miniatyr|upright=1.4|Historisk data för världens BNP per capita. miniatyr|upright=1.4|Länder efter real BNP-tillväxttakt i % för 2024 (IMF WEO-databas). Ekonomisk tillväxt innebär att samhällets produktion av varor och tjänster ökar, både i volym och i kvalitet. Det kan mätas som ökningen av en ekonomisk inflationsjusterande produktion under ett givet år eller över en tidsperiod.
Tillväxttakten beräknas vanligtvis som real BNP-tillväxttakt, real BNP per capita-tillväxttakt eller BNI per capita-tillväxt. Med tillväxttakt avses oftast den genomsnittliga årliga förändringen i BNP eller BNP per capita under en viss tidsperiod. Denna tillväxttakt representerar trenden i den genomsnittliga BNP-nivån över perioden och ignorerar eventuella fluktuationer i BNP kring denna trend. Tillväxt mäts vanligen i reala termer, det vill säga med hänsyn till inflation, för att undvika att prisökningar misstolkas som faktisk ökad produktion.Statistics on the Growth of the Global Gross Domestic Product (GDP) from 2003 to 2013 , IMF, October 2012. - "Gross domestic product, also called GDP, is the market value of goods and services produced by a country in a certain time period." Real BNP per capita är hela landets BNP dividerat med antalet människor i landet. Mätning av ekonomisk tillväxt använder nationalinkomsträkenskaper.
Ekonomer kallar ekonomisk tillväxt som beror på effektivare användning av insatsvaror, såsom ökad produktivitet hos arbetskraft, fysiskt kapital, energi eller material, för intensiv tillväxt. Däremot kallas ekonomisk tillväxt som enbart beror på ökningar i mängden tillgängliga insatsvaror, till exempel ökad befolkning eller tillgång till nytt territorium, för omfattande tillväxt. Innovation genererar också ekonomisk tillväxt. I USA gick cirka 60 % av konsumtionen år 2013 till varor och tjänster som inte existerade år 1869.
Bestämmande faktorer för ekonomisk tillväxt miniatyr| Systemet för ekonomisk tillväxt i utvecklade regioner. I nationalinkomsträkenskaperna kan produktionen per person mätas utifrån flera faktorer: hur mycket som produceras per arbetad enhet (det vill säga arbetsproduktivitet), hur många timmar som faktiskt arbetas (arbetsintensitet), hur stor andel av den arbetsföra befolkningen som deltar i arbetskraften (deltagandegrad), samt hur stor den arbetsföra befolkningen är i förhållande till hela befolkningen (demografisk andel). "Förändringstakten för BNP/befolkning är summan av förändringstakten för dessa fyra variabler plus deras korsprodukter."
Ekonomer gör en åtskillnad mellan ekonomisk tillväxt på lång sikt och kortsiktiga förändringar i produktionen. De kortsiktiga svängningarna i tillväxten benämns som konjunkturcykeln. I allmänhet menar ekonomer att dessa upp- och nedgångar i konjunkturen främst beror på variationer i den samlade efterfrågan. Däremot syftar ekonomisk tillväxt på den långsiktiga utvecklingen i produktionen, vilken förklaras av mer grundläggande faktorer såsom teknologisk utveckling och ackumulering av produktionsfaktorer.
Produktivitet Ökningar i produktiviteten (förhållandet mellan värdet av produktionen och arbetsinsatsen) har historiskt sett varit den viktigaste källan till real ekonomisk tillväxt per capita. I en berömd uppskattning drog MIT-professorn Robert Solow slutsatsen att tekniska framsteg har stått för 80 procent av den långsiktiga ökningen av den amerikanska inkomsten per capita, medan ökade kapitalinvesteringar endast förklarar de återstående 20 procenten.
Ökad produktivitet sänker den reala kostnaden för varor. Under 1900-talet sjönk realpriset på många varor med över 90 %.
Ekonomisk tillväxt har traditionellt tillskrivits ackumulering av mänskligt och fysiskt kapital samt ökning av produktivitet och skapandet av nya varor som härrör från teknisk innovation. Ytterligare arbetsdelning (specialisering) är också grundläggande för ökad produktivitet.
Före industrialiseringen resulterade tekniska framsteg i en befolkningsökning, som hölls i schack av livsmedelsförsörjning och andra resurser, vilket begränsade inkomsten per capita, ett tillstånd som kallas Malthusfällan. Den snabba ekonomiska tillväxten som inträffade under den industriella revolutionen var anmärkningsvärd eftersom den översteg befolkningstillväxten, vilket gav en flykt från den malthusianska fällan. Länder som industrialiserades såg så småningom sin befolkningstillväxt avta, ett fenomen som kallas demografisk transition.
Förbättringar i produktiviteten är den främsta drivkraften bakom ekonomisk tillväxt per person – något som har varit särskilt tydligt sedan mitten av 1800-talet. Under 1900-talet förklaras den största delen av tillväxten av att mer kunde produceras per enhet arbetskraft, material, energi och mark (det vill säga mindre resurser användes för att skapa varje vara). Den återstående delen av tillväxten kom från att man använde fler resurser. Båda dessa utvecklingar bidrog till att öka produktionen, vilket innebar både fler exemplar av redan existerande varor och nya produkter och tjänster.Kendrick, J. W. 1961 "Productivity trends in the United States ", Princeton University Press
Under den industriella revolutionen började mekaniseringen ersätta manuella metoder inom tillverkningen, och nya processer effektiviserade produktionen av kemikalier, järn, stål och andra produkter. Maskinverktyg möjliggjorde ekonomisk produktion av metalldelar, så att delarna kunde vara utbytbara.
Under den andra industriella revolutionen var en viktig faktor för produktivitetstillväxten att mänsklig och djurs arbetskraft ersattes med livlös kraft. Det skedde också en stor ökning av kraften då ångdriven elproduktion och förbränningsmotorer ersatte begränsad vind- och vattenkraft. Sedan den ersättningen har den stora ökningen av total effekt drivits av kontinuerliga förbättringar av energiomvandlingseffektiviteten. Andra viktiga historiska produktivitetskällor var automatisering, transportinfrastrukturer (kanaler, järnvägar och motorvägar), nya material (stål) och kraft, vilket inkluderar ånga och förbränningsmotorer samt elektricitet. Andra produktivitetsförbättringar inkluderade mekaniserat jordbruk och vetenskapligt jordbruk inklusive kemiska gödningsmedel och boskaps- och fjäderfähantering, samt den gröna revolutionen. Utbytbara delar tillverkade med verktygsmaskiner drivna av elmotorer utvecklades till massproduktion, vilket används universellt idag. höger|miniatyr|upright=1.4|Produktivitet sänkte kostnaden för de flesta varor sett till den arbetstid som krävdes för inköp. De reala livsmedelspriserna sjönk på grund av förbättringar inom transport och handel, mekaniserat jordbruk, gödningsmedel, vetenskapligt jordbruk och den gröna revolutionen. Stora källor till produktivitetsförbättring i slutet av 1800-talet var järnvägar, ångfartyg, hästdragna skördemaskiner och skördetröskor samt ångdrivna fabriker. Uppfinningen av processer för att tillverka billigt stål var viktig för många former av mekanisering och transport. I slutet av 1800-talet sjönk både priser och veckoarbetstimmar eftersom mindre arbetskraft, material och energi krävdes för att producera och transportera varor. Reallönerna steg dock, vilket gjorde det möjligt för arbetarna att förbättra sin kost, köpa konsumtionsvaror och ha råd med bättre bostäder.
Massproduktionen på 1920-talet skapade överproduktion, vilket förmodligen var en av flera orsaker till den stora depressionen på 1930-talet. Efter den stora depressionen återupptogs den ekonomiska tillväxten, delvis understödd av ökad efterfrågan på befintliga varor och tjänster, såsom bilar, telefoner, radioapparater, elektricitet och hushållsapparater. Nya varor och tjänster inkluderade tv, luftkonditionering och kommersiell flygning (efter 1950), vilket skapade tillräckligt med ny efterfrågan för att stabilisera arbetsveckan.Diffusion curves for various innovations start at Fig. 14 Byggandet av väginfrastruktur bidrog också till tillväxten efter andra världskriget, liksom kapitalinvesteringar i tillverknings- och kemisk industri. Ekonomin efter andra världskriget gynnades också av upptäckten av stora mängder olja runt om i världen, särskilt i Mellanöstern. Enligt John W. Kendricks uppskattning berodde tre fjärdedelar av ökningen av USA:s BNP per capita från 1889 till 1957 på ökad produktivitet.Kendrick, John W. (1961). Productivity Trends in the United States (PDF). Princeton University Press for NBER. p. 3
Den ekonomiska tillväxten i USA avtog efter 1973.St. Louis Federal Reserve Real GDP per capita in the U.S. rose from $17,747 in 1960 to $26,281 in 1973 for a growth rate of 3.07%/yr. Calculation: (26,281/17,747)^(1/13). From 1973 to 2007 the growth rate was 1.089%. Calculation: (49,571/26,281)^(1/34) From 2000 to 2011 average annual growth was 0.64%. Däremot har tillväxten i Asien varit stark sedan dess, med början i Japan och spridit sig till de fyra asiatiska tigrarna, Kina, Sydostasien, den indiska subkontinenten och Asien och Stillahavsområdet. År 1957 hade Sydkorea en lägre BNP per capita än Ghanas, och år 2008 var den 17 gånger så hög som Ghanas. Den japanska ekonomiska tillväxten har avtagit avsevärt sedan slutet av 1980-talet.
Produktiviteten i USA ökade i allt högre takt under hela 1800-talet och var snabbast under 1900-talets tidiga till mitten av 1900-talet. Produktivitetstillväxten i USA ökade kraftigt mot slutet av århundradet, 1996–2004, på grund av en acceleration i takten för teknisk innovation, känd som Moores lag. Efter 2004 återgick produktivitetstillväxten i USA till de låga nivåerna från 1972–96.
Faktorackumulering Kapital inom ekonomi avser vanligtvis fysiskt kapital, vilket består av strukturer (den största delen av fysiskt kapital) och utrustning som används i näringslivet (maskiner, fabriksutrustning, datorer och kontorsutrustning, byggutrustning, affärsfordon, medicinsk utrustning etc.). Till en viss grad är ökningar av mängden kapital per arbetare en viktig orsak till ekonomisk produktionstillväxt. Kapital är föremål för minskande avkastning på grund av det belopp som effektivt kan investeras och på grund av den växande avskrivningsbördan. I utvecklingen av ekonomisk teori ansågs inkomstfördelningen ske mellan arbetskraft och ägare av mark och kapital. Under de senaste decennierna har flera asiatiska länder uppvisat hög ekonomisk tillväxt driven av kapitalinvesteringar.
Arbetsveckan minskade avsevärt under 1800-talet. Vid 1920-talet var den genomsnittliga arbetsveckan i USA 49 timmar, men arbetsveckan reducerades till 40 timmar (varefter övertidstillägg tillämpades) som en del av National Industrial Recovery Act från 1933.
Demografiska faktorer kan påverka tillväxten genom att ändra sysselsättningsgraden i förhållande till befolkningen och arbetskraftsdeltagandet. Industrialiseringen skapar en demografisk övergång där födelsetalen minskar och befolkningens medelålder ökar.
Kvinnor med färre barn och bättre tillgång till arbetsmarknaden tenderar att ansluta sig till arbetskraften i högre andel. Det finns en minskad efterfrågan på barnarbete och barn tillbringar fler år i skolan. Ökningen av andelen kvinnor i arbetskraften i USA bidrog till ekonomisk tillväxt, liksom babyboomers inträde i arbetskraften.
Konventionell tillväxtdomän Det har observerats att BNP-tillväxten påverkas av ekonomins storlek. Sambandet mellan BNP-tillväxt och BNP över länderna vid en viss tidpunkt är konvext. Tillväxten ökar när BNP når sitt maximala och börjar sedan minska. Det finns ett visst extremt värde. Det här är inte direkt en medelinkomstfälla. Det observeras för både utvecklade och utvecklingsländer. Faktum är att länder som har denna egenskap tillhör den konventionella tillväxtdomänen. Extremläget skulle dock kunna utvidgas genom tekniska och politiska innovationer och vissa länder rör sig in i innovativa tillväxtområden med högre gränsvärden.
Humankapital