Giuseppe Bottai, född 3 september 1895 i Rom, död där 9 januari 1959, var en italiensk politiker.
Bottai var livligt verksam inom pressen, och spelade en betydande roll vid den fascistiska rörelsens och tidningen Il Popolo d'Italias tillkomst i mars 1919. Han blev därefter parlamentsledamot för Nationella fascistpartiet, en plats han behöll till regimens fall 1943. Bottai har främst gjort sig känd som den jämte Mussolini främste teoretikern men var även realpolitiskt ett av fascismens stora namn. Han var understatssekreterare i korporationsdepartementet vid dess inrättande 1926 och efterträdde 1929 Mussolini som dess chef. Han tillhörde, liksom Mussolini själv och Michele Bianchi vänsterflygeln inom partiet, vilket utmärktes med att han senare utsågs till korporationsminister 1929, sedan korporationerna formellt konstituerats som statsorgan.
1932 avgick han som minister och blev han medlem av fascistiska stora rådet, utsågs 1935 till guvernör i Rom och 1936 till civilguvernör i Addis Abeba, och återvände till regeringen 1936 som undervisningsminister. Han var samtidigt chefredaktör för tidskriften Tribuna och professor i korporativ lag vid Roms universitet. Han hjälpte kung Viktor Emanuel III och Dino Grandi vid omröstningen för att ersätta och störta Mussolini 1943. I juli 1944 suspenderades han från sin tjänst och arresterades i oktober 1944 i samband med den politiska utrensningen i Italien.Svensk uppslagsbok, andra upplagan 1947 Han överlevde repressionen mot kuppmakarna samt från partisanerna mot gamla fascister under krigsslutet och dog av naturliga orsaker i Rom. Bland många andra beundrare bevistade den senare premiärministern Aldo Moro hans begravning.
Källor
Svensk uppslagsbok. Malmö 1939.
Kategori:Italienska politiker under 1900-talet Kategori:Italienska fascister Kategori:Alumner från Universitetet La Sapienza Kategori:Födda 1895 Kategori:Avlidna 1959 Kategori:Män Kategori:Politiker från Rom Kategori:Personer verksamma vid La Sapienza Kategori:Personer i Italien under andra världskriget