right|thumb|Vladimir Michailovitj BechterevVladimir Michailovitj Bechterev, född 20 januari 1857 i Saralı, död 24 december 1927 i Moskva, var en rysk psykiatriker, psykolog och neurolog, och den objektiva psykologins grundare. Han är främst känd för sina studier av reflexer, för att ha uppmärksammat hippocampus betydelse för minnet och för den ryggradssjukdom som bär hans namn. Han är också känd för sin konkurrens med Ivan Pavlov om studiet av de betingade reflexerna.

De plötsliga omständigheterna kring hans död har gett upphov till rykten om att han skulle ha dödats på Josef Stalins order. Bakgrunden är att Bechterev kort dessförinnan hade undersökt Stalin och ställt en diagnos som ansågs politiskt skadlig för diktatorn. Uppgiften är omtvistad bland forskare, eftersom direkta belägg saknas.

Uppväxt och utbildning miniatyr|höger|199x199px|Bechterev 1873, sexton år gammal. Bechterev föddes i byn Sorali i guvernementet Vjatka. Fadern var polistjänsteman i distriktet och dog tidigt; modern kom från en bildad familj. Han gick i gymnasiet i Vjatka från 1867 och antogs 1873 till Medicinsk-kirurgiska akademien i Sankt Petersburg, senare Militärmedicinska akademien. Under det rysk-turkiska kriget 1877 tjänstgjorde han frivilligt i fält.

Han disputerade 1881 på en avhandling om kroppstemperatur vid vissa former av psykisk sjukdom och utnämndes samma år till docent i nervsjukdomarnas diagnostik. Därefter följde en studieresa på omkring arton månader i Tyskland, Österrike och Frankrike, där han bland andra arbetade hos Wilhelm Wundt i Leipzig, Paul Flechsig samt Jean-Martin Charcot i Paris.

Kazan och Sankt Petersburg miniatyr|höger|200px|Porträtt av Bechterev av Ilja Repin. Åren 1885–1893 innehade Bechterev professuren i psykiatri vid Kazanuniversitetet, där han 1886 inrättade det första laboratoriet för experimentell psykologi i Ryssland. Under Kazanåren beskrev han också den kroniska ryggradsinflammation som senare kom att kallas Bechterews sjukdom.

År 1893 återvände han till Militärmedicinska akademien i Sankt Petersburg och grundade samma år Nevrologitjeskij vestnik, den första ryska neurologiska tidskriften. År 1900 tilldelades han Baerpriset för sitt arbete om hjärnans ledningsbanor.

Han grundade Psykoneurologiska institutet i Sankt Petersburg 1907. År 1913 tvingades han lämna sin professur, men återinsattes 1918.

Vetenskapligt arbete Bechterev bidrog framför allt till kunskapen om ryggmärgens och hjärnans ledningsbanor, och flera anatomiska strukturer och kliniska reflexer bär hans namn.

Hans mest inflytelserika teoretiska bidrag var reflexologin, som han utvecklade i verk som Suggestionen och dess roll i samhällslivet (1899), Objektiv psykologi (1907; tysk översättning Objektive Psychologie 1913), Kollektiv reflexologi (1921) och Allmänna principer för människans reflexologi (1926). Enligt denna riktning kan psykiska företeelser förklaras genom allmänna fysiologiska reflexlagar, särskilt vad han kallade associationsreflexer, och psykologin bör bygga på iakttagbart beteende snarare än på introspektion. Reflexologin räknas som en föregångare till behaviorismen. Reflexologins samhälleliga dimension har uppmärksammats i senare forskning.Engmann, B. (2024). ”Social issues relating to Vladimir Bekhterev's concept of reflexology: a hitherto underestimated aspect of his work”. History of Psychiatry 35 (3–4): sid. 347–354. doi:10.1177/0957154X241254224.

Förhållandet till Pavlov Bechterev och Ivan Pavlov utvecklade oberoende av varandra teorier om betingade reflexer; det Pavlov kallade betingad reflex motsvarade i huvudsak Bechterevs associationsreflex. Bechterev invände metodologiskt mot Pavlovs salivförsök: salivutsöndringen var beroende av djurets hunger och av retning med syra, och resultaten lät sig enligt honom inte överföras till människa. Själv arbetade han i stället med svag elektrisk retning och motoriska reflexer. Pavlov invände i sin tur att Bechterevs laboratorium saknade tillräcklig kontroll över försöksbetingelserna.

Död Bechterev deltog i december 1927 i den första allryska kongressen för neurologer och psykiatrer i Moskva. Den 23 december kallades han till Kreml för att undersöka Josef Stalin, och han avled plötsligt dagen därpå.

Enligt en uppgift som återges i litteraturen ska han efter besöket ha yttrat att han undersökt en paranoiker med en förtvinad arm. Uppgiften har lagts till grund för spekulationer om att han skulle ha förgiftats. Något direkt bevis har inte lagts fram, och omständigheterna kring dödsfallet är omtvistade.

Kroppen kremerades samma dag, mot familjens vilja, och någon obduktion utfördes inte. Endast hjärnan togs ut och fördes till Moskvas hjärnforskningsinstitut, vars samling av framstående ryssars hjärnor Bechterev själv hade tagit initiativ till tidigare samma år.

Bechterevs namn och arbeten kom under de följande åren att avlägsnas ur sovjetiska läroböcker.

Han är begravd på Literatorskije mostki i Sankt Petersburg.

Eftermäle miniatyr|höger|200x200px|Ryskt frimärke till Bechterevs minne, utgivet 2007. Bechterevs arbeten om hjärnans och ryggmärgens ledningsbanor och om hippocampus roll för minnet hör till den ryska neurovetenskapens grundvalar, och hans objektiva psykologi och reflexlära blev en av utgångspunkterna för behaviorismen.

Eponymer Bechterews sjukdom – ankyloserande spondylit Bechterevs kärna – nucleus vestibularis superior Kaes–Bechterevs skikt i hjärnbarken Bechterev–Jacobsohns reflex

Källor Svensk uppslagsbok. Malmö 1939

Noter

Kategori:Ryska psykologer Kategori:Födda 1857 Kategori:Avlidna 1927 Kategori:Män Kategori:Personer från Tatarstan