp som xhosa utan bara dela språket. Stammen bhaca skiljer sig mest från de övriga beträffande kultur och tradition.
Historia Xhosa och andra folkgrupper är invandrade från de stora sjöarna tillsammans med boskap under bantuexpansionen. Invandringen tros ha startat i liten skala för ungefär två tusen år sedan och i allt större skaror fram till 1400-talet. När holländarna anlände i mitten av 1600-talet var xhosa väletablerade tillsammans med andra stammar och bebodde större delen av sydöstra Sydafrika från Great Fish River till zulufolket söder om dagens Durban.
Xhosas första kontakter med kolonisatörer skedde i början av 1700-talet. Under nio krig mellan åren 1779 och 1879, kallat Xhosakrigen, drevs xhosa österut av brittiska arméer, samtidigt som de tvingades västerut av zulu och som andra folk tryckte på norrifrån. Somliga stammar sägs under början av 1800-talet ha tvingats i union under Shaka Zulu.
Landet mellan floderna Mtata och Mbhashe är en sträcka på ungefär fyra mil och med mittpunkten cirka femton mil nordost om East London. Landet beboddes av xhosa under kung Togu och de kom dit runt år 1686 och hade funnit detta land obebott. Runt år 1700 styrdes xhosa av Togus son, Tshiwo.
Tshivos son, Phalo, föddes 1702 samma år som hans far dog. Fram till Phalo blev kung år 1736 regerades xhosa av hans farbror Mdange och under denna tid började de söka söka efter nytt land och letade västerut ända till floden Nciba drygt sex mil bort.
Phalo växte upp öster om Mbhashe men flyttade 1740 till vad som senare blev Ciskei och var kung över Xhosa fram till sin död 1775. Därmed lämnade xhosa sitt gamla land och sin hövding Tshiwos grav i Ngcwanguba, en by som finns än idag. Togus grav tros ligga nära dagens Buntingville och även Togus fars grav tros ligga i närheten.http://www.sacultures.org.za/nemisa_2824.htm www.sacultures.org.za (engelska) Läst 17 oktober 2009.
Svältkatastrofen 1857 orsakad av alltför stark tro miniatyr|Nguni-kor 2007. Xhosa försvagades även av en vanföreställning som gjorde att mer än 25000 människor dog av hungersnöd 1857. Åren strax innan hade sjukdom dödat mycket av xhosas boskap och xhosa trodde att boskapen smittats av kolonisatörerna med hjälp av magi. Två xhosaflickor gick i april 1856 ut för att skrämma iväg fåglar, en av dem hette Nongqawuse. När de kom tillbaka sa de till sin morbror att de mött tre andar som sagt att all boskap måste dö och all skörd förstöras men att sedan skulle förfäderna komma och köra iväg de vita och ersätta all boskap som dött. Morbrodern berättade för xhosas hövding vad flickan sagt. Hövdingen trodde på berättelsen och befallde att andarna skulle åtlydas.
Först beordrades xhosa att döda sina fetaste kor. Nongqawuse stod där hon sett andarna och hörde utomvärldsliga ljud som morbrodern tolkade som befallningar att döda fler och fler djur, ja till och med att alla djur måste dö och all säd eldas upp. När allt var gjort skulle på en given dag jorden öppna sig och mängder av den bästa boskap och säd klar att skördas uppenbara sig. De döda skulle återuppstå, problem och sjukdomar försvinna och alla skulle förbli unga och vackra och alla fiender med de hatade vita skulle förgås. Xhosa hörde, lydde och dödade under de nästa tio månaderna mellan 300 000 och 400 000 djur och brände all säd. http://www.encounter.co.za/article/118.html www.encounter.co.za Läst 24 september 2009.
Många trodde dock att historien om flickan var osann och att det egentligen var hövdingen själv som stod för profetian. Somliga av xhosas andra ledare menade att allt i själva verket var ett trick för att tvinga folket i krig mot de vita. Det fanns de som inte trodde vare sig på profetian eller på att ett krig kunde bli framgångsrikt men var så rädda för hövdingen att de förstörde sin sista gnutta mat. Galenskaperna gick till och med så långt att man åtlydde hövdingens befallningar att förbereda stora hagar för all boskap de skulle få och stora skinnsäckar för all mjölk som snart skulle rinna ymnigare än vatten.
Dagen enligt profetian kom den 18 februari 1857. Solen steg och sjönk men inget mirakel hände. Hövdingarna som hade planerat att skicka sina krigare hade gjort misstaget att inte kalla samman hela folket (under förevändning att de skulle få åse miraklet). När de upptäckte misstaget försökte de ändra datum för återuppståndelsen men hopplöshet och förtvivlan hade redan ersatt hopp och tro och xhosa kunde endast närma sig de vita som svårt svältande. Nongqawuse blev skräckslagen att få skulden och flydde till King Williams Town och sökte skydd hos britterna. Hon gömdes en tid på Robben Island och dog senare 1898.
De vitas guvernör gav order om att inte hjälpa xhosa om de inte samtidigt lovade att arbeta för kolonisatörerna. I sin hungersnöd blev många xhosa kannibaler och minst ett fall där föräldrar åt sina egna barn är bekräftat.
Landet som xhosa tvingades överge övertogs av många ättlingar till tyskar som kämpat i Krimkriget och man finner nu platser som heter Berlin, Braunschweig, Frankfurt, Hamburg, Potsdam och Stutterheim i denna del av landet.
Historiker menar numera att xhosas överdrivna tro på detta mirakel beror på att så mycket boskap hade dött av sjukdom, samt att de var så splittrade och pressade från alla håll. En historiker föreslår att man kan se det som att folket gjorde uppror mot de egna ledarna, som befäste sin position med hjälp av boskap, och inte kunde hålla fienderna stången.
En utförlig beskrivning av händelsen finns i den engelska boken G. M. Theal’s History and Geography of South Africa (Tredje upplagen, London, 1878).
Somliga historiker menar att den tidiga exponeringen för avlönat arbete är den ursprungliga orsaken till den långa tradition av fackligt och politiskt ledarskap man finner hos xhosa. Xhosa är idag välrepresenterade i ledarskapet för Sydafrikas regerande politiska parti ANC.
Kultur och religion Siare, druid och Amagqirha. Xhosas traditionella kultur innehåller spåmän eller spåkvinnor som även kan liknas vid en form av druider, som kallas amagqirha. Oftast är det kvinnor som efter ett par års träning innehar posten. Medicin, trollformler och talismaner är samma sak för xhosa. Amagqirha har stora kunskaper i hur man använder örter och rötter. De vet mycket om växtgifter och motgift mot dessa och använder sin kunskap ofta.
I en Amagqirhas hydda fann man ett stort urval av rötter och torkade örter noggrant åtskilda. När utbildade experter på området undersökte ingredienserna kunde de bekräfta deras verkan. Det var omöjligt att kvinnan var i maskopi med experterna, och hon kunde utan tvekan korrekt ange vad varje ingrediens var bra för. En växt var bra mot magont, en annan kräkframkallande, en annan kunde bota giftiga stick från en insekt och så vidare.
Bland växterna fanns en som skulle tuggas under tiden man gick över en å för att förhindra att bli biten av å-anden. En annan växt skulle användas för att få fördelaktigt utslag i en rättegång och proceduren var så här: Man lade växten på glödande kol och sedan skulle man sätta sig på elden och täcka över sig och elden med sin mantel så allt blev ordentligt rökt. Under rättegången skulle man sen ha en annan växt i munnen.
Xhosa skiljer inte det minsta på hur man använder växterna i medicinskt eller annat syfte, det är precis samma sak. Traditionellt företar xhosa sig i princip ingenting utan dessa hjälpmedel.http://www.sacred-texts.com/afr/xft/xft32.htm www.sacred-texts.com (engelska) Läst 4 oktober 2009.
Muntlig tradition Kulturen har en stark muntlig tradition med många berättelser om uråldriga hjältar, varav en berättar om uXhosa den store ledaren som gav folket dess namn och som var den första människan på jorden. Andra berättelser talar om att de alla är barn till en förfader som hette Tshave.
Nyckelperson i den muntliga traditionen är sångare som kallas imbongi (plural iimbongi) som bor nära hövdingens "stora plats" som är platsen för de flesta kulturella och politiska aktiviteter. Sångarna följer hövdingen under viktiga händelser och traditionen finns kvar än i våra dagar - sångaren Zolani Mkiva följde Nelson Mandela vid hans installation som president i Sydafrika 1994. Sångerna kallas imibongo och hyllar ledares och förfäders gärningar och äventyr.
På språket isiXhosa är det mycket svårt, om inte omöjligt, att skilja på idiom och ordspråk. Ett idiom (eller ordspråk) lyder: Ubuso bendoda ziinkomo, vilket betyder ungefär En mans skönhet är hans rikedom. Traditionellt bestod rikedom av boskap och det var därför som vackra kvinnor ibland gifte sig med fula män.http://www.sacultures.org.za/nemisa_2838.htm sacultures.org.za (engalska) Läst 18 oktober 2009.
Sagan om Simbukumbukwana http://www.sacred-texts.com/afr/xft/xft09.htm www.sacred-texts.com (engelska) Läst 4 oktober 2009 Det var en gång en man som var mycket missnöjd med sin hustru eftersom hon inte gav honom några barn. Han gick då till en vis kvinna Igqirakazi och bad henne hjälpa. Hon svarade: - Du måste först ge mig en fet kalv så jag kan använda dess fett i min medicin. Mannen gick då hem och valde ut en kalv utan horn eller svans och tog med den till den visa kvinnan. Hon sa: - Din hustru kommer att ge dig en son utan armar eller ben eftersom kalven du ger mig inte har horn eller svans. Men du får inte berätta för någon varför din son är arm- och benlös.