Homo ludens, latin för "den lekande människan", är en vetenskaplig föreställning som först beskrevs 1938 av Johan Huizinga, en nederländsk kulturhistoriker. I sin bok Homo ludens beskrev Huizinga hur spel och lek som ett prekulturellt fenomen som med tiden kodifierats till kultur och format människan som kulturvarelse. Spelen och leken, argumenterar Huizinga, har varit en förutsättning för samhällets utveckling och människors fredliga samvaro.
Begreppet hos olika tänkare
Huizinga I Homo Ludens framtecknar Johan Huizinga fem egenskaper som definierar spel och lek. Lek är gratis, det är frihet. Play is free, is in fact freedom. Lek är inte på riktigt eller verkligt. Play is not “ordinary” or “real” life. Lek skiljer sig från det riktiga livet både i tidsomfång och rum. Play is distinct from “ordinary” life both as to locality and duration. Lek skapar ordning, är ordning. Lek kräver först och främst fasta regler. Play creates order, is order. Play demands order absolute and supreme. Lek har ingen koppling till vinst av egendom, ingen egendom kan vinnas. Play is connected with no material interest, and no profit can be gained from it. Boken: Homo ludens: proeve eener bepaling van het spel-element der cultuur (Haarlem, 1940). . Homo ludens: Versuch einer Bestimmung des Spielelementes der Kultur (Amsterdam, 1939) . Homo ludens: a study of the play-element in culture (Boston, 1955). . . (uppl. 1950 på Internet Archive)
Schiller Friedrich Schiller har en liknande föreställning, i Über die ästhetische Erziehung des Menschen [Brev om människans estetiska fostran] (1795). Schiller beskriver lekens förmåga att, genom dess kombination av regler och fri kreativitet, mediera mellan det eviga och det flyktiga, det temporära och det absoluta.
Herbert Marcuse En som har forskat på ämnet är sociologen Herbert Marcuse, med sitt verk Der eindimensionale Mensch (1964). Den spelade en avgörande roll i 1960-talens studentrevolter, som Majrevolten.
Asger Jorn Den danske konstnären Asger Jorn (1914–1973) använde begreppet och gestaltade det. Den grupp han var medgrundare till, Situationisterna, var för en radikal frihetlig vänsterorienterad kritik av samhället, och som tog begreppet till sig, menade att samhället drabbats av varufetischism och att ett av de fel som förelåg var spelets förtvinande.
Robert Pfaller Den österrikiske konstteoretikern skrev Die Illusionen der anderen. Über das Lustprinzip in der Kultur. (2002). . .
Horst Bredekamp Den tyske konsthistorikern skrev Spielen (2005), som behandlar den lekande människan.
Referenser
Kategori:Filosofi Kategori:Socialpsykologi Kategori:Lärande Kategori:Latinska ord och uttryck Kategori:Lek