mini|stående|Sida ur Silverbibeln (Codex Argenteus), huvudkällan för gotisk skrift.
Det gotiska alfabetet var ett grekiskbaserat tidigmedeltida alfabet för gotisk skrift. Det utvecklades på 300-talet i samverkan med goternas kristnande, ersättande den äldre runraden, och började fasas ut mot det latinska alfabetet från 600-talet.
Historia Innan det gotiska alfabetet använde goterna den äldre samgermanska runraden, idag kallad äldre futhark, för att skriva sitt eget språk. Mycket få gotiska runfynd har gjorts varav det är svårt att uppskatta hur utbrett runbruket var bland goterna – se Gotiska runinskrifter.
Det gotiska alfabetet introducerades på 300-talet i och med goternas kristnande och utvecklades av visigotiska biskopen Wulfila, en predikant av kappadokien-grekisk härkomst, i syfte att översätta bibliska texter till gotiska. Wulfila byggde alfabetet utifrån det grekiska alfabetet men anpassade detta för att kunna skriva gotiska. Det gotiska alfabetet överensstämmer överlag med det grekiska men vissa vissa glyfer har inhämtats från annat håll såsom det latinska alfabetet. För att fylla ut den gotiska fonologin som saknades i det grekiska alfabetet återanvändes även vissa äldre runor, exempelvis ᚢ (). Även bokstävernas namn överfördes i hög grad från den äldre runraden.
Alfabetet började falla ur bruk för det latinska alfabetet under 600-talet och var arkaiskt på 800-talet. Den brittiska lärde Alkuin kom på 700-talet att nedteckna alla de sentida namnen för de gotiska bokstäverna i fonetisk latiniserad form. Från historiska gotiska texter finns bara en del av de gotiska bokstavsnamnen angivna.
Skrift Gotisk skrift läses vänster till höger och skrivs främst utan mellanrum mellan orden – så kallat scriptio continua. Alfabetet använder i stort sett uncialformer av det grekiska alfabetet med undantag för ett antal latinska former och tillägg för germansk fonologi. Exempelvis använder alfabetet runan ᚢ [] () då grekiskan saknar dito. Även bokstävernas namn inhämtades till stor del från de äldre runorna. Genom att skriva en punkt eller ett streck över en bokstav kunde den användas för att representera ett nummervärde. Bokstäverna kunde även representera sitt namn som ideogram likt runskrift.
Omkring 3 000 lexem (ord i grundbetydelse) är kända.Se Fausto Cercignani, The elaboration of the Gothic alphabet and orthography, in Indogermanische Forschungen, 93, 1988, 168-185. Den främsta överlevande gotiska skriften är en evangeliebok från början av 500-talet som kallas Silverbibeln, vilken finns hos Carolina Rediviva i Uppsala.
Alfabetet TalvärdeFormUnicodeTransl.LjudvärdenNamnJämför Gotiska Alkuinskt Äldre runnamn Bokstäver 1 class=skin-invert-image|x35px a *, *ans, ”asagud”*, *asks, ”ask” aza *ansuz Α, Ⲁ2 b *, *bairkan, ”björk” bercna *berkanan Β, Ⲃ 3 g , giba, ”gåva” geuua *gebō Γ, Ⲅ 4 d , dags, ”dag” daaz *dagaz Δ, D, Ⲇ 5 e *, *aiƕs, ”häst”*, *eiws, ”idegran” eyz *eihwaz, *ehwaz Ε, Ⲉ 6 q *, *qairþra, ?*, *qairna, ”kvarnsten” quetra *perþō (besläktad?) (Ϛ), ϰ, Ⲋ(?) 7 z (?) ezec *algiz Ζ, Ⲍ 8 h *, *hagal, ”hagel”*, *hagls, ”hagel” haal *haglaz Η, Ⲏ 9 þ (th) , þiuþ, ”god”, þaurnus, ”Törn” thyth *thurisaz Φ, Ψ, Ⲑ 10 i *, *eis, ”is” iiz *īsaz Ι, Ⲓ20 k *, *kusma,”böld”*, *kōnja, ”koda” chozma *kaunan Κ, Ⲕ 30 l *, *lagus, ”lög, lag” laaz *laguz Λ, Ⲗ 40 m , manna, ”man” manna *mannaz Μ, Ⲙ 50 n , nauþs, ”nöd” noicz *naudiz Ν, Ⲛ 60 j , jēr, ”år/årsskörd” gaar *jēran G, ᛃ, Ⲝ(?) 70 u *, *ūrus, ”uroxe” uraz *ūruz ᚢ, Ⲟ(?) 80 p *, *pairþra, ? pertra *perþō Π, Ⲡ 90 – – – – – Ϙ, Ϥ 100 r *, *raida, ”vagn/rida” reda *raidō R, Ⲣ 200 s , sauil, ”sol”*, *sōjil, ”sol” sugil *sôwilô S, Ⲥ 300 t *, *tius, ”Tyr” tyz *tīwaz Τ, ᛏ, Ⲧ 400 w , winja, ”betesmark”, winna, ”smärta” uuinne *wunjō Υ, Ⲩ 500 f , faihu, ”lösöre” fe *fehu Ϝ, F, Ⲫ(?) 600 x *, *iggus, ”Yngve”, *iggws, ”Yngve” enguz *ingwaz Χ, Ⲭ 700 ƕ (hw) *, *ƕair, ”kittel” uuaer – Θ, Ⲯ(?) 800 ō *, *ōþal, ”odal” utal *ōþala Ω, Ο, ᛟ, Ⲱ 900 – – – – – ᛏ, Ͳ (Ϡ), Ⳁ
Anmärkningar
Referenser
Noter
Kategori:Alfabet baserade på det grekiska alfabetet Kategori:Runologi