Europaparlamentsvalet 2014 (EP-valet 2014) ägde rum den 22–25 maj 2014 inom Europeiska unionen och var det åttonde allmänna och direkta valet till Europaparlamentet med syfte att välja ledamöter till Europaparlamentet, en av unionens två lagstiftande institutioner, för mandatperioden 2014–2019.
I likhet med tidigare val sjönk valdeltagandet jämfört med föregående val, dock endast marginellt. Högerpopulistiska och EU-skeptiska partier gick kraftigt framåt i flera medlemsstater, däribland Frankrike, Storbritannien och Danmark. Trots att kristdemokratiska Europeiska folkpartiet (EPP) förlorade det största antalet mandat förblev partiet större än Europeiska socialdemokratiska partiet.
Som en följd av Lissabonfördraget var valet det första som hade en formell direkt inverkan på det efterföljande valet av kommissionsordförande. Flera europeiska partier nominerade kandidater till att bli kommissionsordförande inför valet. Mot bakgrund av valutgången nominerade Europeiska rådet EPP:s kandidat Jean-Claude Juncker till ny kommissionsordförande. Han valdes av det nyvalda parlamentet den 15 juli 2014 och ledde kommissionen Juncker fram till den 1 november 2014.
Bakgrund Europaparlamentet har varit folkvalt sedan 1979 och är Europeiska unionens enda direktvalda institution med befogenhet att lagstifta och besluta om unionens budget tillsammans med medlemsstaternas ministrar i Europeiska unionens råd (”ministerrådet”).
I valen är i regel alla medborgare i unionens samtliga medlemsstater röstberättigade, förutsatt att de har fyllt 18 år (16 år i Österrike). Valen äger rum vart femte år, vanligtvis i juni månad men valet 2014 hade tidigarelagts två veckor till maj månad, bland annat för att inte kollidera med pingsthelgen.
Valet styrs av både europeisk och nationell rätt. Det innebär att vissa bestämmelser är gemensamma för hela unionen, medan många bestämmelser är specifika för varje medlemsstat. Ofta gäller samma, eller motsvarande, bestämmelser vid Europaparlamentsval som vid nationella parlamentsval. Till exempel röstar alla väljare i en viss medlemsstat på de politiska partierna i den medlemsstaten. De valda Europaparlamentarikerna från de olika medlemsstaterna bildar sedan partigrupper efter politisk tillhörighet för att lättare kunna samordna sitt arbete med likasinnade från andra medlemsstater.
Förändringar genom Lissabonfördraget miniatyr|höger|stående|José Manuel Barroso hade varit kommissionsordförande sedan 2004, men fick inte fortsatt förtroende efter valet. Valet 2014 var det första valet sedan Lissabonfördraget trädde i kraft den 1 december 2009. Fördraget stärkte Europaparlamentets roll inom unionen genom att utöka dess lagstiftande befogenheter. Fördraget gav också Europaparlamentsvalen en direkt betydelse för vem som ska få bli Europeiska kommissionens ordförande (”unionens statsminister”). Kommissionsordföranden är en av de mest betydelsefulla befattningarna inom unionen; han eller hon har stor betydelse för kommissionens utformning och dess politik. Europeiska kommissionen fungerar som unionens regering och har ensamrätt att lägga fram lagförslag.
Enligt de nya bestämmelserna ska Europeiska rådet (medlemsstaternas stats- eller regeringschefer) föreslå en kandidat till att bli ny kommissionsordförande med hänsyn till utgången i Europaparlamentsvalet. Denna kandidat måste sedan väljas av Europaparlamentet med absolut majoritet; i annat fall måste en ny kandidat föreslås. Övriga kommissionsledamöter (”unionens ministrar”) föreslås av medlemsstaterna i samförstånd med den valda ordföranden. Hela förslaget måste godkännas av Europaparlamentet innan den nya kommissionen (”unionens regering”) tillträder.
I tidigare val har utnämningen av kommissionsordföranden aldrig varit en uppmärksammad fråga i valrörelsen eftersom valet formellt sett inte har berört denna fråga.
Europeiska partier
Europeiska partier har existerat i olika former ända sedan det första Europaparlamentsvalet 1979. De europeiska partierna ersätter inte de nationella partierna, utan fungerar snarare som paraplyorganisationer åt de nationella partierna. Det är alltså inte möjligt för väljarna att rösta direkt på ett europeiskt parti. Väljarna röstar istället på sina nationella partier och deras kandidater. Ett sådant nationellt parti kan dock tillhöra ett europeiskt parti och stöder i så fall indirekt sitt europeiska partis valmanifest och, framför allt, dess kandidat till att bli kommissionsordförande.
Nedan återfinns en lista över de europeiska partier som är representerade i Europaparlamentet, deras kandidater till ny kommissionsordförande samt ett urval av tillhörande nationella partier. Notera skillnaden mellan ett europeiskt parti och en partigrupp. Ett europeiskt parti är en sammanslutning av nationella partier eller enskilda personer, medan en partigrupp är en intern sammanslutning i Europaparlamentet bestående av Europaparlamentariker.
Ett nationellt parti är inte nödvändigtvis anslutet till ett europeiskt parti. Dess Europaparlamentariker kan ändå tillhör en partigrupp. Till exempel är Europaparlamentarikerna för svenska Vänsterpartiet och Piratpartiet anslutna till GUE/NGL-gruppen respektive G/EFA-gruppen utan att dessa partier tillhör något europeiskt parti.
Europeiskt parti Partigrupp i parlamentet Huvudideologi Kandidat till kommissionsordförande Associerade nationella partier (urval) Europeiska folkpartiet (EPP) EPP-gruppen Kristdemokrati/liberalkonservatism Jean-Claude Juncker Svenska M och KD, tyska CDU, franska UMP, finska Saml. Europeiska socialdemokratiska partiet (PES) S&D-gruppen Socialdemokrati Martin Schulz Svenska S, tyska SPD, franska PS, brittiska Labour, finska S Alliansen liberaler och demokrater för Europa (ALDE) ALDE-gruppen Liberalism/socialliberalismGuy Verhofstadt Svenska FP och C, tyska FDP, brittiska LD, finska C och SFP Europeiska demokratiska partiet (EDP) ALDE-gruppen Socialliberalism/pro-europeism Franska Demokratiska rörelsen Europeiska gröna partiet (EGP) G/EFA-gruppen Grön ideologi Ska Keller och José Bové Svenska MP, tyska Allians 90/De gröna, franska Europe Écologie, finska Gröna förbundet Europeiska fria alliansen (EFA) G/EFA-gruppen Regionalism/separatism Ingen kandidat kommer att utses Brittiska Plaid Cymru och Scottish National Party, belgiska Ny-Flamländska Alliansen, finska Ålands Framtid Europeiska vänsterpartiet (EV) GUE/NGL-gruppen Kommunism/socialism Alexis Tsipras Tyska Die Linke, Franska kommunistpartiet Alliansen europeiska konservativa och reformister (AECR) ECR-gruppen Konservatism/anti-federalism Ingen kandidat kommer att utses Brittiska Konservativa partiet, tjeckiska ODS, polska Lag och rättvisa Rörelsen för frihetens och demokratins Europa (MELD) EFD-gruppen Euroskepticism Ingen kandidat kommer att utses Italienska Lega Nord, danska Dansk Folkeparti, finska Sannfinländarna
Utformning
Valet utformas i enlighet med de bestämmelser som finns fastställda i unionens fördrag, akten om val till Europaparlamentet samt ett direktiv från 1993. Utöver de bestämmelser som finns på europeisk nivå kan varje medlemsstat själv anta bestämmelser för att reglera övriga delar av valets utformning. Detta innebär att valsystemet i viss mån skiljer sig åt mellan medlemsstaterna.
I korthet innebär de gemensamma bestämmelserna att valet ska vara proportionellt på nationell nivå, att varje unionsmedborgare som är bosatt i en medlemsstat där han eller hon inte är medborgare ska ha rösträtt på samma villkor som de egna medborgarna i medlemsstaten och att valet ska äga rum i respektive medlemsstat under en eller flera av de fyra valdagar som är fastställda på unionsnivå. Valresultatet från medlemsstaterna får inte offentliggöras förrän valet har avslutats i hela unionen. Det är inte tillåtet för en väljare att rösta i flera av medlemsstaterna.
I valet röstar väljarna på sina respektive nationella partier. Vissa av dessa nationella partier tillhör europeiska partier och kan på så sätt samordna sina valrörelser över statsgränserna. De valda ledamöterna av Europaparlamentet bildar efter valet olika partigrupper.
Valdagar I enlighet med akten om val till Europaparlamentet skulle valet äga rum med början på torsdagen efter den första måndagen i juni månad. Europeiska unionens råd beslutade emellertid i juni 2013 att tidigarelägga valet till maj månad, så att det infaller den 22–25 maj 2014. Varje medlemsstat har möjlighet att förlägga sin del av valet under en eller flera av dessa valdagar. De flesta medlemsstater håller sin del av valet under söndagen, men några medlemsstater väljer att hålla valet under de övriga veckodagarna på grund av andra traditioner. Nederländerna och Storbritannien brukar till exempel hålla valet under torsdagen.
Torsdagen den 22 maj Fredagen den 23 maj Lördagen den 24 maj Söndagen den 25 maj NederländernaStorbritannien IrlandTjeckien Frankrikes utomeuropeiska områdenLettlandMaltaSlovakienTjeckien BelgienBulgarienCypernDanmarkEstlandFinlandFrankrikeGreklandItalienKroatienLitauenLuxemburgPolenPortugalRumänienSlovenienSpanienSverigeTysklandUngernÖsterrike
Mandatfördelningen mellan medlemsstaterna Mandatfördelningen mellan medlemsstaterna efter valet 2014 fastställdes av Europeiska rådet den 27–28 juni 2013 på initiativ av Europaparlamentet. Mandatfördelningen baserar sig på principen om degressiv proportionalitet. Det innebär att de större medlemsstaterna har fler mandat än de mindre medlemsstaterna, men ändå färre än vad som hade varit fallet om mandatfördelningen hade varit strikt proportionell. Ju fler invånare en medlemsstat har, desto färre mandat har medlemsstaten per invånare.
Minst antal mandat (6) har Cypern, Estland, Luxemburg och Malta, medan Tyskland har störst antal mandat (96). Det saknas utjämningsmandat, vilket innebär att det inte finns någon mekanism för att utjämna uppkomna avrundningsfel i valet. Mandatfördelningen tar inte heller hänsyn till att valdeltagandet varierar kraftigt mellan medlemsstaterna, vilket i praktiken innebär att väljare i medlemsstater med lågt valdeltagande är kraftigt överrepresenterade jämfört med väljare i medlemsstater med högt valdeltagande.
Valkretsar
miniatyr|höger|180px|Valkretsar vid valet 2009. Normalt sett utgör varje medlemsstat en egen valkrets vid val till Europaparlamentet. Emellertid finns det möjlighet för de medlemsstater som vill, att dela upp sitt eget land i flera valkretsar så länge detta inte påverkar det proportionella valsystemet. I Europaparlamentsvalet 2009 valde Belgien, Frankrike, Irland, Italien, Polen och Storbritannien att dela upp sina territorier i flera valkretsar. Den bakomliggande orsaken varierar, men i flera av fallen handlar det om att medlemsstaten i fråga vill att valkretsarna sammanfaller med en viss administrativ indelning, som kan vara en konsekvens av politiska eller kulturella skäl. Exempelvis valde Belgien att delta som tre valkretsar, en för varje gemenskap som staten består av.
Det är ännu oklart vilka medlemsstater som kommer att delta som flera valkretsar i valet 2014 eftersom detta är en fråga som medlemsstaterna själva bestämmer över. I tidigare val har det nästintill alltid varit samma länder som har delat upp sig i flera valkretsar.
Kandidater och politiska manifest
Varje nationellt parti bestämmer självt vilka kandidater det vill ställa upp med i Europaparlamentsvalet. Processen med att ta fram dessa kandidater kan se olika ut från medlemsstat till medlemsstat och från parti till parti. Inom vissa partier beslutar partiets kongress om kandidaterna, medan andra partier har öppna eller slutna provval eller primärval i vilka partimedlemmarna eller allmänheten kan delta. Några enhetliga bestämmelser om hur nomineringsprocessen ska se ut finns inte på unionsnivå.