mini|300 px|Gäddvikens superfosfatfabrik 1904. I förgrunden syns Hästholmssundet. Stockholms Superfosfat Fabriks AB (även kallat "Fosfatbolaget") var ett svenskt kemiföretag, som 1871 grundades av Oscar F. Carlson med hjälp av kapital från bland andra Lars Johan Hierta. Företagets första fabriken uppfördes i Gäddviken i Nacka, strax öster om den plats där på 1960-talet Kooperativa Förbundet anlade sitt Kafferosteri för Cirkelkaffe. Huvuddelen av denna första fabrik revs 1966 och idag finns bara disponentvillan, några arbetarbostäder och en lagerbyggnad kvar.

Företaget drev kalkbrottet Furillen på Gotland, samt Mattmars kalkbruk.Svenska Aktiebolag 1938, Stockholm 1939 Gradvis tillkom ett flertal kemiska fabriker runtom i Sverige.

1964 antogs Fosfatbolaget AB som det officiella företagsnamnet och 1970 ändrades namnet till KemaNord AB. 1978 övertogs sprängämnestillverkaren Nitro Nobel AB, varvid företagsnamnet ändrades till KemaNobel AB. Härvid var Wallenbergsfären huvudägare till företaget.

Genom finansmannen Erik Pensers initiativ sammanslogs företaget AB Bofors med KemaNobel år 1984, varvid Nobel Industrier AB bildades. Nitro Nobel AB, som varit en del av "gamla" KemaNobel, såldes 1986. I samband med finanskrisen under början av 1990-talet förlorade Penser kontrollen av Nobel Industrier, som då övergick i Nordbankens ägo. 1991 avyttrades Bofors AB. Omorganiseringar ledde sedan till att ägandet flyttades över till statliga Securum, som dock sålde aktierna i Nobel Industrier AB till den nederländska kemikoncernen Akzo 1993. Efter att Nobel Industriers verksamheter 1994 integrerats i Akzo ändrades bolagsnamnet för denna nederländska kemikoncern till Akzo Nobel.

Historik Gäddvikens superfosfatfabrik De första fabriksbyggnaderna vid Gäddviken ritades av arkitekten Ernst Jacobsson och bestod av en lång envåningslänga i trä som var 240 fot lång och 60 fot bred och täckt med ett spåntak. Öster om själva superfosfatfabriken låg svavelsyrefabriken, då svavelsyra var en ingrediens i supersulfat. Även denna var byggd i trä och hade spåntak på bräder. Därutöver fanns ångpannehus, magasin och reparationsverkstad. Fabriken kom i gång augusti 1871. År 1872 tillverkades omkring 850 ton superfosfat. Fabriksbyggnadern brann ned 1889 och ersattes då av nya i tegel.Bo Bjelfvenstam: Arkitekt, oscarian, jude: Ernst Jacobsson (1991),

År 1929 sålde Fosfatbolaget fabriken i Gäddviken till Kooperativa Förbundet som fortsatte verksamheten till 1966.

Ceres Superfosfatfabrik i Göteborg Omkring 1873 påbörjades byggandet av en superfosfatfabrik. Denna inköptes år 1880 av AB Ceres. År 1884 inköptes fabriken av Fosfatbolaget. Den 27 juni 1932 brann fabriken ner. Månsbo klorat- och karbidfabrik År 1893 inköptes ett vattenfall i Dalälven för 130.000 kr samt Oscar Carlsons kloratpatent. Vid vattenfallet installerades 8 turbiner med generatorer om vardera 180kW. Vid fabriken tillverkades natriumklorat genom elektrolys. Till lösningen tillsattes kaliumklorid varvid kaliumklorat utkristalliserar. År 1900 övergick man till att framställa kaliumklorat direkt. År 1900 byggdes ugnar för tillverkning av kalciumkarbid. År 1909 började även kalkkväve att tillverkas. Även kalium- och ammoniumperklorat tillverkades vid Månsbo.Stockholms Superfosfat fabriks aktiebolag 1871-1946, Stockholm, 1946

Ljungaverks Fosfatfabrik Produktionen av kalkkväve kom igång år 1912. År 1911 påbörjades en fabrik för tillverkning av salpetersyra med Birkland-Eydes metod. År 1914 påbörjades byggandet av fabriker för tillverkning av svavelsyra och ammoniak. År 1928 togs en fabrik i drift för tillverkning av ammoniak, salpetersyra, ammoniumnitrat och ammoniumsulfat. Kvävgasen (för ammoniaktillverkningen) tillverkades genom destillation av flytande luft. Vätgasen (för ammoniakframställningen) framställdes genom elektolys av vatten.Landtmannen, år 1928, sid 288. År 1934 byggdes en fabrik för tillverkning av ljungasalpeter som är en blandning av ammoniumnitrat och kalkstensmjöl. Andra produkter som har tillverkats är kisel samt ferrovolfram och ferromolybden. Under andra världskriget tillverkades tungt vatten som såldes till både Nazitysklands kärnkraftsprogram och Manhattanprojektet i USA. Tillverkningskapaciteten var om 2300 liter per år och priset var satt till 1,40 SEK per gram.

Uppgifterna om produktion av 2300 kg tungt vatten årligen är uppenbarligen felaktiga om man jämför med data från Norska Vemork. Deras vattenkraft på sin tid världens största hade en kapacitet om 108 MW medan effekten i Ljungaverk endast uppgick till 14 MW. I Vemork kunde man producera mellan 1200-1500 kg per år. Den el som producerades i Ljungaverk under andra världskriget gick till de för Sverige oumbärliga produkter som ammoniumnitrat (Handelsgödsel)och högkoncentrerad salpetersyra (Sprängämnen i Bofors). Det tunga vatten som producerades anrikades medelst destillation i laboratoriet och endast i provrörskvantiteter

Tillverkningsperioder för företagets väsentligaste produkter

Ammoniumnitrat 1916-, Ammoniumperklorat 1899-, Ammoniumsulfat 1915-, Benmjöl 1875-1910, Carlsonit 1918-1931, Dicyandiamid 1943-, Ferrokrom 1918-1920, Ferromolybden 1934-, Ferrowolfram 1931-, Herba (blomstergödning) 1934-, Kalciumkarbid 1900-, Kaliumklorat 1892-1925, Kaliumperklorat 1902-, Kalkkväve 1907-, Kisbränder 1888-1931, Kiseljärn 1919-, Kiselmetall 1926-, Kromjärn 1918-, Ljungasalpeter 1928-, Natriumbisulfat 1911-1931, Natriumnitrit 1914-1931, Natriumperklorat 1903-1921, Salpetersyra 1913-, Superfosfat 1871-1931, Svavelsyra 1874-,Syllit 1923-1939, Terpentin 1918-1926, Träkol 1918-1921, Urinämne 1914-1920.Stockholms superfosafats fabriks AB 1871-1946, Stockholm 1946

Statistik

+ Produktion i 1000-tal tonTeknisk Tidskrift, 23 Nov. 1929Svensk Kemisk Tidskrift, år 1913 N:o 2 År Kalciumkarbid Kalkkväve Klorat och perklorat 1910 4,31 3,36 1921 16,5 12,2 2,22 1927 32,2 24,5 8,35

Bilder, anläggningen vid Gräddviken

Nya fabriker och företagsförvärv

mini|Den tidigare anläggningen på Furillen. År 1894 anlades ytterligare en fabrik, denna gång i Månsbo utanför Avesta i Dalarna, där man tillverkade kalciumklorat och kalciumkarbid. Ytterligare anläggningar tillkom därefter bland annat i Trollhättan samt Ljungaverk och Stockvik i Medelpad.

År 1931 upphörde tillverkningen av superfosfat och man utökade i stället tillverkningen av kalkkväve och karbid. Under andra världskriget började man tillverka PVC-plaster baserade på kalciumkarbid. Under 1950-talet erhöll Wallenberggruppen ett betydande inflytande i bolaget, och en radikal omläggning startades. 1963 lades produktionen av kalkkväve ned, och på 1960-talet gick man över till petroleumråvara för sina plaster. Tillsammans med Svenska Esso och Mo och Domsjö AB etablerade Fosfatbolaget den petrokemiska industrin i Stenungsund med produktionsstart 1963. https://www.borealisgroup.com/stenungsund/borealis-i-sverige/borealis-historia-i-stenungsund Fosfatbolaget bildade för ändamålet dotterbolaget Unifos med Union Carbide.

Fosfatbolaget breddade sin verksamhet genom inköp av Liljeholmens Stearinfabriks AB 1947, Casco 1964, Stockholms benmjölsfabrik, Barnängens Tekniska Fabrik 1970. I samband med förvärvet av Barnängen och dess holdingbolag Kema AB ändrades bolagets namn till KemaNord AB och efter införlivande av Nitro Nobel 1977 ändrades bolagets namn till KemaNobel AB.Nationalencyklopedin multimedia plus, 2000

Referenser Noter

Vidare läsning

Externa länkar

Kategori:Företag i Nacka kommun Kategori:Ej längre existerande svenska företag Kategori:Svenska kemiföretag Kategori:Företag bildade 1871 Kategori:Industriföretag i Stockholm