miniatyr|En byst av Lenin utanför Transnistriens parlament i Tiraspol. Transnistrien (ryska: Приднестровье, Pridnestrovje, ukrainska: Придністров'я, Prydnistrovja) är en utbrytarstat, belägen i Moldavien mellan floden Dnestr och Ukraina. Transnistrien förklarade sig 1990 självständigt från Moldavien, som dock betraktar Transnistrien som en autonom region inom landet. Transnistrien får ekonomiskt och militärt bistånd av Ryssland.
Transnistrien benämner sig själv Dnestriska moldaviska republiken (ryska: Приднестровская Молдавская Республика, transkriberat Pridnestrovskaja Moldavskaja Respublika (PMR); kyrillisk moldaviska: Република Молдовеняскэ Нистрянэ, transkriberat Republica Moldovenească Nistreană, ukrainska: Придністровська Молдавська Республіка, transkriberat Prydnistrovska Moldavska Respublika).
Efter den väpnade konflikten mellan moldaviska regeringsstyrkor och transnistriska styrkor 1992, är Transnistriens ställning omstridd. Den är de jure "en autonom territoriell enhet med speciell legal status" i Moldavien, men de facto är det självständigt, eftersom den moldaviska regeringen saknar auktoritet över området. Republiken har inte erkänts av något annat erkänt land, utan bara av de delvis erkända staterna Abchazien, Nagorno-Karabach och Sydossetien. Av Europadomstolen har Ryssland ansetts utöva sådan effektiv kontroll av republiken att landet dömts vara ansvarigt för överträdelser av Europakonventionen som skett där.Catan med flera mot Moldavien och Ryssland (domslut den oktober 2012)
Transnistrien består till största delen av en landremsa mellan floden Dnestr i väster och staten Ukraina i öster. Gränsen är 816 km lång, varav 405 km gränsar mot just Ukraina. Området, som saknar kust, har en areal på 4 163 km² och hade år 2015 en befolkning på omkring 475 000 invånare. Huvudstad är Tiraspol med omkring 134 000 invånare (2015). Näst största stad är Bender.
Utbrytarrepubliken beskriver sig själv som en parlamentarisk demokrati, där presidenten utser ministrar i regering och parlamentet godkänner ministrarna. Dessutom finns lokala folkförsamlingar, indelade utifrån administrativa regioner. Parlamentet styrs av en talman. President är sedan december 2016 Vadim Krasnoselskij.
Transnistrien har egen förvaltning över bland annat postväsende, polis, tullmyndighet, militärt försvar, valuta, centralbank, rättsväsende och skatteväsende. Transnistriens valuta, transnistrisk rubel, är konvertibel till andra valutor men handlas inte utanför Transnistrien.
Etymologi Transnistria är och betyder "på andra sidan Dnestr" på rumänska. Detta namn användes tidigare för det område som axelmakterna ockuperade från 19 augusti 1941 till 29 januari 1944. Området sträckte sig mellan Dnestr och Bessarabien i väst och Södra Bug i öst. Området administrerades av det dåvarande fascistiska Rumänien och det fanns ett antal koncentrationsläger där.
Utbrytarrepublikens egna namn på ryska är Pridnestróvskaja Moldávskaja Respúblika, i vardagligt tal Pridnestróv'je (Pridnestrovie). På ryska betyder detta "ett land vid floden Dnestr", och det är så landet kallas vid officiell translitterering. Den moldaviska regeringen undviker den gamla benämningen Transnistrien, och kallar istället republiken för Stînga Nistrului, vilket betyder "Dnestrs vänstra flodbank". Den officiella moldaviska benämningen på den autonoma regionen är Unitatea Administrativ-Teritorială din Stînga Nistrului (på svenska "Den administrativa territoriella enheten på Dnestrs vänstra flodbank"). Utbrytarrepubliken anser att den ska benämnas Republica Moldovenească Nistreană på moldaviska (rumänska), vilket översatt till svenska skulle bli "Dnestriska moldaviska republiken".
Historia Området där Transnistrien idag ligger har varit bebott av indoeuropeiska stammar i årtusenden, och området kom att hamna mellan Dakien och Skytien. Omkring 600 före Kristus grundades den grekiska kolonin Tyras vid Dnestrs mynning, nära det som idag är Transnistriens huvudstad Tiraspol.
Omkring 450 före Kristus beboddes området öster om Dnestr av sarmater, som var ättlingar till skyterna. Området blev några hundra år senare formellt en del av Sarmatien och förbands med Skytien. Dnestr blev Sarmatiens gräns mot väster och mot Dakien, som är ursprunget till dagens Rumänien och Moldavien.
Under tidig medeltid befolkades Transnistrien av sydslaver och turkiska nomader. Det bulgariska khanatet nådde ända upp till Dnestr. På andra sidan av Dnestr bildades furstendömet Moldau. Furstendömet existerade mellan cirka 1350 och 1859. Detta furstendöme kom aldrig att inkludera området där Transnistrien ligger idag, även om folken och kulturen skiljde sig åt.
År 1450 blev området en formell del av storfurstendömet Litauen. Nordliga influenser kan ses i Transnistriens arkitektur och kultur, eftersom området var en del av Polsk-litauiska samväldet.
År 1792 erövrade ryska imperiet södra delen av Transnistrien som ett resultat av det rysk-turkiska kriget 1787–1792, den norra delen kom under rysk kontroll 1793 i samband med Polens andra delning, och Dnestr blev imperiets sydvästra gräns. Bender blev ett fäste för att försvara imperiets gräns och i Tiraspol byggdes en fästning. Som området främst befolkades av nomader skedde en omfattande kolonisation där, av moldavier och rumäner men även av ukrainare, ryssar, polacker och tyskar. Sedan Bessarabien lagts under ryskt styre 1812 upphörde Transnistrien att vara gränsregion. När Moldavien efter första världskriget tillföll Rumänien, förblev Transnistrien en del av Ryssland.
Under Sovjetunionen blev området 1924 Moldaviska autonoma socialistiska rådsrepubliken, som också inkluderade en del av Ukraina. Däremot inkluderade den inte någon del av själva Moldavien, eftersom Moldavien ingick i Rumänien. Gränsen däremellan var Dnestr. Avsikten var att området som delvis befolkades av rumäner och moldavier skulle utgöra en språngbräda för att kunna sprida revolutionen in i det egentliga Moldavien.
Den 23 augusti 1939 undertecknades Molotov-Ribbentroppakten, och i ett hemligt tilläggsprotokoll delades östra Europa så att Transnistrien och även Moldavien hamnade i den sovjetiska intressesfären. Röda armén invaderade därefter Rumänien och tog Bessarabien, som 1940 kom att bli Moldaviska SSR. Resultatet blev att Transnistrien och Moldavien sammanfördes administrativt av ryssarna.
Michail Gorbatjovs glasnost under 1980-talet ledde till ökad frihet på regional nivå, och flera informella rörelser uppstod och med det en prorumänsk nationalism bland etniska moldavier. Dessa förespråkade att Moldaviska SSR skulle förenas med Rumänien. De förespråkade även att moldaviska skulle bli det officiella språket och att enbart det latinska alfabetet skulle användas. Vissa förespråkade även att ryssar och ukrainare skulle fördrivas.
Den 31 augusti 1989 beslöt Moldaviska SSR:s Högsta sovjet att moldaviska skulle vara det enda officiella språket, och att moldaviska endast skulle skrivas med latinska bokstäver. Landets etniska minoriteter kände sig hotade av denna prorumänska hållning och fruktade en framtida inkorporering med Rumänien.
Som ett svar på detta hölls en folkomröstning om självständighet i Transnistrien. I Rybnitsa röstade 91,9 procent för och i Tiraspol röstade 96 procent för. Det hölls en kongress den 2 juni 1990 ett föreslag antogs om att folkomröstningar skulle hållas på alla andra orter i Transnistrien också. Folkomröstningar hölls i Bender, Grigoriopol, Dubăsari och Slobozia. Valdeltagandet var 79 procent och 95,8 procent röstade för att Transnistrien skulle bli en självständig stat. Därpå utropades den Dnestriska Moldaviska Socialistiska Sovjetrepublikens självständighet den 2 september 1990.
Två månader senare attackerade moldaviska trupper en fabrik i Dubăsari. Ryska och ukrainska frivilliga kom till undsättning på Transnistriens sida. Den 2 mars 1992 började kriget om Transnistrien. Under 1992 bombade moldavisk militär Bender och delar av Tiraspol. Den ryska fjortonde armén, som fanns kvar i Transnistrien sedan Sovjettiden, stoppade stridigheterna, bland annat genom att placera sig på gränsen mellan Transnistrien och Moldavien. Den 21 juli 1992 överenskoms om eldupphör mellan Rysslands president Boris Jeltsin och Moldaviens president Mircea Snegur. Omkring 700 personer dödades i kriget.Göteborgs-Posten 5 juni 2011, sidorna 26-27 i del 1
Transnistrien är medlem av Icke erkända staters samvälde.
Geografi miniatyr|stående|Karta över Transnistrien. Transnistrien har en yta på 4 163 km². Transnistriens gräns är 816 km, varav 405 km gränsar mot Ukraina. Landet saknar kust. Den 1792 grundade huvudstaden Tiraspol ligger i Transnistriens södra del. Näst största stad är Bender. Andra städer är Rybnitsa, Dubăsari, Grigoriopol, Kamenka och Slobozia.
Klimat Området har ett kontinentalt klimat med mild och torr vinter. Våren är förhållandevis tidig. Somrarna är långa och varma och hösten är varm och lång. Landet har ett gynnsamt klimat och bra jord för odling av till exempel vindruvor, aprikoser, persikor, körsbär, sockerbetor, solrosor, tomater och ärtor.
Flora och fauna Den naturliga vegetationen upptar endast ett litet område. År 2000 utgjorde åkermarken 90 procent av hela territoriet, och skogen har bevarats som ett separat sammanhängande område på 31,1 tusen hektar (åtta procent av hela territoriet). I skogarna växer lövträd, och det vanligaste trädet är ek.
I norra delen av landet, längs Dnestrflodens terrasser och åsar i Podoliens högland, som av lokalbefolkningen kallas "lilla Schweiz", med skogsstäpp och slättland. På stäppen i Kamenkaregionen finns skogsvegetation kvar på branta sluttningar och längs Dnestrs bifloder. Där växer avenbok och ek, med inslag av lind, lönn och alm, och i söder växer ullek.
På branta sluttningar och impediment vid Dubăsari växer bland annat svingel och fjädergräs. Där kan man även finna små törnbuskar, hagtorn, vilda rosor, fågelbär, karagan. Vid Dnestrs nedre lopp finns små skogsområden med ek, lundalm, asp, naverlönn, alm, pil. I de djupa dalarna och de övre ravinerna finns stora områden med ekdungar.
På stäppen vid Kutjurgan är vegetationen nästan helt förstörd. Skogar och buskar upptar omkring fem procent. Dominerande arter är olika sorters gräs: fjädergräs, svingel, andropogon, tofsäxing, gröen, kamvete och timotej.
Den unika vegetation som bildas på ytan av kalkstensåsar längs Dnestr och dess biflöden skapar en särskild grupp av växtorganismer – kalcifyter (som trivs i kalkrik jord). Den mest framträdande är en ginst, Genista tetragona, som inte är känd någonstans utanför sydvästra Europa. Den är fridlyst och står rödlistad som utrotningshotad växt.
Djurriket är ganska varierande, med mer än tolvtusen arter. I våtmarkerna finns gräsand, årta, stjärtand, sothöna och enkelbeckasin. Bland träd och buskar kan man se ringduva och turturduva, och på åkrar och stäpp finns fasan, vaktel och duva. Jakt är vanlig på hare, räv, bisamråtta, vildsvin och rådjur.
Viktigast för fiske är Dnestrs avrinningsområde, som inkluderar de dammar som finns vid Dubăsari och Kutjurgans vattenkraftverk, och dessutom utloppet från Turuntjuk. Den viktigaste kommersiella fisken i Transnistrien är karp, silverruda, braxen, mört och sill. Under de senaste åren har vimma och skärkniv nästan helt försvunnit, och detsamma gäller sterlett.
Ovanför Dubăsaridammen inrättades 1988 nationalparken Jagorlyk. Av dess yta på 1 008 hektar utgör vattenytan 20 procent. Den största delen av nationalparken utgörs av kalkstensåsar med en unik flora och fauna.
Administrativ indelning
Transnistrien är indelad i sju administrativa enheter: fem regioner och de två städerna Tiraspol och Bender. + Administrativ enhet Administrativt centrum Läge Tiraspol - Bender - Dubăsariregionen Dubăsari Grigoriopolregionen Grigoriopol Kamenkaregionen Camenca Rybnitsaregionen Rîbnița Sloboziaregionen Slobozia
Politik och statsskick