Törst är en svensk dramafilm från 1949 i regi av Ingmar Bergman, med manus av Herbert Grevenius efter Birgit Tengroths novellsamling med samma namn. I huvudrollerna ses Eva Henning, Birger Malmsten, Hasse Ekman och Birgit Tengroth. Filmen har visats vid ett flertal tillfällen av SVT.

Handling Efter semestern reser Rut och hennes make Bertil med tåg genom Tyskland, som förstördes under andra världskriget, tillbaka till sitt hemland Sverige. Utåt sett är äktenskapet harmoniskt mellan de två, i verkligheten olyckligt, vilket främst beror på Ruths humörsvängningar. Hon är hysterisk, lider av sömnlöshet och alkoholberoende. Medan landskap av ruiner och hungriga, tiggande invånare passerar utanför tågfönstret, minns Rut sin före detta älskare Raoul.

Som ung flicka hade Rut en affär med den äldre, gifta officeren Raoul. När Rut blev gravid med honom tvingade han henne att göra abort. Ingreppet ledde till hälsoproblem, Rut blev infertil och Raoul vände sig bort från henne. Fysiska problem tillkom som skadade Ruts karriär som dansare. Hennes vän Valborg, också dansare, vände sig till andra kvinnor av avsky för män.

Ruts make Bertil inledde en affär med änkan Viola, som, liksom Rut, var psykiskt instabil. Parallellt med Ruts och Bertils resa hem beskriver filmen hur Viola flyr från en psykiater som plågar henne, träffar Ruts flickvän Valborg, som gör öppna homoerotiska närmanden till henne, och slutligen begår självmord.

Under tiden har spänningarna mellan Rut och Bertil trappats upp så mycket att han låtsas döda henne i stundens hetta. Han vaknar och inser att mordet på Rut bara var en dröm. Paret bestämmer sig för att ge sitt äktenskap en ny chans.

Rollista i urval Eva Henning – Rut Birger Malmsten – Bertil Birgit Tengroth – Viola, hans före detta älskarinna Hasse Ekman – doktor Rosengren Mimi Nelson – Valborg, Ruts kamrat i balettskolan Bengt Eklund – kapten Raoul Gaby Stenberg – Astrid, hans hustru Naima Wifstrand – fröken Henriksson, balettlärarinna Ej krediterade: Sven-Eric Gamble – glasmästare Gunnar Nielsen – assistentläkare Estrid Hesse - patient Helge Hagerman – svensk präst Calle Flygare – dansk präst Monica Weinzierl - liten flicka på tåget Verner Arpe - tysk konduktör Else-Merete Heiberg - norska dam på tåget Sif Ruud – pratsjuk änka på kyrkogård Britta Brunius – abortsköterska Gerhard Beyer, Herman Greid - tidningsbud i Basel Oscar Rosander - herre på hotellet Inga Gill - dam på hotellet Laila Jokimo, Inga Norin-Welton, Ingeborg Bergius - balettflickor Peter Winner - tysk polis Wiktor ”Kulörten” Andersson - portvakt Inga-Lill Åhström - pianist Gustaf A. Herzing - polis Ingmar Bergman - tågpassagerare Erik Arrhenius - man

Om filmen Efter det ekonomiska fiaskot med föregående filmen Fängelse (1949) hade filmproduktionsbolaget Terrafilm avslutat sitt samarbete med Bergman, varpå Svensk Filmindustri gav honom i uppdrag att göra ett nytt projekt.

Törst var baserad på en skandalomsusad novellsamling som publicerades av skådespelerskan Birgit Tengroth 1948.Bergman: Bilder, s 154 Med egna ord hade hon försökt ge litterärt bevis på att vilken kvinna som helst kan förstöras av en man. Manuset skrevs av Herbert Grevenius tillsammans med Bergman. Grevenius och Bergman hade redan arbetat tillsammans på manuset till Det regnar på vår kärlek 1946.Hauke Lange-Fuchs: Ingmar Bergman: Seine Filme – sein Leben. Heyne, München 1988, ISBN 3-453-02622-5, s 71–72, 83–84.

Bergman anförtrodde rollen som viola till Birgit Tengroth. Enligt hans uttalande hjälpte hon Bergman med den filmiska bearbetningen av det lesbiska avsnittet: Med rätt instinkt bad jag Birgit Tengroth göra Viola. Jag kände intensivt att jag behövde hennes medverkan på många sätt. På ett fint och taktfullt sätt hjälpte hon mig att forma den lesbiska episoden. Det här var ett för sin tid eldfängt stoff. Mycket riktigt klippte filmcensuren ett väsentligt stycke av uppgörelsen mellan Birgoth Tengroth och Mimi Nelson, något som gör slutet av episoden ganska obegripligt. Birgit Tengroth gjorde dessutom en regiinsats som jag inte glömmer. Den lärde mig något nytt och spännande. De två kvinnorna sitter tillsammans i sommarskymningen och har druckit en flaska vin. Birgit är tämligen berusad och får en cigarett av Mimi som också tänder den. Sedan för hon långsamt den brinnande tändstickan mot sitt ansikte och håller den för ett ögonblick vid sitt högra öga innan den slocknar. Detta var Birgit Tengroths idé. Jag minns den starkt eftersom jag aldrig hade gjort något liknande. Att bygga med små, knappt märbara, suggestiva detaljskeenden blev i fortsättningen en särskild komponent i mitt filmande.Bergman: Bilder, s 154-157

Bergman skulle senare variera scenen med tändstickan i Vargtimmen (1968).

Med början i Törst placerade Bergman äldre par i centrum för sina berättelser istället för, som tidigare, unga älskande som försvarar sig mot en fientlig miljö.Bergman om Bergman, s 48

Bergman behandlade sitt misslyckade andra äktenskap med Ellen Lundström i Törst och i två andra filmer, Till glädje (1950) och Sommarlek (1951).Bergman om Bergman, s 51 I sin gestaltning av karaktärerna hämtade han inspiration från sin tidigare film Fängelse, vilket var anledningen till att filmhistorikern Jörn Donner såg Törst som en "kommersiell version" av Fängelse.

Filmen spelades in i Basel, Ornö samt vid Filmstaden i Råsunda och hade premiär på biograf Spegeln i Stockholm den 17 oktober 1949.Dagens Nyheter, 17 oktober 1949, sid. 26 Den svenska censuren klippte bort några av filmens sexuellt utmanande scener.

Mottagande Filmen möttes mestadels av positiv kritik av dåtidens press, som ansåg att Bergman och Grevenius gjort en bra och kraftfull filmöverföring av Birgit Tengroths uppmärksammade skrifter.

En otäckt naken film, upprörande men sann. Det är som om man vandrade genom helvetet på jorden. För dem, som har haft olyckan att hamna där, finns intet hopp. Porten har slagit igen efter dem. (-) "Törst" är ett protestskrik från en kvinna som fått sin sköra livsväv söndersliten av klumpiga, råa eller kalla manshänder. Männen skildras med hat. (-) Herbert Grevenius manus är mästerligt. Han har lyckats skala bort de oväsentligheter i boken, som väckte hyensensation, och i stället dragit fram och förstärkt det väsentliga. - Robin Hood i Stockholms-TidningenStockholms-Tidningen 18 oktober 1949Av Birgit Tengroths "Törst" har Ingmar Bergman gjort ett sobert kammarspel i en ren, klar och intensiv spelstil. Herbert Grevenius, som skickligt har tagit fram nerven i de olika novellerna och knutit ihop dem till en naturlig enhet, har gjort sättstycken till äktenskapsdramat i sovkupén och i stort sett stilsäkert broderat fram miljön. (-) Ingmar Bergmans regi har aldrig varit så chosefri och beslutsamt samlad som här, och tack vare hans behärskade intensitet blir filmen i sitt begränsade format frän och äkte, en etsning med vassa konturer och fin detaljskärpa. I A-n i Dagens Nyheter''Dagens Nyheter 18 oktober 1949

DVD Filmen gavs ut på DVD 2005.

Anmärkningar

Källor Noter

Tryckta källor

Webbkällor

Kategori:Svenska filmer 1949 Kategori:Filmer i regi av Ingmar Bergman Kategori:Filmmusik av Erik Nordgren Kategori:Svenska dramafilmer Kategori:Svenskspråkiga filmer Kategori:Svenska filmer baserade på böcker Kategori:Filmer som utspelar sig ombord på tåg Kategori:Stockholm på film Kategori:Schweiz på film Kategori:Filmer om balett