Elvis as Recorded at Madison Square Garden är ett livealbum av den amerikanske sångaren och musikern Elvis Presley. Det är hans 53:e album och gavs ut av RCA Records i stereo (LSP 4776) den 18 juni 1972. Albumet består av inspelningar från den konsert han höll i Madison Square Garden i New York City en vecka tidigare, kvällen den 10 juni 1972.
Utgivningen dokumenterar Elvis Presleys framträdanden under en period då hans livekarriär hade fått förnyad intensitet. Albumet är särskilt betydelsefullt eftersom det utgör det första tillfället då en komplett Elvis-konsert gavs ut officiellt på skiva. Utgivningen skedde också ovanligt snabbt, då albumet släpptes bara åtta dagar efter inspelningarna. Som enkel LP-skiva hade det en ovanligt lång speltid på över 50 minuter. Det innehåller framför allt nyare låtar ur Elvis repertoar, men även flera av hans hitlåtar från 1950-talet.
Såväl konserterna som albumet fick goda recensioner av den samtida kritikerkåren. Albumet nådde 11.e plats på Billboard 200 i USA och 8:e plats på den konkurrerande Cashbox-listan. I Storbritannien nådde det tredje plats på UK Albums Chart. Albumet certifierades guld av Recording Industry Association of America (RIAA) efter två månader för en försäljning av en halv miljon exemplar i USA och i juli 1999 trippel platina för 3 000 000 sålda exemplar.
Bakgrund Turnerandet Efter två månadslånga engagemang 1969 och 1970 med framträdanden på International Hotel i Las Vegas gav Elvis sex konserter i Houston Astrodome i Houston i Texas den 27 februari–1 mars 1970 inför en publik på över 250 000 personer, som en förberedelse inför en planerad USA-turné.
miniatyr|vänster|stående 0.8|Houston Astrodome, där Elvis Presley gav sex konserter i början av 1970. Den första egentliga turnén ägde rum i september 1970, då Elvis uppträdde i bland annat Phoenix, Detroit och Miami, och därefter på USA:s västkust i november, med konserter i bland annat Seattle, San Francisco och Los Angeles. Året därpå genomförde han en mer omfattande turné i Mellanvästern och Nordöstra USA, med framträdanden i bland annat Boston, Philadelphia och Baltimore. År 1972 hade inletts med ytterligare ett månadslångt engagemang med 57 konserter i Las Vegas, och i april genomförde han en större vårturné i städer i Mellanvästern och i Södern, däribland Richmond, Greensboro och San Antonio. Denna turné filmades av MGM till biofilmen Elvis on Tour.
miniatyr|Elvis Presley under en föreställning i Richmond den 10 april 1972, under den turné som filmades för dokumentärfilmen Elvis on Tour. Den andra USA-turnén detta år, en tolv dagar lång turné med 14 konserter, inleddes med fyra konserter i Madison Square Garden i New York City den 9–11 juni. Veckan därpå utkom LP-skivan Elvis as Recorded at Madison Square Garden med inspelningar gjorda den 10 juni. Turnén omfattade därefter ytterligare sju städer i Mellanvästern och Sydvästra USA, nämligen Fort Wayne och Evansville i Indiana, Milwaukee i Wisconsin, Chicago i Illinois, Fort Worth i Texas, Wichita i Kansas och Tulsa i Oklahoma. I augusti återvände Elvis till Las Vegas för sin sjunde månadslånga spelperiod med 64 konserter på det hotell som då bytt namn till Las Vegas Hilton. I november 1972 genomförde han sin tredje USA-turné för året, med framträdanden i bland annat Tucson i Arizona, El Paso i Texas och Long Beach i Kalifornien, och avslutade i Honolulu i Hawaii som en förberedelse inför satellitsändningen Aloha from Hawaii, som skulle äga rum i januari 1973.
Elvis och New York stående 0.8|miniatyr|Elvis Presleys manager, överste Tom Parker, år 1969. I turnén sommaren 1972 ingick bland annat tre konserter i Madison Square Garden den 9–11 juni. Elvis manager Tom Parker hade medvetet hållit honom borta från New York, och Elvis hade aldrig uppträtt där, bortsett från de uppmärksammade tv-framträdanden han gjorde där tidigt i sin karriär på 1950-talet. Orsaken kan delvis ha varit att Parker fruktade att Elvis inte skulle fylla en stor arena i ett så kosmopolitiskt område, men troligare var att han ville skydda sin klient från de kritiska New York-medierna. Dessutom var kostnaderna för lokaler, marknadsföring och annat i New York City betydligt högre än vad de var vana vid på andra håll, vilket tidigare hade minskat incitamentet.
Även Elvis hade varit orolig för att uppträda i New York. Första gången han besökte staden var den 23 mars 1955, innan han slagit igenom stort, då han provspelade för tv-programmet Arthur Godfrey's Talent Scouts, men ratades. New York betraktades som en sofistikerad stad, och Elvis uppfattades som en lantis. Han kände sig aldrig helt bekväm där, vilket också kan ha bidragit till att han inte tidigare uppträtt i staden. Pressen i New York hade i början av hans karriär i skarpa ordalag kritiserat och avfärdat honom efter hans debut i nationell tv 1956. Det var också i New York många av de journalister och kritiker som attackerat honom på 1950-talet var verksamma. Vänner till Elvis har berättat att han var övertygad om att de skulle gå hårt åt honom igen. Till vännen Tom Jones uttryckte han sin oro över att uppträda i Madison Square Garden, fortfarande osäker på hur den mer kultiverade publiken i New York skulle ta emot honom.
Men tiderna hade förändrats, och rebellen från 1950-talets motkultur hade blivit en etablerad artist under 1970-talet. Elvis Presley hade tagit sin Las Vegas-show på turné och sålt ut arenor över hela USA. Parker var övertygad om att Elvis skulle få ett bättre mottagande av New York-pressen denna gång. Elvis oro inför de första spelningarna på turnén, som inleddes den 9 juni i Madison Square Garden – den mest prestigefyllda konsertlokalen i landet – i en stad han fruktade, gjorde att han förberedde sig extra noggrant och gav honom den energi han ofta mobiliserade inför en ny utmaning. Han bantade, tog bantningspiller och tränade dagligen inför turnén, och reste till Hawaii för att vila och skaffa sig en solbränna.
Elvis oro lättade något när de tre planerade konserterna sålde slut så snabbt att Parker lade till en fjärde. Detta gjorde Elvis till den första artisten att sälja ut fyra konserter i rad i Madison Square Garden. Elvis drog 80 000 åskådare till de fyra utsålda konserterna, ett publikrekord för arenan som bekräftade att han vid denna tid var en av landets främsta publikdragande artister. De 80 000 biljetterna, där de flesta kostade 10 dollar, gav en intäkt på 730 000 dollar, varav Elvis fick ungefär en tredjedel.
Standing Room Only RCA och Parker insåg att konserterna i New York hade utvecklats till en stor händelse, och mindre än en vecka före den första konserten beslutade man därför att spela in båda konserterna den 10 juni för att ge ut ett livealbum. Man skyndade sig att få kontrakten undertecknade och inspelningsutrustningen på plats.
Elvis och bandet hölls, åtminstone inledningsvis, ovetande om RCA:s planer på att spela in konserterna och ge ut ett album, möjligen för att inte göra dem nervösa. Dessutom var Elvis val av låtar vid varje konsert så spontant att ingen säkert visste vilka låtar han skulle välja eller i vilken ordning han skulle framföra dem.
Detta innebar att RCA också fick ändra sina planer för det kommande album som redan var planerat. Den nyligen inspelade dokumentärfilmen Elvis on Tour, som ännu inte haft premiär, hade haft arbetsnamnet Standing Room Only ("Endast ståplats"), och RCA hade avsett att ge ut ett soundtrack till filmen – ett album med titeln Standing Room Only – som redan hade tilldelats ett katalognummer. Detta album lades nu på is tills vidare. Senare under hösten övergavs projektet, eftersom många av de låtar som var tänkta att ingå redan hade getts ut på Madison Square Garden-albumet och det dessutom fanns ytterligare ett livealbum planerat i form av ett dubbelalbum i samband med Aloha from Hawaii-konserten i januari 1973.
Presskonferensen
På eftermiddagen den 9 juni, före den första spelningen, höll Elvis en av sina relativt få presskonferenser på New York Hilton Midtown. Syftet var dels att marknadsföra konserterna i New York, dels att visa att han kunde sälja ut en av USA:s främsta konsertlokaler. Elvis hade redan på 1950-talet utvecklat ett sätt att hantera presskonferenser, där han skapade rubriker genom att skämta och charma utan att säga något som förpliktigade honom. När han infann sig mellan repetitionerna inför konserterna framstod han som självsäker och avslappnad, och han skämtade och småretades med journalisterna samt drev med sig själv.
Även om Elvis besvarade de flesta frågorna skämtsamt, gav han mer seriösa svar på några. På frågan varför han inte spelade in fler rocklåtar svarade han att han gärna skulle göra det, men att det var svårt att hitta bra material, och att han inte hade några planer på att göra en ren rock'n'roll-show. I stället avsåg han att fortsätta på den inslagna vägen med en repertoar som omfattade flera musikstilar. På frågor om Vietnamkriget och kvinnors frigörelse svarade han att han såg sig som underhållare och föredrog att hålla sina personliga åsikter för sig själv. Han uppgav att orsaken till att han dröjt med att uppträda i New York var att det varit svårt att få tillgång till en lämplig lokal och skämtade om att hans långa karriär berodde på att han tog E-vitamin.
När en reporter frågade om han var nöjd med den image (föreställning) han skapat av sig själv, blev han allvarlig för ett ögonblick och gav ett ofta citerat svar: "Imagen är en sak, människan en annan [sak]". På följdfrågan om hur nära han ansåg dessa båda vara, svarade han att "det är väldigt svårt att leva upp till en image." När han fick frågan om han verkligen var så blyg och ödmjuk som det ibland påstods, log Elvis och sade, samtidigt som han reste sig: "Åh, jag vet inte vad som får dem att tro det, jag har … det här guldbältet och …" varpå han drog undan jackan och visade sitt guldbälte med texten "Elvis Worlds Championship Attendance Record", som han fått av International Hotel i Las Vegas för att ha satt publikrekord där. Händelsen har ofta lyfts fram som ett exempel på hans självironi, och producenten Bob Abel valde att inkludera den i dokumentären Elvis on Tour.
Repertoar och framföranden miniatyr|Madison Square Garden i New York, där Elvis Presley uppträdde den 9–11 juni 1972. Bland besökarna på konserterna fanns många framstående samtida artister, däribland George Harrison, Bob Dylan, David Bowie, Art Garfunkel, Elton John, Bruce Springsteen, Paul Simon och Robert Plant tillsammans med de övriga medlemmarna i Led Zeppelin.
Även om detta kunde ha gjort Elvis nervös, visade han inga tydliga tecken på nervositet. RCA spelade in båda konserterna den 10 juni – eftermiddagsshowen med start klockan 14:30 och kvällsshowen med start klockan 20:30. Det var kvällsshowen som gavs ut på albumet en vecka senare. Detta var första gången en komplett Elvis-show gavs ut officiellt, och samtidigt första gången ett livealbum sammanställdes från en enda konsert. Därigenom kunde även de som inte sett Elvis live ta del av en hel konsert. Eftermiddagsshowen gavs ut 1997 under titeln An Afternoon in the Garden. Med några undantag var låtlistorna desamma.
Genom att en hel konsert nu blev tillgänglig gick det också bättre att få en bild av hur Elvis disponerade sina föreställningar, med en blandning av äldre och nyare material. Som han själv sade på presskonferensen, gillade han att blanda låtar, så att han ena gången sjöng "Bridge Over Troubled Water" eller "An American Trilogy" och nästa gång mer renodlad rock'n'roll.
Låtarna miniatyr|Three Dog Night (1972), som 1971 hade en hit med "Never Been to Spain".