Maurice Loyal Huggins, född 19 september 1897 i Berkeley County, West Virginia, USA, död 17 december 1981, var en amerikansk biokemist, som är mest känd för upptäckten av vätebindning, samt som en tidig förespråkare av sekundärstrukturer i proteiner för ökad stabilitet.
Han invaldes 1968 som utländsk ledamot av svenska Vetenskapsakademien.
Biografi Huggins var son till Amos Williamson Huggins och Mary Abigail Hackley. Han hade minst två systrar, Dorothea Harriet Huggins och Mary Abigail Huggins.
Huggins disputerade 1922 under Charles Walter Porter vid the Chemistry Laboratory of University of California, Berkeley. År 1941 valdes han till fellow i American Physical Society. (search on year 1941 and Eastman Kodak Company) Han var anställd som kemist av Eastman Kodak Research Laboratories.
Vetenskapligt arbete Huggins trodde att han hade varit den första att föreslå konceptet med vätebindningen, medan han ännu var student under handledning av G. N. Lewis vid Chemical Laboratory vid University of California, Berkeley. Enligt hans notering skrev han en avhandling 1919 där H-bindningen introducerades och tillämpades på tautomeri i acetoacetatisk syra. Tyvärr finns det ingen papperskopia av avhandlingen kvar. Den första externa publikationen av H-bindningen var Wendell Latimer och Worth Rodebush 1920, som citerar Huggins opublicerade arbete i en fotnot. (De var forskarkollegor vid Kemiska laboratoriet.)http://acshist.scs.illinois.edu/bulletin_open_access/num7/num7%20p3-13.pdf . Hämtad 2022-03-26.
År 1937 analyserade Huggins William Astburys β-flakmodeller och insåg att vätebindningen inte kunde fungera som beskrivits eftersom kvävets bindningsgeometri (som då antogs vara tetrahedral) skulle avleda vätet bort från karbonylgruppen. Han föreslog istället att resonans kan spela en roll i att ändra geometrin hos peptidbindningen för att göra vätebindningarna mer linjära. Han sade dock inte uttryckligen att peptidbindningen var plan, vilket betonades av Pauling i en nästan samtidig rapport.https://www.repository.cam.ac.uk/bitstream/handle/1810/253749/Huggins%202016%20Journal%20of%20Computational%20Chemistry.pdf?sequence=1&isAllowed=y. Hämtad 2022-03-2.
Huggins producerade också en modell av α-helix 1943, ungefär åtta år före den moderna modellen av Linus Pauling, Robert Corey och Herman Branson.https://pubs.acs.org/doi/10.1021/cr60102a002#. Hämtad 2022-03-26.
Referenser
Latimer WM and Rodebush WH. (1920) "Polarity and Ionization from the Standpoint of the Lewis Theory of Valence", J. Am. Chem. Soc., 42, 1419–1433. Huggins ML. (1936) J. Org. Chem., 1, 407–456. Pauling L and Niemann C. (1939) J. Am. Chem. Soc., 61, 1860–1867. Huggins M. (1943) "The structure of fibrous proteins", Chem. Rev., 32, 195–218. Huggins ML. (1971) Angew. Chem. Int. Ed., 10, 147–152. Huggins ML. (1980) Chem. Tech., 10, 422.
Noter
Se även Vätebindning Peptidbindning Alfa helix
Externa länkar
Kategori:Amerikanska biokemister Kategori:Ledamöter av Kungliga Vetenskapsakademien Kategori:Män Kategori:Födda 1897 Kategori:Avlidna 1981 Kategori:Personer från Berkeley