Sammanfattning Vapenkuppen i Järna var en serie inbrott i ett militärt ammunitionsförråd utanför Järna, söder om Södertälje, som utfördes mellan den 24 och 26 november 1986. Inbrotten utfördes av 5 gärningsmän som i media kom att bli kända som den så kallade Järnaligan. Vid det första tillfället den 24 november forcerades förrådets dörrar varefter en stor mängd explosiva varor med mera tillgreps. Den 26 november återvände gärningsmännen till brottsplatsen för att förse sig med ytterligare gods och avslutade inbrottet med att spränga förrådet för att undanröja bevis.

Det har beräknats att förrådet vid tidpunkten för sprängningen innehöll cirka 15 ton explosivt material varav ca 10 ton detonerade och förödelsen i området var omfattande. Själva förrådet utplånades. Det är den hitintills enda sprängningen av ett ammunitionsförråd i Sverige. Flera hektar skog jämnades med marken och skyltfönster krossades i Järna fem kilometer därifrån. Bakgrund Männen som ingick i Järnaligan var bekanta redan innan vapenkuppen. De hade träffats únder vistelse på anstalt och de hade även utfört olika brott tillsammans. Händelsens huvudman var den yrkeskriminelle Arne Teir som under en tid planerat ett tillslag mot ett militärt förråd. En av medgärningsmännen, Jussi Ondin, var sedan den 5 september 1986 på rymmen från anstalten Kumla. Den 22 september genomförde han ett bankrån i Stuvsta. Efter rånet reste Ondin till Brasilien där polisen beslagtog rånpengarna som han haft med sig. Detta irriterade Ondin som därför planerade att skaffa fram "kraftigare vapen" för att kunna "göra upp sina affärer" med den brasilianska polisen. Ondin återvände till Sverige i november 1986 och han sammanträffade då med Arne Teir. Ondin redogjorde för sina hämndplaner och sitt behov av vapen och fick av Teir en norsk automatkarbin av modell G3, tänkt att användas för bankrån mm. Detta sammanföll med Teir´s planering av tillslaget mot ammunitionsförrådet och Ondin, som var en skicklig yrkesman och behärskade skärbränning, kom därför in i bilden för att vara behjälplig med att skära upp förrådsdörrarna som en tjänst och ersättning för vapnet.

Motivet Motivet till brottet har aldrig blivit utrett, men det förekommer två huvudspår där det ena var att skaffa fram eldhandvapen och det andra att ordna sprängmedel för att kunna utföra sprängdåd. Vapenmotivet Uppgifterna om att eldhandvapen skulle vara motivet bygger på Ondins uppgifter och dennes behov för sin kriminella verksamhet. Inbrottet var dock planerat innan Ondin kom in i bilden, och vapenmotivet är därför osäkert. Huvudmannen Arne Teir har aldrig uppgett något motiv till brottet. Gärningsmännen utgick ifrån att förrådet innehöll eldhandvapen men i själva verket hade de ingen kunskap om det faktiska innehållet, vilket stod klart först efter inbrottets fullbordande. Ligan övergick då till att stjäla sådant som bedömdes vara användbart.

Hämndmotivet Ondin har under förundersökningen menat att en namngiven kriminell person ska ha planerat en hämndaktion mot centralvakten på anstalten Kumla, och att det för detta skulle behövas sprängmedel eller pansarskott. Även en aktion mot polishuset på kungsholmen i form av en bil lastad med sprängmedel hade diskuterats bland kriminella.>

Brottet Förberedelser

Arne Teir och Jussi Ondin planerade inbrottet. De rekognoserade platsen och konstaterde att förrådet i fråga var ett lämpligt objekt. För att kunna ta sig in i förrådet genomförde Ondin och Istvan Hegedus ett inbrott vid AGA:s anläggning i Bromma och stal där utrustning för skärbränning. Gärningsmännen tillgrep även en extra personbil (två personbilar användes) för att kunna frakta bort stöldgodset.

Genomförandet Inbrott den 24 november Det första inbrottet genomfördes av Ondin, Teir och Hegedus den 24 november. Ondin använde den tidigare stulna skärbrännaren för att skära upp förrådets ståldörrar. Syftet med inbrottet var att komma över eldhandvapen. Förrådet var dock ett ammunitionsförråd och inte ett vapenförråd, vilket inte var vad gärningsmännen tänkt sig. När det konstaterats att inga eldhandvapen fanns att finna, övergick gärningsmännen istället till att tillgripa det gods som föreföll lämpligt att själa. Stöldgodset fördes därefter till en sommarstuga i Spersboda.

Inbrott den 25 november Ondin har både i polisförhör och vid rättegång hävdat att någon av gärningsmännen varit på platsen även den 25/11 och då stulit ytterligare gods. Ingen har dock erkänt att så varit fallet.

Inbrott den 26 november

Den 26 november kommer fler gärningsmän in i bilden. Till Ondin och Teir ansluter nu Jan Nilsson och Örjan Holm som planerade kriminella aktiviteter i Nyköping, i vilka Ondin och Teir skulle delta. Sällskapet beger sig därför i bil mot Nyköping för att rekognosera. Under resan väcks på oklart sätt idén om att återvända till Järnaförrådet för att kontrollera om inbrottet upptäckts. Rekognoseringen avbryts och sällskapet åker istället till Järnaförrådet. På platsen konstateras att inbrottet inte upptäckts. Därefter genomfördes ytterligare ett tillslag och stöldgods fördes från förrådet till ett upplag i terrängen ett par kilometer ifrån platsen. När inbrottet avslutats förbereddes en sprängning genom utplacering av laddningar på ett par ställen i förrådet. Syftet med att spränga var att undanröja bevis.

Efter att laddningarna antänts avlägsnade sig sällskapet hastigt i bil. På sin väg mot Järna närmade man sig en poliskontroll som av en slump upprättats längs flyktvägen och när bilen närmade sig kontrollen utlöstes laddningarna och förrådet sprängdes. Poliskontrollen upplöstes och polismännen åkte i riktning mot explosionen. Gärningsmännen kunde fortsätta sin färd och undkom därmed.

Fotografering från luften Ingen människa var såvitt känt på platsen för själva detonationen, men privatflygaren Börje Norell befann sig av en slump i luften på säkert avstånd ovanför förrådet när det detonerade. Norell kontaktade polis som bad honom att stanna kvar på platsen så att de lättare skulle hitta och under tiden passade han på att fotografera området från luften.

Brottsutredningen Ledning Utredningen leddes av kriminalkommissarie Åke Sääf vid polisen i Södertälje. Ett 30-tal personer från polisen deltog i undersökningen. Den tekniska undersökningen leddes av kriminalkommissarie Wincent Lange och syftade i första hand till att fastställa om någon förolyckats eller om förrådet varit utsatt för åverkan innan detonationen.

Sprängämnesinspektionen var tillsynsmyndighet för hantering av explosivämnen och deltog i utredningen som expertmyndighet.

Försvarsmakten deltog med röjningsresurser och bevakningspersonal. 50-åringen Redan den 29/11 kunde polisen gripa en 50-årig man som misstänktes ha kopplingar till sprängningen. Mannens hyrda bil hade setts i området och han blev därför intressant i utredningen. Han anhölls och förhördes om sina förehavanden vilket ledde till att han blev misstänkt för annan brottslighet. Mannen var dock inte inblandad i Järnadådet och avskrevs från fallet ett par dagar senare.

Genombrottet Efter det inledande gripandet, som inte ledde till något konkret, hade polisen mycket knapphändiga uppgifter att gå på. Ett genombrott i utredningen skedde dock den 20 januari 1987 när Jussi Ondin greps i Nederländerna misstänkt för mord på en polisman i Belgien. Vid gripandet hittades svenska försvarets handgranater och den nederländska polisen hörde därför av sig till den svenska polisen om saken, då man misstänkte att godset kunde kopplas till Järnadådet som blivit internationellt uppmärksammat.Svensk polis genomförde förhör med Ondin i Nederländerna ang. handgranaterna, och i ett försök att bli utlämnad till Sverige och därigenom undvika utlämning från Nederländerna till Belgien där han riskerade dödsstraff eller livstids fängelse, tog Ondin på sig sprängningen i Järna och berättade om hur det hade gått till och vilka som var inblandade. Polisen kunde därefter bygga upp en utredning efter Ondins berättelse och medgärningsmännen kunde gripas i slutet av januari 1987. Någon utlämning till Sverige genomfördes dock inte och Ondin utlämnades till Belgien där han 1989 dömdes till dödsstraff för mordet på en polisman, en dom som enligt praxis i Belgien omvandlas till livstids fängelse. I samband med domen i Belgien lades förundersökningen rörande Järnadådet ner. Upplösning Teir, Nilsson och Holm anhölls kort efter att Ondin röjt ligans förehavanden. De åtalades och dömdes i tingsrätten i maj 1987. Domarna överklagades och justerades något i hovrätten.

Ondin lyckade rymma från fängelset i Belgien i augusti 1991 varefter han tog sig till Sverige och överlämnade sig själv till polis. När Ondin återvänt till Sverige åtalades han för olika brott, bl.a polismordet i Belgien. I samband med återvändandet återupptogs även den tidigare nedlagda förundersökningen rörande Järnainbrotten och han dömdes 1993 till livstids fängelse för olika brott.

I Järnafallet dömdes Ondin för grov stöld och grov allmänfarlig ödeläggelse. Domen fastställdes i Svea hovrätt i mars 1993. Ondin överklagade, men två månader senare meddelade Högsta domstolen att prövningstillstånd inte beviljades och fallet var därmed avslutat. Gärningsmännen De inblandade i händelserna var sedan tidigare kända av polisen.

+ Gärningsman 24/11 25/11 26/11 Påföljd Arne Teir (senare Mats Johansson) <center>Ja Okänt <center>Ja Allmänfarlig ödeläggelse och grov stöld, 10 års fängelse, dömdes i maj 1987. Jussi Ondin (senare Tore Klangarv) <center>Ja <center>Nej <center>Ja Allmänfarlig ödeläggelse och grov stöld, 10 års fängelse. Dömdes efter återkomst till Sverige 1992. Jan Nilsson (Nisse Pistol) <center>Nej<center>Okänt <center>Ja Grov stöld, 7 års fängelse, dömdes i maj 1987. Örjan Holm <center>Nej<center>Okänt <center>Ja Grov stöld, 7 års fängelse i tingsrätten, dömdes i maj 1987. Minskat till 4 år i hovrätten. Istvan Hegedus <center>Ja<center>Okänt <center>Nej Påföljd okänd I.O <center>Nej<center>Okänt <center>Nej -

Stöldgodset

Eftersom att förrådsbyggnaden och en stor del av den ammunition och andra explosiva varor som förvarades där helt utplånades vid detonationen har det inte gått att utreda exakt vad som stals, och det går därför heller inte att säga om gods fortfarande finns i omlopp. Det uppskattades att cirka 200 handgranater, ca 250 kg övrig ammunition, 60 pansarskott m/68 och cirka 200 kg spräng- och tändmedel stals vid inbrottet, men uppgifterna är osäkra. Ondin har i förhör uppgett att han och Teir tillgrep 48 pansarskott den 26/11. Polisen hittade dock bara 22 av dessa vid gömman i terrängen. Vart de övriga 26 fördes är okänt.

Förrådet innehöll även annan materiel, bl.a. minor av olika slag, som inte återfunnits i beslag i Sverige. Däremot påträffades pansarskott, tändsatser, rökhandgranater, truppmina 10 och truppmina 12 vid ett beslag i Danmark 1989, gods som sannolikt hade koppling till Järnainbrottet. (Bild i externa länkar)I media har det förekommit uppgifter om att eldhandvapen ska ha varit en del av stöldgodset, men detta är felaktigt då förrådet inte innehöll några sådana vapen. Hantering av stöldgodset Av brottets spektakulära karaktär och stöldgods med stor potential i brottsliga sammanhang blev bytet snabbt intressant för andra kriminella. Polisen gjorde husrannsakan i sommarstugan i Spersboda den 23 januari och hittade gömman i skogen den 12 februari 1987. Vid dessa tillfällen säkrades det gods som då påträffades, men då hade godset varit tillgängligt för andra under ca 2 månader. Polisen kunde konstatera att gods bortförts, bland annat genom fynd av brutna förpackningar, och att ytterligare fynd gjordes i Täby den 25 juli 1987, men det är inte känt exakt hur mycket av stöldgodset som bortfördes under tiden mellan inbrotten och beslagen. Vissa personer har namngivits i förhör, men dessa har aldrig kunnat identifieras. Fynd efter tillslag i Spersboda