The Heat är den amerikanska sångerskan Toni Braxtons tredje studioalbum, släppt i USA den 25 april år 2000 av LaFace Records. Albumet blev Braxtons comeback efter ett fyra år långt uppehåll till följd av privata omständigheter, däribland en personlig konkurs 1997 och en svår depression. Eftersom Braxton tidigare hade stämt skivbolagen LaFace och Arista och omförhandlat sitt skivkontrakt, hade hon större kreativ kontroll över musiken vid inspelningen av The Heat än tidigare. Hon har beskrivit albumet som sin "frigörelse" och lät inte sin mentor Kenneth "Babyface" Edmonds ha sista ordet i skapandet av albumet. Istället involverade hon sin nyblivna fästman Keri Lewis från musikgruppen Mint Condition som fick betydande inflytande. Resultatet innebar genomgripande förändringar i Braxtons sound och hon skrev själv majoriteten av texterna. Albumet omfattar snabbare R&B-kompositioner och ett uttalat mer samtida urbant sound med inslag av danspop, funk och jazz. Vid lanseringen av The Heat fortsatte Braxton att porträtteras som en sexsymbol och texterna hade liknande tema som på föregångaren Secrets (1996), med ämnen som kärlek, hjärtesorg, lust, erotik och sex.
Under premiärveckan gick The Heat in på andra, respektive första plats på de amerikanska albumlistorna Billboard 200 och Top R&B/Hip-Hop Albums med 199 000 sålda exemplar, vilket var hennes högsta Nielsen Soundscan-siffror dittills i karriären. Albumet gav Braxton ett dubbelt platinacertifikat av Recording Industry Association of America (RIAA) och såldes i över 2 miljoner exemplar i USA, fram till 2011. Internationellt hamnade The Heat på många topp-tio-listor, däribland i Skandinavien, Tyskland och Storbritannien. Framgångarna beskrevs som en triumf för Braxton som innan utgivningen hade haft motgångar och räknats bort av media. Albumet omskrevs som ett bevis på att Braxton var framgångsrik i sin egen rätt, även utan Edmonds. The Heat nominerades till flera priser, däribland en Grammy Award i kategorin Best Pop Album och vann i kategorin Best Female R&B Vocal Performance för albumspåret "He Wasn't Man Enough".
För att marknadsföra The Heat uppträdde Braxton bland annat under pausunderhållningen till Super Bowl XXXIV, på The Tonight Show With Jay Leno och under en utomhuskonsert på The Today Show. Albumets huvudsingel "He Wasn't Man Enough" blev en hit internationellt med topp-tio-placeringar på de flesta listor den gick in på. I USA blev låten Braxtons andra att toppa R&B-listan Hot R&B/Hip-Hop Songs. "Just Be a Man About It" gavs ut som andrasingel i USA och blev en topp-tio-hit på R&B-listan. Internationellt gavs istället "Spanish Guitar" ut som andrasingel som nådde topp-tio i flera europeiska länder. Remixversionen av "Maybe" gavs ut som albumets fjärde singel, men marknadsföringen för singeln stoppades efter att musikvideon bedömts vara oanständig och kontroversiell. The Heat har senare lyfts fram som ett av de bästa R&B-album från tidigt 2000-tal och albumet har nått kultstatus genom texternas tabubelagda anspelningar på sex och frigörelse.
Bakgrund År 1993 släppte Toni Braxton sitt självbetitlade debutalbum på Kenneth "Babyface" Edmonds skivbolag LaFace Records. Albumet gav henne status som en av de mest framgångsrika nykomlingarna under det tidiga 1990-talet. Albumet fick åttafaldigt platinacertifikat i USA och genererade en rad singelhits på både pop- och R&B-marknaden. Uppföljaren Secrets (1996) etablerade henne som internationell popikon med en försäljning på 15 miljoner album. Secrets genererade flera hits, däribland "Un-Break My Heart", som låg etta elva veckor i rad på den amerikanska singellistan och blev en av världens mest framgångsrika singlar.
År 1997 uppträdde Braxton för fulla hus under en världsturné tillsammans med saxofonisten Kenny G. Hennes två första studioalbum hade fram till dess sålt för 170 miljoner dollar. Braxton fick dock inte någon lön från LaFace och Arista, samtidigt som hon hade skulder på över 50 miljoner dollar. När skivbolagen till sist betalade fick hon mindre än 2000 dollar. Genom sina advokater stämde Braxton skivbolagen eftersom de enbart betalat en bråkdel av den royalty som andra mångmiljonsäljande artister tjänade. Enligt uppgift fick Braxton bara 33 cent per sålt album samtidigt som hon tvingades betala sina anställda, samt hotell- och resekostnader. LaFace och Arista lämnade i sin tur in en stämningsansökan mot Braxton som resulterade i en utdragen rättstvist. Några månader senare tvingades Braxton ansöka om personlig konkurs. vilket kom som en chock för många eftersom hon då var en av de absolut bäst säljande artisterna. Konkursen ledde till misstroende och ett mediedrev mot henne. I ett försök att mildra skadan gav hon en ökänd intervju i The Oprah Winfrey Show där Braxton tvingades redogöra för sin privatekonomi i direktsändning, vilket bara förvärrade situationen. Hennes egendom utmättes, däribland hennes piano och Grammy Award-priser.
Under 1998 pågick rättsliga förhandlingar och Braxton tog ett långt uppehåll från sin musikkarriär. Samtidigt spelade hon Belle i Broadway-pjäsen Skönheten och odjuret och blev därmed den första afroamerikanskan att få den rollen på Broadway. I självbiografin Un-Break My Heart från 2014, berättar Braxton att hon blev svårt deprimerad under året och övervägde självmord. Hon skriver: "Jag kunde försvinna in i pjäsen men så fort ridån gick ned släpade jag mig hem. Jag hade bara energi att krypa i säng." År 1999 slutade den rättsliga tvisten med en förlikning där Braxton blev kvar hos skivbolagen men fick högre royalties, en löneökning samt förlagsrättigheter till alla låtar hon varit med att skriva. När processen väl var klar blev Braxton och skivbolagschefen Antonio "L.A." Reid åter sams efter den turbulenta perioden. Braxtons nya skivkontrakt var enligt The Guardian värt 20 miljoner dollar.
Inspelning och produktion miniatyr|Braxton (på bilden) tog större kreativt ansvar än tidigare och skrev åtta av albumets tolv spår, varav hon producerade sex. När den rättsliga dispyten var över började Braxton arbeta på sitt tredje studioalbum The Heat. I februari 2000 berättade Edmonds att Braxton jobbade i studion och höll på att avsluta sin anställning på Broadway för att helt fokusera på musiken. Han kommenterade: "Hon är vid gott mod. Hon har gjort Skönheten och odjuret i New York och sjungit varje kväll. Hennes röst är på topp så det ska bli kul att jobba med henne igen och se vart det leder". Efter att skrivit på ett nytt skivkontrakt hade Braxton större kreativ kontroll över The Heat än tidigare album. Bland annat frångick hon det nära samarbetet med Edmonds och beskrev The Heat som sin "frigörelse". I en intervju med BMI kommenterade hon detta: "Min vision för det här albumet var att ha mycket mer att säga till om. Babyface var en bra lärare under skapandet av mina första två album." Braxton avslutade: "Jag har börjat ta kontroll över mitt liv och jag är ansvarig för vad som händer med min karriär. [The Heat] visar den nya positiva riktningen i mitt liv."
Under skapande av The Heat tog Braxton även större roll i produktionen än tidigare, i ett försök att bevisa att hon var mer än bara sångare. Hon skrev låttexter, producerade och spelade piano. I en intervju sa hon: "Folk tror inte att jag klarar av allt det. Jag kan spela piano, jag har spelat i kyrkan sedan jag var 14 år." När albumet var klart hade Braxton skrivit åtta av tolv spår och producerat sex av dem. Hennes fästman Keri Lewis från gruppen Mint Condition hade en betydande roll i arbetet och samarbetade på en majoritet av låtarna. Braxton tog in ytterligare producenter för att bidra med material, däribland Johnta Austin, David Foster och Keith Crouch. Efter att ha hört Braxtons material ville Reid att hon även skulle spela in musik med Rodney "Darkchild" Jerkins. Jerkins var vid tidpunkten en nykomling i musikvärlden, men hade gjort flera stora hits åt artister som Destiny's Child, Joe och Mary J. Blige. För första gången på ett studioalbum samarbetade Braxton även med rappare, och Lisa Lopes från TLC och Dr. Dre bidrog med verser. Shep Crawford skulle också ha medverkat men skrivkramp hindrade honom att få in några låtar. Hans ballad "Stranger in My House" (2000) var ämnade för Braxton, men gavs en tid senare till den kanadensiska sångaren Tamia.
Komposition och stil I en intervju med The Los Angeles Times beskrev Braxton stilen på The Heat som en kombination av hennes två första album. Braxton ville dock förändra sitt sound och sin attityd. Soundet uppdaterades med snabbare kompositioner och en ungdomligare ljudbild, till skillnad från den vuxenpop som gjort henne känd på 1990-talet. Albumet fick även en mer urban känsla. Lewis beskrev albumet som Braxtons mest "unika". Han menade att det markerade starten på Braxtons utforskande av "sitt konstnärskap" eftersom hon började experimentera med snabbare tempo. Albumet innehöll även flera "klassiska Toni Braxton-ballader" som "Spanish Guitar" och "I'm Still Breathing". Antwane Folk, en skribent för webbplatsen Rated R&B, skrev att albumets sound uppvisade en drastisk förändring jämfört med Braxtons tidigare musikkatalog. Han sammanfattade att albumet omfattade "mogna ballader och flörtiga, sexiga midtempokompositioner" vilka "utgör grunden för hennes texter om lust, intuition och styrka".
Det nya soundet hördes redan på första spåret "He Wasn't Man Enough" som var ett samarbete med Rodney "Darkchild" Jerkins. I en intervju sa Jerkins: "Jag ville ge henne en ny, snabbare, mera flashig känsla". Låten är en syntig funkkomposition i upptempo med kraftig basgång. "The Heat" har beskrivits som en "picknick i en tropisk sommarnatt" med ett lätt och jazzigt groove. "Spanish Guitar" har beskrivits som en "latinoballad" med inspiration från Braxtons egen "Un-Break My Heart". Rated R&B menar att Braxtons försök att skapa något mer tidsenligt för de urbana radiostationerna är som mest tydligt på albumets fjärde spår "Just Be a Man About It". Billboard beskrev låten som "electrofunk" med en "stormig atmosfär" och berömde Braxtons "sårade och korthuggna" sånginsats som kritikern beskrev som "trovärdig". MTV News beskrev "Gimmie Some" som en "glad midtempo-komposition" med "sommarkänsla". "I'm Still Breathing" är ytterligare en Diane Warren-ballad medan "Fairy Tale" är en akustisk komposition skapad av Edmonds. "Speaking in Tounges" har beskrivits som "sensuell" med varma harmonier. Det tionde spåret "Maybe" har beskrivits som en "utsökt sexig låt" där Braxton istället för att sjunga, snabbt mumlar fram låttexten. "The Art of Love" är en nästan helt instrumentell komposition som karaktäriseras av viskningar och flämtningar. Låten har jämförts med Janet Jacksons "Anytime, Anyplace". En tidig version av låten var påtänkt till Mint Condition men efter att Braxton involverat Lewis i skapandet av The Heat gavs låten till Braxton istället. Lewis kommenterade låten:
Teman och textanalys