Tröja är en typ av klädesplagg tillverkat av människan. Det bärs som skydd mot kyla, väta eller värme men kan även användas som en kroppsprydnad. Tröjan är ofta långärmad, det vill säga den har ärmar som täcker armarna. Kortärmade tröjor finns dock av typen T-shirt (T-tröja). Tröjor finns i varierande storlek, material, färg, märke och stil. En tröja är ofta stickad (till skillnad från den vävda skjortan) och saknar ofta knäppning (till skillnad från västen). Den militära tröjan som brukades av svenska armén under tex 1700-talet kunde vara tillverkad av olika sorters skinn eller kläde och ha knappar precis som en väst eller Kamisol hade.Larsson, Anders (2022). Karolinska uniformer och munderingar åren 1700-1721 samt vissa handgrepp och excercis s. 44, 49, 72, 82, 93, 113:. Östersund: Jengel Förlag.
Stickning och stickade tröjor
Stickning är en omtyckt sysselsättning för många och en möjlighet att förverkliga unika produkter. Idag lärs både stickning och virkning ut i grundskolan. Förut stickade man varma tröjor och accessoarer efter behov, men stickningen kunde också fungera som inkomstkälla. Samtidigt som stickningen idag är en omtyckt hobby, är stickningen även en mycket viktig del i sociala sammanhang. Syjuntor, stickcaféer, kurser och gemensamma hantverksprojekt är exempel på hantverkets och framförallt stickningens sociala betydelse. I England gjordes en internationell undersökning, där det redovisades att personer som stickade regelbundet upplevde att stickningen gav stor glädje, avkoppling och ofta förknippades med socialt umgänge. Studien visade även att själva stickningsprocessen upplevdes som kreativ, och bidrog till utvecklandet av både matematik och design. Stickningen kunde även fungera som meditation då rytmen, strukturen och kreativiteten fungerar bra tillsammans.
Stickade tröjors historia miniatyr|Kvinna från södra Skåne klädd i stickad tröja – så kallad spedetröja – med dekor kring halsringning och ärmkanter samt med livstycke. Idag vet man inte med säkerhet var stickningen har sitt ursprung eller när den började användas som teknik för att skapa tröjor, andra plagg och accessoarer. Troligtvis har tekniken utvecklats samtidigt på flera olika platser i världen. Det är en tidig teknik gällande tillverkningen av tröjor som kan spåras bakåt ända till de första århundradena av vår tideräkning. I södra Holland har man hittat gravfynd från 200-talet och senare koptiska strumpor från 400–500-talet, som bevis för stickningens tidiga historia. Dock har noggrannare studier visat att dessa föremål, särskilt de tidiga koptiska strumporna, inte är stickade utan nålbundna. Det finns även tidiga uppgifter om tekniken från olika delar av Finland. Exempelvis hittade man i Egentliga Finlands landskapsmuseums utgrävningar på Åbo Akademis tomt år 1998 sju tygbitar som var hopstickade i Åbo någon gång på 1300-talets slut eller i början av 1400-talet.
Ytterligare fynd av stickningsteknikens användning tidigt i historien, var när man hittade skickligt framställda strumpor från Egypten som ska ha tillverkats på 1100-talet. Man kunde se att strumporna gjordes med stickningstekniken, dels på grund av att de är skapta genom rundstickning med flera stickor, och dessutom ser man utifrån de bevarade delarna att tekniken är väldigt utvecklad vilket tyder på att det är ett tidigt alster. Många forskare tror att araberna tog stickkonsten till Europa på 700-talet i och med erövringen av Spanien. I spanska gravar från 1100–1200-talet har det hittats mönsterstickade små dynor och strumpor. I Schweiz var det vanligt på 1300-talet att man stickade små påsliknande väskor av silke för att där i förvara reliker.
För Österrike blev användningen av stickade tröjor och andra kläder mer vanligt på 1400-talet. Däremot var stickningen i England otroligt viktig. Stickningen kom dit i slutet av 1500-talet och kom att bli landsbygdens saluslöjd i och med att stickningen av kläder var en betydande inkomstkälla. Det var även under 1500-talet många stickskolor grundades i landet. På 1200-talet hade man redan grundat ett stickarskrå i Paris vars medlemmar tillverkade billigare handarbeten. Nunnorna i de katolska klostren stickade mycket värdefulla och dyra liturgiska handskar. I stickarskrået som bildades i England år 1657 krävdes det att man var kapabel till att kunna sticka stora flerfärgade filtar. I Sverige och i de övriga nordiska länderna fanns inte motsvarande system med skrå. miniatyr|Fru Hellkvist som stickar.
Stickningen får fäste i Sverige De tidigaste stickade tröjorna vi känner till idag var dyra lyxvaror och det var inte förrän på 1600- och 1700-talen stickningen blev mer folklig i Europa och senare i Sverige. För det mesta tillverkades de plaggen som var mer folkliga av ylle, men även linne användes och även i Sydeuropa användes även silke vid stickning. Det var särskilt vanligt att man förr i tiden stickade tröjor ute vid kusten och på holmarna; man har hittat fiskartröjor från så tidigt som 1500-talet. Under samma tid stod adelns praktfulla tröjor stickade i silke, som förebild för de folkliga stickade tröjorna. Det man tror är att stickningen kom till Norden via vattenvägen; först till Färöarna, Island, Danmark och sen till Öland och Gotland. När stickningen kom till Norden så fick den bra fäste i många länder eftersom fåruppfödning var vanligt och ylleplagg passade väldigt bra i det nordliga klimatet.
Under 1500-talet importerade Sverige dyra lyxplagg som exempelvis stickade tröjor och strumpor av silke från övriga Europa. Från tidiga uppgifter har man bland annat kunna hitta, med anknytning till stickning i Sverige, ett par silkesstrumpor som kung Erik XIV skaffade sig från utlandet år 1562. Stickade kläder som stickade tröjor, jackor och strumpor importerades i stora mängder på 1500-talet i Sverige. Senare på 1500- och 1600-talet blev stickningen allt vanligare i Sveriges sydligaste delar som till exempel Skåne och Halland. Under krigsåren mellan 1756 och 1763 fanns det nämligen i Halland en mycket omfattande saluslöjd som sedan producerade bland annat strumpor och tröjor, som sedan exporterades till andra länder. Det var inte förrän på 1700-talet då stickningen av ylletröjor kom igång, och till slut blev de stickade tröjorna mycket populära folkliga klädesplagg. Senare på 1800-talet kom stickmaskinen att bli allt vanligare i Sverige. Det var nämligen William Lee från England som utvecklade stickmaskinen år 1589. Dock på grund av att han inte fick monopol på maskinen av den brittiska regeringen, ledde det till att han flyttade till Frankrike. Under 1600-talet var nämligen Frankrike ett centrum för bland annat strumpstickning. Stickmaskinen blev känd i Sverige och i Norge i början av 1700-talet. När stickmaskinerna sedan vid sekelskiftet mellan 1800- och 1900-talet drevs för hand, ledde det till att fler människor i länder som Sverige skaffade sig en egen stickmaskin i hopp om ett nytt yrke. Under denna tid fanns det i olika ort|er i Sverige som anlitade hantverkare för tillverkning av exempelvis stickade tröjor och andra plagg. Dock blev inte maskinen vanlig för hemmabruk förrän på 1950-talet. miniatyr|Undervisning i sömnad, stickning och virkning.
Krig, ondska och stickning I över hundra år har världens arméer konsumerat stickade plagg. De äldre sydda tygstrumporna hade för många nackdelar för soldaterna i och med att de inte var bra för fötterna under krigsförhållanden, till exempel var de för kalla. Detta ledde till att under både första och andra världskriget handstickades strumpor, tröjor och vantar stora mängder i hemmen vilket sedan skulle gå till soldaterna. De personer, oftast kvinnor, som stickade dessa olika plagg gjorde så bra de kunde för att kunna komplettera den industriella produktionen och för att sedan kunna förse soldaterna med värmande vantar, strumpor, tröjor och hjälmskydd. Det fanns ett stort behov av stickade kläder under krigstider, och samtidigt för den som stickade till soldaterna gav det också en känsla av att man gjort en insats för sitt land.
För det mesta förknippas stickningen i litteraturen med goda moraliska egenskaper, till exempel omtanke och tålamod. Trots detta finns det exempel på hur stickningen kan bli uttryck för allt som är ont, skrämmande och obehagligt. Det mest kända exemplet är bilden av franska revolutionens trikotöser, som skall ha tagit plats vid giljotinerna, och hetsigt stickande kvinnor hånskrattar åt varje huvud som rullar. Dock var den historiska sanningen bakom bilden av de "blodtörstiga stickerskorna" i en stadga från den franska revolutionen, där fanns en deklaration om att kvinnor fick närvara vid kommunens sammanträden, tillsammans med sina barn och män, fick sitta och sticka där. Bilden var alltså bara en demonstration av "en demokratisk rättighet och ett fredligt utnyttjande av tiden". miniatyr|Porträtt av äldre man som bär en kofta.
Virkning och virkade tröjor Virkning är en handarbetsteknik där arbetet spirar med hjälp av en nål med krok i ena änden och de maskor som garnet sedan bildar. Marketta Luutonen skriver hon i sin bok Tröjor och andra plagg (2018) att: "virkning är en allmän term som omfattar olika typer av virkning såsom flerfärgsvirkning, smygmaskvirkning och krokning. Det svenska ordet virka kommer från det tyska ordet "wirken". Wirken betyder oftast att handarbeta, själva utförandet och det man åstadkommer". Virkning är också en teknik som kan användas för att göra tredimensionellt handarbete, utan att behöva klippa av garnet. Detta i sin tur gör att virkning kan användas till olika kreativa arbeten. På grund av att virkning kräver få och lätta komponenter, leder det till att det blir lätt att ta med sig vart man än går, till exempel om man är ute och reser.
Genom historien har virkning av tröjor och virkning i allmänhet, setts som något bara äldre sysslar med. Virkning ansågs väldigt länge vara något onödigt och lustigt. Det har tidigare till exempel skrivits i tidningsartiklar, om virkande kvinnor i en nedlåtande ton. På 1800-talet när folkskolans läroplaner diskuterades, var virkningen som lärosätt ofta omdiskuterad och många lärare funderade på om den hantverkstekniken var lämplig för elever att lära sig över huvud taget. Pedagogen och sömmerskan Hulda Lundin hade i slutet på 1800-talet varit på studieresa i Preussen och ansåg att virkningen definitivt kunde tas bort ur de svenska skolornas läroplaner. I de preussiska skolorna var virkning totalt förbjudet eftersom det ansågs som onödigt för elever att syssla med, och det var detta Lundin fick inspiration från. I Danmark under denna tid ansågs virkningen var olämpligt, särskilt för barnen som både på bondgårdar, eftersom virkningen skulle ta tid från det viktigare arbetet på gården. Istället ansågs det att stickningen av tröjor och stickning som teknik i allmänhet var en mer seriös teknik på grund av att man oftast stickade användbara och nödvändiga vardagskläder medan man istället virkade "prydnader". Trots detta ansågs virkning vara en bra sysselsättning eftersom med virkning kunde man göra många tilltalande föremål samt att det ansåg sig vara en avkopplande fritidssysselsättning, vilket det gör än idag.
Virkningens okända historia miniatyr|Kvinna klädd i folkdräkt från Dalarna som virkar.