miniatyr|Vägskylt med några orter vars namn slutar på -holm, -sjö, -vik, och -hamn. Svenska ortnamnsefterled är sista ledet i sammansatta ortnamn som antingen förekommer i Sverige eller kommer ur svenskan. Förled och efterled förekommer i alla sammansatta ord och många svenska ortnamn är sammansättningar. I artikeln redovisas efterled som avser bebyggelsenamn. Dessa kan vara primära eller sekundära. Primära är sådana bebyggelsenamn som från början avsett bebyggelse, som -by. Naturnamn som -vik har i många fall senare kommit att beteckna bebyggelse (som Västervik). Även artefaktnamn som -bro har kommit att beteckna bebyggelse (som Örebro).

I ortnamnsforskningen spelar efterleden en stor roll som del av ortnamnen (ortnamnelement), därför att många efterled är så vanliga. Exempelvis har mycket forskning ägnats åt ortnamnselementen by, böle, lösa, rum och stad. Att kunna avgöra ortnamnens etymologi är centralt, liksom deras ålder och deras geografiska utbredning.

Ortnamn kan även antingen bestå av ett enda ord (till exempel Berg i singular eller Berga i plural) eller ha en avledningsändelse tillagd till grundordet. Vanliga sådana ändelser är -inge och -unge (till exempel Steninge och Almunge). Se vidare Svenska ortnamnsändelser.

Allmänt om ortnamnsforskningen

Ortnamns efterled kan ha en betydelse som ännu är fullt begriplig, som till exempel -holm, men också där ordet i efterledet inte längre används i modern svenska, men där man i språkforskningen känner till motsvarigheter till ordet i fornsvenska, isländska, fornengelska etc. Ortnamnen har också ofta förvanskats så att man måste gå tillbaka till äldre källmaterial för att få se hur ortnamnen ursprungligen kan ha låtit för att utröna betydelsen av dem.

I vissa enskilda fall har betydelsen av ett efterled inte heller kunnat fastställas eller endast kunnat begripas med vissa tveksamheter på grund av att jämförelse endast förelegat med ett ord på fornengelska etc. Det gäller till exempel efterledet -ust i ortnamnet Orust och förledet Vad i ortnamnet Vadstena, vilka antas syfta på ett fornsvenskt och fornnorskt idag försvunnet vazt/vozt, med motsvarighet i fornengelskan med betydelsen fiskeplats. Samma betydelse föreligger också sannolikt hos efterledet i ortnamnet Alvastra, som då betyder "ål-fiskeplats". Efterledet utgörs då av varianten -vazter (synonym till vazt på samma sätt som holm/holme förhåller sig till varandra) i den plurala formen -vaztra (pluralis genitiv). Pluralformen är vanlig hos ortnamn.Svenskt ortnamnslexikon, Språk- och folkminnesinstitutet, Uppsala, Elanders Gotab, Stockholm 2003, s. 245, 340, 21 och s. 10.

Dessutom kan ortnamn med idag fullt begripligt förled och efterled ha en oklar syftning som ändå gör ortnamnet oklart, till exempel gäller det ortnamnet Stockholm.Svenskt ortnamnslexikon 2003, s. 295.

Efterledet i ett ortnamn kan ofta ge en uppfattning om ortens ålder och karaktär beroende på jämförelse med arkeologiskt material på jämförbara platser med jämförbara ortnamn och beroende på geologisk aktivitet som landhöjning etc., till exempel om ortnamnet ursprungligen syftat på ett läge vid en idag uppgrundad vik och så vidare. I denna artikel anges därför en del uppgifter om hur gamla en del av ortnamnen antas vara. Det ska dock poängteras att en kyrka också kan ha byggts i utkanten av en äldre bebyggelse och därför fått ett yngre namn, eftersom denna del av socknen hade detta yngre namn (se exempelvis i artikeln Ucklum om detta ortnamn).

Termerna efterled och ändelser Termen efterled avser ett sammansatt ords sista led. Många ortnamn är sammansatta av förled och efterled, men det finns också osammansatta ortnamn som Vi och Boo. Många ortnamn har böjningsändelser som till exempel -a i Mora, -e i Linde och -om i Krokom. Även avledningsändelser förekommer, som -und i Ragunda, samt den mycket vanliga ändelsen -inge, -unge i Västerhaninge, Skuttunge. Ibland kan det vara svårt att veta vad som är ändelse och vad som är efterled. Ett exempel är ortnamnet Näsum. Man vet inte säkert om -um är beteckning för pluralis av näs (då är -um en ändelse) eller om -um kommer av -hem (då är -um ett efterled)Svenskt ortnamnslexikon 2003, sid. 241.

Definition Med svenska efterled kan avses efterled i Sverige (svenska, finska och samiska). Det kan också betyda efterled som kommer av svenska ord, både i Sverige och i Finland. Huvuddelen av de efterled som nämns här är ortnamn i Sverige med efterled som kommer av svenska ord. Vissa ortnamn som har ett sådant efterled men finns i Finland nämns också, exempelvis Helsingfors. Även på Åland har de allra flesta orterna och byarna ett svenskt namn. I Norrbotten finns ett stort antal sekundära bebyggelsenamn med finskt ursprung, och några vanliga efterled för sådana ortnamn nämns också, alltså namn som slutar på -järvi, -vaara med flera. Samiska bebyggelsenamn i Sverige är inte fullt så vanliga som de finska. Vissa ortnamn med samiskt ursprung har också försvenskats, så att exempelvis Arvidsjaur kommer av de umesamiska Arviesjávvrrie där förledet betyder 'rikt givande'Svenskt ortnamnslexikon 2003, s. 26. Eftersom samiska bebyggelsenamn med vanliga efterled inte finns i så stort antal har endast -jaur/-jaure nämnts här.

Kartor Kartorna visar, regionalt, ortnamnsefterledens andel av alla ortnamn. Syftet är att ge en översiktlig bild utifrån dagens kartnamn. Kartorna bör tolkas försiktigt och främst ses som en inspiration till fördjupade studier. Metod: Inom en flytande cirkel med 3 mils radie har andelen ortnamn med aktuellt efterled av alla ortnamn beräknats och utifrån dessa värden har iso-linjer konstruerats. För att undvika procentberäkningar på låga värden har mätpunkter med färre än 50 ortnamn utelämnats.

Kartans ytor har färg efter den andel som kartändelsen har av alla kartnamnen. Färgerna går från rött (högsta procentuella värdet inom kartan) över grön och blått till beige.

Längst ner finns en länk till Lantmäteriets "Kartsök". Fyll endast i ett ortnamnsefterled och en förteckning samt en karta visas.

-ala, -ele, -el

Ett antal namn med efterledet -ala finns i Hälsingland, Uppland, Västergötland och Östergötland. -ala är en pluralform av -al som sedan länge har ansetts betyda 'hedniskt tempel'. Tre sockennamn, Fryele, Friel och Fröjel, har efterleden -el, -ele, som kommer av -al.Svenskt ortnamnslexikon 2003, s. 18 (al) och s. 80, Friel (Frøial 1305), s. 82, Fröjel (Frøale 1300-talet) och s. 81, Fryele ((de) Frøal ca 1220). På senare tid har denna uppfattning ifrågasatts. Istället har en betydelse 'samlingsplats i ofredstider' framförts som möjlig.Namenwelten: Orts- und Personennamen in historischer Sicht, 2004, Berlin: Walter de Gruyter, s. 51–53, Lennart Elmevik "Till diskussionen om ett sakralt *al i nordiska ortnamn" Ovannämnda -ala ska inte förväxlas med det finska -la i till exempel Pajala. Det finska -la är en boplatsangivande ändelse.Svenskt ortnamnslexikon 2003, s. 247. Det finns också några "falska" -ala med andra betydelser i Uppland, Södermanland och Närke.

Exempel Götala, herrgård i Skara kommun Götala, by i Styra, Östergötland Motala, kommun i Östergötland Riala, socken i Uppland Norrala, socken i Söderhamns kommun, Hälsingland Söderala, tätort i Söderhamns kommun, Hälsingland Fryele i Småland Friel i Västergötland Fröjel på Gotland

-alt I kombination med ett förled som slutar på a, ändras ofta efterledet -hult till -alt. Efterledet förekommer i Halland och norra Skåne.

miniatyr|125px|left|alt Exempel Boalt, Örkelljunga kommun i Skåne Boalt, Östra Göinge kommun i Skåne Häljalt i Skåne Vasalt i Skåne

-arp I kombination med namn vars förled slutar på -a (gammal genitivändelse -a, eller -ar), kan efterledet -torp bli -arp. Exempel är gårdsnamnet Alarp i Östergötland som utvecklats från Allathorp (1381) via Alaorp (1545) till Alarp.Bengt Pamp, "Ortnamnen i Sverige", s. 44–45. Femte upplagan. Lund 1988.

Ortnamnen med efterledet -arp är vanliga i Skånelandskapen, Småland och Östergötland och Västergötland. Som ersättning för det ursprungliga -arp har ibland i Skåne och Halland formerna -rup/-erup uppkommit. Dessa utvecklades på Själland, och infördes i Skåne genom danskt skriftspråk före den svenska erövringen.Svenskt ortnamnslexikon 2003, s. 322

miniatyr|125px|left|arp Exempel Alnarp, Lomma socken, Skåne Barnarp, Småland Dörarp, Småland Fammarp, Halmstads kommun, Halland Genarp, Lunds kommun, Skåne Häljarp, Landskrona kommun, Skåne Kattarp, Kattarps socken, Skåne Kopparp, Ödeshögs kommun, Östergötland Mularp, socken i Västergötland Porrarp, Vittsjö socken, Skåne Påarp, Välluvs socken, Skåne Tjörnarp, Tjörnarps socken, Skåne Sibbarp, socken i Halland Tollarp, Västra Vrams socken, Skåne Tovarp, Asby socken, Östergötland

-arv Efterledet -arv betyder 'egendom som tagits i arv' och förekommer i västra Nyland och Åboland. Möjligtvis består förledet av namnet på den som ärvts.

Exempel Bromarv, Nyland Finnarv, Egentliga Finland Håkansarv, Nyland

-arvaby, -arby Efterledet -arvaby eller -arby är sammansatt av -arve (arvinge) och -by. Formen förekommer i Dalarna, norra Uppland och södra Finland och på Åland. Alla ortnamn på -arby handlar dock inte om arv, utan kommer av att slutledet på förledet slutar på -ar, till exempel Skräddarby.

Exempel Gennarby, Nyland Tosarby, Åland, 'Tores arvinges by/gård' Klåsarby, Nyland 'Klas arvinges by/gård'

-arve

Efterledet -arve betyder 'arvinge' och förekommer ofta på Gotland, men inte i några andra landskap. Ortnamn med detta efterled bildades huvudsakligen under medeltiden.

miniatyr|125px|left|arve Exempel Botarve Barnarve Kauparve Smissarve Snäckarve

-arven Efterledet -arven finns i Hälsingland och betyder 'arvegods'.

Exempel Ingesarven

-arvet

Efterledet -arvet finns enbart i Dalarna och betyder 'arvegods'. Dessa ortnamn bildades under sen medeltid.

miniatyr|125px|left|arvet Exempel Baggarvet Bomsarvet Domnarvet Harmsarvet Hönsarvet

-benning

miniatyr|125px|benning -benning är en förkortning av 'hyttobygning', alltså hytta. Namnen är från medeltiden.

Efterledet finns i Bergslagen, framförallt i Fagersta, Norbergs, Avesta och Hedemora kommuner.

Exempel Ingvallsbenning i Dalarna Karbenning i Västmanland Olsbenning i Västmanland

-berg

miniatyr|125px|berg Efterledet 'berg' har två olika betydelser.

1/ I Bergslagen har 'berg' ofta med bergshantering att göra och betyder då 'bergslag', 'bergverk', 'gruvfält'.

Exempel Dalkarlsberg i Västmanland Garpenberg i Dalarna Grängesberg i Dalarna Kopparberg i Västmanland Lindesberg i Västmanland Norberg i Västmanland Persberg i Värmland

2/ I övrigt betyder efterledet just 'berg'.

Exempel Brunnsberg i Dalarna Falkenberg i Halland Hallsberg i Närke Taberg i Småland

I samband med ett personnamn syftar 'berg' ofta bara på någon liten höjd.

Exempel Adolfsberg i Örebro Marieberg i Stockholm

-berga Efterledet '-berga' betyder berg eller höjder (i plural). Det finns i södra och mellersta Sverige, bland annat i Småland och på Öland.

Exempel Ett mycket vanligt namn är Solberga som betyder 'solbelysta berg eller höjder'. Solberga socken, Skåne Solberga socken, Bohuslän Solberga, Nässjö kommun

Andra -berga:

Exempel Kläckeberga socken, Småland Triberga, Öland Varberga, Närke Tillberga, Västmanland Åkersberga, Uppland

-bo En betydelse av -bo är 'inbyggare'. Denna betydelse finns i en del häradsnamn och sockennamn.

Exempel Albo härad, Skåne Kärrbo socken, Västmanland

En annan betydelse är 'bygd'. Bland annat finns denna betydelse i en del sockennamn i Gävleborgs län.

Exempel Delsbo, Hälsingland Hanebo socken, Hälsingland Ockelbo, Gästrikland

Betydelsen 'bygd' förekommer även i gotländska ortnamn som slutar på -lingbo. Mellanledet -ling- betyder 'inbyggare' eller 'ättlingar'.

Exempel Hablingbo på Gotland

En tredje betydelse är 'gård'. Den betydelsen finns i Bjälbo och Grebo i Östergötland, som så småningom blev kyrksocknar.