Fritz Heinemann, född den 8 februari 1889 i Lüneburg, död den 7 januari 1970 i Oxford, var en tysk filosof, en av existensfilosofins kritiker.
Heinemann härstammade från en ansedd judisk familj i Lüneburg. Han studerade från 1907 filosofi i Cambridge, Marburg, München och Berlin. År 1912 promoverades han med arbetet Der Aufbau von Kants Kritik der reinen Vernunft und das Problem der Zeit.
Efter första världskriget var han lärare i matematik vid Kaiser-Friedrich-Realgymnasium i Berlin. År 1922 blev han docent och var från 1930 till 1933 extra ordinarie professor vid universitetet i Frankfurt am Main.
Efter att ha förlorat undervisningsrätten efter nazisterna maktövertagande 1933 begav Heinemann sig till Amersfoort och till Sorbonne i Paris, där han lärde känna Gabriel Marcel och Nicolai Berdjajev.
Hans fortsatta livsväg förde honom över Turkiet 1937 till England. Från 1939 till 1956 undervisade han som professor vid Manchester College i Oxford. Från 1957 var han som emeritus åter verksam i Frankfurt.
Bibliografi (i urval)
Plotin, 1921 Neue Wege der Philosophie, 1929 Odysseus oder die Zukunft der Philosophie, 1939 David Hume, 1940 Existenzphilosophie, 1954 (flera upplagor, översättningar till många språk) Jenseits des Existenzialismus, 1957 Die Philosophie im 20. Jahrhundert, 1959 (utgivare) Existenzphilosophie, lebendig oder tot? (1951, 3:e utökade upplagan 1963)
Källor
Kategori:Tyska filosofer Kategori:Tyska professorer Kategori:Brittiska professorer Kategori:Personer verksamma vid Oxfords universitet Kategori:Födda 1889 Kategori:Avlidna 1970 Kategori:Män Kategori:Personer verksamma vid universitetet i Frankfurt am Main Kategori:Personer från Lüneburg