Blå kärrhök (Circus cyaneus) är en fågel i familjen hökar inom ordningen hökfåglar.Gill, F & D Donsker (Eds). 2016. IOC World Bird List (v 6.4). doi : 10.14344/IOC.ML.6.4. Den häckar i våtmarker och jordbrukslandskap i norra delarna av Europa och Asien. Fågeln minskar i antal, men beståndet anses ändå vara livskraftigt globalt. Tidigare behandlades amerikansk kärrhök (Circus hudsonicus) som underart till blå kärrhök, men urskiljs numera oftast som egen art.
Kännetecken Utseende thumb|left|stående|Adult hona fotograferad i juli i Skottland. Blå kärrhök har en typisk kärrhöksprofil med långa, ganska smala vingar och ganska lång stjärt. Likt andra arter i släktet håller den vingarna i en V-ställning när den glidflyger nära marken. Den är en stor kärrhök som mäter 42–55 cm och har ett vingspann på 97–118 cm. Den adulta hanen är ljust blågrå på ovansidan, ljusare på undersidan och har svarta vingspetsar. Honan och juvenilen är brungrå, har en vit, ostreckad övergump och en ljusare brunstreckad undersida. Eftersom det kan vara svårt att könsbestämma juvenila individer och ibland även åldersbestämma adulta honor kallas denna brunaktiga dräkt för "honfärgad" fast de alltså även omfattar juvenila hanar. En morfologisk skillnad är färgen på iris, där unga individer har ljus och adulta har mörk.
Arten är lik stäpphök och ängshök men skiljer sig i flykten på bredare vingar samt kortare och fylligare hand med fem utskickande handpennor på vingspetsen istället för fyra. Hanen har skarpt avsatt blågrått bröst och mörk bakkant på vingen.
Amerikansk kärrhök, tidigare behandlad som underart till blå kärrhök, är mycket lik men kastanjefärgat streckad, bandad och fläckad på bröst, buk och flanker. Vidare övergår vingovansidans blågrå färg mjukt över i de svarta vingspetsarna, jämfört med blå kärrhökens mer distinkt avgränsade. Honan är mycket lik blå kärrhök-honan men är något mörkare under. Ungfågeln skiljer sig dock kraftigt genom att vara mycket mer rödbrun och mindre streckad än motsvarande dräkt hos blå kärrhöken.Ferguson-Lees, J. & Christie, D.A. (2001) Raptors of the World. Christopher Helm, London
Läte Spellätet under häckningstid som yttras i flykten består av en snabb och studsande ramsa, "tjuck-uck-uck-uck-uck", likt dvärgmåsens varningsläte. Honan visslar pipigt och tunt, "piih-e", när hanen kommer med ett byte. Varningslätet är från honan snabba och kvittrande "tjit-it-it-it-et-it-et-it-et...", från hanen rakare "tjek-ek-ek-ek".
Utbredning och systematik Den blå kärrhöken är en flyttfågel som häckar över de nordliga delarna av Europa och Asien. Vintertid flyttar de palearktiska bestånden till sydligare områden i Europa, norra Afrika och tempererade Asien och förekommer som längst norrut i södra Sverige och norra Storbritannien. I de mildare häckningsområdena, som Frankrike och Storbritannien, kan arten uppträda året om.
Förekomst i Sverige thumb|Honfärgad. Förmodligen juvenil hane. Notera bland annat ljus iris. I motsats till den bruna kärrhöken är blå kärrhök huvudsakligen en nordlig fågel i Sverige, främst i Norr- och Västerbotten samt Lappland, tidvis även i Ångermanland, Jämtland och Medelpad. I södra och mellersta Sverige häckade den förut regelbundet i vassjöar och på mossar, men i början av 1960-talet slogs den ut. Under 1970-talet återkom den och häckade ett antal år på Öland, men försvann sedan igen. Den senaste fasta förekomsten i södra Sverige fanns i Hornborgasjön i Västergötland, fram till mitten av 1990-talet. Under vintern flyttar den till södra eller västra Europa, ibland bara till södra Sverige.Artfakta om blå kärrhök, ArtDatabanken.
Släktskap thumb|Honfärgad. Notera de mörka armpennorna, den rundade vingspetsen med fem vingpennor, den tvärbandade stjärten och den vita obandade övergumpen. Tidigare betraktades amerikansk kärrhök (Circus hudsonicus) som en underart till blå kärrhök, men skiljer sig betydande i läten, utseende, morfologi och ekologi.Graham J. Etherington & Jason A. Mobley. 2016. Molecular phylogeny, morphology and life-history comparisons within Circus cyaneus reveal the presence of two distinct evolutionary lineages. Avian Research 7 (17); doi: 10.1186/s40657-016-0052-3 DNA-studier visar dessutom att dess närmaste släkting är den sydamerikanska arten grå kärrhök (Circus cinereus).Oatley, G., R.E. Simmons, and J. Fuchs (2015), A molecular phylogeny of the harriers (Circus, Accipitridae) indicate the role of long distance dispersal and migration in diversification, Mol. Phylogenet. Evol. 85, 150-160. Den behandlas därför idag som egen art.Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2019) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2019 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2019-08-11 Denna trio är närmast släkt med artparet stäpphök och sydafrikanska svart kärrhök (Circus maurus), medan ängshöken är mer avlägset släkt, närmare artkomplexet kring brun kärrhök.
Genetiska studier visar vidare att kärrhökarna är inbäddade i höksläktet Accipiter så som det är traditionellt är konstituerat. De står faktiskt närmare duvhöken genetiskt än vad den senare står nära sparvhöken. Det medför att antingen bör de distinkta kärrhökarna inkluderas i Accipiter eller så bör Accipiter delas upp i flera mindre släkten. Inga internationella taxonomiska auktoriteter har dock ännu implementerat resultaten från studierna i deras taxonomier.Kocum, A. (2006), “Phylogenie der Accipitriformes (Greifvögel) anhand verschiedener nuklearer und mitochondrialer DNA-Sequenzen”, Dissertation, Ernst-Moritz-Arndt-Universität Greifswald.Griffiths, C.S., G.F. Barrowclough, J.G. Groth and L.A. Mertz (2007), Phylogeny, diversity, and classification of the Accipitridae based on DNA sequences of the RAG-1 exon, J. Avian Biol. 38, 587-602.Lerner, H.R.L., M.C. Llaver, and D.P. Mindell (2008), Molecular Phylogenetics of the Buteonine Birds of Prey (Accipitridae), Auk 304, 304-315.Breman, F.C., K. Jordaens, G. Sonet, Z.T. Nagy, J. Van Houdt, and M. Louette (2013), DNA barcoding and evolutionary relationships in Accipiter Brisson, 1760 (Aves, Falconiformes: Accipitridae) with a focus on African and Eurasian representatives, J. Ornithol. 154, 265-287.
Ekologi thumb|Ägg från blå kärrhök. Blå kärrhök är en rovfågel som häckar i hedlandskap och våtmarker, men även i odlingsbygd i Eurasien. Den placerar sitt bo direkt på marken och lägger i genomsnitt fyra till sex vitaktiga ägg per häckningssäsong.del Hoyo, J., Elliott, A., & Sargatal, J., eds. (1994). Handbook of the Birds of the World Vol. 2. Lynx Edicions, Barcelona . Vintertid förekommer den i öppna biotoper och kan då övernatta i grupp, ofta med stenfalk och brun kärrhök. Den blå kärrhöken jagar små däggdjur och fåglar genom överraskningsattacker, genom att långsamt glida över fält och hedar. Under födosöket ger den ofta ifrån sig läten.
Blå kärrhök och människan thumb|Video av honfärgad blå kärrhök i Nederländerna. Status och hot Den blå kärrhöken har ett mycket stort utbredningsområde som uppskattas till över 1–20 miljoner kvadratkilometer och dess globala population uppskattas till mellan 100 000 och 500 000 häckande individer. Populationstrenden är negativ men inte tillräckligt stor för att arten ska bedömas som hotad, och bedöms därför som livskraftig (LC) av internationella naturvårdsunionen IUCN. Arten minskade med 30 % i Finland 1990–2000 (1500–3500 par), under samma tidsperiod även i Estland, Lettland och Polen. I Europa tros det finnas 30 000–54 400 häckande honor.
Status i Sverige Beståndet av blå kärrhök i Norrland har minskat betydligt sedan 1980-talets mitt, troligen på grund av födobrist. Lokalt kan även exploatering vid mossar och myrar påverkat. Försvinnandet från södra Sverige sammanfaller med kvicksilverkatastrofen som drabbade arter knutna till jordbrukslandskapet. Olikt andra arter har den av oklart anledning dock inte återkommit. Möjligen kan förändrade jordbruksmetoder och konkurrens med den allt vanligare bruna kärrhöken ha varit bidragande.
Från 2025 kategoriseras den svenska populationen som sårbar (VU). Bedömningen grundar sig främst på artens begränsade populationsstorlek, då antalet reproduktiva individer i Sverige uppskattas till cirka 840, inom ett totalintervall på 640–1 040. Det finns även indikationer på en fortgående populationsminskning som omfattar både antalet individer och artens förekomstarea. Förekomstarean uppskattas till cirka 1 680 km², medan det totala utbredningsområdet fortfarande är vidsträckt och överskrider gränsvärdena för rödlistning. Beroende på vilka skattningsvärden som används varierar bedömningen mellan nära hotad (NT) och sårbar (VU), men baserat på de mest sannolika värdena klassas arten som sårbar.Svensson, M., Grahn, J., Green, M., Lignell, N., Nilsson, J. & Tjernberg, M. (2023-2025). Rödlista 2025 – expertkommittén för fåglar, Uppsala: SLU Artdatabanken, läst 2026-04-11
Namn Tidigare har blå kärrhök även kallats "hedhök" och "blåhök".Malm, A. W. (1877) Göteborgs och Bohusläns Fauna; Ryggradsdjuren, Göteborg, sid:248 Det senare namnet föreslogs först av Carl J. Sundevall.
I kulturen Blå kärrhök är Västerbottens landskapsfågel.
Noter
Externa länkar Artfaktablad från ArtDatabanken () Dansk ornitologisk forening
Läten på xeno-canto.org
Kategori:Fåglar i palearktiska regionen Kategori:Kärrhökar Kategori:Landskapsfåglar