Jytte Hilden, född Jensen 12 september 1942 i Lyngby, är en dansk socialdemokratisk politiker och före detta kulturminister och forskningsminister.
Hilden har varit en framträdande gestalt inom dansk politik. Hon har många gånger genom sin politik och sin person blivit mycket omdebatterad och många gånger hårt kritiserad. Hon har utmärkt sig som en färgstark politiker, särskilt som kulturminister i Poul Nyrup Rasmussens regeringar, där hennes avvikande uppfattningar om vad som är kultur gick stick i stäv mot många etablerade politikers, kommentatorers och kulturpersonligheters definitioner av kulturbegreppet. Hon har även blivit kritiserad inom den danska socialdemokratin och den danska arbetarrörelsen, inte minst av Poul Nyrup Rasmussen, för sin syn på välfärdssamhället och förhållandet mellan offentliga och privata tjänster.
Hilden är fortfarande synlig i den politiska debatten i Danmark, både som föreläsare och debattör, och även som ordförande för den centrum-vänsterinriktade tankesmedjan CEVEA.
Uppväxt och tidig karriär Jytte Hilden föddes in i en välbärgad och akademisk Köpenhamnsfamilj. Fadern, Jørgen Andreas Jensen, var underdirektör och modern, Gudrun Schmeltzer Andersen, var högskolelärare. Båda föräldrarna var engagerade inom Det Konservative Folkeparti, fadern var en av partiets invalda i folketinget, medan modern var ordförande för partiets kvinnoförbund.
Hilden gick i skolan i Birkerød och tog 1960 studenten på den matematiska linjen på Rungsted Statsskole (numera Rungsted Gymnasium sedan 1986). Året efter blev hon truppförare för flickscouterna i Folehave i Hørsholm. Hon genomförde därefter en utbildning som kemiingenjör vid Danmarks Tekniske Højskole och tog examen 1966. Dessförinnan hade hon kombinerat studierna med att ingå äktenskap med redaktionschefen Hans Peter Hilden 1964 och bli en ung mor, vid en ålder av 22 år. Dottern Ida föddes samma år som paret Hilden ingått äktenskap. Samma år som Jytte Hilden tog sin examen fick paret sitt andra barn, dottern Ulla. Direkt efter att ha avslutat sina studier tog Jytte Hilden anställning som forskare vid högskolans Organisk Kemiska Laboratorium, och året efter blev hon sekreterare vid Akademiet for de Tekniske Videnskaber. 1968 bytte hon än en gång jobb och blev adjunkt i kemi, fysik och naturkunskap vid Gladsaxe Gymnasium. Hon har även undervisat i matematik.
Äktenskapet med Hans Peter Hilden kom inte att vara i många år och deras vägar skildes åt 1968. Hon träffade universitetslektorn Johny Leisner, med vilken hon blev samboende 1969. Med honom fick hon sonen Jacob (1970) och dottern Eva (1971). Paret kom att ingå äktenskap 1977. 1972 kom hon att bytte hon arbete igen och blev adjunkt, och senare lektor, vid Nørre Gymnasium, en anställning hon kom att behålla fram till 1982. Under denna tid kom hon att delta i den rådande debatten om den danska gymnasieskolan. Hon kom till och med att påverka debatten inifrån genom att bli redaktör för tidskriften Gymnasieskolen 1971, vilket hon kom att vara fram till 1976.
År 1983 tog Hilden ut skilsmässa för andra gången. Samma år kom hon att anställas som rektor vid Roskilde Katedralskole. I samband med att hon valdes in i folketinget vid valet 1984, fick Hilden tjänstledigt från skolan. Hon var skolans rektor fram till 1993.
1987–2004 var Hilden gift med partikamraten och den före detta finans- och utrikesministern Mogens Lykketoft.
Politiskt engagemang och karriär 1974–1993 Som kommun- och folketingspolitiker Efter att ha avslutat ingenjörsstudierna blev Hilden både medlem i styrelsen för Dansk Kvindesamfunds ungdomskrets och i styrelsen för Dansk Kvindesamfunds Ungdomsskole, där hon blev fram till nästföljande år. Hon blev sedan medlem i styrelsen för Magistrenes Pensionskasse 1974, och var det fram till 1976. I samband med föregående medlemskap blev hon även medlem i styrelsen för Magistrenes arbejdsløshedkasse 1975, där hon satt fram till 1977. Under samma period var hon även medlem av Det Faglige Landsudvalg for Naturvidenskaberne till 1979, där hon bl.a. intog ståndpunkten att miljöfrågor skulle få mer plats i skolornas undervisning.
Hilden gick med i Socialdemokraterne 1974 och under denna period uttalade hon sin sympati för den danska rödstrumperörelsen, en del av kvinnorörelsen som var mycket aktiv under 1970-talet. Hildens politiska karriär skulle börja som medlem av kommunstyrelsen i Karlebo byråd 1978–1979. Det dröjde inte länge innan hon ställde upp som kandidat till folketinget. Hon blev invald för sitt parti i Frederiksborg amt (Fredensborgkretsen) 1979–1981 samt Vestsjællands amt (Kalundborgkretsen) 1984–1998. Under 1980-talets början var Hilden medlem i Mellemfolkeligt Samvirke, en organisation som har som uppdrag att bekämpa fattigdomen i världen. Hon var även medlem i Planlægningsrådet for Forskningen 1982–1984 och i Landsforeningen Ungdomsringen 1983–1986, som är en paraplyorganisation för alla fritidsklubbar för ungdomar i Danmark. Vad gäller den första av de två så intog Hilden ståndpunkten att miljöfrågor skulle få mer plats i skolornas undervisning.
Hilden tillhörde vänsterfalangen inom den danska socialdemokratin i en tid där partiet präglades av interna konflikter. Gräsrotsrörelser pressade partiet samtidigt som 1970- och det tidiga 1980-talets socialdemokratiska regeringar under Anker Jørgensen brottades med en skuldsatt ekonomi, lågkonjunktur och stigande arbetslöshet. Samtidigt blossade det i Danmark upp en debatt om införande av kärnkraft i landet samt en medföljande debatt om kärnvapen. Hilden var vid denna tid medlem av folketingets energiutskott och motsatte sig införandet av kärnkraft. Hon var således en del av det alternativa flertalet i folketinget, bestående av politiker från Socialdemokraterne, Socialistisk Folkeparti, Det Radikale Venstre och Venstresocialisterne, som förhindrade att kärnkraft infördes till Danmark som energikälla. Hilden var således en förespråkare av satsningar på utbyggnad av förnyelsebara energikällor. Hon har även varit Socialdemokraternes forskningspolitiska ordförande i folketinget och varit medlem av skatteutskottet.
Under perioden 1986–1991 var Hilden medlem av Ligningsrådet (danska: taxeringsrådet), som var en av Danmarks högsta myndigheter på skatteområdet. 1987–1993 var hon socialpolitisk koordinator och ordförande. Under perioden 1990–1993 var hon även ordförande i styrelsen för Sofie Rifbjerg Efterskole, en skola för elever med särskilda undervisningsbehov, och i styrelsen för Mødrehjælpen af 1983, en institution som erbjuder stöd till bl.a. ensamstående föräldrar, gravida kvinnor och barnfamiljer.
Hilden och fredsrörelsen Vad gällde kärnvapen förespråkade Hilden en nedrustning. Hon kom också att aktivt delta i försvars- och säkerhetspolitiken, varvid hon gjorde ett mycket uppmärksammat uttalande: “USA ud af NATO.” - USA ut ur NATO, ett uttalande som inte blev omtalat bara i Danmark. I gengäld förespråkade Hilden att de europeiska länderna, på båda sidor om järnridån, borde samarbeta inom säkerhetspolitiken och bilda ett alternativ till Nato, som endast var en försvarspakt mellan länder som tillhörde västvärlden. Hilden var i samband med detta medlem av Samarbejdskomitéen for Fred og Sikkerhed (SAK), en fredsorganisation som dock endast arbetade emot Natos, och inte Sovjetunionens, upprustning av atomvapen, vilket bl.a. hade sin grund i att kommittén stiftades i Moskva 1974 och var under starkt inflytande från Danmarks Kommunistiske Parti (DKP). Under sitt medlemskap var Hilden en av dem som förespråkade att Norden skulle förklaras som en kärnvapenfri zon, vilket bottnade i ett förslag som lades fram av Sovjetunionen 1958, ett förslag som anammades av det danska socialdemokratiska partiet i början av 1980-talet. Hon lämnade dock kommittén 1981 efter att den inte ville ta avstånd från Sovjetunionens invasion av Afghanistan. Hon var även medlem av Socialdemokraternas interna fredsorganisation, Socialdemokrater mod Atomvåben og Militarisme (SAM), som likt SAK hade en kritisk hållning gentemot USA och Nato och som dessutom hade kontakter med Östtyskland. Hon samverkade även med fredsorganisationen Kvinder for Fred, bl.a. som talare vid dess fredsmarsch i Gladsaxe 1981 (tillsammans med den norska arbetsministern Eva Nordland).
Till en början hamnade Hilden mer eller mindre på kant med sitt eget parti inom säkerhetspolitiken. I en artikel i partitidningen Ny Politik från 1979 anklagade hon det socialdemokratiska partiet för att vara pragmatiskt när det kom till kärnvapenfrågan, och att det i praktiken inte följde det uttalade målet om nedrustning. Hon menade att partiet tydligt skulle ta avstånd från "militarism och kapprustning", som hon benämnde som "denna världens vanvett och människans dårskap". I en artikel i tabloidtidningen B.T. uppmanade Hilden till "en folklig storm av protester mot denna världens vanvett - kapprustningen".
Hildens förhållande till kommunismen Vid tiden kring Sovjetunionens fall, efter att Mikhail Gorbatjov tillträtt som president, övergavs den sovjetiska atomvapenpolitiken. Stödet, både ekonomiskt och politiskt, till de organisationer i västeuropeiska länder som förespråkade den sovjetiska säkerhetspolitiken och delade dess motstånd till Nato upphörde. De danska fredsorganisationer som stödde denna politik förlorade således sitt politiska underlag, däribland förespråkandet för Norden som en kärnvapenfri zon, då den sovjetiska försvarspolitiken genomgick en kursändring. Detta fick många ledande socialdemokrater i Danmark att opponera sig emot isär de baltiska sovjetrepublikernas strävanden efter självständighet, däribland Jytte Hilden men även Ritt Bjerregaard, Mogens Lykketoft och Svend Auken. I en artikel i Dagbladet Politiken 1989 uppfordrade Hilden och Lykketoft gemensamt västeuropa att "öppna för största möjliga mänskliga och ekonomiska samkväm med dem som vill bevara självstyret under Sovjetunionen". Hilden och Lykketoft hade tidigare uttryckt sig positivt gentemot stater som styrdes av kommunistiska partier. 1987 blev de båda inviterade till ett två veckor långt besök på Kuba av Kubas kommunistiska parti, varefter de i en artikel i Aktuelt (under sin existens utgavs tidningen av den danska arbetarrörelsen) lovordade den kubanska "samba-socialismen". De motiverade sin positiva inställning till landets styre med att den kubanska revolutionen, enligt dem, var det kubanska folkets egna val och att det kommunistiska styret därmed inte var påtvingad. I artikeln uttryckte de båda även stöd för Fidel Castros satsningar på landets militär på grund av hoten från CIA.
Ministerperioderna 1993–1998 Kulturminister 1993–1996 miniatyr|Den Sorte Diamant i Köpenhamn. Efter elva år av borgerligt styre av Danmark, tillträdde en koalitionsregering mellan Socialdemokraterne, Radikale Venstre, Kristeligt Folkeparti och Centrum-Demokraterne under ledning av socialdemokraternas partiledare, Poul Nyrup Rasmussen. I denna regering utsågs Jytte Hilden till landets nya kulturminister. Hon kom att utmärka sig som en kontroversiell politiker som skapade debatt inom kulturområdet. Det gjorde hon bland annat genom att i en intervju konstatera att kultur också omfattar sport, porr, morgonöl (danska: morgenbajer) och porslin med måsmotiv (da: mågestel). Jyllands-Postens ledarskribent benämnde det som en "skandal" och partikollegan Søren Hansen riktade skarp kritik mot henne. Hilden menade även att kockar borde få stöd från Statens Kunstfond, eftersom mat enligt henne också var en del av kulturen. Hon kom att väcka än mer uppseende då hon dök upp på en offentlig tillställning iförd cykelshorts. Även hennes följande uttalande kom att väcka uppståndelse: