Lars Ivan Oljelund, född 30 april 1892 i Sala, död 25 juli 1978 i Högalids församling, Stockholm, var en svensk författare och journalist.

Biografi Föräldrar var typografen Ferdinand Oljelund och Ida Pettersson. Fadern dog tidigt i TBC och Ivan Oljelund fick bo i olika fosterhem och på barnhem, där han fick arbeta mycket tidigt och inte ens gå färdigt folkskolan. Efter att modern gift om sig flyttade han 1908 till hennes nya familj i Eskilstuna. Där kom han som sextonåring i kontakt med de anarkistiska Ungsocialisterna och blev aktiv och började även skriva artiklar för tidningen Brand. Åren 1916–1918 var han dess redaktör. Han drogs in i den så kallade förräderiprocessen 1916 efter ha deltagit i en fredsmanifestation i Folkets hus i Stockholm, där han hade uppmanat till mobiliseringsstrejk. Oljelund dömdes tillsammans med Zäta Höglund och Erik Hedén till ett års fängelse för högförräderi, som avtjänades på Långholmens fängelse. Tiden på Långholmen skildrades i romanen I ny jord (1920), som kom att bli hans litterära genombrott. Han gör där emellertid också upp med "självgodheten och dogmatiken i revolutionära kretsar" och året därpå bekände sig Oljelund i boken Med stort G till kristendomen. Han säger: "Jag fick länge heta 'renegat' och 'avfälling' och f.d. Oljelund, vilket är lustigt när man inte fyllt trettio". Han menade också att trots att han var född i arbetarklassen blev han inte dess författare, men inte heller medelklassens, trots att han som författare socialt hörde dit. Tiden som ungsocialist skildrades även livfullt i romanen Gröna riddare (1926), där man får uppleva det politiska vardagsarbetet, liksom dess ledare Hinke Bergegren, som ges ett nyanserat porträtt. En annan samtidsskildring ger Oljelund i romanen Kranholm tar makten (1937), där arbetarrörelsen etablerar sin starke man i Eskilstuna.

Oljelund medarbetade 1924–1930 i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, 1930–1938 i Svenska Dagbladet och därefter i Stockholms-Tidningen. Sommartid hade han från 1935 tillgång till fäbodstugan Gasenberget norr om Ludvika, där även många författarkollegor fick vistas. Mest känt är att Ivar Lo-Johansson där 1933 skrev Godnatt, jord. Under 1930- och 1940-talen försörjde sig Oljelund främst på journalistiken, men han skrev även en mängd dramatik, såväl lättare komedier som historiska skådespel.

På 1950-talet började Oljelund åter att skriva romaner med självbiografiskt innehåll. Romansviten om hans alter ego Mikael Häger, som utkom 1951–1958, omfattar böckerna Det hände på Kungsholmen, Stockholmsbarn, Arbetarbohem, Dans med stormen och Avfällingen. De följande tio åren skrev han omväxlande dramer, reportage och romaner, vissa med motiv från Antiken.

Familj Ivan Oljelund var bror till journalisten Stefan Oljelund och farbror till dennes barn TV-mannen Hannes Oljelund och diplomaten Anders Oljelund. Han sammanlevde 1915–1935 med skribenten Linda Öberg (1885–1973) och var från 1935 gift med med Margit Oljelund (1906–2000). Han var far till läkaren Olof Oljelund samt författaren och journalisten Thea Oljelund i förhållandet med Linda Öberg. Han är begravd i minneslunden på Skogskyrkogården i Stockholm.

Priser och utmärkelser 1955 – Boklotteriets stipendiat 1968 – De Nios Stora Pris 1969 – Landsbygdens författarstipendium

Bibliografi miniatyr|stående=1.2|Propagandavykort utgivet av det Socialdemokratiska ungdomsförbundet till stöd för Erik Hedén, Zeth Höglund och Ivan Oljelund med anledning av förräderiprocessen 1916. Skönlitteratur

Dramatik

Varia

- Medverkan av Oljelund.

Referenser

Vidare läsning

Kategori:Svenskspråkiga författare Kategori:Svenska författare under 1900-talet Kategori:Svenska journalister under 1900-talet Kategori:Födda 1892 Kategori:Avlidna 1978 Kategori:Män Kategori:Gravsatta på Skogskyrkogården i Stockholm Kategori:Personer från Sala

Kategori:Ungsocialister