Muhammad Ali (tidigare Cassius Marcellus Clay Jr.), född 17 januari 1942 i Louisville i Kentucky, död 3 juni 2016 i Scottsdale i Arizona, var en amerikansk professionell boxare och flerfaldig världsmästare i tungvikt. Ali, som försvarade sin titel sammanlagt 19 gånger, räknas allmänt som en av alla tiders främsta boxare"Was Ali the Greatest Heavyweight?". Boxinginsider.com. Läst 20121213."Sugar Ray Robinson wins split decision from Ali". ESPN. 6 sep, 1999. Läst 20121213."ESPN Classic Ringside: Top 10 Heavyweights". Amazon.com. Läst 20121213. och är en av de mest berömda idrottsmännen i historien.Plimpton, George (June 14, 1999). "MUHAMMAD ALI: The Greatest". TIME. Läst 20121213.
Vid de olympiska spelen i Rom 1960 vann Clay blott 18 år gammal guld i klassen lätt tungvikt. Snart blev han, redan som utmanare till tungviktstronen i proffsboxning, känd för att på rimmande vers "förutsäga" i vilken rond hans kommande motståndare skulle falla; ett infall han praktiserade under en stor del av karriären och som både roade och retade omgivningen.
Utanför ringen gav han upphov till rubriker då han bland annat bytte namn, konverterade till islam och vägrade att inställa sig för tjänstgöring till Vietnamkriget. Alis vapenvägran gjorde att han fråntogs sina VM-titlar och 1967–1970 helt förvägrades boxningslicens. I comebacken blev han åter världsmästare och mötena med George Foreman och antagonisten Joe Frazier i mitten av 1970-talet, benämnda "The Rumble in the Jungle" och "The Thrilla' in Manila", är båda några av boxningshistoriens mest berömda matcher.
Vid OS i Atlanta 1996 tände Ali den olympiska elden och vid Olympiska sommarspelen 2012 var han som hedersgäst med under öppningsceremonin.
Karriären Cassius Clay, som var hans dopnamn, började vid tolv års ålder träna boxning. Hans cykel hade då nyligen blivit stulen och han berättade för polismannen Joe Martin att han ville få tag på tjuven och klå upp denne. Men polis Martin som själv var proffsboxningstränare föreslog att den unge Clay istället borde lära sig att slåss innan han gav sig på någon, och rekommenderade pojken att börja med boxning."Muhammad Ali". University of Florida . Läst 20121213
OS-guld och professionell
Clay visade sig vara en naturtalang och firade snart mycket stora framgångar som amatör med ett OS-guld i lätt tungvikt som 18-åring 1960 som höjdpunktAli Biografi på gale.com . Efter OS blev han professionell och debuterade hösten 1960 i klassen tungvikt. Hans första tränare blev boxningsmästaren Archie Moore men dennes förespråkande av ett strikt levnadssätt ute i skogen passade inte Clay som snart bytte coach till Angelo Dundee. Den i boxningskretsar senare legendariske Dundee skulle därefter förbli hans tränare karriären ut.
Rimmande provokatör Cassius Clay gjorde sig snabbt känd som provokativ då han inför varje match basunerade ut att han var "störst, bäst och vackrast". Han ville också gärna förutspå i vilken rond han skulle knocka sina motståndare, vilket också slog in i flera matcher. Hösten 1962 mötte han sin förste riktigt svåra motståndare då han ställdes mot sin förra tränare och före detta världsmästaren i lätt tungvikt, Archie Moore. Moore ansåg att han hade mycket goda chanser att besegra Clay som svarade med att "Archie Moore must fall in four" (Archie Moore ska falla i rond fyra), en spådom som verkligen slog in då Clay vann på KO i just denna rond."About Archie Moore" webgalleria.com, The source for the finest Muhammad Ali memorabilia, läst 20121214 Året därpå, 1963, mötte han engelsmannen Henry Cooper i en match som skulle kvalificera vinnaren till ett möte med världsmästaren Sonny Liston. Clay var illa ute i rond 4 då han synade golvet men räddades av att ronden tog slut. Dundee gjorde sedan domaren uppmärksam på att hans adept hade en trasig handske och måhända hjälpte den extratid det tog att ordna en ny handske Clay att återhämta sina krafter. I följande rond gick han ut hårt och träffade Cooper med ett par kraftiga slag som rev upp ett jack vid engelsmannens vänstra öga som snart blödde så ymnigt att domaren inte hade något annat val än att bryta matchen. Detta i rond 5 – precis som förutspått.
Världsmästare och namnbyte Efter 19 raka segrar fick Clay 25 februari 1964 möta världsmästaren Sonny Liston i Miami. Mästaren Liston var klar favorit och under morgonens invägning hade Clay, med en puls på 120, betett sig högst okonventionellt, skrikandes okvädingsord till Liston om vad som skulle hända med honom och att han själv (Clay) inte kunde besegras. Journalister på plats hade tytt det hela som ett uttryck för Clays oro inför matchen och hans utspel sågs som hysteriska. Rykten att Clay inte ens skulle dyka upp till match började florera.TV-sändning av matchen, originalklippLipsyte, Robert Ali upset NY Times, 26 feb 1964, webbavskrift, läst 20121214
Clay dök emellertid upp; och levererade precis det han sagt han skulle göra. Han lyckades med sitt suveräna fotarbete och sina snabba reflexer utmanövrera och trötta ut Liston vilket fick mästaren att ge upp i pausen till sjunde ronden; efter matchen hävdandes att han ådragit sig en axelskada. Clay hävde sig därpå mot repen och skrek "Ät upp era ord!" till de journalister, 43 av 46 på plats, som innan matchen menat att Liston skulle behålla titeln. miniatyr|180px|vänster|Ali på ett möte med Elijah Muhammad. Dagen efter att Clay blivit mästare meddelades det att han anslutit sig till Nation of Islam och bytt namn till Muhammad Ali. Affärsmännen från Louisville som skött hans affärer och fungerat som managers fick nu träda åt sidan. Ny manager blev istället Herbert Muhammad, son till Elijah Muhammad, Nation of Islams ledare, och denne förblev sedan Alis manager karriären ut.
Fantomslaget miniatyr|180px|Alis handskar på museum. I returmatchen ett år senare knockades Liston redan i första ronden, i vad som av många boxningsexperter beskrevs som en så kallad "läggmatch". Ali, som han nu kallade sig, hade golvat Liston med ett högerslag som inte såg speciellt hårt ut och vad som i efterhand benämndes som "The phantom punch" - ett slag som ingen vet om det verkligen träffade. Liston uppgav efter matchen att slaget inte varit speciellt hårt, men att han inte kunde resa på sig eftersom ringdomaren (tidigare världsmästaren Jersey Joe Walcott) inte hade fört Ali till neutral ringhörna. Dessutom hade han aldrig hört någon räkning."Interviews with the Legends of Boxing (Part 2)." Intervju med Nat Fleischer, coxcorner.com, läst 20121214 Walcott hann aldrig räkna till tio, men då Liston kommit på fötter och matchen fortsatt blev han från ringside uppmärksammad på hur länge Liston varit nere och bröt då matchen, höjandes Alis hand i luften som tecken. Nat Fleischer, legendarisk grundare av The Ring Magazine, satt vid ringside och menade att det inte var något fel på slaget, att Liston blivit nedslagen på "ett riktigt sätt" med ett "korkskruvsslag".. Problemet var att matchen aldrig skulle ha brutits då Ali inte kom till neutral hörna och Liston inte fick ordentlig information om hur länge han varit nere.
Listons offentliga hållning var under resten av sitt liv att han inte lagt sig, men under ett privat samtal med en reporter på Sports Illustrated många år senare, uppges Liston ha sagt att: "Den där killen [Ali] var galen. Jag ville inte ha något att göra med honom. Och muslimerna som var på frammarsch. Jag ville inte ha de problemen. Så jag gick ner, jag blev inte träffad."Puma, Mike Liston was trouble in and out of ring espn.go.com, läst 20121214
Under de följande åren förlorade Ali inte en enda match och försvarade titeln 9 gånger. Bland motståndarna som besegrades fanns ex-världsmästaren Floyd Patterson, tyske Karl Mildenberger, Cleveland Williams och Ernie Terrell.
Sverigebesöket Ali ankom 5 augusti 1965 till Stockholm med SAS-planet Vistur Viking, efter en uppvisning i Puerto Rico. Han uttalade sig då inför pressen: "Jag är i Sverige för att tjäna pengar! Hela livet har jag drömt om att bli rik, få resa, äga dyra föremål. Nu känner alla mig, alla vill se mig - Jag möter vem som helst, 'kaninen Floyd', eller 'skurgumman Chuvalo'. Jag har ingen överman och försöker expediera dem lika snabbt som 'den stora stygga björnen Liston'... men Floyd ligger bäst till". Han sade också att han tyckte att det skulle vara trevligt att få hälsa på Ingemar Johansson som han senare skulle få träffa som hastigast i september året därpå när Ingemar blev presenterad i ringen innan Ali mötte Karl Mildenberer i Stuttgart, Västtyskland. Den 6 augusti 1965 hade Ali uppvisningscirkus på Gröna Lund.Panorama 65 - en bokfilm från Bonniers Folkbibliotek, red. Per-Erik Lindorm, Albert Bonniers förlag, Stockholm 1965 s. 171
Avstängningen I maj 1967 fråntogs Ali titeln. Den formella orsaken var att han vägrade göra sin militärtjänst i Vietnam. Först dömdes han till fem års fängelse och 10 000 dollar i böter, men domen ändrades senare till fem års avstängning från boxning i USA. Han blev även fråntagen sitt pass, så även om avstängningen formellt bara gällde USA fanns ingen möjlighet för honom att komma runt avstängningen genom att boxas i utlandet.
Ali gick nu ingen match under nästan tre år. Han förlorade en första strid i domstolen för att upphäva domen och tjänade sitt uppehälle genom att åka runt och föreläsa på högskolor. Han var den första rikskända offentliga personen som öppet gick ut med en åsikt mot Vietnamkriget."Muhammad Ali Biografi" Han hade, som han givit uttryck för, ingen anledning att åka och kriga i Vietnam och menade att han, och andra svarta, behandlades sämre i USA: "Man, I ain't got no quarrel with them Viet Cong. No Vietcong ever called me nigger."
Comebacken I slutet av 1960-talet hade motståndet mot kriget vuxit i USA, och allt fler krävde att Alis avstängning skulle hävas. 1968 hade två världsmästare korats, Jimmy Ellis och Joe Frazier. Detta hindrade emellertid inte att många räknade Ali som den riktige mästaren, däribland "boxningsbibeln" The Ring Magazine. Först efter det att Frazier enat titeln efter att 1970 ha besegrat Jimmy Ellis erkände The Ring honom som den "riktige" mästarenFloyd Patterson: A Boxer and a Gentleman - Sida 221 - Google böcker books.google.se/books?isbn=0786439505, läst 20121213.
Hösten 1970 kunde Ali göra comeback och besegrade "det vita hoppet", Jerry Quarry, på TKO i rond 3 (Quarry skadad vid ena ögat). Efter ytterligare en seger mot argentinaren Oscar Bonavena var allt klart för ett möte mot världsmästaren Joe Frazier. I förhandsreklamen kallades mötet, som ett antal stora matcher innan dess gjort, för "Århundradets match". Frazier vann matchen i New York i mars 1971 på poäng där Ali för blott tredje gången i sin karriär synat golvethttp://edition.cnn.com/2012/07/27/sport/olympics-muhammad-ali/index.html, detta i 15:e och sista ronden. Det talades snabbt om en returmatch men den kom inte till stånd. Istället gick Ali en rad matcher där han utan större problem besegrade hela världseliten under Frazier fram tills han överraskande förlorade på poäng mot Ken Norton. Ali funderade nu på att lägga handskarna på hyllan, men tänkte om och besegrade sex månader senare Norton på poäng i ett returmöte.
Under tiden hade Ali även överklagat beslutet om avstängningen till USA:s högsta domstol. 28 juni 1971 meddelades dom och samtliga ledamöter i USA:s supreme court förklarade att domen mot Ali fyra år tidigare var olaglig. De skäl som Ali angett, i första hand att hans religiösa tro och samvete förbjöd honom att döda en annan människa var ett giltigt motiv för att vägra göra militärtjänst. Den amerikanska staten hade hela tiden hävdat att Alis motiv varit politiska.
Åter världsmästare miniatyr|160px|Muhammad Ali 2005.