Japans historia har under historisk tid starkt präglats av kinesiska inflytelser, från den dominerande högkulturen i Asien. Många omvälvande tekniska och kulturella innovationer importerades från fastlandet, ofta via Korea. Även om japaner omnämns i kinesiska källor redan på 300-talet, är det först på 600-talet som man finner skriftliga källor skrivna i Japan. En av de första källorna är "De sjutton principerna", en sorts tidig konstitution, undertecknad av fursten Shotoku, som dikterade villkoren för sitt styre efter kinesiska konfucianska principer. Fram till slutet av 1500-talet avlöste en rad mer eller mindre starka kejserliga regimer varandra, oftast under egentlig ledning av en shogun, en form av militärdiktator som under sig hade ett omfattande nätverk av länsherrar, daimyo, och vasaller, samurajer (från verbet saburau, "att tjäna"). Den militära institutionen uppstod första gången på 700-talet och skulle efter daimyon Oda Nobunagas enande av Japan på 1500-talet få en maktställning, som kvarstod ända in på sent 1800-tal.

Under mitten av 1800-talet uppstod en rörelse som förespråkade modernisering och industrialisering för att Japan skulle kunna stå emot det ökande trycket från västerländsk imperialism. Det nästan 300 år gamla shogunatet störtades och man återupprättade en minderårig kejsares överhöghet under ledning av en förmyndarregering. På bara några decennier avskaffades det gamla klassamhället, och det mesta av makten koncentrerades i en form av monarki. Armén och flottan omstrukturerades efter västerländsk modell med hjälp av utländska rådgivare. Näringsliv, industri och undervisningsväsendet genomgick samma förändring. Det nya Japan odlade nu en nationalistisk politik och kom snart i konflikt med andra stater. 1904–1905 utkämpade Japan det rysk-japanska kriget mot Ryssland, och för första gången i modern historia besegrades en europeisk nation av en modern asiatisk stat.

Den nya japanska nationalstaten började bedriva en allt aggressivare kolonial politik under tidigt 1900-tal och annekterade Korea 1912. Man deltog i begränsad utsträckning i första världskriget, men gick till stor del miste om att få ta över gamla tyska kolonier och alienerades av Ententen när Versaillesfreden sammanställdes. Under 1920- och 1930-talen inkorporerades Taiwan och man började föra ett krig mot Kina som ofta ledde till brutala övergrepp mot civilbefolkningen. Senare slöts en allians med Axelmakterna Tyskland och Italien och från 1937 till 1941 utdelade den japanska krigsmakten en rad förödande slag mot brittiska och nederländska kolonier i Syd- och Sydostasien. Vändpunkten inträffade när man till slut anföll USA och provocerade fram ett direkt amerikanskt deltagande i andra världskriget. På drygt fyra år utplånades den japanska krigsmaskinen nästan totalt. Den slutgiltiga och villkorslösa kapitulationen inträffade efter att det amerikanska flygvapnet för första gången i världshistorien fällde atombomber över civilbefolkningen i Hiroshima och Nagasaki och Sovjetunionens krigsförklaring några dagar efter bomben över Hiroshima.

Det japanska politiska samhällets framväxt före modern tid har många paralleller med europeisk feodalism; en inhemsk krigarkultur baserad på klantillhörighet blandades med en större näraliggande högkulturs centraliserande ideologi och religion (konfucianism och buddhism).

Förhistoria Vid ett flertal istider under de senaste miljoner åren har Japan tidvis varit anslutet till fastlandet genom landbroar (vid Sachalin i norr och förmodligen vid Kyushu i söder), vilket möjliggjort invandring av människor, växter och djur till de japanska öarna från nuvarande Kina och Korea.

Japan har bebotts av människor i minst 35 000 år. Fynd av eventuellt äldre artefakter än så har inte fått allmän acceptans.Charles T. Keally. Prehistoric Archaeological Periods in Japan Japanese Archaeology. Läst 2 december 2018.

Jomonperioden

Vid den senaste istidens slut, runt år 10 000 f.Kr., uppstod Jomonkulturen i Japan. Den var en mesolitisk och neolitisk halvbofast jakt- och samlarkultur. Antagligen var Jomon förfäder till Japans ursprungsbefolkning Ainu. Enligt traditionell japansk mytologi grundades Japan år 660 f.Kr. av kejsar Jimmu.

Yayoiperioden

Yayoiperioden kännetecknas av ett inflöde av teknologier från det asiatiska fastlandet och även av omfattande invandring från olika delar av Asien (främst området kring Peking och Shanghai). Under Yayoiperioden blev risodlingen utbredd, och arkeologiska fynd vittnar om många olika lokala kulturer. Den japanska religionen, shintoismen, uppkom under denna period.

Forntiden Kofunperioden

Under denna period skapades mycket stora nyckelhålsformade gravar, vilket antyder att man hade någon form av statsbildningar som kunde organisera byggen av stora gravar åt avlidna furstar. I den kinesiska boken Krönika över de tre kungadömena nämns Japan för första gången i skrift år 297. Där kallas landet för 'Wa' och beskrivs som bestående av flera tusen furstendömen, varav Yamatai ska ha varit det främsta.

Asukaperioden (500–710)

Det japanska samhället organiserades under denna tid enligt ett klansystem kallat Uji. Yamato (tidsperiod)staten härstammade antagligen från ett kluster av mäktiga Uji. Under Asukaperioden byggdes en militärmakt upp enligt ett system däri ett bestämt antal hushåll var skyldiga att stå för ett visst antal utrustade och tränade soldater. Det var också under Asukaperioden som buddhismen introducerades i Japan via Korea. Med denna följde samtidigt många nya lånord för abstrakta begrepp och därmed de kinesiska skrivtecken, kanji, som blev en ny grund för att framställa det japanska språket i skrift.

Genom Taikareformerna år 645 skapas grunden till ett politiskt och administrativt system baserat på den kinesiska Tangdynastin. Man inför även den kinesiska traditionen att flytta huvudstaden varje gång en kejsare dör, och när kejsaren dog år 710 flyttades huvudstaden till Nara vilket inledde Naraperioden.

Naraperioden

Under denna period hade man en stark diplomatisk relation med Kina och den kinesiska kulturen blev populär i Japan. År 712 gavs krönikan Kojiki ('redogörelse för uråldriga händelser') ut och 720 utkom Nihongi ('Japans historia'). Dessa krönikor blandar myt med verklighet och båda redogör bland annat för hur gudarna skapade Japan.

Heianperioden

År 794 flyttades huvudstaden till Heiankyo (dagens Kyoto) och därmed inleddes Heianperioden. Början av denna period var relativt fredlig och stabil och blev den japanska estetiken och litteraturens guldålder. När en insei-kejsare dog år 1156 uppstod dock en kamp om makten kallad Hogenkriget mellan familjerna Taira och Minamoto vari Minamoto segrade. Konflikten kom dock att pågå fram till år 1185 då Minamoto-familjen slutligen vann.

Feodala Japan Feodala Japan kallas Japans feodala period och medeltid.

Kamakuraperioden

Kamakuraperioden inleddes i och med att Yoritomo år 1192 utnämnts till Shogun (även om vissa ibland vill datera periodens början till 1185). Då Yoritomo son Minamoto no Sanetomo mördats 1219 fanns inga arvingar kvar av Minamoto-släktens huvudlinje och Houjou-ätten kom då att bli dominerande i Kamakura-shogunatet. Houjou-ättens överhuvud Yoshitoki gjorde dock inga anspråk på shogun-titeln utan lät istället titeln gå till Fujiwara-ätten. Houjou-ätten regerade nu å den omyndige shogunens vägnar genom befattningen shikken.

Kamakura-shogunatet tvingades för första gången i Japans historia ta itu med ett allvarligt yttre hot i form av mongolerna, de så kallade mongoliska invasionerna av Japan. År 1281 gick mongolerna till angrepp med 140 000 soldater men tack vare en tyfon, av japanerna kallad kamikaze ('gudomlig vind'), drevs mongolerna bort.

År 1333 splittrades Kamakurashogunatet och kejsaren Go Daigo tog makten.

Ashikagaperioden (inklusive Muromachiperioden)

Efter att ha tagit makten från Kamakura-shogunatet påbörjade kejsar Go Daigo ett återställande av den gamla kejsarmakten. När han allierade sig med Ashikaga Takaujis fiende så vände sig denne emot honom och kunde anta shogun-titeln år 1338. Go Daigo upprättade dock ett nytt hov i Yoshino vilket skapade två olika linjer av kejsarfamiljen som utropade varsin kejsare. Delningen av Japan mellan två konkurrerande hov kallas Nanboku-chō.

Ashikaga Takauji försökte skapa ett centraliserat politiskt system med säte i Kyoto men förlorade så småningom kontrollen över daimyoerna. Krig mot Go Daigos alternativa hov var vanligt. Därför tvingade den tredje shogunen av Ashikaga, Yoshimitsu, hovet i Yoshino att återvända till Kyoto mot ett löfte om att varannan kejsare skulle komma från det södra, och varannan kejsare från det norra hovet.

De krigande staterna

Efter Ouninkriget (1467–1477) inleddes en period där krigsherrar fick större makt på bekostnad av shogunatet som upphörde år 1573 och Japan delades i en mängd krigande stater. Perioden kallas sengoku ('krigande stater') men trots att det inte fanns någon central regering växte ekonomin i mycket under denna tid.

Azuchiperioden

Oda Nobunaga erövrade Kyoto 1568 med stöd från Tokugawa Ieyasu men lyckades dock inte befästa sin makt över hela Japan utan mördades av en daimyo som förrådde honom år 1582. Hideyoshi hade kommit i Nobunagas gunst och lyckades efter dennes död erövra Kyushu och besegrade år 1590 Houjou-klanen vilket gjorde honom till den de facto härskaren av Japan till sin död 1598. Tokugawa Ieyasu blev då den mäktigaste fursten och utnämndes år 1603 shogun varpå han bildade Tokugawa-shogunatet i Edo.

Edoperioden

Tokugawashogunatet

Tokugawa-shogunatet inledde en ny period av central makt under shogunen som enade hela Japan. Under 1600-talet inleddes en isolering av Japan mot omvärlden. Denna isolering varade tills den amerikanske kommendören Matthew Perry tvingade Japan att öppna sig i Kanagawakonventionen år 1854. I praktiken tvingades shogunen bort från makten i och med Boshinkriget (1867–1868), men formellt sett ansökte shogun hos kejsaren om att få avgå. Den process som ledde till att shogun förlorade sin makt till kejsaren går under namnet Meijirestaurationen.

Meijirestaurationen

Kejsar Meiji (Meiji betyder "upplyst välde". Kejsar Meijis eget namn var Mutsuhito, men precis som alla andra japanska kejsare är han idag känd under sin kejsartitel) kröntes 1868 och genomförde många reformer. Feodalsystemet övergavs och många västerländska företeelser anammades, bland annat inom det juridiska, finansiella, politiska och militära systemet. Det var under Meiji-periodens första år som den nederländska diplomaten Dirk de Graeff van Polsbroek på svenska regeringens uppdrag slöt det första handelsfördraget mellan Sverige-Norge och Japan.

Japanska imperiet

mini|300px|Karta över Japan vid 1900-talets början (ur Nordisk familjebok) Perioden mellan 1894 och 1945 kan betecknas som Japans imperialistiska era varunder perioden mellan 1921 och 1931 kan betecknas som den tidsperiod då nationalismen/militarismen successivt ökade sitt inflytande i Japan till att 1932–1945 helt dominera japansk politik.

Japansk expansion År 1894 utbröt första kinesisk-japanska kriget mellan Kina och Japan som Japan vann. I ett fredsavtal som slöts 1895 tillerkändes Japan överhöghet över Taiwan (Formosa). Samtidigt avsade sig Kina sina rättigheter i Korea och gav Japan samma exterritoriella rättigheter i Kina som de övriga kolonialmakterna hade.